I dag meddelade tre ledamöter av Svenska Akademien (Peter Englund, Kjell Espmark, Klas Östergren) att de inte längre tänker delta i dess verksamhet. Orsaken uppges vara en konflikt om vilka konsekvenser bör bli av den utredning om advokatbyrån Hammarskiöld & Co arbetat fram om Akademiens kopplingar till den så kallade Kulturprofilen och den klubbverksamhet han bedrev.
Redan tidigare har ledamöterna Kerstin Ekman och Lotta Lotass valt att lämna Svenska Akademiens arbete. Av arton ledamöter återstår just nu endast tretton. En Akademikollaps? Ständige sekreteraren Sara Danius har en hel del att stå i, om man säger så.
Svenska Akademien är en fantastisk institution. Den är högstämd och folkkär på samma gång, som jag tror författaren Sigrid Combüchen uttryckte det tidigare i dag.
Men Akademiens organisationsform är föråldrad, och blir ett hinder för dess arbete. Jävsreglerna är suddiga, den bristande transparensen är olycklig, det är heller inte rimligt att en ledamot inte kan få lämna Akademien. Jag skulle också gärna se ett system där ledamöterna inte utsågs på livstid, utan på långa mandatperioder, till exempel två gånger åtta år. Akademiens stadgar är underbar läsning. Men jag är övertygad om att en kung så modern och så engagerad i samhällsutvecklingen som Gustav III aldrig skulle acceptera att över 200 år gamla stadgar skulle stå i vägen för en Akademi för sin tid.
18 kommentarer:
Hittills har det framkommit att Akademin voterat om att utesluta ledamoten Frostensson, att voteringen förlorades och att det är därför som Östergren, Espmark och Englund lämnar arbetet i Akademin. Vi ser ett sjunkande skepp som fortsätter sin färd mot botten, då besättningen vägrar att täta den fatala läckan.
Men fler fakta återstår, ännu inte offentliggjorda. Advokatbyråns utredning som sägs ha varit klar i februari kan komma att visa ytterligare lik i lasten.
Min beundran för ständiga sekreteraren Danius, som i detta prekära läge, och i en pinande motvind, ändock väljer att arbeta vidare för den rätta saken.
Rädda sig den som kan?
eller
har man tagit fan med i båtten, får man ro den (fan eller båten) i land.
Svårigheten i avgörandet handlar om,:
- lojalitiet mot saken eller
- lojalitet mot person. (se Englunds uttalnde)
När personfrågan är = hela kollegiet är det enkelt med saken,
om kollegiet inte är enigt, om saken, kommer personfrågan i dager.
(men inte saken, som förblir skum och lömsk)
En enig akademi den 23 nov:
”Vid sitt sammanträde i kväll har Svenska Akademien enhälligt
fattat beslutet att med omedelbar verkan avbryta all kontakt
och all vidare finansiering av all verksamhet som drivs av den
person som i medierna går under beteckningen Kulturprofilen."
S.W Men om inte KF bryter med "profieln, och hon är kvar i SA,
så blir det svårt att bryta med profilen, eftersom grundproblemet
var "läckor" i kombination med spel och dobbel, i kombination med
oegentlig klubbverksamhet utan alkoholtillstånd, svart arbetskraft och
ingen momosredovisning, i en klubb som alltså ägdes till hälften av
en akademieledamot. Det är helt otroligt, och så den oönskade intimiteten
så klart....
"Det rör sig dels om det stöd som har lämnats till mannens kulturscen
(sedan år 2010 handlar det om 126 000 kronor per år – inga betalningar
har gjorts till honom personligen), dels om det uppdrag han under en
period haft att sköta Akademiens lägenhet i Paris."
S.W med andra ord, Akademien har slussat pengar till paret
Frostenssons och KLadd-Jannes gemensamma firma. Ridå.
"Detta är vår första åtgärd och den motiveras av två ting.
Å ena sidan Dagens Nyheters granskning, som vi välkomnar,
å andra sidan då det under sammanträdet framkommit att ledamöter,
ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens
kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av
vederbörande.
Dessa erfarenheter hade ej kommit upp i ljuset utan den senaste tidens uppmärksamhet rörande dessa problem."
S.W Notera att motivet var kladd, inte ekonomisk korruption eller att läcka uppgifter och sedan spela själv på vinst. Det är fasiken helt ofattbart.
"För det andra har beslut också fattats om att genomlysa Svenska Akademiens tidigare samröre med denne man och särskilt granska om denne har haft något inflytande, direkt eller indirekt, på Akademiens utdelning av priser, stipendier och finansiering av annat slag, samt även utröna om han påverkat Akademiens arbete i övrigt."
S.W uttalandet inkluderar Nobelpriset....
"Den tredje åtgärden rör framtiden. Arbete skall inledas för att säkerställa
att en upprepning ej kan ske, och slå fast hur våra rutiner och arbetssätt kan
förbättras. Vi har redan kunnat konstatera att vi brutit mot våra egna jävsregler
och att dessa måste skärpas."
S.W Jo, att anlita en advokatbyrå, och sedan inte följa uppamningen, är att gå över ån efter vatten. Jisses vad de bundit risk åt egen rygg, garderobsfalangen trodde uppenbarligen att det bara var att vända blad och fortsätta som förr.
"Svenska Akademien vill ha så stor transparens som möjligt i denna fråga.
Mer detaljerad information beträffande exempelvis det ekonomiska samröret
kommer att redovisas inom kort.”
Transparens sa Bill,
ordet var transparens, sa Bull.
