Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali har hamnat i blåsväder sedan han på Twitter publicerat en mejlväxling mellan journalisten Patrik Oksanen och Utrikesdepartementet. Mejlväxlingen fick Bali tillgång till via Chang Frick, grundare av den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag. Säkerhetspolitiska bedömare misstänker att Ryssland varit inblandat i saken, i syfte att misskreditera Patrik Oksanen som i sin journalistiska gärning varit öppet kritisk mot den ryska politiken gentemot t ex Ukraina och Krim. Gruppledaren för Moderaterna i riksdagen Tobias Billström kallar Hanif Balis agerande för "ytterst omdömeslöst".
Hyser Moderaterna och dess partiledare Ulf Kristersson fortsatt politiskt förtroende för Hanif Bali? Det är en öppen fråga. Partiet har tillsatt en "intern utredning" för att försöka bringa klarhet i vad som har hänt.
I skrivande stund är det fyra frågor som måste besvaras på ett tillfredsställande sätt för att den moderata partiledningen kan kunna ha fortsatt politiskt förtroende för Hanif Bali:
1.) Varför talade Hanif Bali inte sanning om hur han fick tag i mejlväxlingen mellan Patrik Oksanen och Utrikesdepartementet? Inledningsvis uppger Bali att han fått den "från en bekant". Till Dagens Nyheter uppger Hanif Bali senare att han hittat mejlväxlingen på nätet: "Jag såg mejlen i flödet, sparade ner dem och lade upp dem nån timme senare." Och i dag skriver Hanif Bali i stället på sin Facebooksida att han fått den genom Chang Frick, grundare av den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag. Det är klart att ett sådant slirande urholkar Hanif Balis trovärdighet.
2.) Vilken relation har Hanif Bali till Chang Frick och den högerpopulistiska - av många uppfattad som Rysslands- och Putinvänliga - sajten Nyheter Idag? Varför sänder Chang Frick dessa länkar just till Hanif Bali? Varför döljer Hanif Bali inledningsvis var de kommer ifrån? Dessa frågor måste redas ut och kunna ges tillfredsställande svar om inte Hanif Balis förtroende ska skadas varaktigt.
3. Vad ville Hanif Bali uppnå med att lägga ut mejlkonversationen på nätet? Patrik Oksanen är en respekterad liberal ledarredaktör som blivit hårt ansatt för sina kritiska artiklar om Vladimir Putin och om rysk utrikespolitik (särskilt med avseende på Ukraina och Krim). Undrade inte Hanif Bali varför Chang Frick sände honom dessa mejlkonversationer? Undrade Hanif Bali inte över Chang Fricks och Nyheter Idag intentioner i denna fråga överhuvudtaget?
4. Hur ska Ulf Kristersson kunna motivera ett fortsatt politiskt förtroende för Hanif Bali? Ulf Kristersson har tidigare fått kritik från olika politiska håll för att han inte velat agera mot Hanif Balis många kontroversiella uttalanden på nätet. Om Ulf Kristersson duckar även denna gång riskerar han att uppfattas som en svag ledare som inte förmår ta tag i problemen och styra sitt parti.
Hanif Bali försöker i dag på sin Facebooksida förklara hur det hela har gått till och kommenterar de misstag han har begått. Det hedrar honom. Men frågan stannar knappast där. De fyra frågor jag lyft ovan kommer att behöva tillfredsställande svar för att Hanif Balis politiska plattform inte ska varaktigt urholkas.
11 kommentarer:
Nog är det hela märkligt, måga olika intressen, intressenter och förklädda motiv till en ganska liten fråga.
