Kommer Wikileaks-avslöjandena om svenskt spionsamarbete med USA att fälla Beatrice Ask?

I dag presenteras dokument från Wikileaks som visar att medarbetare till utrikesminister Carl Bildt och till justitieminister Beatrice Ask i förhandlingar med amerikanska FBI-agenter sagt nej till ett mer öppet samarbete mellan Sverige och USA om terroristbekämpning. Skälet till att Sverige ville hålla kvar samarbetet på en informell nivå var att samarbetet inte skulle bli känd för riksdagen eller för svenska folket.

Så här motiverade t ex ämnesrådet på justitiedepartementet Anna-Carin Svensson enligt Wikileaksdokumenten varför samarbetet inte skulle formaliseras: Hon trodde att, givet den svenska grundlagens krav på att presentera ärenden av vikt för nationen inför riksdagen, och i ljuset av den pågående kontroversen om den nyligen beslutade FRA-lagen, kommer det vara politiskt omöjligt för justitieministern att inte låta riksdagen granska några datautbytesöverenskommelser med USA. Enligt hennes åsikt kan offentliggörandet av det här också äventyra de informella informationsutbytena.

Samtidigt förnekar justitieminister Beatrice Ask fortfarande all kännedom om samtalen och att USA:s ambassad spionerar på svenska medborgare. Affären växer och Vänsterpartiet har redan genom sin riksdagsledamot Jens Holm redan hunnit kräva att en kommission tillsätts för att bringa klarhet ivad som har hänt. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) vädrar morgonluft och menar att skulle det visa sig vara så stort som det låter och visa sig vara grundlagsstridigt, så aktualiseras krav på avgång. Men där är vi definitivt inte ännu. Affären innehåller hittills alldeles för många oklarheter för att ett avgångskrav skall vara rimligt. Däremot kan situationen snabbt förändras om det t ex visar sig att Beatrice Ask verkligen visste om de ting hon hittills förnekar att hon hade kunskap om.

Själv gav jag följande kommentar till TT:

Om de i dokumenten redovisade uppgifterna är korrekta så är handläggningen ytterst anmärkningsvärd. Frågan om form och regelverk för underrättelseutbyte med USA är alldeles för politiskt viktig för att beslut skall tas på tjänstemannanivå. Nu får man i stället en obehaglig känsla av att tjänstemannen velat skydda ministern från insyn i ärendet, så att ministern inte skall kunna utkrävas politiskt ansvar för samarbetet.

Det finns i underrättelsetjänsters arbete alltid en spänning mellan å ena sidan demokratisk öppenhet och å andra sidan effektivitet. I det här fallet tycker jag att den demokratiska öppenheten på ett olyckligt sätt satts på undantag. Åtminstone borde ansvarig minister ha informerats i ärendet. En minister har å andra sidan också alltid ett ansvar för att hålla sig tillräckligt informerad.