I dag ställde moderatledaren Ulf Kristersson ultimatum till Centerpartiet och Liberalerna. Antingen är de med och bildar en alliansregering, trots att de före valet dyrt och heligt lovat sina väljare att inte göra det om de rödgröna partierna fick starkare väljarstöd än Alliansen. Eller så kan Centerpartiet och Liberalerna få fungera som stödpartier åt en moderatledd regering, det vill säga de sitter inte med i regeringen men förväntas samverka med den utifrån en gemensam värdegrund.
Centerpartiet och Liberalerna har fått helgen på sig att ta ställning till detta ultimatum.
Jag antar att Annie Lööf och Jan Björklund ägnar åtminstone några tankar åt den politiska händelseutvecklingen i Norge. Efter valet 2013 bildade Höyre och högerpopulistiska Fremskrittspartiet regering tillsammans, med mittenpartierna Venstre (V) och Kristelig Folkeparti (KrF) som stödpartier.
För regeringspartierna har det gått ganska bra. Höyre och Fremskrittspartiet fick tillsammans 43.1 procent i valet 2013 och ligger i den senaste opinionsmätningen jag hittat kvar på en sammanlagd nivå över 40 procent. För stödpartierna Venstre och Kristelig Folkeparti har det gått betydligt sämre. De har rasat i opinionen och halverats från en gemensam nivå på 13.8 procednt i valet 2013 (KrF 8.6, V 5.2) till 6.8 procent i senaste mätningen (KrF 3.5, V 3.3). Det är svårt att tro att det skulle gå så mycket bättre för Centerpartiet och Liberalerna om de blev stöpartier till en M/KD-regering.
Det hör till saken att norska Senterpartiet i opposition ökat från 5.5 procent i valet 2013 till 11.2 procent i senaste opinionsmätningen.
Jag skriver denna text från ett tåg med lite dålig uppkoppling, så jag hoppas att jag fått siffrorna rätt. :)
En M/KD-regering skulle under hela mandatperioden vara beroende av Sverigedemokraternas aktiva ja-röster i varje enskild omröstning där det är konflikt mellan blocken. Ingen tror väl att Sverigedemokraterna skulle vara villiga att ge ett sådant stöd utan att få något i stället. Högerradikala partier kommer sällan eller aldrig till makten utan att först ha accepterats eller släppts in av traditionella borgerliga högerpartier. Jag undrar om Annie Lööf och Jan Björklund verkligen vill gå till historien som de som öppnade dörren åt Sverigedemokraterna.
7 kommentarer:
Det är möjligt att det skulle gå dåligt för C och L om de blev stödpartier till en M/KD regering.
Fast det är också ganska säkert att det skulle gå minst lika dåligt för C och L om de väljer att bli stödpartier åt en regering, ledd av Stefan Löfven.
Att både C och L målat in sig i ett hörn och att båda kommer att bli förlorare hur de än väljer framstår väl alltmer klart.
Speciellt Annie Lööfs velande där hon inte ens godtar ett passivt stöd för Alliansens politik från SD, måste väl få alla som vill ha en borgerlig politik, att välja något annat parti än C nästa gång det är val.
Författaren Lena Andersson har en klok och bra artikel i DN, hon föreslår S+M+L, där Cecilia Malmström får bli statsminister. Idén kommer egentligen från Gunnar Wetterberg.
Frågan är bara vilken post Stefan Löfven skulle få.
Hur det går med Kristerssons förslag har jag ingen aning om. "En M/KD-regering skulle under hela mandatperioden vara beroende av Sverigedemokraternas aktiva ja-röster i varje enskild omröstning där det är konflikt mellan blocken." Hur har då Sd röstat i motsvarande frågor innevarande mandatperiod där S-MP-regeringen och stödpartiet V saknat majoritet? Enligt riksdagens utredningstjänst röstade SD i 60,8% av voteringarna med S, i 24,3% med alliansen. I övriga voteringar avstod de (DI 24 sept).
