Nu har remissvaren kommit in till den rödgröna regeringens lagförslag om att ensamkommande ungdomar ska få en ny möjlighet till uppehållstillstånd genom gymnasiestudier. De remissvar jag läst har i huvudsak varit bra och konstruktiva. Det finns en stark vilja att på ett positivt sätt lösa situationen för de utsatta ungdomar som i mer än två år förgäves väntat på besked om uppehållstillstånd och som i många fall har hunnit bli myndiga under väntetiden.
De kritikpunkter som lyfts fram i remissvaren handlar i huvudsak om att förslaget är komplicerat, att det är för snävt (den uppsatta tidsgränsen att förslaget endast gäller dem vars ansökningar registrerats hos Migrationsverket senast den 24 november 2015) samt att förslaget är otydligt med avseende på identitetsproblematiken. Migrationsverket menar till exempel att om förslaget inte justeras så att blir förutsättningarna för att bevilja fler ensamkommande flyktingar uppehållstillstånd små.
Mina förhoppningar är att lagförslaget med hjälp av de konstruktiva förslag som återfinns i remissvaren kommer att förbättras ytterligare och röstas igenom i riksdagen senare i vår. I Ekots lördagsintervju pressades centerledaren Annie Lööf på hur hennes parti kommer att ställa sig i en riksdagsomröstning om förslaget. Centerpartiets talesperson för migrationsfrågor
Johanna Jönsson har ju tidigare på sin Facebooksida skrivit att sannolikheten är stor för att vi kommer kunna ge vårt stöd så att det går igenom riksdagen.
I intervjun betonade Annie Lööf att lagförslaget kunde förbättras ytterligare (till exempel genom att även inkludera ensamkommande som arbetar och att vidga tidsramarna något) och att förslaget måste förtydligas för att bli mer rättssäkert, Men hon betonade också vikten av att lösa situationen för den utsatta grupp som förslaget riktar sig mot.
Nu är det upp till regeringen att lyssna in remissynpunkterna och därefter lägga fram ett förbättrat förslag i riksdagen. Centerpartiet och Socialdemokraterna har ingenting att skylla på.
Situationen måste få en lösning och förutsättningarna för att åstadkomma en sådan är faktiskt väldigt goda. Om den politiska viljan finns. Nu är det upp till bevis.
6 kommentarer:
Centerpartiet kan rimligen inte backa. De blev ju tydligt i lördagsintervjun att de står fast vid sina krav som skulle innebära att fler får stanna. Problemet nu är Socialdemokraternas dans på slak lina. Hoppas att de ideologiska gräsrötterna runt o i landet gör sin röst hörd och sätter press på partiledningen.
Med tanke på att vårt land får kritik från både Amnesty International och nu senast Europarådet så tänker jag att Socialdemokraterna behöver kommunicera mer humanism och mindre av sd-retorik som senast Magdalena Andersson. Det pågår processer där ensamkommande får avslagsbesked på löpande band. Situationen i Afghanistan blir värre och värre. Rättssäkerheten gällande åldersbedömningarna är uppenbara. Moratorium nu. Få igenom lagen. Hur många fler skall behöva hittas döda i Kabul av våra ungdomar?
Tack för allt du gör Ulf
Mattias
Fick veta idag genom en kunnig advokat att Frankrike inte använder Dublinreglerna och skickar tillbaka ungdomar som fått avslag i Sverige, därför att de "har en särskild syn på Sverige och afghanska ärenden".
Att mitt land skulle sjunka så lågt att andra EU-länder inte litar på oss i frågor om mänskliga rättigheter, det är en stor, stor sorg.
Någon tycker kanske att "gott så, låt Frankrike ta hand om problemet!"
Men det är inte alls gott. Det finns nu ett stort antal unga killar som flytt från Sverige till Frankrike. Viktiga år av sin tonårstid har de tvingats offra på sin väntan i Sverige och med all möda lärt sig vårt språk och om vårt samhälle, nu börjar de om igen med en ny process, nytt språk, nya försök att bygga ett liv.
Vågar vi möta dessa ungdomar om tio år om vi får möjligheten? De som var med om det allra värsta i hemlandet, de som gjorde en smärtsam resa till och sedan genom hela Europa, de som månad efter månad plågades i vårt asylsystem och sedan i ännu ett lands system. Vilka vuxna blir de som haft en sådan uppväxt och ungdom?
Alla vi som mötte dem 2015 överraskades av hur friska, nyfikna och samtidigt ödmjuka de var, välkomnade och entusiastiska att starta sina nya liv. Under de långa månader vi nu har levt med dem har vi sett blicken mörkna, axlarna sjunka, entusiasmen utbytt mot missmod.
Formellt har vi varken dödsstraff eller tortyr i Sverige. Hur har vi då kunnat tillåta ett så monstruöst system utvecklas som mal sönder friska unga människor, kanske de allra starkaste ur sitt lands befolkning. De som kunde blivit vår fredsgåva till ett fattigt land ett evigt vänskapsband för den dag långt i framtiden då ljuset börjar tändas i Afghanistan.
Jag videochattar med killen som sitter i smutsen i metron i Paris. Nyss var han så stolt över att ha kommit in på det gymnasieprogram han önskat sig i Göteborg. Nu är kinderna tunna.
Om tio år, jag orkar faktiskt inte tänka på det ansikte som kommer att möta mig om tio år.
Lise - de tog sig till Sverige helt frivillilgt, och utan asylskäl. Svenska skattebetalare har inget ansvar för dem.
Lise
"Formellt har vi varken dödsstraff eller tortyr i Sverige".
Du menar i EU?
Jag vill också tacka dig Ulf för allt du gör. Ett litet hopp i mörkret. Sen vill jag också instämma i Lise Blomqvists kommentar ovan. Så bra att ni som kan formulera er väl gör det! Om och om igen. Vi är många runt dessa ungdomar som undrar hur det ska gå för Sverige om vi inte låter rättssäkerhet och humanism råda.
Skicka en kommentar