Problemet är att Balis agerande, som mest är klantigt, blir märkligt i sin kontext. Det är så klart stora frågor i bakgrunden, som handlar om narrativ. Vem får thycka vad, och inte. Det utvecklar sig till en sagolik soppa där egentliga slutsatser ska tas med stor försiktighet. När något händer, förefaller det vara en sak, och om en månad eller tre, eller efter valet, är det en annan. För att sätta det i en kontext:
I. Oksanen är en journalist inom säkerhetspolitik med gott anseende. Nymoderaternas säkerhetspolitik, vem minns inte hövdingens egna kanaler i Ryssland, som talade om avspänning, eller Cecilia Widegrens twitter 2012.
”Ryssland drar sig österut. Europa säkrare än på länge.” Som Anders Lindberg i AB gjorde en poäng av inför valet.
Dessutom var ju hela alliansen knäpptyst om Nato inför valet, och när S vann regeringsmakten så initierades en sällan skådad kampanj för Nato, eftersom Ryssland nu plötsligt var livsfarliga. Så var det med den skräcken, en sak inför valet, en annan efter, och förmodligen var Ryssland hela tiden samma Ryssland som vanligt, en ganska totalitär stormakt som ser sina egna intressen och inte sina grannars.
https://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19468185.ab
II. Oksanen avlönas av mitt Media. Centerpartiets gamla Heimat-press, som de krängde, och som nu ägs/kontrolleras av
företrädesvis Folkpartistiska och DN/Expressenvänliga krafter. Mittmedias styrelesordf är Bengt Ottosson, som var VD en god stund på Expressen. Detta är inget märkligt eller konstigt, men man ska vara ärlig och konstatera att Oksanen är mycket EU-vänlig och Natoförespråkare och naturligtvis försvarsförespråkare. Det är trots allt ettt narrativ, att Hövdingen och nymoderaterna förde den säkerhetspolitik de gjorde under 8 år är i ljuset av vad som sker nu otroligt. Alltså, Oksanden är en helyllekille som är borgerlig och som driver säkerhetspolitiska frågor, med rätt hög profil visavi Ryssland, och med all rätt.
S.W
III. Problemet blir bara, för stackars förvirrade väljare, varför alla som inte tycker som Oksanen, efter valet 2014, plötsligt har gått och blivit Putinister, när det i själva verket är så att frågor om Euro, EU-federation och Nato inte tillhör vanliga väljares högprioriterde frågor. Det är bara att titta på FPs opinionssiffror, där Svenskarna liksom finländarna är inmutade av sina politiska ledningar att stå på två ben sedan vinterkriget och fortsättningskriget.
IV. Detta med ryskt narrativ är lite av kärnfrågan (ytterst). De som driver EU-federativa agendan, tillhör alltså en pol, och som inte riktigt är gångbar i valmanskåren, och efter Brexis blev det ännu besvärligare med EUs väg framåt, och man valde fortsatt fördjupning, den enda vägen. Det är inte så att skuldkrisen med PIIGS/BIG-PISS har försvunnit, den är bara tillfälligtvis borttrollad. Grundproblemet är som alltid obalanser, tex att Kina går med överskott, USA med underskott, eller att Norra Europa går + och södra Europa går minus. Euron förvärrade denna obalans, och det kommer naturligtvis bli konkurs, där enda alternativet för att skydda banksystemet är EU-banunion och federation, dvs gemensam beskattning, utöver då rädslan att populistiska partier ska ta över Europa, där de i många länder redan kopplat greppet. Varför frågan är en annan femma, vad är det som underblåser nationalistiska stämningar ute i gård och stuga…..Ja, inte är det briljansen hos pop, utan kanske mer självförvåttat, av herrejössesliberaler, kan man också tänka.
V. Nu finns det alltså krafter som utmanar herrejössesliberlismen, och den marknaden fanns helt enkelt inte före 2002, även våra grannländer haft missnöjespartier och Sverige begåvades med NyD, så man får gå tillbaka till valet 1991 för att förstå lite mer. Problemet handlar dels om att S emellanåt haft svårt att marschera i takt, men framför allt på maktambitioner och intressen inom borgerligheten, som alltid. Vilka frågor vill de driva? och vilka frågor kan de driva för att vinna väljare och för att hitta en gemensam grund för regerande? S.W
Bakgrund
1985 (novemberkuppen på Riksbanken) avreglerades kreditregleringen för bankerna, varpå dess utlåning ökade kraftigt…..
samtidigt som Sverige behöll fast växelkurs. 1988 kännetecknades av ekonomiskt ohållbar politik, jämte inflationsspöket. Finanskrisen började med att fastighetsbolaget Nyckeln ställde in sina betalningar 1990.
