Om protesterna mot flyktingboenden

Så många människor i Sverige har under hösten och vintern visat så stark kärlek till och solidaritet med de människor på flykt som sökt sig till Sverige. Civilsamhället har arbetat för högtryck, kreativiteten har varit stor, viljan att hjälpa imponerande.

Det finns också exempel på motsatsen. De senaste dagarna har jag läst flera texter om informationsmöten om planerade flyktingboenden, där samtalet gått överstyr. Dagens Nyheter berättar om ett möte där Haninge kommun informerade om ett planerat flyktingboende. 500 personer samlades och i den upprörda stämningen hördes rop som ”De kommer våldta våra barn”, ”de säljer knark och begår brott” och ”vem tar ansvar när den förste dör”.

Det rörde sig alltså om ett bygge av en paviljong för 32 ensamkommande flyktingbarn.

Haninge kommun tycks nu på grund av de upprörda stämningarna inte våga fortsätta med planeringen av flyktingboendet, av omsorg för flyktingarnas säkerhet. Sa någon representativ demokrati? Här tycks det ha rört sig om deltagardemokrati när den fungerar som sämst.

I Göteborg är det inte så mycket bättre. Göteborgs-Posten har kartlagt var de flesta klagomålen mot föreslagna temporära boenden för nyanlända kommer ifrån. Mest klagar personer från Askim och västra Göteborg, och framför allt från områden nära havet: Fiskebäck, Skintebo, Amundön, Askimsviken. Jag gläds åt Anna Mannheimer som startar en Facebookgrupp för att välkomna flyktingar och nyanlända i sin egen boendemiljö. Eller åt Gustaf Björkman, pastor och föreståndare för Fiskebäcks missionskyrka, en församling som sagt ja till Räddningsmissionen att bygga ett hem åt 15 ensamkommande flyktingbarn på församlingens mark. "Det skall vara så nära oss som möjligt", säger han. Öar i strömmen - så viktiga och hoppingivande i dessa tider.

ill Räddningsmissionen att bygga ett boende för 15 ensamkommande flyktingbarn på församlingens mark - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2980845-har-ar-fiskebacksborna-som-valkomnar-flyktingar#sthash.DaVKBXVG.dpuf

Gustaf Björkman är pastor och föreståndare för Fiskebäcks missionskyrka - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2980845-har-ar-fiskebacksborna-som-valkomnar-flyktingar#sthash.DaVKBXVG.dpuf

Gustaf Björkman är pastor och föreståndare för Fiskebäcks missionskyrka. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2980845-har-ar-fiskebacksborna-som-valkomnar-flyktingar#sthash.DaVKBXVG.dpuf

Gustaf Björkman är pastor och föreståndare för Fiskebäcks missionskyrka. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2980845-har-ar-fiskebacksborna-som-valkomnar-flyktingar#sthash.DaVKBXVG.dpuf

Framförallt rör det sig om protester från havsnära områden som Skintebo, Fiskebäck, Amundön och Askimsviken - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Framförallt rör det sig om protester från havsnära områden som Skintebo, Fiskebäck, Amundön och Askimsviken - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Framförallt rör det sig om protester från havsnära områden som Skintebo, Fiskebäck, Amundön och Askimsviken. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Här klagas det mest på flyktingboenden

Publicerad 6 februari 2016 Uppdaterad 6 februari 2016

• A+

 1193 1213 2

Göteborg

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg.

- See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Här klagas det mest på flyktingboenden

Publicerad 6 februari 2016 Uppdaterad 6 februari 2016

• A+

 1193 1213 2

Göteborg

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg.

- See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Här klagas det mest på flyktingboenden

Publicerad 6 februari 2016 Uppdaterad 6 februari 2016

• A+

 1193 1213 2

Göteborg

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg.

- See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Klagomålen mot de föreslagna flyktingboendena strömmar in till kommunen. Mest klagar personer i Askim och västra Göteborg. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2982178-har-klagas-det-mest-pa-flyktingboenden#sthash.tCgVixGb.dpuf

Läs gärna Csaba Perlenberg i GT som i lugna och sansade ordalag reder ut begreppen angående Göteborg. Jag respekterar människor oro, men jag respekterar inte hets och hot och har väldigt svårt för armviftande. Jag lyssnar gärna på Stefan Sundström när han sjunger Om jag kommer upp till Jesus, om flyktingförläggningar och om solidariteten med den lilla människan oavsett var hen finns.

