2010-12-23

Sårbar, sann och levande

Svenska kyrkan måste fortsätta att ta politisk ställning och värna sina kärnvärden, säger ärkebiskop Anders Wejryd i en intervju till TT. Så rätt han har. Svenska kyrkan skall vara en kyrka i världen och och därmed också i det politiska livet. Magsura reaktioner har inte låtit vänta på sig. Så skriver t ex Göteborg-Posten i dag på ledarplats (ej på nätet)att kyrkan bara ska ta till orda i moraliska och etiska frågor, eftersom den inte har något annat mandat från sina medlemmar. Well, säger jag, menar verkligen Göteborgs-Postens ledarredaktion att moraliska och etiska ställningstaganden inte får politiska konsekvenser? I så fall är det intellektuella haveriet värre än jag anade.

Religionen har återerövrat sin plats i det offentliga samtalet och många hävdar att vi i dag lever i en postsekulär tid. En sådan utveckling är förstås provocerande för dem som menar att religionen bara skall vara en privatsak, som t ex det ateistiska förbundet Humanisterna med dess ordförande Christer Sturmark i spetsen. Men religion är inte och kan aldrig vara en privatsak. Min kristna tro påverkar min syn på samhället, på mina medmänniskor och hur jag förhåller mig till dem och till världen. Tron blir en inspiration för politisk handling, en tolkningsram för samhälleliga skeenden och ger riktlinjer för vad som är gott och ont. Därför är religionen ingen privatsak, lika lite som en människa är en ö. Staten skall vara sekulär, ett mänskligt samhälle kan aldrig vara det.

Men att kyrkan skall vara politisk innebär förstås inte att den skall ta partipolitisk ställning. Evangeliet kan ta politisk kropp på olika sätt och i olika politiska rörelser. Jag vill här gärna knyta an till den distinktion som den belgiska samhällsvetaren Chantal Mouffe gör mellan "politiken" och "det politiska". "Politiken" är den institutionella ram inom vilken alla former av auktoritativ värdefördelning i samhället genomförs, t ex parlamentet, de politiska partierna och de allmänna valen. Med "det politiska" avses de känslor, handlingar och attityder som konstituerar den gemenskap i vilket värdefördelningen genomförs. Chantal Mouffe beskriver det politiska som den dimension av antagonism som är konstitutiv för det mänskliga samhället. Vilken institutionell form politiken tar är en annan fråga. Ur det perspektivet skall kyrkan vara en del av "det politiska", men inte av "politiken".

Min kyrka är sårbar, sann och levande, som det står i bönen Ta vår vilsenhet som jag låter avsluta denna julbetraktelse. Sårbar eftersom den söker mer än den gör anspråk på att känna svaren. Sann eftersom den är äkta och på allvar, inte en grimas. Levande eftersom den är i världen och gör anspråk på att vilja förändra världen.

Med dessa rader önskar jag alla läsare av denna blogg, vänner och meningsmotståndare, troende, ateister och tvivlare en riktigt God och fridfull Jul.

Ta vår vilsenhet
Gud, du som gav oss din son,
för att vi skulle följa honom
på vägen till dig och det sanna livet.
Därför ber vi dig:
Ta vår vilsenhet
och led oss in på din väg.
Ta våra fördomar
och fyll dom med öppenhet och tillit.
Ta vår själviskhet
och fyll oss med solidaritet och medkänsla.
Ta vår girighet
och öppna våra händer till att ge.
Ta vår rädsla
och fyll oss med mod och tillförsikt.
Ta vår ilska
och fyll den med helig vrede
över orättfärdighetens välde.
Gud, bär oss in i trons, hoppets
och kärlekens famn,
som är Du
sårbar, sann och levande
i världen.

8 kommentarer:

gojo sa...

Så här i jultider kan man undra om du tror på tomten också?

Ulf Bjereld sa...

Självklart! Gör inte du det?

Isak Gerson sa...

Jag kan bara hålla med. Att se religiösa, moraliska och politiska värden som helt fristående är lite förlegat. Men framför allt önskar jag att det fördes en bredare och mer välkomnande debatt inom kyrkan om moraliska och politiska värden. Jag har visserligen inte varit särskilt aktiv i kyrkans centrala organ, men jag har inte hittat någon ingångspunkt till att diskutera moraliska och politiska värden. Måste man sitta i kyrkans parlament för att delta i debatten?

Samma problem fanns i nästan lika hög grad i Svenska Kyrkans Unga där jag faktiskt varit rätt aktiv.

Dessa mina minsta bröder sa...

Tack för en fin betraktelse Ulf.
Vi tror på en Jesus som själv varit ett flyktingbarn!

A-K Roth sa...

Jag tycker absolut att Anders Wejryd ska akta sig för att ta politisk ställning alltför lättsamt, akta sig för att följa med en politisk ström. Han får, som i dikten, tänka på att vi alla, även han, besitter vilsenhet, fördomar och girighet (för pengar, makt eller beröm). Han har, hoppas man, mod och tillförsikt att låta informera sig, lyssna på flera sidor, öppna sig för vittnesmål och kunskap från olika håll innan han uttalar sig. Annars kan en helig vrede över orättvisor bli till en ohelig och orättfärdig vrede som blir selotisk och som skadar människor. The road to hell is paved with good intentions.

Nisse sa...

Tomten heter Sven Wollter och han hördes som vanligt i p4 idag. Tänk så fint av honom att ta sig tid att prata med barnen i radio på årets mest hektiska dag.

Anonym sa...

Varför skulle ett mänskligt samhälle inte kunna vara sekulärt?

Anonym sa...

Du har så rätt och skriver så bra. Jag tycker det är befriande att ni i Broderskap vågar låta religionen spela roll. Blev glad när jag läste detta:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/bogarna-hanger-lost-i-broderskap_5830265.svd#tw_link_widget

Ni är det enda vettiga alternativet för oss troende, nu när KD har vägrar kännas vid sina religiösa rötter.