Jimmie Åkesson antyder i en intervju att Sverigedemokraterna lika gärna - och kanske till och med hellre - kan komma stödja en socialdemokratisk regering än en alliansregering efter valet 2018. Som argument anför Jimmie Åkesson Centerpartiets liberala migrationspolitik. Om Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna tillsammans blir större än Alliansen - vilket mycket talar för idag - så spelar det inte så stor roll om allianspartierna blir större än de rödgröna partierna. Det blir ändå Sverigedemokraterna som vid den årliga budgetomröstningen i riksdagen sitter med utslagsröst.
Det är naturligtvis uteslutet att Socialdemokraterna skulle samarbeta med Sverigedemokraterna i regeringsställning. Sverigedemokraterna är ett nationalkonservativt, rasistiskt impregnerat parti och med en ideologi som går på tvärs med grunddragen i vår liberala demokrati. I stället vill Jimmie Åkesson sända en signal till sina egna sympatisörer och till allianspartierna: Sverigedemokraterna kommer inte en gång till att villkorslöst ge sitt stöd åt en alliansregering. Förhandla eller dö, lyder budskapet lite tillspetsat.
Men Jimmie Åkessons utspel är en vansklig strategi. För det första: Jimmie Åkesson riskerar att tappa väljare som tvekar mellan att rösta på Moderaterna och på Sverigedemokraterna. Dessa väljare vill inte se en socialdemokratiskt ledd regering efter valet i höst. Blotta tanken på att en röst på Jimmie Åkesson blir en röst på Stefan Löfven får dem att falla ihop i frossbrytningar.
För det andra: När Jimmie Åkesson binder sig allt fastare vid masten att inte villkorslöst stödja en alliansregering försvårar han ju bildandet av en alliansregering i minoritet överhuvudtaget. I stället ökar sannolikheten för den regering Jimmie Åkesson inte vill se - en socialdemokratiskt ledd mittenregering baserad på samarbete mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och kanske även Liberalerna och Miljöpartiet. Om inte Alliansen kan regera ens om den blir större än de rödgröna partierna blir regeringssamverkan över blockgränsen en av de få kvarvarande möjligheterna.
I så fall får vi ett politiskt landskap där Vänsterpartiet står för oppositionen från vänster och Kristdemokraterna och Moderaterna står för oppositionen från höger. Då blir det också svårt att se vilken sakpolitisk funktion Sverigedemokraterna skulle fylla i svensk politik överhuvudtaget.
4 kommentarer:
Kan bara se det som att SD vill vissa att de inte är bundna till gamla block politiken för sina kärnväljare. Samt markera klar och tydlig för alliansen, som det står i artikeln, att SD inte kommer rösta med alliansen utan villkor.
SD har redan visat att om de har chansen så kommer de att fälla budgeten. Det dummaste Alliansen kunde ha gjort är att död förklara December överenskommelsen. Nu har man en möjlig scenario där Alliansen inte kan regera, även om de får mer röster än de röd-gröna.
Det står i artikeln, "Det är naturligtvis uteslutet att Socialdemokraterna skulle samarbeta med Sverigedemokraterna i regerings ställning" Kanske till valet i år är det sant, men om fyra år kanske är detta en möjlighet. Detta är vad som har mig personligt gjort mig väldigt besviken över socialdemokratin och kan inte med gott samvete rösta på partiet, pga flyktingspolitiken, den tydliga försök till att attrahera SD väljare genom populistiska toner som säkerhets affischerna.
Kanske tänker man att om förlorar 1 väljare som jag, men vinner 3 andra som SD skulle ha annars ha tagit. Men vad vinner man om man inte går på val med sitt eget politik.
Min poäng är att Åkessons testar vattnet med Socialdemokratin, och lägger grunden får ett samarbete om två eller kanske tre val från nu. Socialdemokraterna flyttar sig åt höger och överger socialistiska värde.
Detta är väldigt läskigt och vem vet, om 4 till 8 år så kanske vi har en SD - S regering. Som det går nu är det inte omöjligt.
Det blir ju svårt att ignorera SD om partiet får 20-25 % av rösterna i nästa val. Åtminstone om man menar allvar med att respektera det här med demokrati.
Varför ska ett parti ( MP ), som balanserar på 4 % gränsen ha så mycket att säga till om, tycker nog många.
Det är väl givet att ett parti som får 20-25 % av väljarnas förtroende, också ska ha något att säga till om, även om de inte sitter i den kommande regeringen.
Att Sossarna och SD har flest röster inom LO-kollektivet, indikerar ju även det att Sossarna har betydligt mer gemensamt med SD, än vad de tex har med MP.
Allt tal om att Sossarna borde regera med MP, C och L, visar bara på splittringen inom Sossarna, där en högljudd och inflytelserik minoritet som vurmar för mer invandring, gör mer skada än nytta för partiet.
Åkessons flirt med (S) är, precis som Ulf skriver, en vansklig strategi, för (SD). Och att (S) längre fram skulle tänka om, och ta (SD) i hand, är så osannolikt att det i praktiken är uteslutet -- annars skulle ju (V) snabbt kunna inkassera de förluster som detta skulle medföra för (S).
Men valet närmar sig. I det uppkomna läget blir frågan för många, inte vilket parti jag vill rösta på, utan att rada upp de partier som jag INTE vill rösta på, av ideologiska skäl, och för att min röst inte ska gå förlorad. En del väljare kommer att rösta efter en uteslutningsmetod, alltså göra ett negativt val.
För inte alla partier kommer att överleva den 9 september.
Det vi ser är Sveriges nya politiska scenario... en situation som tyvärr skapats av den etablerade politiken under många år. Den bygger bl.a. på felaktiga ideologiska politiska analyser och brist på kunskap om "vanligt folk" ute i stugorna". Senaste valresultatet var en obehaglig politisk överraskning, detta redan innan flyktingvågen 2015.
Skicka en kommentar