1990 bildades Arbetarlistan Åke Wiklund med avhoppare från S och fackföreningsfolk. 26 % kunde tänka sig att byta till arbetarlistan. Partiet splittrades och upplöstes innan valet, men dess verksamhet tog mycket kraft från S valkampanj. Detta var alltså resultatet av Rosornas krig andra halvan av 90-talet och var grunden för att Carlsson ändrade sig om EG. (gemenskapen)
I oktober 1990 publicerade Bildt och Westerberg en debattartikel i DN där de förklarade att de ville regera tillsammans. Under våren 1991 kom ett gemensamt valmanifest, Ny start för Sverige, problemet var bara att de inte hade C med sig, med ett allianskontrakt före valet.
Den 16 april publicerade Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar….om regeringstiden 1982-1990, med avslöjanden om ideliga fraktionsstrider inom partiet och mellan partiet och LO.
I en opinionsmätning av SIFO i april 1990 hade S hamnat under 30 %, det lägsta i modern tid.
25 nov 1990 publicerade DN en debattartikel av Wachtmeister och Karlsson där de lanserade Ny demokrati.
MP hade drabbats av inre stridigheter och partiet åkte ut ur Riksdagen 1991, det
Carlsson var kritisk till att Feldt publicerade boken då och ansåg boken vara en av orsakerna till valförlusten, istället för att se boken som ett symptom på ett bakomliggande problem. I själva verket var S valförlust en förutsättning för att Carlsson skulla kunna smla styrkorna och återkomma som en segrare i valet 1994 där S var tillbaka i gammal god form. En partikris löstes av en yttre kris, och nyttan av att då inte regera. Det slutade i vart fall med att S regerade vidare i 12 år, med stöd av Mp och Centern, där det var en hårsmån att Fp knep flaggen 2002, om det inte varit för Cs nya ledning med Maudan. Persson fick göra en del eftergifter till Mp, som ledde till valförlust 2006, och resten är historia. Mp är inte längre våg, och vi har fått en motivation till genom SD, en pendel som sålt tillbaka med besked. S.W
VI. Nyheter idag och Chang Frick, är en nya tidens media-aktör som inte låter sig sorteras in i något fack alls, förutom att NI inte är direkt DN-vänligt. Att Portalen är uppmärksammad beror just på att andra medier skapat en lucka, eller en marknad för information som inte ligger inom den så kallade korridoren. När vanlig media, som det förevarit, varit alltför vattenkammad blir det utrymme för lite mer oborstad information. Det är få stora drakar, med samma intressen, sedan ingen ting sedan ingenting sedan ingen ting, sedan småbloggare. och vid sidan PS, som egentligen varit samma korridor, på gott och ont.
Allt startade allt en gång i tiden med Flashback. Om Chang Frick är en helt oberoende dissident kan kvitta. Vi som inte tillhör etablissemanget eller har något intresse att skydda, bedömer (hittills) publikationen (portalen) som plebejiskt rumsren och SD-vänlig. SD använder i sin tur samma metoder som Oksanen, dvs bemöter meningsmotståndare som Putinister, så där är de i vart fall överens, är man inte med oss, är man för Putin….och undrar vilka intressen en sådan polarisering gynnar, med samma logit var DN och alliansen före 2014 också Putinister, och vi bäddar sängen åt oss själva.
