Visar inlägg med etikett Astrid Lindgren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Astrid Lindgren. Visa alla inlägg

2016-12-27

Nej, Jimmie Åkesson. Astrid Lindgren var sannerligen ingen "nationalromantiker"

Med stor behållning läser jag presenten Jag har också levat! En brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung (Salikon, 2016). Brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och hennes vän från Berlin Louise Hartung spänner över åren 1953-1964 och präglas av det politiska och kulturella livet i efterkrigstidens Europa.

Parallellt med läsningen får jag ögonen på en intervju med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, där han berättar hur han inspirerats av Astrid Lindgren och hennes "nationalromantiska skildringar". Jimmie Åkessons uttalanden blir parodiska, eftersom brevväxlingen ger så många prov på Astrid Lindgrens djupt kända motvilja mot nationalism överhuvudtaget.

Louise Hartung har läst Astrid Lindgrens bok "Rasmus, Pontus och Toker", och reagerar i ett brev från oktober 1957 negativt på att en av bokens skurkar - den burduse cirkusarbetaren och silvertjuven Alfredo - har fått så skarpa "tyska drag" (bland annat svär han på tyska). Med Alfredo har du skapat en ventil för svenskarnas djupt rotade antipatier mot allt tyskt, mot allt resandefolk och mot alla utlänningar som vill ha svenska flickor, skriver hon.

Astrid Lindgren blir rasande över Louise Hartungs reaktion. Jag trodde att du kände mig, skriver hon, och fortsätter: Men du tror att jag har "tief eingewurzelte Abneigungen gegen alle deutsche, gegen alles fahrendes Volk und gegen alle Ausländer". Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Astrid Lindgren betonar vidare hur hon ogillar "allt indelande av människor efter nationer och raser" och att hon ända sedan hon börjat tänka självständigt "tyckt illa om det blågult fosterländska storsvenska". Någon patriot har jag aldrig varit det har varit mitt speciella patos här i livet.

För mig är Alfredo en medmänniska i största allmänhet, fastän han nu råkar vara en tysk medmänniska, skriver Astrid Lindgren.

Det är väl jättebra att Jimmie Åkesson gillar Astrid Lindgren och att han läser henne för sin son. Men jag hoppas att sonen bättre än pappan förstår att det inte är "nationalromantiken" som gör Astrid Lindgren så stor, utan hennes förmåga till empati, hennes osvikliga solidaritet med de utsatta och att hon alltid förmådde se den enskilda människan bortom kulturer och nationsgränser.

*

Jag uppmärksammar i skrivande stund att Astrid Lindgrens barnbarn Olle Nyman också reagerat på Jimmie Åkessons uttalanden, och bland annat lyfter fram den brevväxling jag refererat ovan.

2016-10-14

Nobelpriset och Bob Dylan

I skrivande stund har Bob Dylan fortfarande inte kommenterat att han fått Nobelpriset. Det är faktiskt lite cool. Hans officiella hemsida toppar i stället med reklam för hans monumentala box med 36 stycken CD från turnéåret 1966.

Tänk om han inte tar emot priset? Jag minns TV-bilderna från prisutdelningen av Polar Music Prize 2000, då jag mest satt och oroade mig över att Bob Dylan skulle avlida innan ceremonin var slut. Ett obekvämare pristagarminspel är svårt att föreställa sig.


År 1964 tilldelades Jean-Paul Sartre Nobelpriset i litteratur - men avböjde. Sartres motivering var att han aldrig tog emot officiella utmärkelser. Bob Dylan har tagit emot flera pris tidigare, och kan inte använda den motiveringen.

Jag tillhör dem som tycker det var roligt och bra att Bob Dylan tilldelades priset. Jag tolkar den inflammerade debatt som pågår mer som att den handlar om vad vi idag bör betrakta som "litteratur" än om vad man tycker om Bob Dylan. (Även om Per Svensson - som jag annars ofta läser med välbehag - i en pejorativ karatäristik i SVT Aktuellt kallade Dylan för "en trubadur".) Svenska Akademien bidrar genom att ge Dylan priset till att utforska litteraturbegreppets gränser, och det tycker jag är utmärkt.

Angående gränsöverskridande pristagare nominerade jag själv en gång Astrid Lindgren till Nobelpris - men inte i litteratur, utan till fredspriset. Min motivering till nomineringen återfinns här.