S.W
Saken är busenkel, det går inte att ha någon annan uppfattning än vad advokatbyrån rekommenderar. Polisanmälan ska inges, men....
- en anmälan, mot bakgrund av vad som framkommit, men ännu inte publicerats, dvs gjorts tranpserent....innebär att KF måste gå, detta är vad PE och PW defacto säger. Nu har delar av akademien vänt sig mot Danius, och står inte längre bakom sitt tidigare uttalande från nov, trots att det nu är svart på vitt, med en hel del mer smaskigheter, inte minste de ekonomiska oegentligheterna, och detta alltså under Nobelprisets skugga... Snacka om korruption, i Sverige...med världen som scén. Alltså inte bara den finkulturella.
Nu vill inte delar av akademien hålla sig till saken, och dra slutsatserna av vad som framkommit, eftersom om detta görs, faller Frostensson. Därmed övergår frågan från sak till person, dvs makt, dvs falangerna, om all möljig dårskap, där Frostensson och Danius blir en magnifika symboler för rätt och fel. Dvs felet är givetvis kulturprofilens, men att låtsas som att hans verksamhet inte varit anhängig Akademiens och Frostensson, är inte riktigt adekvat med verkligheten överensstämmande.
Att utesluta Frostgnsson kräver 2/3 majoritet, och var inte aktuellt, då kommmer ett en falangist på idén med "rättsäkerhet", som skäl att inte polisanmäla, men det är ju just detta som är saken, en polisanmälan ger ju rättsäkerhet, om förundersökningen leds av en åklagare och saken sedan prövas i domstol.
Utöver sagans rättrådiga hjältinna, Sara Danius (i spåren av Meeto) en möjlig eller rent av pågående backlash, en gnutta gubbslem på det, samt då detta att inte göra saken transperent, innebär ridå.
det blir en metafråga där saken utvecklar sig till en finfint drama, genom personerna, det är lite Shakespeare över det hela, något storslaget. S.W
Vad är saken? (the subject, som det heter på engelska, alltså frågan?)
1. Jan-Kladd å ena sidan,
(oönskad intimitet, läckage av Nobelpris, spel o dobbel för egen snöd vinnings skull)
2. Forum: Jan-Kladd och Frostenssons gemensamma juridiska person, dvs klubben å den andra, (med allt vad som försegått där, inkluderat ung svart arbetskraft, alkohol utan tullstånd samt att överhuvud inte betala skatt. Den klubb som advokatfirman rekommenderas ska vara föremål för rättslig utredning av polis och åklagare, och ytterst avgörande i domstol, vilket inte utan sannolikhet slutar med ett avgörande i Svea Hovrätt :-) med vissa tidigare hävdvunna kopplingar till just SHR.
3. Relationen, Frostenssons äktenskap med Jan-Kladd, de är alltjämt ett par. Eftersom Frostensson inte ser något problem med vad som förevarit angående hennes man, så blir hon själv ett litet problem för akademien, tex i fråga om årets Nobelpris, det finns inget förtroende.
4. Därmed är det omöjligt att frikoppla Frostensson från sakernas tillstånd:
- Kladdverksamheten under 20 år, den som gick över gränsen, var känd men inte "olaglig"
- De ekonomiska oegentligheterna på Forum.
- Läckagen av Nobelprisvinnare.
- Egen ekonomisk vinning på inside-information, (jämför insiders på börsen)
- Jävsfrågan, dvs att bidragen gått från SA till parets firma.
Hur man än vrider och vänder på frågan objektivt, från en realistisk nykter sida utanför ankdammen, så ser det inte bra ut, i ljuset av Nobelprisets status, för det är hela Nobelfrågan som i slutändan ligger i stöpsleven, jaget eller laget och i så fall vilket lag?
Det är alltså inte möjligt att frikoppla akademieledamoten på stol 18 från Jan-Kladd.
S.W
Frågan infinner sig då hur saken ska hanteras och vilket ansvar Frostensson har? Är hon ett oskyldigt lamm, eller inte? Ingen utom de som är insatta i saken vet. Vad vi övriga vet är dock att Frostensson valt att hålla fast vid Jan-Kladd och ta (eller strunta i) konsekvensen.
Då kommer man fram till två juridiska frågor;
A. Interna domstolen - har en ledamot brutit mot stadgan
B. Externa domstolen, dvs polisanmälan och allmän domstol
C. Folkdomstol, dvs press/media/förståsigpåare/publiken avgör, eller snarare, de som är ängsliga för publikens dom, i detta fall halva världen, kommer att träffa avgörande, beroende på hur vinden blåser.
Ett avgörande enligt A är en värderingsfråga, det finns ingen objektiv bevisning, utom advokatbyråns utredning. Akademien fungerar själv som sin egen domstol:
- Ett eller flera brott uppdagas
- Akademien agerar åklagare och ger advokatbyrån uppdrag att genomföra en utredning.
- advokatbyrån lägger fram en slags förundersökning, dvs bevisningen
- Sedan läser ledamöterna lagen, dvs GIII stadga (lag) och ska fastställa rätten
(:dvs om det finns rättslig grund)
- Yrkanden fram; svart boll eller vit boll.
- Den rättsliga prövningen prövas av akadmeien själv, med alla sina inbördes intressen
och personliga kopplingar.
Akademien har "frikänt" Fristensson moraliskt från hennes makes solkigheter, men akademien är inte alls enig om ett något mindre kontroversiellt beslut, att följa advokatbyråns råd, att polisanmäla, och låta "objektiva" rekvisit avgöra. Det är i sig ett avgörande, att fatta ett sådant beslut, och det är sannolikt här striden står.