Chan har börjat ta betalt för sitt material, vilket i sig är en lite kvalitetsstämpel. Personligen kan motivet vara så enkelt och mänskligt att motivet är att försörja sig. Att Nyheter idag med sitt namn driver med DN, går inte att förbise, eller att portalen i övrigt är lojal med SD. Egentligen inget märkligare än än att borgarna och Sossarna och Vänsterpartiet haft sina kanaler.
Alltså, har man varit oroad för Svensk tradmedia, ifråga om verklighetsförespegling, så går det inte att låta bli att tycka att Nyheter idag, är självförvållat och med lite skadeglädje. Någon har skapat en marknad (efterfrågan= och Chang var där och tog tillfället i akt.
Det finns en publik utan för DNs agenda. DN är som alla andra beroende av läsare och av annonsintäkter och med Googles affärsidé så kan vilken blogg eller nyhetsportal som helst få del av kakan. Det är egentligen fantastiskt. S.W
I grunden företräder dock HB och Oksanen samma skolbildning, dvs de är emot identitetspolitik och ingen av herrarna är direkt vänster, och därtill i någon mening mer gammelmoderater än nymoderater. Däremot är HB betydlig mer politiskt inkorrekt och har tex som en av få moderater i text hyst tveksamheten om ändringarna i YGL, så det är lite olika sorts virke.
HB tillhör inte det normala etablissemanget i Sverige, och därmed är han en måltavla för både vänstern och för Herrejösses-liberalerna, dit nog ändå DN får räknas, Fp naturligtvis, numera centern, men där tex moderaterna tagit flera kliv tillbaka till den gamla ordningen, och där det kommer att bli intressant hur man ställer sig i frågan om Euron och Federationen, inget som svenska väljare vill ha, och frågor som överheten driver.
Förlopp
Pelle Zackrisson arbetade på Hela Hälsingland, samma redaktion som Patrik Oksanen, fram till den nionde februari och var kollegor när mejlkorrespondensen med UD inleds. (vad det verkar), alltså i just detta ärende. Därefter börjar PZ på NI. Det är mas PZ som begär ut korrespondensen från UD. Dvs PZ har gammal insyn i normala upparbetade kontakter.
DN-journalisten som tar upp ämnet är samma person som drejade om runt Urban Ahlin. Dvs det är uppenbart agendadrivet.
Att basunera ut att UD är utsatt för signalspaning av främmande makt (Ryssland) när det är fråga om uppgifter från männiorättsaktivister på krim som vill få sin situation beskriven i väst är helt normalt. Att sedan HB twittrar om det hela, innebär att det går att komma åt Bali, eftersom det direkt går att göra en koppling mellan HB - NI - UD - Krim, dvs Rysslands intressen, och det var i princip insinuationer och påklistrad fakta som fällde Bali, vilket man nog ändå får ge DN en fjäder i hatten för. HB är inte direkt deras favoritmoderat.
12 mars (en vecka sedan) hade Oksanen en artikel om Krim. "Det var min sista dag på Krim" som i sig inte är anmärkningsvärd alls.
http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/det-var-min-sista-dag-pa-krim
13 mars, om giftmordet
http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-forestall-er-att-mi6-anvant-kemiska-stridsmedel-i-ryssland-och-sverige-vapentranat-ryssar-som-begar-bombda
14 mars Lite efterkulmen på drevet mot Google och de stora drakarna. DN och Expressen sansar sig och börjar diskutera problemen lite mer sakligt. Tex detta att de lärt sig att det finns fler sökmotorer, och bästa sättet att inte bli kartlagd är Firefox + DuckduckGo(ose).
I samma vecka börjar det bli lite gryende diskussion i moderata kretsar om den nya grundlagen, där några fler moderater än HB börjar grymta lite. I övrigt är det knäpptyst i de stora mediahusen, om att införa begränsningar i YGL, trots att journalistförbundet ställt sig kritisk, med flera intressenter. Så här handlar det om rätt avancerad informrationskrigföring, att flytta fokus, och magiskt nog blev Hanif den som fällde sig själv, och satte fingret på problemet i ett vidare perspektiv, att det för utom Putte, är fler som bedriver inte helt renhåriga eller "objektivt sann" information eller metoder, för att nå sina mål, med medlet "information/propaganda/nyheter. S.W
Denna affär, hade en annan upptakt / bakgrund, som man bör sätta som fond.
