2020-02-27

Ny Novus-undersökning: Starkt stöd för familjeåterförening

"Sverige är fullt", sa Jimmie Åkesson i sitt anförande under Sverigedemokraternas landsmöte i Örebro i slutet av förra året.

Men en undersökning av Novus, publicerad på DN Debatt, indikerar att svenska folket inte delar Åkessons uppfattning. Under rubriken "Starkt folkligt stöd för rätt till familjeåterförening" slår artikelförfattarna (som representerar Svenska kyrkan, Rädda barnen och Svenska röda korset) fast att det finns ett starkt stöd både för rätten till familjeåterförening och för att personer med humanitära skäl ska kunna stanna i Sverige. (...) Den humanitära guldreserven i Sverige tycks vara intakt, även om det i den politiska debatten låter det ofta annorlunda.

Författarna baserar sin positiva slutsats på följande resultat.

Av de tillfrågade instämmer 73 procent i påståendet att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. Endast 13 procent tar avstånd från det.

62 procent instämmer i att personer md humanitära skäl, till exempel svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige. 19 procent tar avstånd.

59 procent instämmer i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige. 23 procent tar avstånd.

Så ja, solidariteten lever! Låt oss hoppas att den parlamentariska kommitté som just nu formar förslag om Sveriges framtida migrationspolitik lyssnar in undersökningen. Det är sant att flera opinionsundersökningar, till exempel den årliga frågeundersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, visar att stödet för att ta emot flyktingar har minskat något de senaste åren. Det är också sant att det i dessa undersökningar alltid är fler svarande som vill att Sverige ska ta emot "färre flyktingar" än som vill att Sverige ska ta emot "fler flyktingar". Men Novus undersökning visar att sättet att ställa frågan spelar roll för vilken bild av svenskarnas syn på flyktingmottagning som framkommer. Och vi vet dessutom sedan tidigare att synen på flyktingmottagning och på invandring är mer positiv i Sverige än vad den är i andra europeiska länder.

Nej, Sverige är inte fullt. Sverige är vårt växande hem. Som ordspråket säger: Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Själv rekommenderar jag alla jag känner att göra som jag. Släng opinionsundersökningar i papperskorgen eller släng på luren i örat på uppringaren. Svara aldrig på något, om så än denna lilla försåtligt frågan varför. Svaren vrids och vänds alltid för att passa den betalande frågeställarens syfte.

Anonym sa...

Det är ju inte ovanligt att lobbyister beställer opinionsmätningar och publicerar dessa i debattartiklar som stöd för sin sak. Denna opinionsmätning är inget undantag. Men den lider av samma brist som riksrevisionsverket kritiserat den svenska migrationspolitiken i stort för: bristen på konsekvensanalys.
Visst behöver Sverige behöver nu en human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationslagstiftning. Och ledande politiker inom S (t ex Shekarabi), L, M, KD och SD anser att en långsiktigt hållbar migrationspolitik inte kan avvika särskilt mycket från våra nordiska grannar. Enligt de senaste helårssiffrorna jag tagit del av (2018) beviljade Sverige 10,5 uppehållstillstånd per 10 000 invånare, Finland 4,4, Norge 2,8 och Danmark 2,3. Att då göra de redan generösa reglerna för anhöriginvandring (t ex i praktiken inget försörjningskrav) ännu generösare är naturligtvis inte möjligt om de partier som anser att vi inte kan avvika alltför mycket från våra grannar menar allvar.
Som Ulf vet har medborgarna länge velat ha en minskad invandring. Ulfs och de aktuella debattörerna har haft ett stöd av ungefär en femtedel. Detta har dock uppenbarligen inte bekymrat Ulfs demokratiska sinnelag. Nu är det hög tid att inte låta MP (4%), C (8%) och V (11%), dvs 23% av medborgarna enligt senare opinionsmätningar sätta dagordningen längre.
"Nej, Sverige är inte fullt. Sverige är vårt växande hem. Som ordspråket säger: Finns det hjärterum så finns det stjärterum" skriver Ulf. Som om krisande kommuner, störst befolkningsökning i Europa med åtföljande hög arbetslöshet bland utrikes födda, stor bostadsbrist pga bristande betalningsförmåga, långa väntetider i vården, operation Rimfrost osv osv utspelar sig i ett annat universum.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Framgår inte av frågeställningar vad som är inställningen om det istället är fråga om
- 23 årig man, som slängt sina ID-handlingar
- uppgivit att vederbörande är 18 år, dvs ett barn
- blivit nekad asyl
- Vill få möjlighet att få uppehållstillstånd ändå.

Bilden av ensamkommande flickebarn, på ca 7 år som bara kommer hit, utan att någon vet hur, visar sig inte stämma. Det är oproportionellt många män, som saknar ID, och som förefaller väldigt myndiga, utan ID-handlingar. Dessa frågor, vad man anser är moraliskt föredömligt, tex att rädda någon i sjönöd, eller någon som behöver skydd för natten, är en lite annan fråga.

De som beställt undersökningen har egna syften och ärenden med detta, och har inte med något jämförande europeiskt perspektiv, och inget om vad man måste offra istället, om
det visar sig att dessa "borde"-handlingar, är förenade med reala kostander.

Så kanske säger undersökningen inget annat än att Svenskar vill vara hjälpsamma,
i största allmänhet, om det inte får andra konsekvenser för andra områden. Dvs
det är helt naturligt och mänskligt att vilka vara en god människa.

Men... vad är bortfallet?
Hur många är undersökningen utskickad till
Är det telefonintervjuer, urval
Bortfall? man kan ju gissa på bortfall i urvalet,
sedan kan man undra vilka som har tid att svara.
och telefonintervju, innebär att man inte säger nej,
till något som kan uppfattas att man uppfattas som
en dålig människa.

Så kanske säger undersökningen mer om undersökningar
av detta slag, än om den egentliga frågan, som inte
är så enkel alls att besvara.
S.W

Anonym sa...

Personligen bryr jag mig inte alls. Jag låter definitivt andra aspekter avgöra mina ställningstaganden än opinionsundersökningar. Fick själv frågan in en intervju om jag hade förtroende för Sveriges försvar. Jag svarade ja utifrån utgångspunkten att jag nog tror att de som arbetar där som officerare gör sitt bästa. Men om jag i stället hade svarat om vad jag tror försvaret klarar av hade jag svarat nej. Någon hjälp att tolka frågan fick jag inte, och det fanns bara två alternativ: ja el nej. Men om jag bidrog med en positiv syn så var väl det i alla fall bra för politikerna.

Kjell Eriksson