I fråga om uteslutning gäller 2/3 majoritet och detta uppnås icke. Men.... frågan om polisanmälan enligt akademiens" egen förundersöknings rekommendation, leder ju till att frågan om "skuld" kan prövas objektiv, av en oberoende domstol, och inte av de inblandade själva. Detta var så klart avsikten, att pröva B och inte A. Den falangen som inte ville göra något åt saken motsatte sig först polisanmälan, då återstod endast att göra slag i egen sak, dvs egen domstol enligt A, som aldrig hade kunnat sluta på annat sätt genom kvalificerad majoritet.
Frågan om Frostenssons egen heder och moral, är så klart en värderingsfråga och inte en rättslig fråga. Subjektiva omdömen, värderingar, "hedersdomstolar" har inget med objektiv rätt att skaffa. Det sker ingen prövning som är fristånde från "lagstiftaren" och bevisningen som framkommer bedöms av de närmast skyldiga, dvs de i akademien som varit inblandade i kretsen kring Kludd-Janne. S.W
Det finns som sagt några olika lösningar för Akademien att ta i tu med saken/problemet, i vart fall det problem som uppfattades vara ett problem i november, som föranledde advokatutredningen. Problemet är nu bara att beroende på vilken uppfattning man har i fråga om person, inte sak, tenderar man att välja lösning. Den väg man valde blev århundrades dikeskörning, där två block och några vankelmodiga, inte kunde enas om lösning, varpå det blev sämsta tänkbara (för akademien kortsiktigt, men nödvändigtvis inte långsiktigt. Det beror på..... vad som kommer att komma fram i ljuset :-)
Handlingsalternativ
I. Låta saken bero, vända blad och inte låta utredningen bli offentlig.
Vattnet på gåsen rinner av, om alla håller sin "sekretess" och rapporten ej
blir offentlig. Detta inkluderar ett myteri mot ständige sekreteraren Danius
som är vald att leda verksamheten och alltså valde vägen "förnyelsen" och
"transperens" Det föll inte alla gubbarna och en ny postmodern dam på läppen.
II. Polisanmälan mot Forum ingiven av akademien, vilket inom akademien sannolikt endast
torde kräva enkel majoritet, men där enighet torde vara eftersträvansvärd. Detta var
Danius linje. Om/när detta genomförts har ännu inte med säkerhet framkommit.
Däremot blev det strid på kniven (officiellt) om hur pressmeddelandet skulle
utformas för att mörka hela saken och upproret mot Danius.
En polisanmälan som innebär att rapporten sedermera blir offentlig kommer indirekt
att fälla Frostensson, och sannolikt uppdaga en hel del oegentligheter som är
potentiellt besvärande för vissa kretsar inom akademien :-)
III. Utesluta Frostensson. Om nu frågan om polisanmälan lyckades förhindras genom något
slags mjuk revolution ledd av HA och med stöd av vissa enligt den gamla skolan, så
återstod bara frågan att votera skarpt om Frostensson själv, eftersom Akademien
valde att inte rikta fokuset mot makarnas ekonomiska förening,
En uteslutning innebär att problemet löses, man blir av med grundproblemet, Janne-Kladd genom att göra sig av med KF, eftersom hon enkannerligen väljer maken framför Akademien, (vilket går att försvara mänskligt) Utesluts KF behöver inte heller rapporten offentliggöras. Uteslutning föll eftersom det krävs 2/3 majoritet där majoriteten röstade för att inte utesluta Frostensson. Det var givet, det intressanta är mer spelet (processen) bakom, som ledde fram till intrigerna att inte polisianmäla och därmed göra uppror mot den tidigare inslagna vägen samt göra uppror bakom ryggen på Sara Danius.
IV. Inge polisanmälan i eget namn, vilket det inte är osannolikt att några
akademieledamöter gör, för att vara trogna idealen i stadgan om heder och ära.
Faktum är att det strider mot heder och ära att inte inge en anmälan, om det som
står i rapporten blir offentligt, tex genom att rapporten läcker :-) där man i vart
fall i denna fråga kan utesluta några inblandade ledmöter.
V. The Power of Good bye. Avgå, tillfälligtvis och därigenom sätta ljuset på mörkret,
dvs vad helst inte skulle komma i dagern. Genom att avgå uppnår man ganska många fördelar, först och främst uppmärksamheten och att journalisterna börja rota, plötsligt börjar man göra en massa uttalanden (eftersom Danius är på semester :-) S.W
Sannolikt valde Danius att ej närvara under torsdagens omröstning av flera skäl, varav några mycket mänskliga och heller inte bara taktiska orsaker.
Hon har ett jävla svårt ansvar, lite som en rådman som är ordförande för en rätt, med två nämndemän som tycker kokobello. Dvs hur skriver eller yttrar man något man inte kan stå för.Normalt avgår man, alltså inom politiken eller näringslivet. Ytterligare ett skäl kan vara att det är smart som "chef" och mot bakgrund av rykten om "munkavle" att låta kombattanterna själva få ruska av sig lite,
och sedan träda in när saker och ting klarnat, dvs Sara ska ju förertäda Akadeien som helhet, nu har tre ledamöter hoppat av, för att de anser att resten av akademien i prktiken intrigerat mot bossen.