Oksanen är (trots allt) ganska "mitt i" dvs inte extrem, en god man som arbetar för upplysning i en för honom god sak, försvaret av Sverige (och svenska intressen), som f.d EU-korrespondent för SVT. Som pol redaktör för Hudiks Nyheter fick han in en ledarartikel i SvD om Sverige i det pågående informationskriget mellan Väst och Ryssland. Detta var 2015, och sossarna hade vunnit valet året före och den värsta Nato-haussen hade lagt sig (efter att Trump vunnit valet, till allas chock, där det inte går att utesluta rysk inblandning, och eftersom detta inte borde vara möjligt, så skicklig är inte ens ryssen, så måste man koppla in även Demokraternas klantighet, att FBI defacto fällde Hillary före valet samt då detta med Google och FB, som inte bara säljer reklam, utan i någon mån information som är rent underrättelsematerial, eftersom de sitter på data om varje individ, dvs det går att kartlägga varje person in på bara skinnet och koppla detta till större strukturer och socialpsykologi.
och detta är alltså i sin linda… :-) S.W
Varför skulle S väljare plötsligt vilja gå med i Nato, när inte alliansen direkt knystat om Natos fördelar före 2014, Fp undantaget. Så frågan om narrativet är mycket större. Vem äger rätt till vad som är sant i Sverige, säkerhetspolitiskt….
I vart fall inte nymoderaterna fram till möjligen nyligen. Att avrusta sin egen del av kartan, även i verkligheten, ändrar ekvationen om det skulle smälla i Baltikum, och då kanske Ms tidigare säkerhetspolitik inte var helt tillitsfull, och därmed
blir frågan om vad som är sant och mindre sant eller rent av falskt, intressant. En journalist som Oksanen dundrade visserligen på före dec 2014, men inte alls med lika full hals, som därefter. Säkerhetspolitiken blir så uppenbart en fråga som svänger, beroende på vad den som är regent, vill förespegla. Detta med informationskrigföring och IT-sårbarhet, är gamla frågor, men ännu i sin linda. Jösses, Herrejösses, vad vårt samhälle är sårbart pga teknik, dels hur tex tåg, infra eller tex kärnkraftverk styrs, men även kommunikation i första ledet, sedan framför allt, meta-informationen; hur vårt agerande på Internet sätter spår, som samlas in och tröskas, och säljs vidare, omförpackat, utan att någon har en aning. Suck, detta, alltså vårt försvar, inkl civilförsvaret, där en och samma myndighet, MSB, ska lösa allt som tidigare försummats. Nä, det finns inte resurser. Men att inrätta ett vapenslag, förr hette det signaltrupperna, S1 låg i Frösunda som sedan flyttade till Uppsala.
Men nu? Både brisgter i psykologiskt försvar, svårigheter att skilja på uppgifter om det är ofreda och fred, och kopplingen till att krig kan föras med hjälp av IT-attacker samt informationsattacker. Att detta sedan, yttre hot, genererat effekter på den inrikespolitiska arenan (inbördeskriget om regeringsmakten), som sedan går att utnyttja för informationspåverkan, samtidigt som medborgarna i vissa frågor börjar tappa tilltron till vad som är sant eller inte, dvs att skilja på knastertorr fakta och på opinionsbildning, är inga enkla frågor för någon.
