I dag kom domen i det uppmärksammade fallet med dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm den 6 oktober i år. Tre ungdomar dömdes av Stockholms tingsrätt till sluten ungdomsvård i tre år.
Domen får stor uppmärksamhet i massmedia. Det är inte så konstigt. Brottet har väckt starka känslor och fallet inrymmer principiellt svåra avvägningar om individuell respektive kollektiv skuld, eftersom det inte gått att styrka vem av ungdomarna som utdelade den dödande sparken.
Det finns en olycklig trend i svensk kriminaljournalistik. Allt oftare ombeds offrets anhöriga kommentera domen. I sin sorg och förtvivlan uppvaktas de anhöriga av journalister och avkrävs synpunkter på om straffet är rättvist. Så säger t ex Riccardos pappa till Aftonbladet idag att han önskar att de dömda ungdomarna stämplas som mördare.
I en artikel på DN Debatt den 22 januari 2000 (finns bara på Presstext - osäker om länken fungerar) uppmärksammade jag tillsammans med Marie Demker fenomenet i samband med Malexanderrättegången. En av de mördade polisernas anhöriga höll ett uppmärksammat och känslostarkt anförande i rättssalen. Kvällspressen fyllde efter domen på med löpsedlar och förstasidor där de mördade polismännens anhöriga fick utbrista DE FICK VAD DE FÖRTJÄNADE respektive HÅRDAST TÄNKBARA STRAFF ÄR VIKTIGT FÖR MIG.
De anhöriga har rätt till sin sorg och till sin vrede. Men tidningarnas vinklingar är motbjudande. Vinklingarna bidrar till en demonisering av brottslingen och ett uppammande av primitiva hämndkänslor. Media utsätter också de anhöriga för en press att uttrycka sin sorg offentligt, att låta sitt lidande bli en del av det makabra skådespel som spelas upp på den mediala arenan.
Kriminaljournalistikens utveckling är en del av samhällets individualisering, där fokus sätts på brottslingen och inte på brottet. Kriminaliteten knyts till enskilda individer. Om dessa individers ondska inte fanns skulle heller inte brottsligheten finnas. Tänk om det vore så enkelt.
Den mördade Riccardos pappa bär sin sorg med värdighet och hans uttalanden är på det stora hela återhållsamma. Jag noterar också att Aftonbladet dessbättre nu har ändrat i artikeltexten och tagit bort just den passus som önskade att ungdomarna skulle stämplas som mördare.
7 kommentarer:
Jag trodde det rörde sig om ett tryckfel, att domen egentligen var 30 år. Men inte i Sverige - i den Stora Kibbutzen i norr behöver ingen ta ansvar för sina egna handlingar.
Det är motbjudande att se hur pressen gör löpsedelsrubriker av yttranden som en, av sorg över sig given anhörig fäller i en känslomättad stund.
Man frågar sig också hur det är ställt med omdömetoch moralen hos de journalister som låter trycka sådana sorgeyttringar.
Emellertid blev domarna i fallet löjeväckande låga.
När man ser straffen bör man för sig frammana bilden av en ung människa liggande på marken som sparkas ihjäl av 2-3 personer.
Det måste kosta mer än i detta fallet att släcka ett liv.
Jag reagerar på att fallet fått så enormt stort genomslag i media. Att både radio och TV-nyheterna berättade att domen SKULLE komma (innan den ens kommit alltså) osv. Är det första gången i svensk kriminalhistoria som en sextonåring blir ihjälslagen (vilket förstås är helt förfärligt), eller varför så stor uppmärksamhet?
Du kanske hellre hade sett att skulden förminskats ytterligare, kanske raderats ut helt? Domen avspeglar hur rättsväsendet värderar en ung människas liv. Nästan inte alls, kan man konstatera. Det handlar dessutom inte om demonisering, utan om var man lägger ansvaret.
Tidningars och opinionsbildares rubriker, inte bara i kriminaljournalistik, är ofta motbjudande, ja. En rubrik kan säga så mycket med vinkling och undanhållande. Som opinionsbildare är du väl mycket medveten om detta, Ulf? Idag sätter tidningarna i sina rubriker - åtminstone på nätet - ordet "avrättning" - i ett annat fall. Man uppviglar allmänheten. Hur påverkar det domslutet? Att vara domare skulle inte vara roligt...
Detta om "victims'statements" har kommit att höra till i rättsfall i många länder; vet inte om det händer i Sverige. Då påverkar det säkert domen och man kan undra om domen då blir så rättvis som möjligt. Men är det fel att en förövare efter domen tvingas höra hur brottet har upplevts av sina brottsoffer?
Jag tror att mycket av den mediala uppmärskamheten i det här enskilda fallet beror på att flera av de inblandade kom från ytterst välbärgade förhållanden. Det är ganska ovanligt när det gäller brott som dödsmisshandel.
För mig skall ett straff alltid syfta till att få den dömde att inse sin skuld, integreras i samhället och därigenom avhålla sig från framtida brottslighet. Jag tror inte man lyckas bättre i det avseendet om straffen är längre än de vi har i Sverige i dag.
Ett straff kan aldrig syfta till att ge full upprättelse åt offret. I så fall vore inga straff stränga nog.
Gärningsmannen kommer aldrig ifrån sitt ansvar. Men att påvisa ansvar är en sak, att demonisera en annan.
Jag håller helt med a-k om att "victims' statements" (som faktiskt börjat förekomma i svenska rättssalar också) riskerar att påverka strafflängden. Det är absurt - brottet blir ju inte mindre grymt om offret inte har någon anhörig som kan berätta om sina upplevelser. Men visst kan det finnas ett värde i att sammanföra förövaren med offret, som en del i arbetet med att skapa medvetenhet hos förövaren om det lidande borottet åstadkommit.
Enligt vad jag uppfattat från nätet är dem som sparkade ihjäl Riccardo fria i väntan på att de ska bli gamla nog att domen ska kunna verkställas. Utan att gå in på om de kallas mördare eller annat, borde det inte vara vettigt att farliga individer hindras från att skada allmänheten? Enligt senaste nyheter har ju en(?) av förövarna hotat till livet och använt våld igen.
Fanns det inga villkor för att dessa individer fällda för dödsmisshandel får gå lösa tills vidare? Om underåriga förövare inte väntas ta ansvar, vilka ska då ta det ansvaret? Ingen? Det som nu hänt borde vara ett brott mot något villkor och skäl till någon form av förvaringsåtgärd, för de underårigas egen skull och allmänhetens.
(heter det underåriga - underage- eller minderåriga? :( )
Skicka en kommentar