2008-01-31

Varför vann den borgerliga alliansen valet 2006? Nu vet vi!

I dag presenterades SCB-undersökningen Alliansseger, vilken är den första större redogörelsen för 2006 års valundersökning. Författare är docent Henrik Oscarsson och professor Sören Holmberg.

Det går att utläsa två huvudförklaringar till den borgerliga alliansens seger. Den första förklaringen är den högervind som präglade svenska väljare. Andelen väljare som placerade sig själva till höger på en vänster-högerskala upgick t ex till 46 procent, vilket är den högsta andelen sedan mätningarna påbörjades 1968.

Den andra förklaringen är att det i väljarkåren fanns en trötthet på socialdemokratin som regeringsparti. Bland de väljare som valde att byta från socialdemokraterna till ett borgerligt alliansparti är regeringströtthet en lika vanligt förekommande förklaring som ideologi eller konkreta sakfrågor (båda nämndes av 35 procent).

Det är värt att notera att partibytesmotiveringar med explicita hänvisningar till Göran Persson endast samlade 15 procent. Därigenom stärks bilden av att partiledareffekter i svensk politik i allmänhet är små.

Hur är det då med moderaternas bild av sig själva som ”det nya arbetarpartiet”? Ånej, där har partiet en bra bit kvar. Andelen arbetare som röstade på moderaterna var 13 procent, vilket inte är en högre andel än vid det förra borgerliga segervalet 1991. I stället var det bland tjänstemännen som moderaterna vann sina största valframgångar. Andelen lägre tjänstemän som röstade på moderaterna uppgick till 26 procent, och motsvarande andel bland högre tjänstemän uppgick till 39 procent.

Men en viktig fråga kvarstår. Hur skall vi givet resultaten från denna studie förstå den historiskt unika genomklappning i opinionen som alliansregeringen råkat ut för efter valet? När det gäller den ena förklaringsfaktorn - regeringströttheten - är det inte så svårt. Socialdemokratin med Göran Persson försvann från makten och nu pågår ett renoveringsarbete i partiet, med ny partiledare och genom rådslagsprocessen en delvis ny politik. Väljarkåren röstade mera mot den "gamla" socialdemokratin än för en borgerlig alliansregering.

Men när det gäller den andra förklaringsfaktorn - högervinden - är det svårare att förstå utvecklingen efter valet. Ideologiska värderingar är trögrörliga och förändras sällan genom tvära kast. Kan det ha att göra med mättekniken? En väljare som bestämt sig för att rösta på moderaterna har "lättare" att placera sig själv till höger på en vänster-högerskala, utan att det betyder att det är inplaceringen av sig själv på vänster-högerskalan som "orsakar" att man röstar på moderaterna.

En annan tolkning (som Marita Ulvskog för övrigt framförde i radion i dag - se nedan) är att Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna genom sin mjuka framtoning sänkt tröskeln för väljarna att positionera sig själva till höger. Väljarna har i så fall inte värderingsmässigt flyttat sig till höger - självplaceringen på vänster-högerskalan mäter något annat.

Dessa tolkningar är emellertid inte helt lätta att förena med det faktum att väljarkåren också gick åt höger i traditionella sakpolitiska vänster-högerfrågor (mer privat företagsamhet och marknadsekonomi, mer privat sjukvård, minska den offentliga sektorn etc). Så frågan kvarstår: Hur skall vi givet högervågen i den svenska väljarkåren förstå opinionsutvecklingen efter valet? Alla förslag på svar mottages tacksamt!

Lyssna också gärna på Henrik Oscarsson när han i Studio Ett i dag diskuterar rapporten med Marita Ulvskog och Per Schlingman.

18 kommentarer:

Anonym sa...

Hur vi ska förklara opinionssvängningen efter valet vet nog ingen. Spekulationer finns, men knappast någon djupare kunskap -- ännu så länge. En sak jag dock fäste mig vid i rapporten är att det ideologiska avståndet i väljarnas ögon mellan s och m har minskat. I valet 2006 var skillnaden den minsta så länge vi haft jämförbara mätningar.