Det är både snillrikt och smakfullt, att hon själv inte ska behöva ta striden mot sin egen akademie, som hon utsetts att vara talesperson för, tillika den första kvinnan. Det hela är nära nog episkt, och verkligheten, om den nu finns överträffar med råge den förbannade dikten
Först två, sedan tre sedan fyra musketörerna tog striden. och före detta var Lugn ute i fransk press och förde lite funderingar :-)
Hur omröstningen var i fråga om rekommendationen att göra en polisanmälan är det
ingen som vet, men frågan är dynamit och är i sin linda. Sannolikt har Danius varit ladande i kontakterna med advokatbyrån, och kunna styra lite, och det var nog själva problemet, dvs för att förhindra detta måste rapporten mörkläggas, och akademien finna på en lösning som innebär att de med "hedern" i behåll, frångår rekommendationen, och går vidare som om ingenting hade hänt, dvs det som har hänt och som framkommer i rapporten, som har hänt, får inte komma fram, vilket är en annan sida av detta med "rättssäkerhet" - de moraliska och juridiska brott som förekommit, får inte bli offentliga, eftersom detta kan avslöja oegentligheter, som ligger rätt nära detta med heder och ära, som hade en liten annan betydelse och innebörd på 1700-talet, dvs det var allt. S.W
Självfallet lamslås akademiens arbete och man gräver en rätt gedigen grop, binder ris åt ryggen, spänner snubbeltrådar och skiter i flera blås skåp. Men att en Kris skulle vara destruktiv är inte säkert. En gammal ordning ersätts med en ny och det blir lite friktion under själva paradigmet. Danius försöker med en ny ordning, det gamla gardet slår tillbaka och det blir lite artikulerat tumult innan krutröken lagt sig.
I grunden har nog inte bara Danius rätt i sak, dvs hon har rätt, och hon kommer sannolikt också att få rätt, när väl sakernas tillstånd kommer fram i ljuset,
alltså som under 1700-talets upplysning och vad som sker nu i Europa och i Sverige r en slags nyupplysning, där motreaktionen mot modernismen och positivismen tog några avstickare efter 60-talets slut, för att sedan landa i något nytt 40 - 50 år senare.
Spelplanen framgent ser ut som att det är Anders Olsson (som anför att problemen inte är värre än att de kan överbyggas) samt nyinvalde Jayne Svenungson som är lite av Kris-kretsens skötebarn. Det spelar alltså roll för avgörandet av saken, vem som är lojal med vem, dvs person går före sak, vad nu än AO påstår, eftersom om motsatsen skulle gälla, att saken går före, skulle frågan om upproret mot Sanius ha kommit i dager. Eftersom PE stöttade Danius, finns det inte många andra utöver kumpanerna Horace och Anders som ha makt nog att leda ett internt uppror, med hög risk för alla inblandade, som redan ser ut att ha havererat duktigt, genom att Espmark, Östberg, Englund och Westberg ställde sig på Danius sida, publikt. Det ändrade hela spelplanen.
Den Frosenssonvänligare falangen vann den inre stiden, där utöver KF det nog är Horace som som är den som har mest att förlora, således sköter dessa sina förehavanden genom tyst diplomati.
Utbrytarna anför moral, dvs heder och ära, och visar att platsen i Svenska Akademien inte bara handlar om kollegial solidaritet med en majoritet, som man tycker har fel om själva kärnfrågan, stadgarna. Genom att avgå och samtidigt stötta "ledaren" dvs Sara, och detta kommer från tre uppburna författare, (som har råd med moral :-) och som sedan bärs upp av PW som tillhör samma klass, dvs är kända i den bredare publiken, så blir det ännu en tvist. Folkligt förankrad excellens mot en mer snäv och elitistisk skara, som kanske ytterst även är en filosofisk fråga. I vart fall finns det saker och ting att förlora, och ganska lite att vinna. Förlorar gör de som befinner sig p fel sida när facklan brinner, och den är inte tänd ännu.
Genom att tre ledamöter, kanske några av de allra tyngsta, väljer att ta "time out" och där det är tydligt att även Lugn och Stridsberg stödjer Danius, så blir det alltså utöver Lotass och Ekman som är oantastliga; Espmark, Östergren, Englund och Wästberg som drar lans för Danius med i vart fall Stridsberg och Lugn. Avräknas Ekman och Lotass blir det 16. Tre har hoppat, en på väg, en velar kolugnt :-) och en är kvar för att stötta Danius. Det är sju vapendragare mot 3 eller 4 som öppet stöttar Frostenson.
Avgår ännu en ledamot, vilket sannolikt kommer att ske, så har Danius rätt mycket makt :-) Dvs avgår även hon, kan inte akademien välja in nytt folk, varför det bara att vänta på att de som är kvar får sitt vatten ovanför huvudet, när inte diplomatin fungerade blir det krig, i detta fall tillfällig eller bestående skilsmässa.
Bollen är i högsta grad rund beträffande 3 - 4 ledamöter (ifråga om polisanmälan)
S.W
Min kommentar, den första bland de ovanstående, gjorde jag i fredags. Idag meddelar Sara Danius enligt Svenska Dagbladet att det kom som en stor överraskning för övriga ledamöter att ledamoten Frostenson är delägare i Arnaulds Forum -- och därmed har ett antal lik flutit upp:
"– Akademien får inte dela ut pengar till en ledamot. Så vi har brutit mot våra egna jävsregler. Ansvaret är vårt, men visst är det märkligt att vi inte fått veta, sade Danius till SvD.
I intervjun framkom också att advokatbyråns utredning kom fram till att Forum kan misstänkas ha bedrivits i strid med skattelagstiftning, bokföringslag och kommunala regler för utskänkning."
