Jag har många skäl att vara tacksam mot mina föräldrar. I dag är det särskilt ett skäl jag tänker på. När jag var liten hette jag nämligen Ulf Nilson och hade inte mina föräldrar haft det goda omdömet att byta efternamn när jag bara var två år gammal hade jag sannolikt fortfarande hetat så. (Om jag inte i vuxen ålder valt att ta min kära hustrus efternamn, förstås.)
I dag är det inte roligt att heta Ulf Nilson. Det finns några stycken. En är en eminent barn- och ungdomsförfattare, som fått både August-priset (två gånger) och Astrid Lindgren-priset. En är förre NHL-proffset Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, som genom sin karriär i bl a Winnipeg Jets och New York Rangers blev en föregångsman för den stora proffsvågen i svensk hockey. (Jag minns min besvikelse när "Lill-Pröjsarn" lånade sig till att tillsammans med Anders Hedberg år 1979 ställa upp i Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) kampanj "Satsa på dig själv".) Under de år jag tillhörde ett mycket mindre parti hette för övrigt ordföranden för detta lilla partis ungdomsförbund Ulf "Ubbe" Nilsson.
Så många Ulf Nilsson är det, och jag hade inte haft några större bekymmer med att bli förväxlad med någon av de ovannämnda. Men värre hade det varit med förre utrikeskorrespondenten Ulf Nilson, som i en krönika i Expressen tidigare i veckan vecklade in sig i rasbiologiska funderingar och bekymrade sig över "pursvenskarnas" låga födelsetal: Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig. Pursvenskar? Det muslimska inflytandet växer?Krig?
I en artikel på SVT Debatt förtydligar Ulf Nilson vad han med "pursvenskar". Begreppet syftar på svenskar 'av det gamla vanliga slaget', från den tid då jag växte upp (händelsevis i Slöinge) och då så gott som alla var födda i Sverige, gifte sig med varandra och fick barn som automatiskt var svenskar.
Jag undrar om jag är pursvensk i Ulf Nilsons bok. Min farfar föddes i Australien och min pappa i USA. Inte för att saken är särskilt viktig för mig. Men den tycks vara väldigt viktig för Ulf Nilson. Det skrämmer mig.
Läs gärna Paul Ronges text i ämnet här.
6 kommentarer:
Delar din aversion mot tänkande om "pursvensk". Kom att tänka på hur en släkting blev så glad att min bror hade blå ögon, för vår mor var brunögd. "Och svenskblå ögon har han", skulle hon ha sagt, varpå min mor blev förargad.
Man kan vända på det också. Tänk om du hetat Ulf Nilson. Då hade någon annan Ulf Nilson fått bekymmer eftersom en Ulf Nilson gjort vissa ställningastaganden han kan se som oacceptabla.
A-K Roth, har det inte blivit fel nu, skulle inte den kommentaren till Badlands Hyena?
Bra kommentar Ubbe B! Att oförblommad rasism kan få förekomma i Expressen är skamligt.
Det som skrämmer mig är din oförmåga att inse att flesta är nöjda med sakernas tillstånd och inser att ju större invandring är har den påverkan sakernas tillstånd.
Du bör inse att dina åsikter är lika udda som den operaälskare som vill/kräver att alla skall älska opera. Tyvärr för dig är nog så att idol eller schlagerfestivalen alltid kommer ha högre tittarsiffror än othello. Du kan alltid kalla dem för rasister men tänk om det bara är självbevarelsedrift,klokskap eller ren egoism.
Vilka representerar den mänskliga naturen, minoriteten eller majoriteten.
Ingen speciellt begåvad krönika så klart, men det var ju inte heller väntat.
Däremot tycker jag mig se en viss överdriven alarmism (jfr andra inlägg på denna blogg). Svenska medier, hävdar jag, är ju i internationella jämförelse ovanligt lite rasistiska, och inte ens denna krönika (som ju med viss rätt kan kallas rasistisk) är sådär väldigt rasistisk.
Vad gäller hans specifika påstående att de blir allt lägre andel "pursvenskar" så har han väl rätt i meningen att t ex andelen blåögda förmodligen minskar något över tiden.
Men den mest naturliga reaktionen på detta är väl att med en gäspning konstatera att för de allra flesta av oss så är detta inget som helst problem.
Tänk så här istället. Fler muslimska imigranter till sverige skapar fler försvenskade muslimer. Muslimer som är präglade av svensk jämnstäldhet, tollerans mot oliktänkande, konflikträdsla och kompromissvilja. Starta en svensk imamutbildning. Sprid de upplysta över den muslimska världen och låt dem gjuta olja på vågorna. Fler svenska muslimer borde väll leda till att världen blir godare eftersom vi är så fantastiskt fina här i Svea rike. Öka invandringen från det sargade mellanöstern och gör världen en tjänst. Utvisa de enfaldiga navelskådarna. Allah Akbar!
Skicka en kommentar