Här kan vi ha en faktor som inverkar på sd:s relativa framgång. Internationell forskning tyder på att konvergens mellan den etablerade vänstern och högern skapar ett utrymme för den radikala högern. SCB-rapporten ger åtminstone ett visst stöd till den tesen.

Både s och m bör nog ta sig en funderare på detta när lägger upp sina planer för framtiden. I stället för att joxa med kommunala nyval och annat.

AW i Skottland

Alex sa...

Har inte läst rapporten och har stor respekt för Sören Holmberg. Men blir förundrad över att orsakerna 1. högervind och 2. trötthet på socialdemokratin inte
kopplas med missnöjet med Göran Persson. Med min lilla vetenskapliga skolning måste väl 1 och 2 troligen innebära en stark överlappning av missnöjet med GP. Kanske avgörande för 1 och 2?

egon berglund sa...

Alla tänkande människor insåg att Göran Persson var ett ”sänke” inför valet. Typiskt i en organisation att ingen vågar kritisera sin ledare, för då åker man själv ut i kylan ? När det nu visar sig att Göran Persson använder sig avdrag för hushållsnära tjänster, trots att han i valdebatten sa citat: ”Om Reinfeldt vill att någon annan städar åt honom så står det honom fritt. Men han ska själv betala vad det kostar. Det är inte jag eller svenska folket som ska betala Reinfeldts städning.” slut citat. Även hans nya jobb för pr-konsulterna JKL och hans trixande med riksdagspensionen visar hur grund hans politiska övertygelse var, bara en god födkrok?

Han fortsätter kasta en skugga över partiet. Ingen ledande socialdemokrat vågar kritisera honom även sen han avgått. Jag tycker ni är ett gäng ”ynkryggar”, som binder ris åt egen rygg. Själv valde jag bort er i senaste valet på grund av ” herrgårdsbygget”. Ni får nog prestera bättre, om ni skall ha någon trovärdighet inför nästa val.
Efter att jobbat en hel dag på mitt arbete,har just avslutat veckostädningen i mitt hem.

Bustorparn sa...

Ett subtilt hat mot Moderater och höger partier som genomsyrar all nyhetsrapportering är den enkla simpla förklaringen.Svenskarna får kalla fötter när man vinklar nyheter på det viset tex Ekot gör. USA är ett annat hatobjekt, det har gjort att ängsliga människor tycker så illa om landet att 63 % tror att USA är största hotet mot världsfreden, inget EU land är ens nära det procentalet.

Ulf Bjereld sa...

Jag delar AW i Skottlands uppfattning att det minskade ideologiska avståndet mellan s och m kan ha påverkat sd:s framgångar.

Till Alex och Egon: Läs gärna rapporten s 244 - 248 om Göran Persson och hans betydelse för socialdemokraternas valnederlag(länk finns i bloggposten). En del av mätningarna är ganska tekniska, så jag nöjer mig med att citera Oscarssons och Holmbergs sammanfattning: "Göran Persson tenderar att vara ett sänke för socialdemokraterna 2006, men någon huvudfaktor bakom valnederlaget talar vi inte om. Skadan finns där, men den är begränsad."

Till Bustorparn: All forskning i ämnet visar att du har fel i din beskrivning av den svenska nyhetsrapporteringen. Läs gärna Ken Asps (vars oberoende och integritet ingen kan ifrågasätta) många ingående studier om svenska mediers opartiskhet. Dessutom gällde ju frågan hur vi skulle förstå borgerlighetens ras i opinonen. Om Bustorparns analys varit rikigt hade ju socialdemokratin aldrig behövt förlora valet.

Ulf Bjereld sa...

Så frågan kvarstår: Hur skall vi givet högervågen i den svenska väljarkåren förstå opinionsutvecklingen efter valet?

En anonym vän har försett mig med följande intressanta hypoteser:

- Förtroendehypotesen. Alliansen hade så höga förväntningar och folk investerat så mycket förtroende i alliansens regeringsfähighet att regeringsbildarens dåliga start fullständigt fick luften att gå ut.Borgerlighetens förtroendekris är ur det perspektivet så total att den "slår ut" de opinionsvinster borgerligheten tidigare kunde göra på väljarnas högerförskjutning.