Den advokatbyrå som Akademin har anlitat rekommenderade att ärendet skulle anmälas till Polisen. Det har Akademin hittills vägrat att göra. Men Polisen har under helgen fått in en anmälan, det är därför saken nu har briserat i Svenskan.
På måndag ska dimmorna skingras. Eller blir mörkläggningen ännu mera total?
Det är även värt att beakta att Klas Östergren efterträdde Ulf Linde, som sas lite spökar, eller går igen, som det heter. Detta vad som egentligen är "konst" :-)
Linde var radikal konstkritiker på DN fram till 68 och hade en ganska radikal (folklig) konstsyn, detta att betona betraktarens (kreti och pletis) medskapande roll. I den i Sverige epokgörande boken Spejare (1960) samlade Linde artiklar om ”de informella” (Michaux, Fautrier, Dubuffet, Wols, Pollock) och framför allt Duchamp. Spejare blev en av de faktorer som utlöste ”den stora konstdebatten” 1962, de viktigare inläggen är samlade i "Är allting konst?".
Detta med Forum är en intressant spegel, en spegel av människan, ett eufemistiskt torg, inte alltför upplyst med anledning av att det var en kammare, en källare med evenemang som ännu inte blivit rätteligen upplysta om intressen i den gudomliga markisens sedelärande skolbildning. Kanske var det inte de sista griserierna. Men nu är Lindes folkliga skolbildning nästa bortglömd, kanske är det just detta med transparensen som skaver? S.W
Det är nog bäst att läsa på, varför inte Espmarks gensvar på Östergrens inträdestal till sin företrädare :-) Den senare delen om Östergren återges först, och den om Linde som är först i svarstalet, återges senare.
Svar på Klas Östergrens inträdestal
av Akademiens direktör herr Espmark
Min herre!
I en skiss till det som tänktes bli en ny Röda rummet – alltså Gentlemen – låter ni den sentida Arvid Falk stiga upp i en luftballong och få ett fågelperspektiv på det Stockholm där romanen skulle utspelas.
Om jag ett ögonblick fick låna den där ballongen för att få en överblick över ert författarskap skulle jag få se ett rikt varierat landskap utbreda sig, med välkända formationer som Gentlemen och Gangsters, Den sista cigarretten och Twist, men också med episka höjder färgade av Österlens sol, med TV-pjäser som den briljanta Gustav III, med översättningar av teaterstycken från flera språk och ett vimmel av smärre bidrag i skilda genrer.
Era böcker har gjort er till en populär författare. Ni förråder i en tidig intervju att ni vid tiden för Gentlemen rentav var frestad att bli en litteraturens Lasse Lönndahl.
Men ni hade mod och sturighet nog att avstå från fortsatta publiksuccéer för att i stället söka er fram på nya, mindre uppseendeväckande vägar. Ni ville utforska romanens väsen och hitta nya uttrycksmedel. Utan den integriteten och den viljan att gå vidare hade ni kanske aldrig skapat verk som Ankare och Med stövlarna på, ett par av mina favoriter.
Ett centralt begrepp i er prosakonst är det expanderande nuet, ett slags epifani där inte bara framtiden utan framför allt det förflutna är lika närvarande som nuet. Det är i mina ögon en lika viktig som vital upplevelse.
Med den här föreningen av kreativ bredd, egensinnig prövning av nya vägar och insikt om skilda tiders närvaro i nuet har ni varit ett lockande byte för denna akademi. Men jag tror det också kan bli ett utbyte.
Ni talar på ett ställe om er ”asocialitet”, en läggning som gjort att ni ”förr eller senare inte skulle stå ut med arbetskamraterna”. I era jobb har ni alltid ”levt med den där känslan att det här är bara just nu, sedan är jag fri igen”.
I det jobb som ni får idag blir man inte så lätt fri igen. I gengäld kommer ni att finna att ni hamnat på en arbetsplats där kamraterna är just så asociala som ni. När pressen vid tiden för Rushdiestriden talade om två fraktioner i Akademien svarade er företrädare barskt:
Varje rykte om att Akademien skulle rymma färre än arton fraktioner är falskt. Ni kommer att befinna er i den såvitt jag vet enda anarkistiska institution som existerar, en institution som aldrig skulle ta emot ett öre av staten och inte heller lyda en order från något som helst håll, en krets där ingen omröstning är unison men respekten för de andras mening stark.
Ni kommer att finna inte bara att man kan bevara sin självständighet och sitt egensinne inom denna församling utan också att det är just denna integritet som respekteras. Jag får med de orden hälsa er varmt välkommen."
Det är tre begrepp som slår en;
- integritet
- epifani (motsatsen till nuets primat)
- respekt (för andras mening vilket är en högst tolkningsbar fråga)
Min herre!
Ni har med känslighet och skarpsinne tecknat er företrädares minne.
I er bild av hans egenart som kritiker och ordkonstnär är det en
observation som faller i ögonen, med Ulf Lindes egna ord hur han
”ena stunden kallats radikal och nästa konservativ trots att [han]
sagt samma sak”.
Genom att förbli sig själv blev han ”otidsenlig” i Nietzsches mening,
just på det sätt som en verklig konstnär är det – alltid mothårs.
Ulf Linde hade drag av gammaltestamentlig profet. Hans värderingar var
kompromisslösa och kunde bäras av en helig vrede – inte av vad som numer
kallas ”ilska”.