Frågan är hur staten och samhället löser detta med IT i fredstid, eftersom det kanske inte behövs så många gröna gubbar, om bara staten fortsätter alla lalla runt och låtsas att man inte sjäv behöver någon kompetens, det går att leja ut det med, där Transportstyrelsefrågan var ett C-påhitt, som ändade med förskräckelse för S, just pga aningslösheten. Det är många frågor nu, som vävs samman inför valet. Inte bara granskningen i KU, utan kanske mer intresse vilka konkreta slutsatser som politiken ger väljarna, efter alla klavertramp, som kanske inte direkt är väljarnas ansvar. Så man bäddar får man ligga. S.W
Frågan är mer varför tex borgarna avskaffade styrelsen för psykologiskt försvar 2008? Kanske var Georgigen bara ett olycksfall i arbetet mot den eviga freden. Kanske insåg man inte EUs sårbarhet avseende skuldsatta medlemsländer, kanske såg man inte problemen på Balkan som dröjt sig kvar, kanske trodde man att gamla Östeuropa, Visegrad, bara skulle gå och lalla med gamla norra Västeuropas intressen. Kanske var kopplingen mellan Nato och EUs soldiaritetsartikel inget problem, och kanske behövde inte Sverige något civilförsvar, eftersom alla militärer av rang skulle bära ökenuniform och befinna sig i Longtbortistan. kanske var frågan om "sanningen" klar, det var samma tid de genomförde begynnande folkomröstningar om det nya fördraget i Bryssel och Frankrike, och gick tvärnej. är gick nog något fundamentalt snätt, med det psykologiska, eftersom vi samtidigt hade århundrades bank-kollaps i dyningarna efter Lehman Brothers och Fannie och Freddy, och så klart återtåget från Afganistan till Irak, kollapsen av Irak, Obamas valseger, ut ur Irak, tillbaka till Afganisatn, in med IS i Irak, och sedan då parallellt avskaffandet av kadaffy i Libyen och kommande flyktingströmmar. Det är inte så att någon väljare tror att det är enkelt att vara politiker, alla förstår att att det är en ohelig verksamhet, men detta att skapa sanningsministerier, som är kopplade till EU, är nog trots allt inte helt genomtänkt.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar inrättades 1954 med huvuduppgift att förbereda en beredskapsorganisationen för att i krig möjliggöra regeringens och myndigheternas kontakter med tidningar och radio och motverka motståndarens psykologiska krigföring. Att följa opinionen avseende försvarsvilja (Mossbergska utredningen) planerades inte och den fredstids informationshanteringen skulle inte BN ha att göra med.
Parallellt med BN inrättats därför Totalförsvarets upplysningsnämnd för att hantera samhällsinformationen om totalförsvar och säkerhetspolitik under fredstid, dvs fredstids informationsuppgifter angränsar till dagspolitik, och var/är alltså inte kontroversiellt. 1985 inrättades Styrelsen för psykologiskt försvar, mitt under kalla kriget och ett år före Palmemordet, där man från S håll diskuterade en kärnvapenfri zon i Östersjön, då som nu. S.W
3. Vad ville Hanif Bali uppnå med att lägga ut mejlkonversationen på nätet?
S.W personligt, aversion mot Oksanen och herrejössesliberalerna.
"Oksanen är en respekterad liberal ledarredaktör som blivit hårt ansatt för sina kritiska artiklar om Vladimir Putin och om rysk utrikespolitik (särskilt med avseende på Ukraina och Krim).
S.W Jepp, likväl är Oksanen inte på samma sida som HB.
"Undrade inte Hanif Bali varför Chang Frick sände honom dessa mejlkonversationer?"
S.W Jo, men han borde undrat varför inte CF själv gjorde en grej av tipset från UD först
"Undrade Hanif Bali inte över Chang Fricks och Nyheter Idag intentioner i denna fråga överhuvudtaget?"
SW Politiker som HB är uppväxta med politik, och kan branschen de själva verkar inom, det är inga snälla människor någon,
att det gick som det gick kunde ingen räkan ut, trots allt var det bara vanlig korrespondens mellan UD och Oksanen, i en i och för sig känslig fråga om Ryssland, som briserar just när Sverige ska stödja England i fråga om andra obehagliga frågor om giftmord.
