Förändringens vind blåser kring kriget i Afghanistan. Vid FN:s givarkonferens i Kabul för några dagar sedan framstod det som än klarare att USA och EU nu planerar för en successiv militär reträtt, med 2014 som tänkt slutdatum. Det preliminära slutdatumet är en politisk motgång för utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Sten Tolgfors, vilka båda vid upprepade tillfällen starkt motsatt sig alla planer på ett sådant preliminärt slutdatum.
Stödet för den militära insatsen i Afghanistan undermineras också av Wikileaks offentliggörande av 90 000 hemliga miltära dokument om krigföringen. Betydelsen av Wikileaks avslöjande ligger bara delvis i de nya sakuppgifter som presenteras. Krigföring är alltid grym och fasansfull och "det goda kriget" som skonar civila och respekterar folkrätten existerar inte och kan inte existera. De senaste uppgifterna om att nära 50 civila som sökt skydd dödats av en Nato-raket faller väl in i detta mönster. Wikileaks uppgifter har också redan fått olika liberala röster att argumentera emot Sveriges deltagande.
Betydelsen av Wikileaks avslöjanden ligger främst i att läckorna demoraliserar den utländska närvaron och försvårar för de krigförande att sopa uppgifter om krigsbrott under mattan. I ett vidare perspektiv illustrerar också Wikileaks hur den kommunikationsteknologiska utvecklingen med nödvändighet eroderar nationalstaternas maktbas för att i stället främja transnationella nätverk som organisationsform och bidra till att allt blir offentligt. Som Expressen klokt uttrycker det: Wikileaks och liknande organisationer är inte något som USA, Sverige och andra deltagarländer kan ljuga sig ur eller förbjuda sig undan. Det är den nya miljö arméer slåss i. Om de vägrar anpassa sig, gör de så på egen risk.
USA och de ledande västmakterna har insett att det inte finns någon framkomlig väg till militär seger i Afghanistan. Det är bra. Det blir nu än mer viktigt att de resurser som hittills satsats på kriget - ofattbara cirka 2 500 miljarder kronor - omvandlas till civila biståndsinsatser av olika slag.
I debatten om Sveriges miltära deltagande i Afgahnistan har inte mindre än sju olika argument använts för att försvara den svenska insatsen: bekämpa terrorgrupper, stärka demokratin, bekämpa fattigdomen, stärka kvinnornas ställning, skapa stabilitet i området, främja svenska affärsintressen samt minska heroinförsäljningen på Sveriges gator. En god regel är att ju fler skäl som åberopas för att legitimera en militär insats, desto mer skeptisk bör man förhålla sig.
Debatten gäller från och med nu inte om uta när och på vilket sätt Sveriges militära insats i Afghanistan skall avslutas. Händelseutvecklingen bör underlätta en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om vilken linje en ny rödgrön regering kommer att föra i fråga om Afghanistan efter en eventuell valseger i september 2010.
Inom Socialdemokraterna har tidigare främst Urban Ahlin argumenterat för en bibehållen svensk militär närvaro på obestämd tid. Den linjen är inte längre hållbar. De rödgröna har nu möjlighet att vända en fråga som tidigare splittrat dem till en offensiv fråga med krav på att de svenska soldaterna tas hem från Afghanistan före ett visst datum.
Mona Sahlin befinner sig just nu i Afghanistan för att besöka de svenska soldaterna och informera sig ytterligare om läget på plats. När hon kommer hem väntar en stor politisk utmaning i att forma en gemensam rödgrön linje i frågan.
6 kommentarer:
Vi kan ju hoppas, det vore både behövligt och önskvärt.
Jag har svårt att tänka mig en olämpligare tidpunkt för ett besök i Afghanistan än just nu - om man vill vinna kommande val.
Jag tror att vad Mona Sahlin än kommer att säga när hon är tillbaka så kommer det att resultera i röstförluster.
Ska nu kortfattat montera ned krigshetsarnas argument vad gäller Afghanistan:
Minska Terorismen - Våld föder vål heter det ju och sanningen är förstås att terrorism som uppstår ur fattigdom och desperation, inte hat som vissa tror, inte kan bombas bort.
Stärka Demokratin - Karzais regim fuskade sig till valsegern och korruptionen är ett oändligt större problem än under talibanerna.
Bekämpa Fattigdom - Där har man möjligen lyckats. Nu kan ju afghanerna odla lönsam opium igen. Talibanerna genomförde som bekant en lyckosam kampanj mot Opiumet där man fick ner produktionen till nära nog 0.
Stärka Kvinnornas Ställning - Karzais regim har legaliserat våldtäkt inom äktenskapet och många av de krigsherrar han sammarbetar med är minst lika fundamentalistiska som talibanerna.
Skapa Stabilitet i Området - Krig skapar ALDRIG stabilitet utan kaos och laglöshet.
Främja Svenska Affärsintressen - Hade jag inte hört innan men det är ett så moraliskt tveksamt argument att jag väljer att inte kommentera det.
Minska Herionet i Sverige - Som sagt nu flödar opiumet åter ur Afghanistan och det är främst regeringen Karzai, närmare bestämt en bror till honom, som står bakom produktionen. Tvärtemot vad b l a Bildt hävdar så produceras också det mesta opiumet i regeringskontrollerade områden.
2014 är ett sånt där klassiskt datum. I praktiken är det en röst på att man ska ha kvar trupper i Afghanistan nu. 2012 eller 2013 kan man alltid säga att situationen förändrats eller att det aldrig var ett fast datum.
2014 säger man för att kunna hålla kvar trupp, men ändå slippa undan kritik. Redan 2005 talade Storbritannien på samma sätt om ett tillbakadragande. Men om man inte ger ett datum inom överskådlig tid, säg sex månader för ett totalt tillbakadragande, är det bara munväder utan värde.
Tack Ulf för en klok artikel baserad på god argumentation och fakta.
Det har varit en olycka redan från dag ett att våra ansvariga beslutsfattare visade det ytterst dåliga omdömet att dra in Sverige i detta bedrövliga och orättfärdiga krig.
Det finns alltså ingen tid att spara vid en eventuell rödgrön valseger. Trupperna skall tas hem snarast!
Den tidigare Sovjetockupanten använde nio månader för att ta hem 105-120 000 soldater från Afghanistan. I Sveriges fall med blott 500 soldater, torde en militär reträtt kunna ske bra mycket snabbare.
Vänliga hälsningar
Peter Hjukström
En gemensam rödgrön linje när det gäller Afghanistan kommer sannolikt enbart att få ett teoretiskt intresse.
Mycket talar för en alliansseger i September och efter Mona Sahlins avgång efter valförlusen kommer Sven-Erik Österberg att bryta samarbetet med Vänsterpartiet.
/BR
Skicka en kommentar