Med auktoriteten förenade han en fenomenal förmåga att göra konstverk
levande för betraktaren. En bekant till mig har berättat om en konst-
visning på Thielska galleriet när ett elavbrott uppstod.
Ulf Linde fortsatte analysen av tavlorna i fullständigt mörker,
utan att suggestionen slappnade. Min sageskvinna säger att denna
förevisning av osynliga verk var den kanske starkaste konstupplevelse
hon haft.
Vi i Akademien har flera gånger upplevt något liknande. Inför en gemensam
Parisresa på 90-talet – en resa som Ulf Linde med sin misstro mot flygning
inte kunde delta i – gav han oss en lektion i Picassos konst, en upplevelse
som i suggestionskraft överträffade vad mästaren själv kunde erbjuda på sitt
museum. Hur gick dessa mirakel till?
Ulf Linde kunde börja i marginalen, i en detalj – i det avseendet lik Derrida
– och utifrån den enskildheten rulla upp hela sammanhanget. Men inte för att
låta detaljen underminera helheten utan för att öppna den. Till skillnad från
Derrida ställde han också det personliga tilltalet i fokus.
Jag minns många stimulerande samtal med Ulf Linde på Den Gyldene Freden
fter sammanträdena. Det kunde handla om exklusiva litterära mästare som
Mallarmé och Wallace Stevens. Linde hade lika egensinniga och inträngande
synpunkter på dessa författare som på konstverk från skilda tider.
Vi ska inte glömma att vår epoks främste svenske konstkritiker också var
den som grundlade förståelsen för Lars Ahlin. Han var en humanist med
verkligt bred horisont, en viktig medarbetare i denna akademi och en klok
och varmt respekterad vän. Det har blivit en stor tystnad efter honom.
Källa:
https://web.archive.org/web/20141221110536/http://www.svenskaakademien.se/akademien/sammankomster/hogtidssammankomsten/hogtidssammankomst_2014/svar_direktor_herr_espmark
"Resultatet av omröstningen blev 8-6 till hennes fördel",
erfar Expressen, alltså i lördags.
Därmed gick det att räkna ut positionerna efter att Stridsberg och Wästberg sjungit ut. Dvs firma Danius, Englund, Östergren, Espmark, Wästberg, Stridsberg tillhörde de sex. Två deltar inte, Ekman och Lotass, medan Frostenson inte deltog och en ledamot röstade blankt.
"Även om omröstningen är hemlig, vet ledamöterna ofta hur de andra har röstat".
Erfar Expressen genom att en av de sex med Expressenkänningar försökt förklara positionerna....? (ingen av de tre musketörerna nyttjade Expressen för sin motiveringar i fredags :-)
– "Jag vet hur diskussionerna har gått.
Då säger man vad man tycker, väldigt tydligt.
Så har det varit. Så vi vet nog var vi har varandra",
säger en ledamot, och antyder att det har varit väldigt livliga samtal.
Detta visste vi visserligen redan efter Olsson uttalande.
Det hela blir allt mer begriplighet, efter att Akademien, mot sin tradition, deklarerar sina skilda ståndpunkter, om än i lite nya oväntade "konstellationer" :-)
Genom Expressens blänkare, blev det klart att det var en "hemlig" omröstning som slutat 8 mot 6, dvs en majoritet mot uteslutning, och att detta alltså var en funktion, en kris, av tidigare beslutet att inte ta konsekvenserna av utredningens slutsatser.
Vänder man på steken var det åtta av aderton som av olika orsaker ansåg att:
”Genom att utesluta Katarina Frostenson skulle Akademien ha utdömt ett utomjuridiskt straff som till sina verkningar vida skulle ha överskridit en aldrig så hård juridisk dom, därtill ett straff utan appell och nåd”
Det är lätt att sympatisera med den ståndpunkten, så klart, eftersom beslutet skulle bygga på personliga moraliska värderingar i fråga om tolkning av stadgan samt tolkning och bevisvärdering av innehåller i rapporten. Men....Frågan kom alltså på bordet som funktion av att akademien inte valde den enkla vägen, att tvätta byken genom en polisanmälan, som skulle löst frågan. Hur detta förfarande gick till, och vilka som röstade mot polisanmälan, är en inte lika enkel fråga i nuvarande ljus, eftersom den omröstningen genomfördes inne på kammaren i skydd av ljuset, och sannolikt skulle ha utfallit helt annorlunda om ledamöterna visste vad de nu vet, dvs att de dragit skam och vanära över sig själva genom själva det interna förfarandet, med sitt interna tissande och tassande. S.W
Hur kunde det gå så galet? Det är alltså imponerande, och måste analyseras utifrån ett riskperspektiv, vad är risken att något inträffar och om denna sannolikt inträffar, vad är då den juridiska, sociala, intellektuella och ekonomiska konsekvensen, dvs den totala kostnaden av en genomlysande upplysning av frågan/saken, om nu någon ens längre vet vad den är?
Efter DNs föredömliga granskning av verksamheten på Forum, i skydd av Akademiens vingar, alltså det Metoo egentligen handlade om, missbruk av makt, eftersom makt går före rätt, kan den som har makt, eller påstår sig ha den i sin hand, agera utanför normala normer. Det är alltså ytterst en fråga om makt, rätt och demokrati.
Frågan om uteslutning är sekundär ifråga om hur man ska hantera Jan-Kladds verksamhet.
Tar inte akademien tag i den frågan mer än genom att förtydliga regler de redan har, och som är så självklara att man inte ska behöva förklara dessa, så har man inte löst rotorsaken, eller snarare, man har kanske inte ens har förstått frågan, ämnet alltså?
