Upp till bevis för C och S om lagförslaget om de ensamkommande

Nu har remissvaren kommit in till den rödgröna regeringens lagförslag om att ensamkommande ungdomar ska få en ny möjlighet till uppehållstillstånd genom gymnasiestudier. De remissvar jag läst har i huvudsak varit bra och konstruktiva. Det finns en stark vilja att på ett positivt sätt lösa situationen för de utsatta ungdomar som i mer än två år förgäves väntat på besked om uppehållstillstånd och som i många fall har hunnit bli myndiga under väntetiden.

De kritikpunkter som lyfts fram i remissvaren handlar i huvudsak om att förslaget är komplicerat, att det är för snävt (den uppsatta tidsgränsen att förslaget endast gäller dem vars ansökningar registrerats hos Migrationsverket senast den 24 november 2015) samt att förslaget är otydligt med avseende på identitetsproblematiken. Migrationsverket menar till exempel att om förslaget inte justeras så att blir förutsättningarna för att bevilja fler ensamkommande flyktingar uppehållstillstånd små.

Mina förhoppningar är att lagförslaget med hjälp av de konstruktiva förslag som återfinns i remissvaren kommer att förbättras ytterligare och röstas igenom i riksdagen senare i vår. I Ekots lördagsintervju pressades centerledaren Annie Lööf på hur hennes parti kommer att ställa sig i en riksdagsomröstning om förslaget. Centerpartiets talesperson för migrationsfrågor Johanna Jönsson har ju tidigare på sin Facebooksida skrivit att sannolikheten är stor för att vi kommer kunna ge vårt stöd så att det går igenom riksdagen.

I intervjun betonade Annie Lööf att lagförslaget kunde förbättras ytterligare (till exempel genom att även inkludera ensamkommande som arbetar och att vidga tidsramarna något) och att förslaget måste förtydligas för att bli mer rättssäkert, Men hon betonade också vikten av att lösa situationen för den utsatta grupp som förslaget riktar sig mot.

Nu är det upp till regeringen att lyssna in remissynpunkterna och därefter lägga fram ett förbättrat förslag i riksdagen. Centerpartiet och Socialdemokraterna har ingenting att skylla på.
Situationen måste få en lösning och förutsättningarna för att åstadkomma en sådan är faktiskt väldigt goda. Om den politiska viljan finns. Nu är det upp till bevis.

Det går fort nu - i USA och i Sverige

Det går fort nu.

I USA har Donald Trump under sina första dagar som president hunnit med att uttala sig positivt om tortyr och förorda skendränkningar som förhörsmetod, beslutat att påbörja bygget av en fysisk mur mot Mexiko och stänga gränsen för flyktingar och för medborgare från flera arabiska stater.

Samtidigt i Sverige har moderatledaren Anna Kinberg Batra öppnat för samverkan med Sverigedemokraterna, ett parti med nazistiska rötter och som hon själv betraktar som rasistiskt. I Ekots lördagsintervju igår valde moderaternas vice ordförande Elisabeth Svantesson att beskriva Sverigedemokraterna som ett parti med "speciella rötter" i stället för det vedertagna uttrycket "nazistiska rötter". Normaliseringsprocess pågår och Jimmie Åkesson gnuggar händerna.

Vad händer nu? Jag vet inte. Men svaren på följande frågor får stor betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen, i USA och i Sverige.

USA

Hur kommer de amerikanska domstolarna att förhålla sig till Trumps försök att genomföra sina förslag? I maktdelningens USA har domstolarna en viktig roll att spela. Trumps beslut har fattats i form av dekret, och dekret får inte strida mot gällande lag (utom i fall av särskild säkerhetspolitisk betydelse). Domstolarna lär få mycket att göra, och deras avgöranden påverkar Trumps möjligheter att genomföra sina förslag.

Vem vinner maktkampen inom republikanerna? Javisst, republikanerna har majoritet i kongressens senat och representanthus. Men republikanerna är djupt splittrade och missnöjet mot Donald Trump har varit vitt utbrett. Trumps möjligheter att genomföra sin politik blir starkt beroende av hur maktkampen inom republikanerna gestaltar sig.

