Är det rätt av (S) att ge en bröllopsgåva till Victoria och Daniel Westling?

I dag är det dags att ägna sig åt de stora och existentiella frågorna. Tycker jag som nybliven medlem i Republikanska Föreningen att det är rätt att Socialdemokraterna ger en bröllopsgåva till Victoria och Daniel Westling? Eller är en sådan gåva från ett parti med kravet på införande av republik inskrivet i partiprogrammet bara ett uttryck för kungafjäsk och ett opportunistiskt hyckleri inför valrörelsen?

Jag tycker det är rätt att ge brudparet en bröllopsgåva. Mitt argument är att Sverige är en monarki och så länge vi väljer att ha det statskicket så måste vi också leva i det. Jag gör en parallell till affären med de socialdemokratiska toppolitikerna som utnyttjade RUT-avdragen trots att de var politiska motståndare till dessa avdrag. Då skrev jag att vi skulle få en orimlig situation om varje enskild politiker bara skulle följa de lagar eller utnyttja de förmåner som de valt att stödja politiskt. Lagen måste gälla lika för alla, oavsett om man är en framträdande socialdemokratisk politiker eller ej.

Det samma gäller monarkin. Så länge vi väljer att ha den kvar kan vi inte låtsas som att den inte finns. När Mona Sahlin bjuds på bröllopet förväntas hon därför tacka ja, och går man på bröllop bör man ha med sig en present.

Någon platt-tv lär Mona Sahlin dock inte ha med sig i paketet. Däremot uppges det bli biljetter till Folkoperan i Stockholm. (Varför man nu berättar i förväg vad man tänker ge i present.)

Själv minns jag med ungdomlig stolthet (lätt patetisk, skulle kanske någon säga...) när dåvarande kung Gustav VI Adolf anlände till Båstadtennisen under Swedish Open i början av 1970-talet och 3 000 personer i publiken på speakerns anmodan samfällt reste sig upp för att hälsa konungen. Alla utom tre, varav en var jag och de två andra var mina kamrater. Det hat och förakt som vår stilla demonstration då utlöste i publiken känns ännu i ryggmärgen. I dag hade jag rest mig upp, givet det resonemang jag för ovan...

Däremot skulle jag uppskatta lite skarpare kritik mot monarkin som statsskick från ledande socialdemokrater. Men jag inser att bröllopets placering i tiden bara någon månad före valet innebär ett realpolitiskt hinder för en sådan kritik.

Angående socialdemokratin och monarkin så vet jag att jag redan tidigare publicerat Stig Dagermans dagsvers från den 1 november 1950, när dåvarande statsminister Tage Erlander i ett radiotal kommenterat kung Gustav V:s död på ett enligt Dagerman väl inställsamt sätt. Här kommer den en gång till:

Republikanerna

Vad är det för väsen på planen?

Vad ljuder på torget för skrin?-

Det är bara republikanen

som hurrar för monarkin.

Det dräller av mörka afghaner

och negrer i dag på Norrbro.

Å nej,det är republikaner

som slickat konungens sko.

Hvi bär dom så blötlagda trynen?

Förklaring i följande svar:

Dom har spottat sig själva i synen,

den största spottkopp dom har.

Socialdemokrater som gör avdrag för hushållsnära tjänster

Aftonbladet redovisar i dag en kartläggning av vilka ledande socialdemokrater som utnyttjat möjligheten att göra avdrag för hushållsnära tjänster. Inte oväntat är det några stycken, däribland Leif Pagrotsky, Jan Eliasson, Lars Johansson, Ylva Johansson och Björn von Sydow.

Jag har svårt att se att det skulle kunna vara annorlunda. Framträdande politiker har höga löner och lever ett liv med många resor och stor bortvaro från hemmet, vilket gör att avdraget passar dem som hand i handske.

Men skall man då inte leva som man lär, undrar en del med anledning av att Socialdemokraterna är motståndare till detta avdrag. Jodå. Men vi skulle få en orimlig situation om varje enskild politiker bara skulle följa de lagar eller utnyttja de förmåner som de valt att stödja politiskt. Lagen måste gälla lika för alla, oavsett om man är en framträdande socialdemokratisk politiker eller ej.

Däremot försvårar affären de rödgrönas möjligheter att fortsätta sin offensiv mot den borgerliga alliansregeringen i frågan. Som jag tidigare skrivit så har de rödgröna nu satt ner foten och försöker utifrån ett rättviseperspektiv (rika och högavlönade är enormt överrepresenterade i den grupp som utnytttjar avdraget) vinna politiska poäng på sin linje att avskaffa avdraget vid ett regeringsskifte. Nu tappar de rödgröna - eller åtminstone Socialdemokraterna - momentum och tvingas lägga tid och kraft på att förklara och försvara de socialdemokrater som valt att utnyttja avdragsmöjligheten. Affären synliggör också de skilda levnadsvillkor som finns mellan den politiska eliten och väljarna i allmänhet.

Affären kommer inte att förfölja de rödgröna in i valrörelsen. Men den innebär att de rödgröna får stanna av och samla upp och börja om på nytt för att åter försöka koppla grepp på alliansregeringen i frågan om avdragsrätt för hushållsnära tjänster.

Så tycker jag och det är också vad jag i dag sagt till bl a TT, Dagens Eko och Sveriges Television.