Man har definitivt inte begripit sig på konsekvenserna av att vara en teaterscen för inte bara Sverige, utan en hel del betraktare utanför vår egen nationella sandlåda.
Så man får försöka finna personliga motiv bakom några agenter, dvs de två lägren, och sedan försöka finna ut vilka som tillhör mellanlägret, dvs själva i sig själva inte har något direkt personligt att förlora på en nödvändig genomlysning. S.W
Det är så klart Nobelstiftelsens uttalande som vände vinden:
"Det uppdrag som Svenska Akademien har fått innefattar ett ansvar för att leva upp till Alfred Nobels intentioner. I ljuset av den senaste tidens allvarliga utveckling inom Svenska Akademien vill Nobelstiftelsens styrelse påminna om kärnan i uppdraget."
I uppdraget från både Nobel och GIII kan man förmoda, ansvaret för akademien som helhet kokar ner till det personliga ansvaret för var och en.
"Det är oundvikligt att en svår kris hos en prisutdelande institution också skadar Nobelprisets anseende. Vi kan konstatera att förtroendet för Svenska Akademien har tagit stor skada."
S.W Ord och inga visor, men defacto sant.
"På vilket sätt det som nu sker kommer att skada Nobelpriset går ännu inte att överblicka."
NS konstaterar alltså att priset tagit skada, men kan ännu inte överblicka omfattningen.
"Vi ser följande principer som centrala för att återupprätta förtroendet för Svenska Akademien som Nobelprisutdelande institution:"
S.W underförstått följ dessa råd, eller upphör att dela ut Nobelpriset :-)
- Att sekretess- och jävssituationer hanteras enligt både Svenska Akademiens och Nobelstiftelsens regelverk.
S.W dessa regelverk har nog sannolikt inte akademien följt, det är en central del av utredningen. Så man ska alltså leva som man lär, och om man inte gör det, ska fråga ställas vilka konsekvenser som dras på det personliga planet, (att tex inte vara medveten om vilka regler som gäller)
- "Att Svenska Akademien säkerställer att arbetet med årets Nobelpris i litteratur kan genomföras på ett trovärdigt sätt."
S.W hehe, nu skjuter man skarpt, städar inte akademien nu kommer priset i år i fara, och det var så klart debacel redan med förra årets pris. Jösses, hur ska akademien då göra för "säkerställa" förtroendet? Jo, genom att tvätta byken.
- "Att misstänkt brottsliga handlingar hänvisas till och hanteras av rättsvårdande myndigheter."
S.W alltså i enlighet med advokatbyråns rekommendation, tillika Danius linje, den linje som HE drev, naturligtis inte KF, eftersom hon är jävig.
"Det tar lång tid att återupprätta ett skadat förtroende. Svenska Akademiens ledamöter måste nu sätta sitt uppdrag framför enskilda intressen för att återställa förtroendet för Akademiens viktiga arbete med Nobelpriset i litteratur."
S.W Här ansluter sig Nobelstiftelsen till de tre drängarnas uppfattning, och det var väl det som var saken, att det inte var så värst smart att sopa detta under mattan, pga personliga hänsyn, akademien är större. Nu blev det hela mycket värre än om akademien från start följt rådet att fortsätta genomlysningen. Att akademien från start agerade som den gjorde, med viss bravur, var en funktion av trycket från Metoo. Att sedan Epressen drar in den sorgliga historien om teaterchefens frånfälle, har inte med saken att göra.
Måhända har Danius gjort några smärre tabbar och måhända var hon inte drottningen av diplomati, men vad skulle hon göra när det exploderade, hon hade ju ärvt en 20 år gammal fråga från Alléns tid. Hon tog en strid mot de interna oegentligheterna, och vann den, inte i omröstningen, men moraliskt, och sannolikt även småningom genom att faktiskt få rätt. Akademiens ställningskrig kommer efter detta att omgrupperas. En ledamot kommer få trubbel med en utredning i vardande, och i art fall en ledamot kommer att få problem med försoningsprocessen, bara att hoppas att själavårdande ledamotens helande förmågor kommer till pass. Engdahl och Danius kan knappast sitta vid samma bord, och därmed måste akademien byta sekreterare. Det finns inte alltför många att välja på, och man får hålla tummarna för direktören, (eller varför inte Stridsberg :-) det vore episkt i ljuset av Metoo, även om hon kanske för sin egen skulle borde få stå på tillväxt.
Hur dessa turer påverkar val av pristagare i år återstår att se, det är väl PW som lite håller i den saken :-) Ska man gissa på ett val som är efterlängtat?
Kanske kan vi få höra ett "äntligen" igen?
S.W
PS Är det en fråga om manligt och kvinnligt? Nä, det är en fråga om huruvida brott har begåtts eller inte, och vilka konsekvenser man drar av vetskapen om detta, och hur en genomlysning påverkar den egna personen. Det är så uppenbart en fråga om vänskapsband, som går utanför vilket futtigt kön någon har. Däremot är själva gärningsmannen som ställt till allt, givetvis man. Det kan och borde inte vara ett problem. Busarna är nästan alltid män. DS
Jomendå blir det ändring. Bondtur med Werzell som ny Riksmarskalk.
Dealen inför mötet var att lösa frågan om Klådan genom Espmarks tidigare kompromissförslag, dvs att Frostenson lämnar arbetet i Akademien, inte sin plats, om Sara Danius lämnar som ständig sekreterare. Så var dealen, och bakomliggande orsak att man ville få bort Danius från verkställande funktionen i samband med pågående utredning. Nu när det förefaller ganska klart att akademien blir tvungen att fortsätta med ärendet, fas 2 , med rättsvårdande myndigheter efter uppmaning av nobelstiftelsen, så kommer denna process att påverka nyordningen. Men, maktfrågan ligger kvar, det var senaste invalet, och oenigheten kring detta, som polariserade akademien. Eftersom man inte var tillfreds eller enig med senaste invalet, där KF var synnerligen aktiv, blev det lite laguppdelningsfrossa redan före DN-reportaget.
Helt ute ur leken
Stol nr 1 - Lotta Lotass
Stol nr 15 - Kerstin Ekman
Enligt uppgift avsagda stolar
Stol nr 7 - Sara Danius (även om Malmqvist hyste en förhoppning att Danius skulle komma tillbaka)
Stol nr 18 - Katarina Frostenson
Time out
Stol nr 10 - Peter Englund
Stol nr 11 - Klas Östergren
Stol nr 16 - Kjell Espmark (kan finnas hopp för Espmark)
Lag Danius
Stol nr 8 - Jesper Svenbro
Stol nr 12 - Per Wästberg
Stol nr 13 - Sara Stridsberg
Lag Olsson (steg tillbakagänget)
Stol nr 2 - Bo Ralph
Stol nr 4 - Anders Olsson
Stol nr 5 - Göran Malmqvist
Stol nr 6 - Tomas Riad
Stol nr 14 - Kristina Lugn
Något oklara
Stol nr 3 - Sture Allén
Stol nr 9 - Jayne Svenungsson
Notera att:
Wästberg inte har uttalat sig eller synts till.
Att Allén inte uttalat sig (eller syntes till)
Horace har uttalat sig
Göran Malmqvist uttlade sig försonande om Danius
Lag Engdahl
Stol nr 17 - Horace Engdahl
Horace
"– Vi kunde konstatera att det uppstått en spricka i Akademien som var så pass bred och så omöjlig att fortsätt med att det behövdes något alldeles radikalt för att skapa en ny början så vi ska kunna läka ihop Akademien igen"
"– Jag tror att på lång sikt så återfår Akademien den ställning som den hade"
På hur lång sikt då? och vad är hans eget ansvar för att det gick så långt?
Varför skapades dessa två lag från start? Sannolikt för att Danius helt enkelt
inte ansågs vara rätt person från början att valla fårflocken. S.W
Jaja - Danius fick ärva ett skräck-kabinett med oegentligheter som pågått i två decennier.
Akademien (och Sara) tvingas ta tag i problemen efter ett DN-repartage. Ledarskapsproblemen skulle så klart inte ha uppkommit, om det inte blåst upp storm kring JCA, som HE är nära god vän med.
Det slutade med att det egentliga problemet löste sig, efter att Nobelstiftelsen satt ner foten. Dvs lösningen som först förelåg, att inte inge polisanmälan, men göra KF fri från inflytande i Nobelpriset gick i stöpet. Nu blev det så att KF istället fick avsäga sig sin stol och sannolik polisanmälan.
Eftersom man sannolikt inte vill ha Danius i exekutiv pole-position att vädra och städa framgent, var man tvungen att få bort henne från verkställande funktionen. Där det inte är oviktig vem de väljer som ny ständig sker, om det är en person som är lojal med HE eller är "obunden".
Danius har fått rätt moraliskt, om hon får rätt juridisk återstår att se, men problemet med JCA verkar vara löst, genom att både KF och SD fick offras.
SD avgång innebär att akademien inte kan förnya sig, och sannolikt kommer inte SD återinträda så länge dedn siste grisen är kvar. Av två skäl, dels för att HE så tydlig, öppet och tarvligt sänkte Danius och omöjliggjorde fortsatt arbete, dels för att som tack för hjälpen förhindra att lag HE väljer in ledamöter som skulle kunna antas stå i tacksamhetsskuld till honom.
Av HE uttalande framgår att ha ser sig själv som en viktig kugge inför framtiden att bygga upp akademien igen, och detta alltså efter att han under hela resan varit en varm anhängare av JCA. Detta är akademiens nästa problem.
Sakens utgång kommer att vara en funktion av vem som kommer att kontrollera fortsättningen på processen med advokatutredningen, och vilket resultat en ev insats från rättsvårdande myndigheter får. Hur Akademien ska kunna klara av Nobelstiftelsens krav, varligt permutera GIIIs stadgar, ifråga om utträde. och samtidigt skapa ett nytt lag, är delikat. Hoppet står till om avhopparna kan förmås att hoppa tillbaka igen. Eftersom två problem, som man uppfattat saken är borta, dvs två kvinnor, som sas offras för JCAs dåd. Samtidigt som den man som skyddat JCA, dvs HE, sitter kvar som om ingenting har hänt. Så länge HE sitter kvar, och så länge avhopparna inte kan förmås att hoppa tillbaka, så går det inte att reformera akademien kring en ny balanserad center. Spänningen finns alltså kvar, ifråga om makten över nya inval. Som så klart inte kan ske närmaste året. Detta kommer att ta tid. Därtill att Stridsberg inte tagit ställning om sin framtid. Så akademien kan i vart fall inte nu välja in nytt folk. Det är nog väldigt bra. Inval av nya ledamöter, av en sargad akademi, med chefsmyglare Engdahl kvar i manegen, kommer bara ända i fortsatt utförsbacke. S.W
Skicka en kommentar