Var det rätt att avslöja Julia Caesars identitet?

I dag avslöjar journalisten Annika Hamrud i Expressen identiteten på kvinnan bakom den näthatande signaturen Julia Caesar. Under flera år har Julia Caesar under anonymitetens skydd hetsat mot invandrare, journalister och politiker. Hennes texter har hyllats på främlingsfientliga och rasistiska sajter som Avpixlat eller Exponerat. Den senaste veckan har Julia Caesar blivit uppmärksammad i nyhetsförmedlingen, då den välrenommerade journalisten Niklas Orrenius drabbats av mordhot då han försökt få till stånd en intervju med henne.

Kvinnan bakom Julia Caesar heter Barbro Jöberger och var under många år journalist på Dagens Nyheter. Hon förtidspensionerades 1993 och led då av "oral galvanism" samt av elallergi. Annika Hamrud berättar att Jöberger 1989 publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter där hon hävdade att nära var femte svensk var förgiftad av tandfyllningsmaterialet amalgam och att det rörde sig om en "förgiftningskatastrof som kommer att gå till historien som en av de största någonsin." I en uppföljande artikel hävdade Jöberger att tandläkarkåren "massproducerar" sjukdomar som ALS, MS, reumatism och giftstruma.

Jag tycker fruktansvärt synd om Barbro Jöberger. Det är uppenbart att hon är en människa som mått - och kanske fortfarande mår - väldigt dåligt. Det måste också vara tungt att bära så mycket hat mot andra människor inom sig.

Ändå tycker jag det var både rätt och oundvikligt att avslöja Julia Caesars identitet. Julia Caesar var inte den lilla människans röst mot en korrupt elit och överhet. Julia Ceasar var en makthavare. Hon utnyttjade sin makt till att sprida hat mot andra människor och mot befolkningsgrupper från olika håll i världen. Med makt följer ansvar och Barbro Jöberger får nu ta offentligt ansvar för det hon sagt och gjort.

Därutöver var det bara en tidsfråga innan Jöbergers namn hade blivit känt ändå. Tillräckligt många människor visste vem hon var och i vår digitala tid går det då inte att hålla sin identitet dold. Det är en utveckling på gott och ont, vilket jag skrivit om bland annat här.

Jag hoppas innerligt att Barbro Jöberger själv slipper det hat hon utsatt andra för. Jag puffar gärna för en av mina favoritsånger med Stefan Sundström - "Om jag kommer opp till Jesus", från albumet Hjärtats melodi (2004). Det är nog den vackraste sången om den svåra konsten att förlåta som jag känner till. Ni kan lyssna här och texten hittar ni här.

Peace & Love om Kartellen: Vi förlorade hjärtat i allt vi tror på

Skall man göra en pudel skall man göra det ordentligt. I dag ber styrelsen för Peace & Love hiphopgruppen Kartellen om ursäkt och bjuder återigen in gruppen att spela på festivalen. Vi förlorade för en kort stund hjärtat i vår ståndpunkt, som varit stommen från början. Vi känner oss förnedrade av situationen, men framför allt känner vi en stor besvikelse på oss själva, när vi inser vad vi för en stund förlorade – andemeningen och hjärtat i allt vi tror på, skriver styrelsen för festivalen i ett pressmeddelande.

Peace & Love avbokade för tre dagar sedan Kartellen med motiveringen att gruppens ageranden inte var förenliga med festivalens värderingar. Kartellen är en kontroversiell grupp där bandmedlemmen Sebastian Stakset dömts till 5 000 kronor i skadestånd för olaga hot riktat mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Gruppen har också framfört låtar med textrader som "dunka Jimmie gul och blå".

