Sakligt sett finns det igen dramatik i att en nyvald partiledare successivt byter ut sin föregångares medarbetare och bygger sig sin egen krets. Dramatiken i Nuder-affären ligger i stället i att det rör sig om ett så tungt uppdrag som ekonomisk-politisk talesman för landets överlägset största parti. Samt - naturligtvis - i de smått skandalösa former som nyheten läckte ut. Det är tyvärr inget gott tecken på hur partiet leds, när man tappar taget i ett så här viktigt och känsligt ärende.
Frågan är då vilken funktion Pär Nuder kommer att fylla i partiet i framtiden? Mona Sahlin sa idag att han bl a sagt nej till uppdraget som utrikespolitisk talesman för partiet.
Låt oss hoppas att det är ett nej som står sig. Visserligen är det sant att den socialdemokratiska riksdagsgruppen skulle behöva förstärkning i utrikespolitiska frågor. Men Pär Nuders tidigare insatser på det utrikespolitiska fältet vittnar knappast om förnyelse av det slag som socialdemokratisk utrikespolitik behöver.
Jag har svårt att identifiera någon utrikespolitisk fråga där Pär Nuder agerat på ett sätt som skiljer sig från hur den borgerliga regeringen skulle agerat. Så skriver t ex Göran Persson i sina memoarer Min väg, mina val att Pär Nuder: hade exakt samma uppfattning som jag om behovet en ny Israelpolitik (s 264). Göran Perssons och Pär Nuders "nya Israelpolitik" tog sig bl a uttryck i att Göran Persson aldrig kritiserade Israel utan att också samtidigt kritisera palestinierna. Anna Lindh hade däremot inga problem att kritisera Israel utan att också kritisera palestinierna. Som finansminister och ekonomisk-politisk talesman har Pär Nuder också varit - för att uttrycka det behärskat - återhållsam i synen på en generös biståndspolitik och en restriktiv svensk vapenexport.
Pär Nuders allmänpolitiska kompetens och erfarenhet är obestridlig. Men att ge honom ansvar för utrikesfrågorna skulle riskera att fullständigt sudda ut gränsen mellan borgerlig och socialdemokratisk utrikespolitik.
14 kommentarer:
"Hon som bestämmer" vill ha kollektivt ansvar. Kollektivt ansvar innebär ofta att ingen har och heller tar på sig något ansvar. Innebär nu petning av Pär att "hon som bestämmer" vill att alla kollektivt tar ansvar för petningen, eller är det bara så att "hon som bestämmer" vill bestämma men inte själv ta ansvar?
Jag får ju säga att du är en mästare i att uttrycka dig med understatements :-).
Håller med Kerstin att du är en mästare i att uttrycka dig med understatements.
Det var ett skickligt drag av Mona Sahlin att ställa Pär Nuder åt sidan i rättan tid. Synd bara att det skedde på ett sådant tråkigt sätt.Frågan är nu om han inte också bör ställa sin plats i VU till förfogande."Gubbhyllan" för övrigt är väl inget att förakta i sällskap med Bosse Ringholm!
I utrikespolitiska frågor har den gode Nuder tidigare inte utmärkt sig särskilt väl. Hans agerande tillsammans med Danielsson under Perssonepoken vore kanske värd en närmare granskning.
Det är för övrigt förvånansvärt med hur lite vishet världen styrs!
Ulf, menar du att man är diskvalificerad som utrikespolitisk talesman om man inte ensidigt kritiserar Israel?
Jag hade förstått din kritik om Nuder ensidigt hade kritiserat palestinierna, men att kritisera någon för att denne riktat kritik mot båda parterna?
Om det ska bli fred i Mellanöstern krävs försoning mellan israeler och palestinier. De som underminerar försök till en sådan försoning bör kritiseras, t.o.m. om de är palestinier.
Ulf, din egen inriktning i ämnet kritik i Mellanöstern är ju som många rationella och informerade bedömare och tänkare uppmärksammat och belagt märklig. Oproportionerlig. Man väntar sig bättre av dem som säger sig förespråka icke-våld och fredlig samexistens.
Det är nu andra gången jag läser i din blogg ord för ord samma kritik mot Persson och vad Anna Lindh (!) inte hade något problem med. Och detta skulle vara litmustestet för lämplighet som utrikespolitisk talesman? Suck...