4. Hur ska Ulf Kristersson kunna motivera ett fortsatt politiskt förtroende för Hanif Bali?
S.W HB har gjort ett misstag, men inget stort. Det är bara fråga om att informationen, tipset, kommer från SDs planhalva, det är i sig orsak att agera på volley, UK vet ju hur det gick för AKB.
"Ulf Kristersson har tidigare fått kritik från olika politiska håll för att han inte velat agera mot Hanif Balis många kontroversiella uttalanden på nätet.
SW Kritik från sina belackare ingår i jobbet :-)
Om Ulf Kristersson duckar även denna gång riskerar han att uppfattas som en svag ledare som inte förmår ta tag i problemen och styra sitt parti.
S.W Uppenbarligen inte så svag.
"Hanif Bali försöker i dag på sin Facebooksida förklara hur det hela har gått till och kommenterar de misstag han har begått. Det hedrar honom".
S.W Sannolit även sant, dvs det blev en stor anka av en fråga som var helt okontroversiell.
"Men frågan stannar knappast där".
S.W Nä, inte när man sätter in frågorna i ett större perspektiv, och tänker lite på debatten om sökmotorer, ekonomiska intressen, privatisering av det offentliga, påverkanskampanjer och främmande makts inverkan, eftersom vi själva gör en stor del av jobbet. Vem kan man lita på?
"De fyra frågor jag lyft ovan kommer att behöva tillfredsställande svar för att Hanif Balis politiska plattform inte ska varaktigt urholkas."
Glöm HB, han är en slags politisk begåvning som har framtiden för sig, i karantän för tillfället, han är inte lastgammal och kommer att vara en tung aktör om 10 år, i generationen efter UK.
Att han åkt på en orring nu, är bara bra för hans politiska gärning. Det är misstag man lär sig på, och han har haft det lite enkelt resan hit, egen arena (vid sidan av SD) så detta med att nå ut, och få en publik, är något han behärskar. När han kommer tillbaka från konvalescensen är han ett bättre vapen, och de utmaningar vi har framför oss precis lika stora som sist avseende internet och vilken information vi kan lita på. Både S och Ms kommunikatörer har en hemläxa där, att försöka att inte försköna verkligheten alltför mycket, i förhållande till hur väljarna uppfattar saken.
Den stora frågan är hur PS kommer att förhålla sig i framtiden till just information, samt om våra förvaltningsmyndigheter blir bättre på saklig relevant information, även den som är besvärlig eller icke önskvärd, så att våra politiker får en möjlighet att göra någon ting av den makt de har, för att se till att det mandat de har från uppdragsgivarna, sköts korrekt. I bland undrar man om våra politiker glömmer bort smör och brödfrågorna, att de stora visionerna och idéerna, i slutändan handlar om att få vardagen att gå ihop, för en vanlig enkel medborgare som arbetar och betalar sin skatt och försöker få sitt eget liv att gå ihop, tvister och Face-book och alla andra dårar på internet till trots. Människor är inte dumma och vet oftast vad som är rätt och fel, på engelska heter det common sense. S.W
En annan mycket intresseväckande förveckling är ett Alexander Bard nu har bestämt sig för att gå med i MED. (om detta sedan är bra eller inte för MED, är en annan femma, men alla vi som gillar oängsliga sillar som inte är mainstream, och simmar lite hit och dit, kan inte låta bli dra ordentligt på munnen.
Det kan vara bra att förstå att PZ gått från mitt media till NI, och att NI ägs av partiledaren för MED. När det sedan ömsom är brunsås ömsom Putinkladdande, så blir
faktiskt Sverige en liten parodi på sig själv.
Det är som en teaterföreställning. Moderaterna har skademinimerat, Hanif Bali vet att han gjort en liten dumhet, där det nog från början får anses som ganska troligt att HB bara kan ha fått informationen om UD-korrespondensen från NI.
Moderaterna tappade på affären, helt klart. Å andra sidan kommer det uppmärksamhet och intressenter till NI, och när då Alexander Bard faller in i ledet, blir det på något sätt omöjligt att inte se de bakomliggande ganska allvarliga frågorna om "det fria ordet" och (själv)cencur, i ett humoristiskt sken. MED kommer ganska sannolikt att fortsätta ha en positiv trend, och detta är i sin tur mindre bra för moderaterna, men framför allt kanske inte alls bra för Folkisarna och för Kådisarna.
Grafanalys, vem som känner vem, och vilka som följer med i svansen och sillstimmets lite nyckiga positioner i havet, sätter fokus på att en liten rännil, kan sätta större strömmar i rörelse, trots all jämviktsläget mellan blocken sedan q1 2016 är osannolikt stabilt. S.W
Sedan är inte Hakelius betraktelse i Fokus om Bali-affären utan intresse,
framför allt eftersom Chang Frick utan prut får en replik och genmäler:
https://www.fokus.se/2018/03/har-ar-dina-svar-johan-hakelius/
CF
"Det är därför ingen tillfällighet att jag ägnar intresse åt Patrik Oksanen.
Intresset blev inte mindre när han i Expressen anklagade mig för att vara
Putin-lakej där ett av bevisen var ett påstående att ryska staten stått för tvättkostnaden av mina kalsonger. Det intressanta är inte att jag har kvittot
som motbevisar påståendet, det är »bevisföringen« som sådan. Det finns en rad
fler liknande exempel."
Det måste betraktas som humor, det egentliga skälet att Frick är påstådd Putinlakej är sannolikt för att han har haft vissa kopplingar till SD jämte en rysk fru och gjort det där obetalbara reportaget om f.d SD-riksdagsmannen. Särskilt högerextrem är han inte, CF är libertarian, CF en produkt av det extrema nervösa Svenska debattklimatet, sillstimmet, och Bali-historien är egentligen osannolik i ett annat land än Sverige, världens mest lagoma land.
CF
"Jag är hemskt intresserad av att debattera, och framför allt förstå, de här frågorna. Det har jag varit länge. Men så länge debatten förs med skitkastning, anklagelser och misstankar om att vara »Putin-lakej«, då får också Oksanen finna sig i att få skitkastning tillbaka."
S.W Jo, smutskastning har aldrig varit ett speciellt konstruktivt verktyg. Man river broar som är mycket svåra att rekonstruera.
"Det är någonstans med den förståelsen Hakelius får betrakta debaclet. I vart fall från min sida."
S.W Underförstått, CF är sur på PO, och sannolikt är HB också småsur på PO, och så försökte de hitta något litet fanstyg att retas lite, någon märkligare drivkraft var det sannolikt inte.
"För övrigt har en rad debattörer nu den pedagogiska utmaningen att övertyga halva befolkningen att påståenden om signalspaning mot Sverige inte alls är ett politiskt spinn, utan ett reellt hot. Ni har precis lyckats övertyga miljontals människor om motsatsen."
S.W Jo, alltså, om det nu finns riks för utländska påverkansoperationer, så finns anledning att höja ett varningens finger, vi är rätt bra på att dra undan matta för oss själva, och kan säkert inpirera andra upplägg, där man bollar fram riktiga och/eller oriktiga uppgifter som sprids, så att vi själva lägger våra egna fälleben, eftersom inget längre vet vad man ska tro.
Detta med att alla har rätt till sin egen sanning, så länge man simmar med i sillstimmet, är inte alltid oproblematisk, den dag det visar sig att det faktiskt
finns alternativa sanningar, utanför Sveriges gränser.
Die Heringer der Ostsee sind magrer als die der Nordsee.
och så Alexander Bard på det. Veckan kunde inte starta bättre,
brist på underhållningsvärde är det inte. S.W
Skicka en kommentar