Peace & Loves ursprungliga beslut att avboka Kartellen väckte stor uppmärksamhet. Beslutet att avboka hade föregåtts av att festivalens sponsor Dalarnas tidningar hastigt avbrutit sitt samarbete med festivalen på grund av att Kartellen skulle uppträda. Festivalledningen måste ju redan vid bokningen av Kartellen ha känt till gruppens kontroversialitet och beslutet att avboka uppfattades därför som att Peace & Love vek ned sig för sponsorernas pengar och önskemål. Flera artister rasade och Stefan Sundström fanns bland dem som hoppade av Peace & Love-festivalen i protest mot beslutet att avboka Kartellen.

Min inställning är följande. Kartellens musikaliska uttryck och gruppmedlemmars uttalanden i olika sammanhang innehåller osmakliga våldsförhärliganden. Dalarnas tidningar är naturligtvis fri att välja vilka arrangemang man vill sponsra eller inte sponsra. Det är inte synd om Kartellen. Däremot agerade ledningen för Peace & Love oskickligt när man först bjöd in Kartellen och sedan återtog inbjudan först efter att en sponsor reagerat.

Jag tycker inte om den moralism som präglat delar av debatten kring Peace & Love och Kartellen. Det är en sak att framföra kritiska synpunkter på Kartellens texter och utspel, en annan sak att förorda att gruppen utestängs från musikfestivaler och uppmana sponsorer att dra sig ur. Jag avskyr våld och våldsromantik men vill inte ha ett kulturklimat där grupper som Kartellen utestängs. Och om Kartellen utestängs, vems tur är det nästa gång?

Gör om, gör rätt. Peace & Love-ledningen lyssnade till sist på sin inre kompass och tog sitt ansvar. Det hedrar dem och jag hoppas att vi nu kan se fram mot en framgångsrik festival. Jag har aldrig varit på Peace & Love - kanske är det dags nästa år?

Vad kan vi lära av Hanne Kjöller?

Jag har ofta uppskattat Hanne Kjöllers texter. Utifrån liberala grundvärderingar för hon en självständig argumentation, präglad av patos och ett ursinne som lämnar få oberörda. De gånger hon och jag haft samma uppfattning i någon kontroversiell sakfråga har jag uppskattat hennes debattstil extra mycket.

Hennes texter innehåller ofta också ett drag av moralism (vilket ej skall förväxlas med moral). Ett av problemen med moralism är att man ibland tappar kontakten med verkligheten och missar att ställa de grundläggande frågorna.

Gellert Tamas artikel i Aftonbladet idag är förödande för Hanne Kjöllers trovärdighet. Hanne Kjöller har de senaste dagarna haft tillräckligt med bekymmer. Hennes mediekritiska bok "En halv sanning är också en lögn" (Brombergs, 2013), där hon skriver att hon har "svårt att uthärda alla dessa halvsanningar och hellögner" som sprids av journalister, har själv visat sig innehålla ett allvarligt fel. Kjöller hävdade att en cancerdrabbad krögare som inte fick sjukpenning ägde en bostadsrätt värd 12,5 miljoner. Men krögaren var hyresgäst och ägde ingen bostadsrätt alls. SVT:s Uppdrag granskning har också påtalat hur Hanne Kjöller i sin bok förvanskat citat av Janne Josefsson.

Gellert Tamas visar hur Hanne Kjöller på ledarplats hävdat att påståendet att ”medierna struntat i Husby innan det började brinna” inte stämmer. Kjöller hade genom en egen sökning i arkivet Presstext hittat 1 176 artikelträffar på Husby för de senaste tre åren, men bara 367 på det befolkningsmässigt jämnstora Bagarmossen. Husby var således inte bortglömt av medierna, snarare tvärtom!

Problemet är bara att Kjöller inte tänkt på att de allra flesta artiklarna om Husby inte handlade om stadsdelen Husby i Stockholm, utan om helt andra Husby. Så handlade till exempel 241 artiklar om Västra Husby utanför Söderköping, 116 artiklar om den norske rättspsykiatrikern Torgeir Husby, 158 artiklar om skådespelaren Hans-Erik Dyvik Husby och 4 artiklar om travhästen Husby Lynet. Av Hanne Kjöllers tes fanns ingenting kvar.