- Önsketänkandehypotesen. svenska folket må ha förborgerligats men de socialdemokratiska grundvärderingarna ligger fast. Normalröstandet för mittenväljarna i svensk politik är att rösta på s (normal vote analysis). Just nu önsketänker man (i brist på information om vilken socialdemokrati som skall resa sig likt fågel fenix ur valrörelseaskan) och ser framför sig den egna idealbilden av en traditionell och kraftfull socialdemokratisk reformpolitik för att utrota ojämlikheter och lösa viktiga samhällsproblem. Ju fler Persson-ministrar som Mona återanvänder i sitt nya lag desto större kommer nog besvikelsen bli hos de (visserligen rätt få men inflytelserika) marginalväljarna som avgör nästa riksdagsval.

Sen är det förstås möjligt att en del väljare (även om det kanske är ett elitistiskt synsätt) faktiskt underskattat politikens makt och vad en regering faktiskt kan "ställa till med" på kort tid. Tolv års "förvaltarpolitik" under Persson kanske fått oss väljare att tro att regerandet bara handlar om att få departement och myndigheter att hålla budgettak. För en sådan kameral uppgift duger väl Anders Borg alldeles utmärkt, han har ju bakgrund på riksbanken och allt... Socialdemokraternas återkomst kanske blir synonym med politikens återkomst (låt oss hoppas att det blir lite ny politik och nya idéer i så fall). Lite hederlig värdeallokering, inte bara förvaltande.

sörgårdskalle sa...

Jag tror din sista tes - den att Perssons slötuggande förvaltande invaggade folk i föreställningen att politiska förändringar är extremt långsamma - kommer närmast sanningen.

Min högst subjektiva uppfattning om snacket innan valet var en otrolig trötthet med sossar, och persson blev en symbol för tröttheten. Att partiledareffekten var liten i mätningen tror jag beror på att folk satte likhetstecken mellan Persson och sossar. Att vara trött på sossar eller Persson var samma sak. Han blockerade också sikten för resten av partiet. Det åskåddliggörs ju inte minst genom hans mantra om hur han städade ekonomin. Var det inte en socialdemokratisk städning eller flaxade han ensam runt och gjorde allt jobbet?

Denna trötthet vägdes sedan mot en frisk borgerlig fläkt. Reinfledt pratade som om det skulle vara ungefär som innan, men att vi som en bonus skulle slippa det vi retade oss på med Perssons politik. Samma välfärd men utan fastighetsskatt, liksom. Men folk fattade inte att det skulle rassla till med a-kassan och annat, och att den nya fastighetsskatten skulle vara samma som innan med den enda skillnaden att rikingarna vann jättemycket på den. Ingen hade i sin vildaste fantasi trott att de skulle kunna ändra och rasera så snabbt. Man får bara hoppas att Monas återställare (hur den nu kommer se ut) inte har samma hundraårsperspektiv som Perssons politik.

När folk såg orkanen svepa fram efter valet så svängde man och blev skitskraja över vad man släppt loss.

Som sosse håller jag f.ö. med Egon om att det är för jävligt att inte fler sossar reagerar mot Perssons pigavdrag. Man blir ledsen och arg.

G. Tikotzinsky sa...

Moderaterna fick 26% av rösterna i valet. Varför skulle det vara något speciellt med att de också fick 26% av de lägre tjänstemännens röster?

Om man antar att de högre tjänstemännen utgör högst 5% av befolkningen, så stod deras uppslutning bakom moderaterna för högst 0.5% av partiets totala röster. (39-26=13% x 5% =0.5%) Moderaternas röster måste ha kommit någon annanstans ifrån - kanske från "arbetarna."

Ulf - varför vill du inte redovisa hur "arbetarna" röstade?

Sörgårdskalle sa...

Jag är inte säker på att jag förstår G. Tikotzinskys kluriga(?) fråga, men en snabbkoll i SCB:s underlag (tabell 15, sid 161, plus de uppgifter som finns i Ulfs resp. Tikotzinskys inlägg) så utgör arbetare (facklärda och icke-facklärda) ca 42% av de röstande, högre tjänstemän utgör ca 18%. Med utgångspunkt från Ulfs citerade procentandelar (och att moderaterna skulle fått 26% av rösterna) så utgör högre tjänstemän ca 1/4 av moderaternas väljare och arbetare ca 1/5.