Kanske stoppar Åkesson en M-regering trots att han accepterar Ms migrationspolitik (som ju är snarlik Ss) även om resultatet blir att Löfven blir statsminister till slut. Annie Lööf har målat in sig i ett hörn där det är omöjligt att ta sig ut utan löftesbrott. Björklund har det inte mycket lättare.
Hur det går för partier i eller utanför regeringar finns det såvitt jag vet inget entydigt svar på. I färska opinionsmätningar i Tyskland ligger regeringspartiet SPD på fjärde plats, efter CDU/CSU, de gröna och AfD.
"Högerradikala partier kommer sällan eller aldrig till makten utan att först ha accepterats eller släppts in av traditionella borgerliga högerpartier." Så var det i t ex Danmark. Men nu ligger de politiskt närmast de danska socialdemokraterna så utvecklingen är inte entydig.
Mitt tips är att socialdemokrater av Ulfs slag och vänsterpartister kommer att få många anledningar att kritisera den politik som förs oavsett regering.
Klas Bengtsson
Det här plågsamma spelet med alliansen, som inte kan komma överens internt, med officiellt påstår att de är en "allians" fortsätter att inta absurda former.
Det krävs:
- Vilja
- Förmåga (förutsättningar)
- Situation
... för att något ska hända.
Situation: Trots att det varit:
- fyra år i opposition
- moderat partiledarbyte
- gemensam reformagenda
- valrörelse
- djupt missnöjde med regerings politik
- val
- avsättande av statsminister
- talmansval
- förhandlingar efter valet
... så verkar det inte som att alliansen är överens om någonting, mer än att vara irriterade på valresultatet (väljarna?). Detta med Sd är väl en sak, en svår nöt för alla, men är de överens om politiken? De verkar ju inte ens vilja skriva gemensamma artiklar eller fokusera på vad de vill göra (sakpolitik?) Så något stämmer inte bakom planket. S.W
Vad har då U.K sagt som är så svårsmält?
"Eftersom spekulationerna är så många, vill jag själv i denna form ge en lite fylligare bild av mitt förslag:"
sw Jo, UK fick kritik som regeringsbildare, för att det var knäpptyst, efter första veckan, där det inte blev napp, var då frågan om han skulle meddela allmänheten, om hur det går? Det är ett rimligt krav på en regeringsbildare, och meddela några slags förutsättningar. Barnen väntar.
UK "Redan veckan efter valet redogjorde Alliansens fyra partier för sina ingångsvärden för den kommande regeringsbildningen. Vi var överens om
- att föra fram en gemensam talmanskandidat,
- att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister,
- betydelsen av ... att bilda en ny regering."
- (de var tom överens om att U.K skulle bli regeringsbildare/statsminister, sw anm)
"Vi var också överens om att noga pröva möjligheten att komma överens med Socialdemokraterna om ett antal långsiktigt viktiga politiska frågor,"
sw Det är inte S heller ointresserade av, tvärt om, alla är överens om vikten av sakpolitiska uppgörelser över blockgränsen.
UK
"och på den grunden kunna tillträda som Alliansregering.
sw Jo, de kom fram till att bara bilda regering med UK om den hade stöd av S, och det visste alla att den inte hade. Det var C och Fp som ställde det kravet, och UK fick försöka förhandla om något som var omöjligt. Det visste Fp och C.
UK
"Det gick inte, som alla vet. Efter flera möten och samtal stod det klart att S inte vill förhandla med Alliansen, om de inte själva sitter på regeringsmakten."
sw Hoppsan, det kunde väljarna ha räknat ut redan före valet, det var inte riktigt det som S gick till val på.
UK "Detta berättade jag för talmannen i tisdags. I samband med det skrev jag också i DN om Alliansens gemensamma reformagenda, och betydelsen av att nu hitta andra former för att få genomslag för vår gemensamma politik.
sw Det märkliga här, var nu att C och Fp inte ville vara med och skriva under ett gemensamt politiskt manifest, för att visa sin enighet, det var ju inga nyheter UK presenterade, utan samma allmänna svepande generella inkonkreta borgerliga politik,
som de gått till val på. Varför vill de inte ens kommunicera sin enighet, och varför kunde inte C och Fp gå med på ett utspel i samma fråga som de redan gjort? Sannolikt för att de inte längre tror på jultomten, det går inte att bilda en alliansregering, och då är problemet att somliga inte vill dra konsekvensen, ingen vill kasta in handduken,
och då börjar de käbbla internt :-)
UK
"Därefter har jag gått vidare och sökt nya alliansgemensamma lösningar för att kunna bilda en bra regering som kan stå upp för Alliansens politiska program."
sw Fokus på politiken de gått till val på, det är rätt och riktigt. Men om det nu inte går att genomföra detta gemensamt, dvs en gemensam allianspolitik, utan att S är med på tåget, vilket de inte är med UK som statsminister, så blir ju alliansen obsolet, den kan inte bildas, eftersom rödgröna är större, och eftersom Sd säger blankt nej till en regering som innehåller C eller C politik. Det är ju självklart. C, Mp och V står längst från Sd, det måste man ändå respektera. Alltså är alliansen körd, men det visste alla redan efter valnatten? Nu vet alla det med besked. M och Kd vill regera även om alliansen är mindre än rödgröna och C och Fp vill det inte. Ändå måste en statsminister väljas, och det finns två att välja p :-) Alliansens egen kandidat, före valet, eller S kandidat. Svårare än så är det inte. Tillsammans med S och Mp går det faktiskt att bygga en majoritet tillsammans med S som samlar 167 mandat. Ett mandat mer än Alliansen + Mp 2014, en ekvation som fick Reinfeldt att omedelbart kasta in handduken. Det är väl den frågan, om detta är möjligt att förankra internt, som är helgens stora svåra fråga, inom två allianspartier? S.W
Så kommer då Lööfs första egna skriftliga kommentar:
https://www.centerpartiet.se/press/pressmeddelande/nyhetsarkiv-2018/2018-10-13-centerpartiet-vill-se-alliansregering-utan-sd-stod
"Moderaterna har lanserat ett förslag som innebär att M är villiga att på egen hand försöka bilda regering. Detta har av M beskrivits som en mindre variant av en Alliansregering... Ett regeringsförslag som innefattar färre partier än fyra kan aldrig vara en Alliansregering.
sw korrekt, fast nu var syftet att få igenom alliansen politik, som de gått till val på, dvs politiken, inte personerna. Alliansen fanns ju även som opposition, 2004 - 2006 samt 2014 - 2018, och kanske även 2018 - 2022?
AL
– Det finns möjligheter för M att dra tillbaka förslaget om en liten minoritetsregering och fortsätta arbetet med att hitta bredare lösningar tillsammans med Alliansen.
sw Hm, UKs förslag nr 1 var att försöka bilda en alliansregering, utan stöd av S.
Det behöver inte vara fel att politiker i ledande ställning talar om konkret, vilka handlingsalternativ som finns. Det är enklare att förstå, problemet är politiker som talar om vilka förslag som inte går, utan att presentera egna konkreta förslag.
Det där känner man igen, de finns överallt, de reaktiva, som inte värper egna ägg.
AL
"Skulle en omröstning nu trots allt komma till stånd i riksdagen kommer Centerpartiet behöva rösta nej till en regering som tar SD:s aktiva stöd."
sw men nu är inte detta ett gångbart förstahandsförslag, för alliansen, utan ett manöverdrag från M, eftersom alliansen som allians, uppenbarligen inte har tänkt gå upp i ringen. Det har ju Björklund redan uttalat, att det inte är någon idé, eftersom alliansens budget kommer att falla, även om ett antal Sd ledamöter skulle ha fått i sig svamp och inte röstat nej, till UK som allianschef. Uk har ett förslag, Björklund försöker desperat med förslag, och drar till och med fram Mp-tricket, en budget som inte heller går hem, ett förslag JB mycket väl vet, varken ror hem en budget, eller kan förankras med Mp eller M. Men likväl lägger han fram ett konkret förslag.
AL
"Lööf som betonar att dagens nej till en liten moderat minoritetsregering innebär inte ett ja till Stefan Löfven utan att Centerpartiet vill fortsätta försöken att bilda en regering som håller ytterlighetspartierna borta från inflytande."
SW Hm, hon vill alltså inte att Löfven ska bli statsminister, och inte att UK ska bli statsminister, utan talar om värdegemenskapen mellan 6 partier, som inte är V och inte är Sd. Är hon säker på att Mp väljare klarar av Kd, och hur är det egentligen mellan Cs högerflygel och S vänsterflygel?
AL
– Det finns sex partier mellan V och SD. Tillsammans samlar vi 75 procent av väljarna.
sw Sant, på 80-talat samlade denna gemenskap 96 % av väljarna och så sent som 2006 så samlade denna gemenskap 94.5 % av väljarna, men det var då det, det är en nu tid nu med Lööf, han har en helt annan uppfattning, att alla i grunden har samma värderingar, som inte vill regera med stöd av Sd, men nu är det nog inte så, och det är kanske dags att någon talar om detta. Det bli nästan pinsamt annars. S.W
AL
"I processen har det förekommit alldeles för många nej."
sw Och så kom just ett till nej, ovan. Men vad har då nejsägarna för egna förslag?
AL
"För att komma framåt behöver vi färre nej och fler ja. Om vi inte lyckas lösa detta genom konstruktiva förhandlingar och samtal är det ett rejält underbetyg till de svenska partierna."
sw åhå, alla ska fortsätta låtsas, att M och S, utan att Lööf talar om hur, ska regera ihop, utan att tala om vem som ska bli statsminister, och sedan ta matchen mot sina egna partimedlemmar och sina väljare. S i Tyskland behövde en medlemsomröstning för att ändra sin inställning. och det pågår ett litet uppror mot Merkel.
AL
"Jag vill därför återigen påminna om att i det här parlamentariska läget är det inte enbart Centerpartiet som har ansvaret. Det vilar ett tungt ansvar på alla, i synnerhet på de båda större partierna. Vi behöver nu komma vidare för fler konstruktiva samtal. "
SW Samtal om vad, kom fram med regeringsförslaget, alla är nyfikna, så att det går att räkrna på det, för att se om det klarar av en budgetvotering....
AL
"Centerpartiet vill hålla ihop Alliansen."
sw Hm, vilja men inte kunna, Det är nog ganska uppenbart att det inte går att hålla ihop alliansen, om inte ens Lööf och Björklund är beredda att få upp i mangegen för votering, dvs som regering med UK som statsminister, vad de talade om för väljarna hela valet.
Går det inte upp, så är det någon som säger Nej.
AL
"Vår linje är i dagsläget den enda realistiska vägen som kvarstår för att bilda en alliansregering."
sw :-) Bättre kan det inte bli, Lööf avslutar en artikel genom att hävda att hennes linje är den enda, med adjektivet realistisk, problemet är bara att det inte är någon linje, mer än att hon antyder att C inte kan ha något ansvar, utan att det faller på S och M, att driva Cs linje. Det är inte alla som ror hem en sådan argumentation, eller ens skulle komma på tanken att försöka, men det gör Lööf, och det säger en hel del.
S.W
Alice
– Kan du vara snäll och tala om vilken väg jag ska gå härifrån?
– Det beror på vart du vill komma, sa Cirkuskatten.
– Det spelar inte så stor roll vart... sa Alice
– Då spelar det inte så stor roll åt vilket håll du går, sa Cirkuskatten.
– ... bara jag kommer nånstans, förklarade Alice.
– Jamen, det gör du säkert, sa Cirkuskatten. Om du bara går tillräckligt långt.
Skicka en kommentar