Frågan om stopp för vinstjakt i välfärden kommer att få stort utrymme i den politiska debatten under 2018. Det tycker jag är väldigt bra. För det första eftersom det är en fråga som berör två centrala problematiker i det svenska samhället i dag: marknadiseringen av den offentliga sektorn och individualiseringens konsekvens i en ständigt ökad valfrihet. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein har vid flera tillfällen lyft fram forskning som visar att välfärdssektorn lämpar sig sällsynt illa för vinstdriven konkurrens. Jämlikhetsvärdet hotas.Och är valfrihet ett uttryck för frihet eller för ett tvång? Det är inte en slump att det under de senaste åren kommit ut två böcker som båda bär titeln "Valfrihetens tyranni" (här och här).
För det andra eftersom det partipolitiska systemet i Sverige haft sin grund i vänster-högerkonflikten, med fokus på fördelningsfrågor och jämlikhetsfrågor. Under de senaste årens politiska debatt har frågor om migration, rasism och lag och ordning haft en ovanligt dominerande ställning på den politiska agendan. Det är viktiga frågor, självklart. Men det svenska partisytemet är strukturerat efter andra frågor, och de traditionella partierna har haft svårt att hantera uppsvinget för dessa frågor.
Nu får vi se hur partierna lyckas hantera vinst i välfärdsfrågan. Socialdemokraterna står inför två utmaningar. Dels vet vi att väljarna i huvudsak har en negativ inställning till vinst i välfärden. Men vi vet inte riktigt hur viktig denna fråga är för väljarna. Vänsterpartiet profilerade sig starkt i valrörelsen 2014 som motståndare till vinst i välfärden, men belönades inte stärskilt mycket av väljarna för det. Dels kommer en socialdemokratisk offensiv i vinst i välfärdsfrågan att underlätta för en splittrad allians att ena sig inför höstens val 2018. Och en hård konflikt mellan S och Alliansen i denna fråga kan försvåra för Stefan Löfven att bilda en blocköverskridande regering efter valet.
Dessutom kan det bli svårt för Socialdemokraterna att mobilisera internt i en fråga där man redan på förhand vet att förslaget inte kommer att gå igenom i riksdagen. Och minnena från 1980-talets strid om löntagarfonderna plågar fortfarande en del ärrade S-veteraner.
Men nu är vi där. Och frågan om vinst i välfärden väcker starka känslor både till vänster och höger i politiken. Det blir en spännande politisk vår.
5 kommentarer:
Få utredningar har sågats av remissinstanserna som Reepalus om vinstbegränsningar i välfärden. Tom hans egen ekonom tog avstånd från att beräkna vinsten utifrån operativt kapital. (Jag utgår att Ulf vet vad det innebär och vilken snedvridning det kommer att innebära mellan olika företag, t ex om de äger en byggnad eller hyr den: För det är inte många som vet, allra minst på vänsterkanten som inte har företagsekonomi som specialitet.)
Vänsterpartiet lyckades inte få med sjukvården i paketet. Socialminister Strandhäll säger att Reepalus utredning inte duger, utan en ny utredning måste göras. Det är inte särskilt långsökt att tro att man inte vågade ta konsekvenserna av ett genomförande.
Shekarabis och Esbatis debattartikel i DN är fylld av vänsterpartistisk retorik. Jag undrar vad mer sansade ministrar som Mikael Danberg och Anne Linde säger om detta. De har nämnligen jobbat hårt för att ”vinstjakten” i bl a Saudiarabien och Indien. Jag citerar ett par artiklar i Dagens industri i höst.
Dagens Industri 29 sept:Civilminister Ardalan Shekarabi (S) kritiserar att Kunskapsskolan investerar svenska skattepengar i Saudiarabien. Men samtidigt har regeringen bjudit med skolan på handelsresor till Saudiarabien. ”Det kan sammanfattas med ett ord: Hyckleri”, säger V-ledaren Jonas Sjöstedt till Aftonbladet.
Dagens Industri 24 nov: ”Kunskapsskolan får regeringshjälp att expandera i Indien.” Också här var det Anne Linde som öppnade dörrar. Enligt Emilsson, huvudägare, har regeringens insatser varit mycket viktiga.
Han får frågan om vad han tycker om att regeringen hjälper till (med vinstjakten, min anm) utomlands och samtidigt lägger fram ett förslag om vinsttak i Sverige?
Emilsson svarar: ”Det är väl inte helt konsekvent. Men så är det ibland i politiken, jag är ganska luttrad. Det handlar om att S hamnat i ett politiskt läge där man är starkt beroende av ett litet extremt vänsterparti. Men vinstförbudet kommer aldrig att bli verklighet.”
Kommer du ihåg Kjell-Olof Feldts dikt om löntagarfonderna, Ulf? De blev ju tyvärr verklighet under några år. Men du lär få fortsätta att jag vinstjakten. Och jag tror inte Löfven är särskilt ledsen, särskilt som han vill hänga av vänsterpartiet. För din höger-vänsterkonflikt finns ju också inom S.
Mvh
Klas Bengtsson
Klas Bengtsson, det är ganska lustigt att Vänsterpartiet kallas för "extremt" i detta sammanhang. Är det något som är extremt så är det det svenska skolsystemet, som är det mest extremliberala i världen.
Sverige sticker verkligen ut vad gäller möjligheterna att göra privat vinst på skattepengar avsedda för välfärden.
@Jonas Edberg
V vill som bekant genomföra sextimmarsdag med oförändrad lön. Nu går de ut med en enkät till sina medlemmar i Gbg där de vill få argument utifrån hur dessa ska använda sin utökade fritid. "Vad skulle du göra? Det vill vi få reda på så att vi kan sprida exempel på vad folk vill göra med mer tid." FÖ är V det enda parti som helt vill förbjuda vinster. Tom Reepalu tycker ju att företag ska få göra vinst på "skattepengar avsedda för välfärden" om än bara lite. Så jag tycker nog att Emilsson inte är helt fel ute. Att V är litet är ju fakta och att deras ståndpunkt är extrem i Sverige stämmer ju också. Och socialdemokraterna tycker ju uppenbarligen att det är OK med obegränsade vinster, bara de inte görs i Sverige.
Klas Bengtsson
Vad 6 timmars arbetsdag har med den här frågan att göra förstår jag inte. Men om det var ett exempel på att V är "extrema", så tyder det på en ganska tråkig inställning från din sida - att ha visioner om ett mänskligare samhälle är alltså extremt!
Det stämmer inte att V:s ståndpunkt i vinstfrågan är extrem. En majoritet av väljarna tycker inte att företag ska kunna få plocka ut vinst ur välfärden, så V har folket med sig där. I så fall är majoriteten av svenska folket extrema.
@Jonas Edberg
Vad som man avser vara extremt är naturligtvis beroende av vilken position man själv har. Själv anser jag befinna mig i mitten och tycker t ex att SD och V båda är extrema. Det är ju inget fel i att ha (bra) visioner men i V:s fall ligger den snubblande nära dagspolitik som experimenten i Göteborg. Och trots att den förväntade effekten uteblev (lägre sjukskrivning) ska miljonerna tydligen fortsätta rulla i ytterligare experiment.
Som man frågar får man svar. Om man frågar om skattepengar i välfärden bara ska användas till välfärden (oavsett prestation? min anm) svarar de flesta ja.
Om man frågar om man vill slå vakt om valfriheten i välfärden svarar de flesta ja. (Dock inte de rödgröna i Gbg).
PS Ett förtydligande. Ordet man i texten ovan används som obestämt personligt pronomen. DS
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar