2018-09-30

Kommer C och L att släppa fram en moderat enpartiregering?

Det har under helgen varit stiltje i debatten om regeringsbildningen. Skönt på sitt sätt. En position verkar emellertid börja blekna bort - det har blivit allt svårare att hitta någon oberoende bedömare som på allvar tror att det blir en alliansregering.

Alliansens öde gestaltas av allianspartierna varken kan regera eller opponera tillsammans. Väljarna gav ett starkare stöd åt de rödgröna partierna än åt Alliansen - och så länge Centerpartiet och Liberalerna lever upp till sitt löfte att inte ge något politiskt inflytande åt Sverigedemokraterna så blir det heller ingen alliansregering. Men om de fyra allianspartierna ska hålla ihop och acceptera någon form av rödgrön regering under mandatperioden krävs det en ny decemberöverenskommelse - och en sådan kan varken Kristdemokraterna eller Moderaterna acceptera. Således blir det knappast heller en enad allians i opposition.

Mycket talar därför för att vi kommer att få se en ny regering som leds av Socialdemokraterna och Stefan Löfven. Men ännu är vi inte där. Det skulle till exempel kunna bli så att Centerpartiet och Liberalerna släpper fram en moderat enpartiregering eller en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. Tillsammans med Sverigedemokraterna samlar högerpartier ungefär 60 procent av riksdagsmandaten. Så matematiken talar ur det perspektivet emot en socialdemokratiskt ledd regering.

Men det finns åtminstone tre saker som talar emot att Centerpartiet och Liberalerna släpper fram Ulf Kristersson som ny statsminister i en regering i vilken de själva inte ingår:

1.) En sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig riksdagsomröstning. Ingen tror att Sverigedemokraterna skulle vara villigt att ge ett sådant stöd utan att få något i gengäld. Vi vet också att det inom Kristdemokraterna och Moderaterna finns starka krafter som inte har något emot någon slags samverkan eller förhandlingar med Sverigedemokraterna. Vill Jan Björklund och Annie Lööf gå till historien som de som faktiskt öppnade dörren för Sverigedemokraternas inflytande i svensk politik? Jag tror inte det.

2.) Om Centerpartiet och Liberalerna släppte fram en sådan regering skulle det utlösa en revolt i partiets aktiva medlemskader. Det räckte ju med att partierna för någon månad sedan övervägde att ge Sverigedemokraterna presidieplatser i utskotten för att medlemmarna (inklusive flera enskilda riksdagsledamöter) skulle rasa. Jag har svårt att se att Jan Björklund och Annie Lööf i detta läge skulle riskera att utlösa så starka partistrider.

3.) Centerpartiet och Liberalerna måste ana att en moderat enpartiregering (eller en M/KD-regering) sannolikt blir kortlivad. Visserligen skulle Centerpartiet och Liberalerna kunna göra bedömningen att det är nödvändigt att först släppa fram en sådan regering och se den gå under för att i nästa skede kunna komma överens med Socialdemokraterna. Men det vore ett högt spel, och jag tror att Centerpartiet och Liberalerna hellre prioriterar det inflytande och de sakpolitiska vinster som en uppgörelse i mitten över blockgränserna redan nu skulle innebära.

Men politiken går inte alltid som man tror, och osvuret är bäst. Jag skulle tro att konturerna börjar klarna ytterligare under den vecka som kommer.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Fast Annie Lööf har väl varit tydlig med att hon inte skall ge något stöd till sossarna heller, likväl som hon inte skall ge det till sverigedemokraterna. Enklast är väl då att centern lägger ner sina röster och att man nyttjar den sk principen om att en statsminister inte får ha en majoritet emot sig. Det är ett enkelt trick att använda sig av både mot Löfven och Åkesson, och hon kan i någon mening sägas stå vid sitt ord. Röstar hon(c) emot Kristersson med lägger ner rösterna mot Löfven, så är det väl klart vem c stöder.

Sedan tycker jag att det hela är en soppa, när den viktigaste politiska frågan är hur man skall hålla Sveriges tredje största parti utanför allt inflytande. Det är sandlådenivå.

Kjell Eriksson

Anonym sa...

Mycket talar därför för att vi kommer att få se en ny regering som leds av Socialdemokraterna och Stefan Löfven skriver Ulf. Redan i jan 2017 deklarerade Annie Lööf att hon inte sätter sig i en alliansregering som är beroende av SD OCH att hon inte häller sätter sig i en regering ledd av Stefan Löfven. Ulf förutsätter tydligen att Lööf bryter mot ett fundamentalt politiskt löfte på samma sätt som Fälldin dagtingade med sitt samvete. Till skillnad från Ulf tror jag på partiledares utfästelser i politiskt avgörande frågor.
1.) En sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig riksdagsomröstning.
Ja, det stämmer. Vad som framför allt är viktigt för SD är en restriktiv migrationspolitik. Sin egen migpolitik får de ju inte igenom, men både M och S vill ha en restriktiv politik än övriga partier liksom de flesta väljare, så det kräver ingen större eftergift av M (eller S). Att som Åkesson kräver satsa på sjukvård och pensionärer kan väl M också godta även om SD här ligger närmare S.
2.) Om Centerpartiet och Liberalerna släppte fram en sådan regering skulle det utlösa en revolt i partiets aktiva medlemskader.
Det skulle säker bli protester. Men frågan är om de skulle bli mindre om L och C spräcker alliansen och sätter sig i en Löfvenledd regering som kan bli beroende av stöd från V och där partierna riskerar att gå samma öde till mötes som MP, dock utan att få stödröster som räddar dem kvar i riksdagen. Pest eller kolera för C och L?
3.) Centerpartiet och Liberalerna måste ana att en moderat enpartiregering (eller en M/KD-regering) sannolikt blir kortlivad.
Den kan mycket väl bli kortlivad och det är naturligtvis avskräckande för C och L. Men det beror i så fall på att SD fäller den. Det är jag mycket tveksam om de skulle göra. C och L skulle få väsentligt större genomslag för sin politik än i en S-ledd regering.

Det som mest talar för att vi får en regering i någon form är att alla partier utom SD kommer att göra allt för att undvika ett extraval.

Mitt favoritalternativ är fortfarande S+M, väl medveten om de konvulsioner detta skulle medföra.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

KOntrafaktiska frågor, vad partierna borde har gjort och inte gjort, före valet, om det vetad vad det vet nu, är inte fruktsamt heller, utan är mer utspel för vad som komma skall.

Ett extraval i mars skulle faktiskt pigga upp somliga av oss, då ges väljarna korten och given på riktigt att ta ställning till. Höger - vänster - skalan är inte borta, bara för att just migration synes så split i det borgerliga blocket, samma fråga är ett litet problem även inom S.

Egentligen är det inte så svårt, en ren alliansreglering borde man kunna glömma, dvs om den inte stöds av S. Eftersom man kan glömma att S stödjer ett sådant alternativ, så är det nog bara för Folkisarna och Centern att hoppa av, eller byta partiledare.

Att sitta i opposition på avbytarbänken fyra år till med Sd bredvid, är heller inget alternativ, det kräver en nya DÖ, som borgarna avskaffat. Men visst skulle det vara utomordentligt "glädjande" för somliga, medan skadeglädjen hos vissa av oss andra, skulle fira nya triumfer, och frågan är om moderaterna eller dess partiledare skulle överleva detta? (Talar för att det blir så, eftersom det faller väl in i centerns affärsidé, att partiet är lite större än t.o.m Sverige. Man ska aldrig underskatta grandiositet.

Nä, det blir nog som i road-racing, den vinner som bromsar sist i kurvan efter långa rakan, och den som bromsar sist är också den som oftast riskerar ett haveri.

Det finns fortfarande bara två statsministerkandidater:
- Löfven
- Kristersson

och det finns bara två partier som det går att bygga upp en statsbudget kring:
- S
- M

allt annat är nödlösningar som gör den parlamentariska soppan värre. Nu gäller det att avvakta, dvs göra demokratin transparent. M + Kd vill inte att ett borgerligt budgetförslag når dagens ljus innan det blir en borgerlig statsminister vald, och sannolikt lutar C och Fp mer åt S håll. En jämkad borgerlig budget, kommer åka rakt ner i historiens skräphög, så fort den blir föremål för votering, och därmed faller detta alternativ, det blir inte bättre av att de försöker få med sig Mp i båten.

C och Folkisrna kan inte sitta med i samma regering som S, det skulle i vart fall utradera Folkpartiet, tänk bara utrikespolitik :-) Knappast kan de stödja en dylik heller. Nä, det måste upp en eller flera statsbudgetar i kammaren, och sedan kan de börja dividera. Den budget som ligger från finansen, går ändå inte att ändra på, mer än kanske rubriken på omslaget, så det viktiga är prognoserna för 2020, 2021 och 2022 hehe,
Det är detta de inte vill visa upp, var alla pengar ska komma från, om skatten ska sänkas och området migration fortsätter att nagga andra prioriterade borgerliga områden i kanten.

Det är nära nog euforiskt för oss som är demokratiskt troende och ser valet lite som en marknad. Marknadsekonomi fungerar uselt, om inte köparen har tillgång till rätt sorts information, före valet. Blir väljaren (eller köparen) blåst på konfekten, så kommer vederbörande inte att handla varan igen, av samma säljare.

Nu väntar alla på vad det är för ett slags skinn som borgerligheten ska sälja på marknaden, och på om det kan tänkas köpas av oppositionen, dvs Sd, eftersom borgarna anser att S ska ingå i deras regeringsunderlag. Så utomordentligt fånigt. S.W

Anonym sa...

DN
"Alliansen går sannolikt ett dystert öde till mötes, på det ena eller det andra sättet".

sw Det är dystert som tusan, och det är nog inte klackarna i taket på den vänstra kanten heller. Men trots alla lysande utsikter att vara i opposition, så förlorade alliansen sannolikt valet, (om man med förlora avser att bli mindre än rödgröna) på att vara oeniga i den frågan som är den svåra, och som ger SD sitt berättigande (att rösta på) eftersom Sverige i någon mån hanterat frågan lite lättsinnigt, rent av lättjefullt, sedan i vart fall 2002.

Det är ingen direkt hemlighet att migrationen skapat vissa problem och så kallat utanförskap som var en viktig faktor till att alliansen knep valet 2006. vikten att lösa utanförskapet lärde sig medborgarna av moderaterna redan 2004, och före det var det språkkrav med Lejonkungen. Frågan är hur det har gått, löste sig utanförskapet, eller är det ett nytt utanförskap? Hur gick det med moderaternas arbetsmarknadspolitik som rämnade till allmänt åtlöje vintern 2012.

Givet DÖ-reglerna, och valresultatet, skulle alltså alliansen egentligen ha suttit ännu en period på avbytarbänken :-) Så i någon moralisk mening har DN rätt, enligt spelreglerna ska S fortsätta att regera, genom att alliansen släpper fram motståndarlagets budget, men däremot ingår inte i SÖ, att man inte får rösta ner andra lagförslag i armkrok med Sd. Planen bakom DÖ var sannolikt att under 8 år med DÖ genomföra ändringar i RF, avseende att få igenom politik som minoritet med utökad utrymme för negativ parlamentarism. Nu blev gudskelov förändringen endast i RO, om att trycka in vissa lagar inom ramen för statsbudgeten.

Sannolikt förstod inte politiken vad det är med själva samhället/Staten, som inte fungerar så bra, som de behöver komma till rätta med. Om de från start hade höjd ribban, och regerat med en majoritet för budgeten, hade lagskrivandet kunna hänga med, nu tog de den lätta/lättjefyllda vägen efter 2010, och sedan har det inte blivi bättre. Frågan är hur det ska bli 2022? Ska de följa grundlagens andemening om posigiv parlamentarism för statusbudgeten (beskattningen) eller ska man styra även dessa beslut, med en minoritet?

Fråga 1. Fungerar det?
Fråga 2. Har det fungerat?
Fråga 3. Går det att förklara?
Fråga 4. är det demokratiskt rätt?
Fråga 5. Kommer det att fungera 2022?
S.W

Anonym sa...

DN
"Ni minns hur det började? En gemensam borgerlig programförklaring på DN Debatt synkad med ett mysmöte hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Högfors i Västerbotten den 30 augusti 2004."

sw Det tog lite tid för M att starta om efter valstugereportaget, när M + Kd tappade
36 mandat och Fp + C vann 35 mandat. Reinfeldt valdes till ordförande i 25 oktober 2003 och 10 månader senare bildades alliansen, fast det var en gammal Bildt-ide från i vart fall 1991, ett gemensamt program. Nymoderaterna, det nya arbetarpartiet, lanserades senare.

DN
"Det var en perfekt manifestation av samsyn och enighet kring gemensamma värden, krav och en vilja att på riktigt bryta upp det socialdemokratiska maktmonopolet."

SW De borgerliga var utspelade sedan 1994 och kunde möjligen komma åt makten med stöd av Mp, annars var de långt från egen majoritet, så det gällde att komma åt mitten, den storstadsliberala medelklassen, och naturligtvis media. Det gick faktiskt väldigt bra, över förväntan, att gå till val på en samlad politik, före valet.

DN
"Det är ett arv värt att slå vakt om.


sw Jepp, viktigt för alliansen som projekt.

DN
Att hålla ihop Alliansen är för borgerligheten viktigare än att ta över regeringskansliet,

sw antyder att DN inte tror att det går att ta över regeringsmakten utan att spräcka
alliansen.

DN
"eftersom det förra (alliansen) på lång sikt är en förutsättning för det senare (RK), i alla fall om syftet är att skapa förutsättningar för liberal reformpolitik.

sw Liberal och liberal, DN-menar DN-liberal, att vara för individuella rättigheter är väl inte ens kontroversiellt inom vänsterpartiet längre :-) Frågan är mer hur många som är med på tåget avseende det nyliberala samhälle som Centern förfäktar, utan gränser, där alla som vill får pröva lyckan, och ta konsekvensen att misslyckas, utan att ha något fallskydd? DN-liberalismen leder till att SD ökar, frågan är mer vem som kommer att förlora nästa val. S.W

Anonym sa...

DN
"Om Moderaterna i stället faller för frestelsen att öppna eget med KD som springschas"

Det borde inte vara kontroversiellt att vilja regera, det vill M+kd, med en allians.
C och Fp vill också regera, men bara om alliansen är större än rödgröna, annars vill de något annat, som de inte har meddelat före valet. (Fast direkt efter valet, ville de regera ändå, trots att de var mindre)

Fast ska de regera måste C göra eftergifter inom migration, och där klämmer nog skon lite, eftersom det uppfattas som en eftergift till Sd.
Frågan är mer om C + Fp lägger ner eller inte, i kommande val av statsminister. Där klämmer nog skon ännu lite mer, vem som spräcker alliansen. Det är väl detta DN oroar sig för, vad som händer med Fp och C då?

DN
"och Sverigedemokraterna som finansiär"

sw lustigt ordval, detta att vara finansiär? Är det inte mer så att Sd skulle bli springsschas åt M+Kd och indirekt åt Fp och C, som skulle slippa att skylta? Antyder
att det finns pengar med i spelet, och det finns det, på PR-byråerna, men Sd har ännu ganska lite kostym, och har inte satt sprätt på någon kassa. Så tillvida är det sant,
att man har råd att förlora, dvs övervintra eller värsta fall ta ett nyval, det har moderaterna och S också råd med. S.W

Anonym sa...

DN
"riskerar de att snabbt tappa kontrollen över sortimentet och bli juniorpartner i ett högernationalistiskt maktblock."

sw Notera syftningen på M, som juniorpartner till Sd, jojomen, kanske efter valet 2022, om inte M ser upp. Nu nera på 70 mandat och Sd har 62. Nä, det finns inget annat parti än M som kan nalla mandat från Sd, utom möjligen S. Frågan är mer med vilka medel och metoder? DNs linje lär ända med mer katastrof, eftersom väljarna har makten.

DN
"En mardröm. Låt oss i stället hoppas på något av de dåliga, men dygdiga, regeringsalternativen."

SW Jepp, en mardröm för somliga med nyval, och en ännu värre mardröm 2022, med en regering som ska lösa samhällsfrågor med stöd av? Ja, vad menar DN med en dygderegering :-) S är inkluderat, sannolikt inte VP, helt säkert Mp, men frågan är då om 100 + 16 = 116 räcker, med Fp blir det 136 och med C blir det 167 mandat. 67 mandat (C+Fp+C) ska gifta ihop sig med S 100, och frågan är vad det blir för politik, och vad resultatet blir 2022, den dagen den sorgen. Så om inte DN menar att C + Fp ska ingå i det dygdiga alternativet, så föreslår DN ett nytt DÖ, men då måste DN kanske tydliggöra detta?

Så vad är DNs ärende? Jo, tidningens ledare han nog nåtts av insikten inom Fp, att det är lite förkylt, det går inte att regera med stöd av Sd, och man vågar inte krypa upp i S knä, och om de väljer att gå i opposition, så riskerar de att fälla en rödgrön regering, så de måste tillämpa DÖ, utan att säga det. Nog är Folkisarna skitskraja för att fara och flyga i valet 2022, men ännu mer rädd är man för extraval, och givetvis vill man inte heller spräcka alliansen, och då är moralens väktare där, DN, då är det bättre att släppa fran en s-regering. Vilket så klart är det enda rätta, om nu Sd ska hållas undan inflytande till varje pris. S.W