I dag skriver jag i Göteborgs-Posten om den förvirrade debatten kring svensk alliansfrihet och Sveriges relationer till Nato. Ett utdrag ur artikeln kan läsas nedan. Hela artikeln kan läsas här.
Är Sveriges militära alliansfrihet trovärdig eller håller Sverige i stället på att smygas in i Nato? Den senaste veckans Wikileaks-avslöjanden om USA:s bild av Sverige har skapat debatt om svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Men Sveriges militära alliansfrihet står fortfarande stark och Sverige är inte på väg att smygas in i Nato.
Frontlinjerna känns igen. Efter kalla krigets slut avslöjas regelbundet nya detaljer om Sveriges fredstida militära samarbete med USA eller Nato. Varje gång följs avslöjandena av en debatt om huruvida alliansfriheten bara är ett spel för galleriet. Varje gång framträder debattörer som till exempel GP:s Gert Gelotte som i moralistiska ordalag beskriver svensk säkerhetspolitik som ett dubbelspel, ett hyckleri och ett meningslöst ljugande.
I debatten ser vi också en ohelig allians mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. I ett inslag i Studio Ett nyligen föll folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman och Vänsterpartiets Lars Ohly varandra i armarna i beskrivningen av hur nära Sverige och Nato samarbetade och att Sveriges militära alliansfrihet urholkats.
Men Gert Gelotte, Allan Widman och Lars Ohly har fundamentalt fel. Sveriges militära alliansfrihet står fortfarande stark och Sverige är inte på väg att smygas in i Nato.
Visst finns det en risk att Sverige genom ett alltför nära politiskt och militärt samarbete med Nato avsäger sig en del av den handlingsfrihet som alliansfriheten ger. Men samarbete är trots allt en sak, medlemskap en annan. Gränsen går vid de ömsesidiga säkerhetsgarantier som följer med ett medlemskap.
Hur nära är då Sverige att bli medlem av Nato? Sverige är inte nära alls. Fredrik Reinfeldt har till och med tydligt markerat att ett svenskt Nato-medlemskap inte är att tänka på utan att Socialdemokraterna stödjer förslaget. Inom socialdemokratin finns inte tillstymmelse till rörelse i en sådan riktning. Ett svenskt Nato-medlemskap är lika avlägset som tidigare.
5 kommentarer:
Sossarna har också alldeles för nära sammarbeta med nato. Och det är nog stort problem att vi har soldater som lyder under en stat och organistation som är en aav dom värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter och krigslagar.
Ett annat problem är politikernas nära samarbete med usa. Vi är i princip en lydstat. Och det har visat sig ett flertal gångern inte minst genom utvinsningen av egypterna.
Men nog förefaller mig "partnerskap för fred" och samexerciser med amerikansk militär, som amerikanska bombövningar i Norrland, vara något helt nytt och något som ligger ganska långt från Sveriges tidigare ståndpunkt i den här frågan.
För att inte tala om svensk militär under NATO-befäl i Afghanistan. Mig förefaller detta avgjort vara ett smygande in i NATO.
Och vad Reinfeldt lovar kan vi inte lita på, det vet vi redan, för att inte tala om att vi inte kan lita på att S inte accepterar att vi blir medlemmar. Det var väl GP som gick med i "partnerskap för fred", som idag helt uppenbart är partnerskap för krig.
Jag känner mig alltså inte så väldigt övertygad av dina försäkringar.
Den sk neutralitetspolitiken syftade mest till att odla vår svenska självgodhet. Att vi hade i hemlighet ett nära samarbete med Nato sedan slutet av 40-talet visste ryssarna redan på ett tidigt stadium.
Hemlighetsmakeriet hade således ingen utrikespolitiska skäl utan var ett dubbelspel för att föra in det svenska folket i okunskap om den svenska försvarspolitiken. Peter Bratt skriver om det:
http://www.dn.se/debatt/darfor-kan-usa-i-hemlighet-stalla-harda-krav-pa-sverige-1.1224053
Att det finns myter, beror mest på att vi inte idag har en öppen saklig debatt om försvarspolitiken. I Finland finns ett Nato-medlemskap med som ett alternativ i en öppen demokratisk diskussion där alla möjliga alternativ utreds.
Men vad är det där för logik egentligen? Det tycks ju som om man enligt dig enbart kan förhålla sig till Nato på två sätt, antingen är man medlem eller inte -och alla icke-medlemmar har samma förhållande till Nato och alliansfrihet. Med en sådan utgångspunkt så är det så klart lätt att säga att Sverige inte är i nära samarbete med Nato. Men med samma logik kan man ju också hävda att Sudan har samma förhållade till EU som låt säga Makedonien. Snarare finns det ju en mängd olika förhållande till Nato som man som nation kan inta och jag skulle vilja hävda att Sverige närmat sig avsevärt jämfört med mitten av 90-talet. Men det bestrider du?
Nej, allra helst som det bara var försäkringar som inte stöddes av tillstymmelse till argumentation.
Skicka en kommentar