Mona Sahlin befinner sig just nu i Betlehem, för att tala vid palestinska Fatahs kongress. I Aftonbladet beklagar Helle Klein att Mona Sahlin sannolikt inte kommer att träffa någon Hamas-representant under resan, och att hon därmed försitter ”chansen att återupprätta och utveckla den socialdemokratiska Mellanöstern-politiken efter Persson-erans nedmontering av Palme/Lindh-linjen.”
Helle Klein har alldeles rätt i att socialdemokratin och Mona Sahlin borde gå före och våga ta steget att samtala med Hamas, på samma sätt som Socialdemokraterna och Olof Palme i början av 1970-talet gick före och vågade ta steget att samtala med PLO och Yassir Arafat. Olof Palme bidrog därigenom till att den då terrorstämplade organisationen PLO fick en plats i den politiska processen, vilket ledde till att PLO tog avstånd från terror och erkände Israel som stat.
Låt oss inte vara naiva. Det finns ingen som helst värdegemenskap eller ideologisk närhet mellan Hamas och socialdemokratin - tvärtom. Men isolering är sällan en framgångsrik politisk strategi, och få bestrider i dag att isoleringen av Hamas har medverkat till dödläget i fredsprocessen.
Samtal med Hamas skall naturligtvis inte heller förväxlas med samarbete med Hamas. Det finns i mina ögon en för stark ängslan inom socialdemokratin för att kontakter med Hamas skulle inverka negativt på socialdemokratins relationer till Fatah och israeliska Labour, båda systerpartier i Socialistinternationalen.
Kommer då Mona Sahlin att träffa någon Hamas-representant under sin resa i Mellanöstern? Det tror jag inte. Hon är i området främst för att tala vid sitt systerparti Fatahs första kongress på 20 år, och jag kan förstå att det skulle uppfattas som provocerande att just i det sammanhanget träffa representanter från Fatahs ärkefiende Hamas. Men det är viktigt att Mona Sahlin vågar ta steget - om det inte blir denna gång så bör det bli snart. Eller kommer arbetsfördelningen i den rödgröna koalitionen att bli sådan att det blir Vänsterpartiet och Miljöpartiet som får stå för Hamas-kontakterna, medan Socialdemokraterna hukar?
Jag skriver om Mona Sahlins Mellanösternresa på Newsmill.
En bild av debatten kring socialdemokraternas Mellanöstern-politik över tid ges i antologin ”Israel och Palestina. 60 år i våra röda hjärtan” (red Ulf Bjereld & Ulf Carmesund, Hjalmarson & Högberg, 2008), där representanter från alla åsiktsriktningar inom Arbetarrörelsen ger sin syn den israelisk-palestinska konflikten och den socialdemokratiska politiken i frågan. Boken har fått stor uppmärksamhet och goda recensioner i pressen.
13 kommentarer:
Fascinerande att Sahlin besöker kongressen hos en rörelse som aldig kommer att erkänna Israel.
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1248277865155&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Man är glad att Sahlin aldrig kommer att bli statsminister.
/BR
1. Hela världen - inklusive det israeliska ledarskapet - talar med Fatah och Fatah-representanter. Det är onekligen en lite udda ståndpunkt att just Mona Sahlin skulle avstå.
2. Vore jag som du skulle jag redan nu börja vänja mig vid tanken.
1/ Det finns ingen israel närvarande på Fatahs kongress.
2/ Knappast.
/BR
Men Ulf, att delta, närvara vid kongressen har väl inte samma politiska värde som att möta personer från olika partier informellt? Nu får vi vänta på att Mona Sahlin besöker nästa israeliska labour-kongress. Skulle hon ta det steget kan man kanske tala om mod, att våga.
En annan åsikt än den gängse: Var svenska socialdemokrater verkligen så modiga när de tog ställning för PLO och samtidigt startade en trend av smutskastning komplett med nazijämfuorelser och annat vidrigt mot Israel?
A-K
A-K: Detta var Fatahs första kongress på 20 år. Israeliska Labour sammanträder av olika skäl lite oftare. Och svensk socialdemokrati har aldrig genomfört någon "vidrig smutskastning" gentemot Israel. Däremot händer det att enskilda debattörer jämför Israels förtryck av palestinier med t ex Sydafrikas apartheidpolitik. Men den debatten bedrivs ju också - som du vet - inom Israel.
Jag tänker på de gånger man dragit jämförelser mellan Israels agerande och Nazitysklands. Men det var förvisso personer i hög ställning - ingen nämnd/ingen glömd - inom socialdemokratien och inte "svensk socialdemokrati" som gjorde det. Så vi har båda rätt! :)
Vi äldre har långa minnen ibland. Ni yngre verkar inte se som speciellt allvarligt somligt av det som utagerats. Som tur var finns inom socialdemoratien även mer rationella individer. Helt rätt att debatten drivs inom Israel. Men när svenska individer i regeringsställning har gått över gränsen - då känns det för dessa likväl. Du minns när israeliska labour inte var välkomna till en svensk kongress under den tid PLO var på tapeten? Långa sår där som israeler får svälja. Den sorgliga historien i Malmö har väl bidragit också. Osv, osv.
BTW: Ledare inom Fatah har gått ut med att fred enbart är en av strategierna att ta hela Palestina, alltså inklusive Israel - tills vidare. Aldrig får man vara glad.
A-K
Vad BR syftar på är att Sverige aldrig bör låta representanter möta israeliska företrädare. Detta därför att ingen israelisk regering någonsin kommer att erkänna en palestinsk stat. Det statsbärande partiet har det t.o.m inskrivet i stadgarna.
BU är uppenbarligen helt okunnig om att det redan finns en palestinsk stat som erkänts av Israel; Jordanien.
/BR
När BR säger att ingen israel finns närvarande på Fatahs kongress missar han den judiske israelen Uri Davis som nu nominerats till Fatahs revolutionära råd:
http://haaretz.com/hasen/spages/1106071.html
BR kommer ut som en person med värre fanatism än Hamas med en vägran att erkänna Palestinas rätt att existera och ger stöd till att landet utplånades av israelerna.
BU vet uppenbarligen inte att det enda Palestina som funnits är det Brittiska Mandatet som upplöstes 1948 i anslutning till att arabstaterna sa nej till en palestinsk stat enligt FN´s förslag.
Så någon palestinsk stat har Israel aldrig utplånat.
/BR
BR visar upp sin enorma historiska okunnighet genom att inte känna till Philistia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Philistines
Detta därför att han berömmer palestinas utplåning då israelerna vägrade acceptera FN:s delningsplan och istället fördrev palestinas befolkning för att stjäla deras land. BR är värre än Hamas då han vägrar erkänna en palestinsk stat.
Därför bör svenska representanter aldrig lyssna på BR.
BU
Innan 1948 fanns det inte en enda israel – detta enkla faktum har ändå inte hindrat diverse extremister och fåntrattar, att spekulera spaltmetrar om det existerat ett Palestina, eller inte.
Som om det skulle ha någon som helst relevans att det fanns ett ”Israel” för några tusen år sedan…
Det är väl sådant som kallas logik och konsekvens... eller akut argumet-nöd ;)
Skicka en kommentar