Varför ringde ingen varningsklocka hos Hanne Kjöller när hon hittat tre gånger fler artiklar om Husby än om Bagarmossen? Varför i alla fridens dar skulle proportionerna ha varit sådana? Jag kan inte finna annat än att Kjöller styrts av en så vild iver att ha rätt att de källkritiska impulserna trängts undan. Men likt Gellert Tamas undrar jag också varför i så fall ingen varningsklocka ringde hos hennes chef på ledarredaktionen, Peter Wolodarski. Uppdaterat onsdag kl 22.25: Chefen för DN:s ledarredaktion hette vid det aktuella tillfället Johannes Åman, och ingenting annat. Mea culpa.

 När jag en gång i tiden skrev min doktorsavhandling "Svensk Mellanösternpolitik" (Carlsson bokförlag, 1989) gick jag innan boken sändes till trycket igenom samtliga faktauppgifter i manuskriptet. Det var väldigt bra att jag gjorde det, om man säger så. Av den genomgången lärde jag mig att antalet faktafel i en text oftast är mycket större än vad man kan tro. Sedan dess har jag författat eller varit redaktör för ytterligare ett 15-tal böcker. Det finns säkert faktafel i dem allihop. Men inte fullt så många som det hade varit om jag inte genom omläsningen av mitt avhandlingsmanus lärt mig hur lätt det är att göra misstag.

Därför: Utmana alltid dig själv och dina teser när du skriver. Ta inget för givet. Följ Bertold Brechts uppmaning: Sätt ditt finger på varje siffra – fråga hur kom den dit?!

Nu går skallet mot Hanne Kjöller och alla pekar finger och rusar åt samma håll. I sådan lägen brukar jag lyssna på Stefan Sundströms underbara Om jag kommer upp till Jesus på något sätt... Gör det du också.

Vellinge kommun, Moderaterna och främlingsfientligheten

Den skånska kommunen Vellinge har drygt 30 000 invånare och landets lägsta kommunalskatt - 29 procent. Vid valet 2006 röstade 56 procent av kommunens invånare på Moderaterna.

I dag står Vellinge i blickfånget för en sorglig uppvisning i främlingsfientlighet. Malmö kommun och vårdföretaget Attendo har beslutat att placera ett 30-tal ensamkommande flyktingbarn på vandrarhemmet Bruksgården i Vellinge kommun. Kommunalrådet och moderaten Lars-Ingvar Ljungman rasar mot beslutet och skriver på kommunens hemsida att det inte kan vara ett kommunalt problem att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika. De 30 ensamkommande flyktingbarnen sägs i samma text vara ett uttryck för ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik och att han vill undersöka vilka möjligheter som står till buds för att stoppa denna cirkus.

Strida ström av tonårspojkar? Ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik? Stoppa denna cirkus? Vi talar om 30 ensamkommande flyktingbarn till ett tillfälligt boende i en av Sveriges rikaste och mest välmående kommuner. Det finns bara ett ord för kommunalrådets reaktion, och det ordet är ynkligt.

Det är klart att Lars-Ingvar Ljungmans osmakliga uttalanden stänker även på Moderaterna som parti. Ljungman är som kommunalråd en av Moderaternas mest framträdande talespersoner i Vellinge. Vad säger Fredrik Reinfeldt? Vad säger Per Schlingmann? Vad säger Tobias Billström? Är det verkligen OK för en partiföreträdare att häva ur sig sådana här saker om 30 ensamkommande flyktingbarn? (Till tidningen Norra Skåne säger Tobias Billström i stället att han att han "uttryckt förståelse" över reaktionerna i Vellinge.)

Uppdatering: Fick just se via Alliansfritt Sverige att Lars-Ingvar Ljungman är ordförande för Moderaternas nationella valberedning. Stänket på Moderaterna förvandlas därigenom till en präktig svallvåg.

Till Göran Hägglund och till alla goda socialliberaler (hallå - finns ni?) säger jag - hur kul är det att sitta i en regering vars största parti låter sina företrädare ägna sig åt främlingsfientlig uppvigling på kommunens hemsida?

I samband med denna sorgliga och solkiga historia kan jag inget annat än varmt rekommendera Sundströms så begåvade Om jag kommer opp till Jesus, från albumet För dom vi skickar tillbaks.