Hur reagerar världssamfundet på Trumps politik? Hur kommer Ryssland att förhålla sig? Hur kommer USA:s bundsförvanter i Europa att agera? Kommer USA att mötas av så starka motaktioner att Trumps ställning, eller åtminstone hans politik, blir omöjlig? Världssamfundets reaktioner får konsekvenser även för USA:s ekonomi och i förlängningen för den amerikanska väljaropinionens inställning.

Sverige

Hur reagerar väljaropinionen på Moderaternas nya linje gentemot Sverigedemokraterna? Om Moderaterna växer i opinionen stärks Anna Kinberg Batras ställning och den nya linjen befästs och kan utvecklas. Men om Moderaterna inte växer, eller i stället till och med minskar, försvagas Anna Kinberg Batras ställning ytterligare och partiets normalisering av Sverigedemokraterna uppfattas, åtminstone för en tid, som ett felsteg.

Hur ställer sig Centerpartiet och Liberalerna? Var går dessa partiers smärtgräns för fortsatt allianssamarbete? Hur länge kan Annie Lööf och Jan Björklund acceptera att alliansens statsministerkandidat förhandlar med Sverigedemokraterna vid sidan av allianssamarbetet? Hur reagerar Centerpartiets och Liberalernas medlemmar på att Moderaterna öppnar dörren för ett rasistiskt impregnerat parti som Sverigedemokraterna?

Vad händer inom Moderaterna? Det finns moderater som ser med djup ovilja på partiledningens nya linje, och en del aktiva medlemmar har till och med lämnat sina uppdrag och till och med partiet. Blir den nya linjen ett segervapen för Anna Kinberg Batra internt, eller blir det tvärtom. Här kommer väljaropinionen förstås att bli av stor betydelse.

*

Det är för tidigt att försöka ge någa svar. Så håll ögonen på frågorna i stället.

Ett öppet framtidsparti som vill beslagta mobiltelefoner?

I Ekots lördagsintervju i dag föreslog Stefan Löfven att skolor skall kunna omhänderta elevernas mobiltelefoner i förebyggande syfte. Folkpartiledaren Jan Björklund klappar händerna och säger glatt att det är hans eget förslag som nu genomförs. Själv blir jag bara trött. Är det någon som på allvar tror att de ordningsproblem som finns i svensk skola bäst hanteras genom att i förväg beslagta elevernas mobiltelefoner? Varför inte passa på att beslagta papper och pennor också, så att eleverna inte frestas att skicka lappar till varandra?

Den relevanta frågan är inte om huruvida elever får ha sina mobiler med i klassrummet. Den relevanta frågan är i stället hur mobiltelefoner och digital teknologi bäst används i klassrumssituationer. Samt hur skolan bäst hanterar de ojämlikheter som finns i elevernas innehav av avancerade mobiltelefoner.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skräder inte orden i sin kritik av Löfvens utspel. Till TT säger hon: Det skapar en enorm frustration hos lärarkåren när våra ledande politiker väljer att gå in i den här typen av ickefrågor. Hon betonar att den lagstiftning som redan finns är tillräcklig, och att hon ser hellre att statsministern engagerar sig i frågor om mindre elevgrupper och mer resurser till extra stöd. Johanna Jaara Åstrand tillägger: Dessutom möter jag väldigt många lärare och elever som har en enorm nytta av mobiltelefoner och använder dem som pedagogiskt verktyg.

Tidigare i veckan har Stefan Löfven hävdar att svenska elever måste anstränga sig hårdare och att skolan ska gå "före Netflix", "utan ursäkter, från lågstadiet till gymnasiet". Tar man dessa uttalanden tillsammans är det nära till slutsatsen att Stefan Löfven flirtar med auktoritära stämningar i samhället. Det är inte fel att betona medborgerliga värden som plikt och ansvar. Men om man vill vara ett modernt och öppet framtidsparti är det fel att se företeelser som mobiltelefoner och Netflix som en del av problembilden.

Utmaningen består i att hitta vägar att bäst utnyttja den moderna teknologin till elevers växande och mognad. Inte att måla upp den moderna teknologin som ett hinder som skapar ordningsproblem.

Jag kommenterar Stefan Löfvens uttalande, för TT.