I Sifo:s februarimätning får Vänsterpartiet med 11.4 procent sin högsta notering på 19 år. Det är bra att vänstern stärker sin ställning i opinionen. På så sätt får jämlikhetsfrågorna en mer framträdande plats i samhällsdebatten, och det underlättar också för Socialdemokraterna att driva jämlikhetsfrågor i framtida förhandlingar med mittenpartierna.
Det talas så mycket om Socialdemokraternas kris. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Och jag är född 1957.
Ser vi till Sifo:s februarimätning kan vi - återigen - konstatera att om den blev valresultat så skulle med stor sannolikhet Stefan Löfven få fortsätta regera. De rödgröna partierna får tillsammans 39.1 procent, mot de fyra borgerliga partiernas (den f d "Alliansen") 36.1 procent. Januaripartierna får tillsammans med Vänsterpartiet 51.6 procent mot det framväxande högerblockets (M, KD, SD) 46.9 procent.
Så visst - den rödgröna regeringen lär gå mot ett och annat nederlag i riksdagen under den innevarande mandatperioden. Men opinionssiffrorna ger paradoxalt nog regeringen och Stefan Löfven arbetsro. Något realpolitiskt alternativ till en socialdemokratiskt ledd regering är ännu inte i sikte.
3 kommentarer:
Ulf har kanske rätt. Ett valresultat enligt opinionssiffrorna skulle inte ändra majoritetsförhållandena. Men det förutsätter att lindansarpartierna MP och L klarar spärren och dessutom att L inte byter sida. Jag bedömer det som sannolikt att den Nya L-ledningen, som ju var emot januariavtalet, kommer att byta, inte minst eftersom de redan fått igenom sin hjärtefråga slopa värnskatt.
"Det talas så mycket om Socialdemokraternas kris. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Och jag är född 1957" skriver Ulf. Jag, som är några år äldre än Ulf och som följt politiken längre, känner inte igen det. Och inte är det fel på mitt minne. Det har nyligen testats i samband med H70-studien vid Sahlgrenska Akademien. Men kanske syftar Ulf på extremvänsterns kritik från slutet av 60-talet och framåt, något som ju Ulf är väl bekant med.
Och inte hade socialdemokratin kris runt sekelskiftet t ex. Socialdemokraterna styrde i Tyskland (Schröder), i UK (Blair) och Sverige (Persson). I riksdagsvalet 1998 fick S 36% och V 12%. I Tyskland har S imploderat, i UK åkte S nyligen på ett historiskt nederlag och i Sverige ligger S på nivåer vi inte sett sen rösträtten infördes.
Det allvarligaste resultatet för S i SIFO.mätningen är att bara 25% av LO-medlemmarna stöder S medan 32% stöder SD. Och inte heller V är numera ett arbetarparti utan ett parti som har starkast stöd bland SACO-medlemmar. En tragisk utveckling för det som en gång var arbetarrörelsen. Att LO-ledningen är trängd framgår inte minst av deras debattartikel i DN nyligen. Hur länge kan LO pumpa in miljoner direkt och indirekt i S och ha SD som sin främsta motståndare när bara 25% av medlemmarna stöder partiet?
undrar
Klas Bengtsson
Intressant signalpolitik, beträffande "hotet" om extraval, det är bara
Statsministern som kan utlysa detta, och det enda sättet att få honom
till detta är att hota att hoppa av 73-punktsprogrammet, vilket väl är
vad somliga försöker, internt för att få igenom just sina egna godsaker,
men det är ju ett spel för gallerierna, men onekligt hög underhållnings-
faktor.
Oppositionen har enats om en satsning på 7,5 miljarder kronor till kommuner och välfärd, vilket innebär nästan 2,5 miljarder mer än vad regeringen meddelat. denna satsning tränger i sin tur bort några godispåsebitar som företrädesvis Mp vill få med, och då trycker de på, och vill få med detta ändå, genom att få S att offra något annat,
och så där håller de på.
En uppfattning är från C är att bidragen till kommunerna ska finansieras med skattehöjningar på jobb och företagande. (men det är ju inte sant, det är mumbo jumpo-retorik, till och med för vänstern. Det är fråga om riktade skattesänkningar för vissa
grupper, vilket skapar marginaleffekter och visat sig tidigare fungera dåligt. Skilj alltså på generella skattehöjningar eller sänkningar, och specifika, som riktas till
vissa utvalda grupper, som något parti anser sig särskilt vilja gynna.
Förslaget med generella bidrag till kommunerna sätter P för Mps hjärtefråga, friåret,
som sannolikt har ganska lågt stöd generellt i riksdagen.
Cs satsning på avdrag på arbetsgivaravgift för arbetslösa grupper,
riskera att prioriteras bort till förmån för bidrag till kommuner,
och det är lätt att se var väljarnas sympatier ligger generellt?
S.W
EU-avgiften enligt olika mått
Årsmedelvärden 2014-2018
EUavgift Brutto € Netto
Cypern: 219,1 € -37,7
Malta: 215,0 € -192,1
Slovenien: 196,8 € -189,0
Kroatien: 103,7 € -80,2
Grekland: 149,7 € -386,6
Estland: 160,4 € -317,8
Lettland: 128,1 € -347,6
Litauen 137,7 € -406,0
Polen: 110,2 € -256,0
Bulgarien: 68,5 € -248,5
Ungern: 110,3 € -440,5
Tjeckien: 157,6 € -298,6
Slovakien:138,0 € -308,3
Rumänien: 77,9 € -219,3
Spanien: 232,9 € -17,4
Portugl: 166,3 € -214,9
--------
Belgien: 491,9 € +261,6
Frankrike 311,9 € +114,7
Italien: 261,4 € +85,1
Irland: 434,9 € +44,4
Tyskland: 331,3 € +198,3
Österrike 343,2 € +138,6
Holland: 405,2 € +275,3
Sverige: 373,9 € +211,7
Finland: 355,3 € +109,8
Danmark: 440,6 € +193,5
--------------
Storbritannien 251,8 € +148,5
Det är 10 länder som betalar in mer än de får ut,
dvs är nettobidragsgivare, och detta hänger samman
med att dessa länder har hög skatt. Dvs ju högre
skatt, dessto mer får man betala till övriga EU,
Italien och Frankrike undantaget, som verkar
vinna på jordbruksstödet, som är att sett att vinna
tillbaka egna pluringar. Men, EU-avgiften bäddar
för svåra besparingar i statsbudgeten, som inte är
någonting jämfört med 2,5 miljarder till kommunerna,
så frågan är vad väljarna säger?
Kommunerna kommer garanterat först.
Problemet är bara att rikspolitiken intresserat sig för
lite om kommunernas funktion och ekonomi, en slags
evig källa man kunde välta över frågor på, men en
dag blev spiltan tom, och då börjar det bli lite gnälligt
i väljarkåren. S.W
Skicka en kommentar