Dagens väljarbarometer från Sifo bekräftar bilden av relativ stabilitet i den svenska väljaropinionen. Det är väldigt jämnt mellan de båda blocken - de rödgröna partierna får 39.9 procent mot allianspartiernas 42.1 procent. Nedan kommentarer jag formen för respektive parti.
Socialdemokraterna får 26.7 procent (26.2 i mars), vilket förstärker bilden av att partiet återhämtat sig något sedan den värsta bottennoteringen någonsin på 23.2 procent i januari. Partiet har gynnats av en bredare politisk agenda. Debatten har under våren inte bara handlat om flyktingpolitiken, utan också om "den svenska modellen" och låglönejobb. Ekonomin går i stunden strålande och regeringen hotas inte längre av att Alliansen skall fälla dess budget. Formen är försiktigt stigande.
Vänsterpartiet får 7.2 procent (7.4 procent i mars). Det är svårt att förstå att Vänsterpartiet inte bättre lyckas utnyttja den rödgröna regeringens svaga parlamentariska situation och att Socialdemokraternas opinionssiffror ligger en bra bit under valresultatet. Jonas Sjöstedt är en populär och skicklig partiledare och partiet tycks heller inte plågas av interna strider. Kanske förknippas partiet genom budgetsamarbetet så starkt med regeringen att det inte får några gratis missnöjesröster. Får vi ett svenskt Podemos i stället för ett starkt Vänsterparti om de rödgröna förlorar valet 2018? Formen är stabil, men inte särskilt stark.
Miljöpartiet får 6.0 procent (6.1 i mars). Partiet skall nog vara tacksamt för att det inte går ännu sämre. Flyktingpolitiken har väckt starkt missnöje internt, och Miljöpartiet kännetecknas just nu inte precis av något självförtroende. Mätningen genomfördes innan affären kring Mehmet Kaplan tog fart. Vi vet dock från tidigare att det är ovanligt att politiska skandaler påverkar väljaropinionen, särskilt på sikt. Formen är mycket svag.
Moderaterna får 25.8 procent (26.9 i mars). Partiets opinionsstöd tycks ha stabiliserat sig på en nivå över valresultatet. Anna Kinberg Batra har alltmer vuxit in i partiledarrollen. Kommer hon att utmanas av de åsiktsriktningar inom partiet som var negativa till Decemberöverenskommelsen och/eller som kan tänka sig att samverka med Sverigedemokraterna? Formen är försiktigt stigande.
Centerpartiet får 7.3 procent (6.1 i mars). Annie Lööf har kommit tillbaka efter föräldraledigheten och är säkert sugen på att både gå i clinch med Socialdemokraterna och utmana Moderaterna om ledarskapet i Alliansen. Det skall bli spännande att följa Centerpartiet framöver. Formen är osäker, men kanske i stigande.
Liberalerna får 5.5 procent (5.0 i mars) och har legat i dessa trakter under mycket lång tid. Det är svårt att se någon tendens åt något håll. Jan Björklund har piggnat till som partiledare efter att han - något oväntat - valde att inte avgå efter valförlusten 2014. Men vilken är den politik som skall få en allmänborgerlig väljare att stödja Liberalerna i stället för Centerpartiet eller Moderaterna? Formen är stabil, men svag.
Kristdemokraterna får 3.5 procent (3.6 procent i mars) och har nu parkerat sig under fyraprocentsspärren åtta månader i rad. Partiet är demobiliserat, sakpolitiskt splittrat och saknar just nu tydliga perspektiv. Ebba Busch Thor får en svår uppgift att hålla samman och mobilisera partiet, men omöjligt är det förstås inte. Formen är svag, kanske till och med mycket svag.
Sverigedemokraterna får 15.7 procent (17.0 i mars) och dess stagnation i opinionen fortsätter. Partiet missgynnas sannolikt av att andra frågor än flyktingpolitiken får utrymme i debatten. Formen är sviktande.
1 kommentar:
Instämmer i stort med Ulfs formbeskrivningar även om alla förändringar ligger inom felmarginalen. Sett över några månader är förklaringen till skillnaderna mycket enkel (även om den inte tilltalar alla):Uppstramning av migrationspolitiken. Allt annat är sekundärt. Jag tror inte att försöket att skapa strid om den svenska modellen har eller kommer att ha någon betydelse. Det är önsketänkande från socialdemokratins vänsterflank. Att nyliberala Lööf skulle bli statsministerkandidat betraktar jag som uteslutet. Som framgår av dagens GP är s särskilt ute i storstadsområdena och bland unga. Detta bådar tyvärr inte gott för framtiden.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar