Två år före valet 2010 hade de rödgröna samarbetspartierna ett överläge i opinionen på uppemot 20 procentenheter. Aldrig tidigare i modern svensk politisk historia har ett block tappat ett så stort opinionsöverläge fram till valet. Likväl hände det. Hur kunde det då gå så illa?
I dag presenterade den socialdemokratiska kriskommissionens valanalysgrupp sin rapport om orsakerna till det socialdemokratiska valnederlaget 2010. Bland de förklaringar som lyfts fram till valförlusten återfinns väljarnas förtroende för Alliansregeringens förmåga att hantera finanskrisen, det rödgröna samarbetet och det olyckliga sätt varpå det presenterades samt en osäker och otydlig politik, där särskilt förslagen om höjd bensinkatt och höjd fastighetsskatt skrämde bort väljare och tvingade partiet på defensiven. Motvind i mediebevakningen och Mona Sahlins svaga förtroendesiffror hör också till bilden.
Jag är medlem av den valanalysgrupp som är knuten till kommissionen och som har arbetat fram rapporten. Gruppen har arbetat under stor tidspress för att få fram ett så gediget underlag som möjligt till partistyrelsens sammanträde i dag fredag. Gruppen leds av Morgan Johansson, och han har varit lyssnande, kompromissvillig och operativ genom hela processen. Gruppen står också som helhet helt enig bakom den text som nu lagts fram.
Men det är viktigt att komma ihåg att gruppens uppdrag bestod i att analysera valutgången ur ett relativt kortsiktigt perspektiv. Socialdemokraternas kris ligger djupare än vad de här ovan nämnda förklaringarna antyder. Under åren 1932-1988 fick Socialdemokraterna inte vid ett enda val mindre är 40 procent av rösterna. Men i de senaste sex riksdagsvalen (1991-2010) har Socialdemokraterna endast vid ett tillfälle (1994) fått över 40 procent av rösterna. Överhuvudtaget har Socialdemokraterna under de senaste decennierna försvagats i hela Europa.
Orsakerna till Socialdemokraternas långvariga nedgång står att finna i att partiet inte lyckats utveckla en politik för det nya, mer individualistiska, informationssamhälle som växer fram parallellt med att industrisamhället fasas ut. En sådan ny politik måste ha sin grund i en ny samhällsanalys, vilken för socialdemokratins värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet in i 2000-talet. Uppgiften att genomföra en sådan samhällsanalys vilar formellt på kriskommissionen. Men oavsett hur skickligt kommissionen arbetar har den inte några som helst praktiska möjligheter att med trovärdighet ha fullgjort den uppgiften till nästa deadline som är den 15 februari. Det åligger därför på den partistyrelse som väljs på extrakongressen i mars att ta ansvar och peka ut en riktning för den fortsatta processen med förnyelsearbetet.
Själv samlar jag mig nu till Arbetarrörelsens forskarnätverks stora konferens Nya värderingar, nytt samhälle? Om socialdemokratin, samhällsutvecklingen och medborgarnas värderingar i ljuset av valförlusten 2010 som genomförs i Riksdagshuset tisdagen den 7 december. Intresset för konferensen har varit mycket stort och alla 300 platserna är såvitt jag har förstått bokade. Intresset är extra glädjande med tanke på den ytterst svaga ställning som Socialdemokraterna som parti länge haft bland akademiker och intellektuella. Vid konferensen presenterar bl a professor Stefan Svallfors sina färska siffror om huruvida valresultaten kan förklaras av förändringar i svenska folkets syn på välfärdsstat, arbetslöshet och skatter. Jag fungerar som moderator under förmiddagen och har tjuvkikat i Stefan Svallfors siffror. Men jag skvallrar inte :-) Rapport kommer efter konferensen!
11 kommentarer:
Det är lätt att förklara det bristande stödet för S hos akademiker.
Radikala, lågavlönade akademiker röstar på V och högre avlönade universitetsutbildade avskyr de höga skatterna för högre utbildade och avlönade som S står för.
It´s that simple.
/BR
Varför törs man inte återinföra Luciabeslutet?
Jag kunde inte få ut någonting intressant av rapporten. Den framstör för mig som ett positivistiskt haveri där en massa statistik om väljargrupper och valresultat staplas på varandra och sedan förväntas tala för sig själva. Men vetenskaplighet förutsätter teorier.
Visst erbjuds förklaringar, men rör sig på en banal och ytlig nivå. Hur kan man egentligen resonera som att det vore de pluttfrågor som ö.h.t. skilde den rödgröna budgeten från alliansbudgeten (ex. förändrad fastighetsskatt och bensinskatt)som var anledningen till valnederlaget?
På sätt och vis kan det visserligen vara så, men då borde man ifrågasätta varför den rödgröna budgeten var så extremt ointressant och oengagerande för väljarna att petitesser kunde ge stora effekter på opinionen.
Som jag ser det så är problemet att de rödgröna valt att positionera sig så att deras budget är till 96% identisk med alliansens budget så blir en enstaka procents skillnad (ex. bensinskatt) plötsligt viktig. Om man ska använda sig av triangulering (vilket jag absolut inte anser är rätt väg) så måste man såklart se till så att de små skillnaderna väger till ens fördel.
Men det viktiga är väl ändå inte att Socialdemokraterna ska vinna nästa val, utan att Sverige ska bli ett land som förverkligar socialdemokratiska värderingarna? Utgångspunkten kan inte vara makten som sådan. Utgångspunkten måste alltid vara de egna visionerna och övertygelserna, som sedan ska formuleras på ett så smart sätt som möjligt.
När man tittar för mycket på statistik så kan man får för sig att det existerar en bestämd politisk "mitten". Men så är inte fallet, vad som är "mitten" är högst flytande. Nazism kan vara "mitten", stalinism kan vara "mitten", nyliberalism kan vara "mitten".
Mitten är där man lyckas placera den. Politik är som en dragkamp (lite förenklat, såklart finns det fler dimensioner än så) där mitten hamnar dit den dras.
Att Sverige i dag inte längre är någon socialdemokratisk välfärdsstat utan en konservativ stat beror på att konservativa krafter varit de som dragit bäst. Sverige har förflyttats långt till höger eftersom de krafter som skulle kunna mobiliseras för en vänsteragenda har legat passiva och inte ens uppmanats till deltagande, snarare tvärt om!
Det är en fåfäng idé att tro att Socialdemokraterna kan tänka ut lösningar, genom att sitta och formulera den bästa politiken. Vänsterpartiet - det stora seminariepartiet - har tänkt och diskuterat i oändlighet men det har inte hjälpt dem heller. Tankar måste ha handlande subjekt för att realiseras, ju fler desto bättre. Socialdemokratin kan ALDRIG bli någonting utan arbetarrörelsen och i dag existerar det ingen arbetarrörelse, blott potemkinkulisser, tomma skal, minnen från fornstora dagar.
De konservativa har de få men mäktiga intressena på sin sida. De progressiva måste ha folket, annars har vi ingenting. Och folket kan inte reduceras till konsumenter och politiken kan inte reduceras till en vara som förhoppningsvis ska säljas vart fjärde år. Folket måste utgöra politikens själva grund! Annars är det ö.h.t. inte fråga om någon demokrati utan på sin höjd plebicitär diktatur.
Hur ser du egentligen på socialdemokratins vänstersväng i slutet av mandatperioden? I valanlysen visas ett diagram 7 om detta. Här får man uppfattningen att S hade framgångar bland väljare som betecknar sig som "vänster" (från 70 till 75 procent).
Denna slutsats är felaktig. Väljare med mitten- och högerinriktning stöttes istället bort trots att det var dessa som hade kunnat ge en valvinst.
/DNg
Danne: Jag förstår inte riktigt hur du läser tabellen. Resultaten visar ju att av socialdemokraternas väljare är det 75 procent som definierar sig som vänster, 21 procent som definierar sig som mitten och 4 procent som definierar sig som höger. Förändringarna i förhållande till valen 2002 och 2006 är små.
Tabellen uttalar sig överhuvudtaget inte om hur stor andel av vänsterväljarna eller mitten- eller högerväljarna som röstade på Socialdemokraterna.
Att väljare med mitten- och högerinriktning "stöttes bort" av den soicladmeokratiska politiken äv ju en slutsats som är fullt förenlig med de resultat tabellen redovisar.
Nu är det nog en självklar sanning att man inte kan vinna val på att försöka tillfredsställa alla, för då kommer man i praktiken att inte tillfredsställa någon.
Sedan tror jag fortfarande att S huvudproblem, vid sidan av att de fallit för de nyliberala tongångarna, vilket är anmärksningsvärt med tanke på partiets historia, att man inte har en chans så länge det är motståndarna som presenterar och förklarar ens politik alldeles oavsett hur denna politik ser ut.
S har de senaste 30 åren gjort fyra gigantiska misstag enligt min uppfattning:
1: Nyliberaliseringen (förnyelsen som man kallat det), avregleringarna och utförsäljningen av våra gemensamma företag.
2: Att man krigade med och knäckte facken i slutet av 80-talet. S har ingen chans utan att ha dessa med sig.
3: Att man gjorde sig av med alla sina större tidningar och
4: Den stora skatteomläggningen och en politik som ökat klyftorna och slagit mot de svagare. Det märktes tydligt i valet 1991 att mängder av tidigare entusiastika socialdemokrater inte hade någon lust att agera för S i det valet då de tyckte att S nu svek allt man tidigare stått för och som de hade varit socialdemokrater på grund av.
Vilka väljarundersökningar har ni till stöd för uppfattningen att det var S skatteförslag som knäckte partiet i senaste valet? Jag har nämligen en stark känsla av att de allra flesta inte har en aning om hur detta förslag såg ut. Jag vet det inte heller.
Ulf, eftersom det inte finns någon kommentar till diagram 7 tror jag att många tolkar det som att det ändå gick litet bättre i vänstergrupperna i valet 2010. (Jag har testat.) Därför menar jag att valanalysen för de flesta läsare ger en felaktig bild av valresultatet.
En beräkning grundad på att väljarandelen var 35,0 resp 30,7 visar för övrigt att i absoluta tal är det nästan exakt lika många vänstersympatisörer 2006 och 2010. Varför då visa ett diagram som vid en hastig blick visar på en ökning?
Och varför finns det ingen text som drar den slutsats du anför i ditt svar till mig? Den konspiratoriskt lagde kan få för sig att ni inte ville att högerfalangen skulle få ammunition i kritiken av vänsterinriktningen i retoriken i valrörelsen.
/DNg
Kerstin: Väljarundersökningarna är inte klara förrän hösten 2011, och så länge kan förstås inte valanalysen vänta. Slutatsen om skattehöjningarna baseras på att många valarbetare fick lägga stor kraft och möda på att förklara att främst fastighetsskatten bara skulle påverka en liten liten del av väljarkåren. Till och med i orter där ingen (!) fastighetsägare skulle påverkas var oron stor.
Danne: Man får nog vara en aning konspiratoriskt lagd om man skall dra den slutsats du föreslår. Flera tabeller i rapporten är okommenterade eller bara sparsamt kommenterade, i huvudsak p g a att gruppen arbetat under extremt korta tidsramar.
Ulf Bejereld:
Det du skriver tyder ju på att de flesta aldrig fick klart för sig vad S verkligen föreslog, och det torde hänga ihop med att deras förslag inte presenterades på ett korrekt sätt i de borgerliga media vi har och så att folk förstod vad det innehöll. Då blir det ju lite konstigt att säga att det var förslagen i sig som var felaktiga, som somliga menat.
Att inte ha egna större tidningar är förödande alltså. Att tro att de politiska motståndarna ska ge en rättvisande bild av det program man har är väldigt naivt.
Re egna större tidningar: Aftonbladet är väl en vänstertidning och Nordens största kvällstidning? Dock inte speciellt respekterad. Annars finns dessa [Wikipedia]:
* Aftonbladet
* Arbetarbladet
* Dagbladet Nya Samhället
* Dala-Demokraten
* Folkbladet
* Tidningen Folket
* Gotlands Tidningar
* Karlskoga-Kuriren
* Länstidningen Östersund
* Norrländska Socialdemokraten
* Nya Örebro-Kuriren
* Piteå-Tidningen
* Sydöstran
* Tidningen Ångermanland
* Värmlands Folkblad
* Västerbottens Folkblad
* Östra Småland, Nyheterna
Drt är väl bara att starta en till stor dagstidning då. Men hur ska den finansieras?
Det är inga problem för socialdemokraterna att få ut sina budskap. När de ledde stort i opinionsmätningarna, hade de inte ännu formulerat sina ståndpunkter. Nedgången i opinionsmätningarna inleddes i samband med skuggbudgeten som kom ut i maj. Då förstod folk att de talade med kluven tunga. Man hade en retorik som dömde ut regeringens politik som nyliberal samtidigt som man i skuggbudgeten satte sig mycket nära regeringens ekonomiska politik.
Om Alliansen är så hemsk som det utmålas, varför kan inte vänstern föra fram ett alternativ som avviker kraftigt från Alliansen?
Skicka en kommentar