Det var alltså, även i absoluta tal, fler moderata väljare bland högre tjänstemän än bland arbetare (grovt räknat 50.000 röster mer från högre tjänstemän).

Vad var poängen?

Ulf Bjereld sa...

Stor tack till Sörgårdskalle!

Så här kan man också uttrycka det (tabell A.12 och A.13, s 320ff):

Av Sveriges arbetare röstade 52 procent på socialdemokraterna, 13 procent på moderaterna. Av Sveriges högre tjänstemän röstade 19 procent på socialdemokraterna, 39 procent på moderaterna. Av Sveriges företagare röstade 19 procent på socialdemokraterna, 44 procent på moderaterna.

Eller räknat på andra hållet (tabell B.12 och B.13 s 336ff):

Av socialdemokraternas väljare tillhörde 43 procent arbetarklassen. Av moderaternas väljare tillhörde 14 procent arbetarklassen. Av socialdemokraternas väljare var 9 procent högre tjänstemän. Av moderaternas väljare var 25 procent högre tjänstemän.

Moderaterna - Sveriges nya arbetarparti? Icke, sa Nicke.

egon berglund sa...

Bäste Ulf. Du undviker frågan jag och sörgårdskalle tog upp,"Göran Persson effekten" Han fortsätter kasta en skugga över partiet. Ingen ledande socialdemokrat vågar kritisera honom även sen han avgått. Jag tycker ni är ett gäng ”ynkryggar”, som binder ris åt egen rygg.

Ulf Bjereld sa...

Käre Egon,

Jag förstår inte din senaste kommentar. Jag har i kommentatorsfältet redovisat för vad rapporten säger om Göran Persson-faktorn och även hänvisat direkt till rapporten för ytterligare information.

Jag har vid ett flertal tillfällen kritiserat Göran Persson, såväl i media som i bloggen och andra sammanhang. Men det är faktiskt inte särskilt modigt. Att kritisera Göran Persson i dag är väl något av det ofarligaste man kan göra.

Att ledande socialdemokrater inte kritiserar honom i dag handlar mer om politikens villkor. Göran Persson är idag en privatperson, utan tunga partipolitiska uppdrag. Därför har ledande partiföreträdare inte heller legitimitet att kritisera honom, annat än i sin egenskap av privatpersoner.

G. Tikotzinsky sa...

Inte så lätt, och inte så fort!

Enligt den officiella valstatistiken, så avlades 5,650,416 röster i riksdagsvalet 2006. Av dessa fick moderaterna 1,456,014, vilket utgör 26% av de giltiga rösterna. (Se www.val.se).

Enligt den citerade Tabell 15(p. 161) så var antalet röstande "högre tjänstemän" 589,100. Av dessa fick moderaterna då 39%, eller 230,000 röster. Men endast 13%-enheter är överskott gentemot moderaternas genomsnittsstöd på 26%(statistisk variance). Dessa 13%-enheter utgör 77,000 röster. Vilket i sin tur urgör 5.3% av samtliga moderata röster över hela befolkningen.

Återstår att multiplicera 5.3% med 26%, eller dividera 77,000/5,650,416, och vi erhåller då att endast 1.4%-enheter av moderaternas 26% härstammar från variance från yrkeskåren "högre tjänstemän."

Visst, jag medger gärna att jag hade fel när jag uppskattade yrkeskåren till 5% i stället för att titta igenom tabellerna. Men det ändrar inte slutsatsen - nämligen att statistiken inte stöder de slutsatser som Bjereld försöka torgföra.

G. Tikotzinsky sa...

Ulf,

När jag räknar efter får jag det till att 15% av moderaternas röster kommer från högre tjänstemän, medan du anger 25%. Jag har helt enkelt dividerat 230/1,456. HUR har du kommit fram till att siffran skulle vara 25%?

Ulf Bjereld sa...