Rent teoretiskt-logiskt finns ju också möjligheten att kritisera palestinierna utan att också kritisera Israel. Men den möjligheten existerar kanske inte i praktiken inom socialdemokratin eller Ulf Bjerelds ide-värld.
Israel och Israelvänner har inte förmåga att ta kritik över huvud taget.
Israel och israelvänner och många andra är mycket duktiga på att ta vettig och legitim kritik. Ensidig och oiformerad eller fördomsfull kritik däremot ska man väl inte behöva acceptera. Ärade anonym själv kan som synes inte ta kritik mot ensidig kritik. :)
Den här situationen har vissa paralleller med skiftet från Allan Larsson till Göran Persson, 1993 bör det väl ha varit. Fast det finns skillnader också; utnämnandet av Persson hade ett offensivt drag, ett avstamp inför valet 1994 och tiden därefter.
Så vill man säkert framställa det här bytet också, men jag är skeptisk.
Även om han inte fick så mkt credit för det just då, hade Allan Larsson hade gjort ett bra jobb i en svår situation. Han var med om att lägga en viktig del av grunden för den ekonomiska upphämtning som Persson fick en stor del av äran för. Men han hade gjort sitt inom toppolitiken. Det tror jag knappast Nuder tycker att han har gjort.
Mest får man känslan att Mona vill ge igen för någon gammal ost, vad nu den kan bestå av. Politiskt är väl skillnaden ganska liten, varken de som vill ha "förnyelse" eller ett steg tillbaka till det gamla lär bli speciellt nöjda. Min uppfattning om Östros är att han står en liten bit till höger om mitten i partiet. Vilket också Nuder gör.
Framför allt vet vi fortfarande nästan ingenting om hur det kommer att se ut i valet 2010. Hur skall partiet förhålla sig till de borgerliga reformerna? Återställare, modifikation eller acceptans? Hur kommer relationerna till v och mp att se ut? Kommer man att presentera någon sorts överenskommelse före valet, och hur omfattande blir i så fall den? Vi väntar fortfarande på de svaren. Och jag undrar om de blir så annorlunda med Östros som skuggborg.
Sedan får vi väl se om Östros går samma väg som Göran Persson...
AW i Skottland
Till Dogge m fl: Självklart kan man kritisera Israel för sig, palestinierna för sig eller båda parterna tillsammans. Det jag vänder mot Göran Persson (och indirekt Pär Nuder) är att man gjorde en princip av att aldrig någonsin kritisera Israel utan att samtidigt kritisera palestinierna. Det tycker jag är en ensidig princip, särskilt mot bakgrund av att Israel är ockupationsmakt och den starkare parten i konflikten.
Till AW i Skottland: Jag delar din lägesbeskrivning i alla delar utom den att jag inte tror att det var någon gammal ost som nu skulle hanteras. I stället tror jag att Mona helt enkelt gör den politisk-praktiska bedömningen att det inför valen 2009 och 2010 är lättare för henne att jobba tillsammans med Thomas Östros än med Pär Nuder. Du har ju rätt i att både Östros och Nuder lutar åt höger i partiet. Men Nuder är mer märkt av valnederlaget än vad Östros är.
Angående Östros och framtiden - jag har börjat tycka att Östros även fysiskt blir alltmer lik Tage Erlander...
Ulf,
Är det då lika förkastligt att du själv aldrig någonsin kritiserar palestinierna utan att samtidigt kritisera Israel?
Så fort det blir en kvinnlig partiledare i SAP så börjar ni spekulera om att hon skall ersättas av en man...
F ö hörde jag idag av en initierad källa att PN inte var särskilt deppad och skulle ligga lågt ett tag och komma igen längre fram.
Castor är som vanligt insiktsfull - låt oss hoppas att Pär håller humöret uppe, ser fram emot Midsommarfirandet med Mona och kommer igen med full kraft. Om än inte som utrikepolitisk talesman.
Och vi böjer våra huvuden i skam för att vi redan började spekulera i en ny manlig partiledare...
Ja kära Ulf Bjereld, du skriver att israel är de starkare parten i konflikten, hur har du kommit fram till denna fulkomlig orealistig ide? är man stark om man måste försvara sig mot ondergången dagligen? mot hotande krafter som är instälda på att förjöra dig? nej Ulf! tänk engång till; de rådet ger jag dig, jag som har erfarenhet av hat, våld ock hopplöshet. adalbert
Skicka en kommentar