I det nämnda inslaget i SVT Aktuellt utpekade programledaren Nike Nylander musikern Mikael Wiehe som den främste svenske översättaren av Bob Dylans texter. Okej, jag ska inte anmäla inslaget till Granskningsnämnden för Radio och TV för bristande opartiskhet. Men i min (och hustruns) bok är Ola Magnell klart vassare. Som fredagshälsning bjuder jag därför på hela Ola Magnells översättning av Dylans "Absolutely Sweet Marie", i form av Isa Bell (album: Gaia, 1983):
 
Isa Bell

Jag vankar längs den blanka trottoaren
Genom glaset till en regnig akvarell
Det är höst igen, stegen styr mot baren
En frihamn för en rastlös ex-rebell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Jag söker dej i regnet, å jag fryser
Av stänket från en bil i en rondell
Du svarar inte men din lampa lyser
Och din hoj står olåst i ditt cykelställ
Men var är du i kväll, Isa Bell

Att få mej över krönet
Det vet du att du kan
Jag klättrar som en stenbock
Och dör som vattuman

Jag släntrar längs miljöer som dom skövlar
Passerar Café Operas kökartell
Jag står i foajén med gummistövlar
Och får kalla blickar från en sval gasell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Alla kan gå vilse nån gång
Om det blir kris
Men inte alltför många
Är som du, lyckligtvis

För Vino blir min öppna gard begärlig
Han ältar nån sorts sextitalsappell
"En laglös måste också vara ärlig"
En tjyv är inte alltid kriminell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Jag är inte galen men jag har talanger
Och månen är som fullast just i kväll
Jag kan sluta yla men aldrig byta genre
Så länge du har nyckeln till mitt tjäll
Så var är du i kväll, Isa Bell

2016-03-13

Krösa-Maja i den svenska politiska debatten

Dagens mätning från Sifo befäster intrycket av stabilitet i den svenska väljaropinionen. Stabiliteten kan förefalla överraskande för alla dessa debattens Krösa-Major, som armviftande och alarmistiskt försöker sprida bilden av ett land i kaos. Astrid Lindgrens Krösa-Maja oroade sig för kometnedslag, tyfusepidemier och varulvar. Vår tids Krösa-Major sprider oro för skenande brottslighet, flyktingströmmar som avvecklar välfärden och att i varje buske lurar en islamistisk terrorist.

 
Socialdemokraterna får i månadens Sifo 26.2 procent, vilket är tre procentenheter högre än partiets bottennotering från januarimätningen. Resultatet ger Stefan Löfven viss arbetsro. Ekonomin går just nu väldigt bra, de borgerliga partierna tycks ha bestämt sig för att inte försöka avsätta regeringen genom att lägga någon mer gemensam budget under mandatperioden och antalet flyktingar som söker sig till Sverige har åtminstone tillfälligt minskat kraftigt. Det är också relativt jämnt mellan blocken - allianspartiernas försprång är inte mer än 1.9 procentenheter. Givet den rödgröna regeringens svaga parlamentariska ställning och de ansträngningar som flyktingmottagningen 2015 innebär är det ett helt OK opinionsläge för en sittande regering mitt under en mandatperiod.

Stefan Löfven kan också glädjas åt att Socialdemokraternas strategi att få upp "den svenska modellen" på dagordningen hittills har varit framgångsrik. I sitt tal i Örebro i lördags använde Stefan Löfven uttrycket mer än 20 gånger, och Jan Björklund har redan förklarat sig villig att möta Stefan Löfven i en debatt om just "den svenska modellen".

Kanske ser vi också en tendens till att de båda stora partierna - Socialdemokraterna och Moderaterna - drar ifrån sina respektive samarbetspartners. I den senaste Sifo-mätningen får Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet 28.5 procent tillsammans, vilket bara är drygt hälften av vad Moderaterna och Socialdemokraterna tillsammans får ihop.

Det kommer svårare dagar. Just nu minskar arbetslösheten, men det finns orostecken på att den kommer att öka igen under 2017. Vi vet ingenting om hur många flyktingar som kommer att behöva söka skydd i Sverige under 2016. Men just nu passar jag på att glädjas över ett något mer sansat debattläge och att Krösa-Maja - åtminstone tillfälligt - gått hem till sig.

P.S. Jag tror det var professor Agnes Wold som i sitt Sommar-program 2014 myntade uttrycket "Krösa-Maja-syndromet" om när människor, eller medier, skrämmer upp en folkopinion till urartade proportioner.