Frågan som diskuterats är huruvida moderaterna är "Sveriges nya arbetarparti". Siffrorna som redovisas i rapporten - och som ingen förnekar - visar att fyra gånger fler arbetare röstar på socialdemokratena än på moderaterna (52 procent mot 13 procent). Två och en halv gånger fler personer ur gruppen högre tjänstemän röstar på moderaterna än på socialdemokraterna (33 procent mot 19 procent).

Socialdemokraterna har en tre gånger så stor andel arbetare bland sina väljare (43 procent mot 14 procent). Moderaterna har en nära tre gånger så stor andel högre tjänstemän bland sina väljare (25 procent mot 9 procent).

Så statistiken ger ett otvetydigt stöd åt min enkla slutsats - det finns föga täckning för påståendet att moderaterna skulle vara Sveriges nya arbetarparti.

GT blandar det faktiska valdeltagandet såom det redovisas i valstatistiken med den stora valundersökningen som Sören Holmberg och Henrik Oscarsson genomfört - därav en del av förvirringen. De 25 procenten som GT undrar över är hämtade ur tabell B.12, s 337 ur den undersökning som ju hela den här diskussionen har som sin utgångspunkt.

G. Tikotzinsky sa...

Sedär, så ogiltigförklarar den enögde fundamentalisten Tikotzinsky metodiken med ett enkelt pennstreck. När hela populationen är känd föredrar jag nämligen att använda de faktiska resultaten som bas. Det står ju också klart och tydligt i undersökningen att den redovisade statistiken är OVIKTAD för faktiska resultat. När skillnaden mellan oviktad statistik och faktiska resultat är 10%-enheter - då är det dags att ta sig en funderare på tolkningen!

Sörgårdskalle sa...

Jag vet inte var G. Tikotzinsky fick "enögd fundamentalist" ifrån, men är det inte lite konstigt att avfärda en undersökning (och slutsatser dragna därur) på grundval av Tikotzinskys eget räknefel?

Skillnaden i "10%-enheter" uppstår ju bara därför att han blandar ihop information ur två olika databaser. Man måste ha något mer substantiellt att komma med för att totalt avfärda SCB:s rapport än att hela populationen är känd. Siffrorna för det som undersöks i SCB:s rapport är ju inte kända i hela populationen, så det är ett kvasipåstående.

Om man skulle driva ett sådant förhållningssätt till sin spets skulle det göra all diskussion kring samhällsvetenskap omöjlig. Det är bra att vara kritisk, men diskussionen kan bli lite löjlig också.

En mer generell invändning man skulle kunna ha mot Ulfs resonemang (utan att avfärda SCB och Ulfs kollegors rapport) är väl vad definitionen på ett arbetarparti egentligen är, och hur vi definierar arbetare i ett postindustriellt samhälle.

Min tankar går inte till Ebba von Sydows käcka definition att "arbetare är alla som arbetar", utan snarare till hur vi definierar tjänstemannakollektivet och inte minst hur de själva identifierar sig. Det är också där tangenten går för en seger för röda eller blå laget. Det var själva striden om definitionen av arbetare som moderaterna vann, snarare än (som Tikotzinsky tycks anta) att arbetare i den traditionella meningen i större utsträckning bytt sida. Eller så går i alla fall mina egna tankegångar.

G. Tikotzinsky sa...

OM man multiplicerar de olika partiernas procentsats för högre tjänstemän (Tabell 12, s. 337) med det faktiska valresultatet, får man att 930,000 väljare är högre tjänstemän. Det motsvarar 15% av väljarkåren.

Enligt Tabell 15 (s. 161) är kommer endast 589,000 avlagda röster från högre tjänstemän. Med en skillnad på 57% mellan de två talen så skulle jag inte våga dra några slutsatser från undersökningen.

SCBs svaghet är just att den inte kan korsas med andra databaser. Och i med att resultaten blir absurda när man gör så, så faller SCBs trovärdighet. Materialet är intressant forskning, men oanvändbara resultat.

VAd gäller definitionen på arbetare: Helt rätt, Sörgårdskalle. Sveriges fixering vid klass är en anakronism. Till vilken klass hör teknikern som sköter en städrobot från sin persondator?