Fridolin och Romson har förstås efter förmåga försökt stämma av stämningarna inom partiet. Jag har svårt att se att kritikerna och valberedningen på knappt tre veckor skulle kunna lansera en eller två trovärdiga kandidater med tillräckligt brett stöd för att Fridolin och Romson skulle tvingas avgå. Osvuret är alltid bäst när det gäller Miljöpartiets interna förhållanden. Men utgångstipset blir att kongressen sluter upp bakom Fridolin och Romson och att dessa kan gå ur krisen med ett åtminstone tillfälligt stärkt mandat.
Jag kommenterar Miljöpartiets pressträff, för Aftonbladet.
*
Bland socialdemokratiska partisympatisörer vill 38 procent riva upp regeringssamarbetet med Miljöpartiet och 42 procent riva upp det, enligt en ny undersökning från Aftonbladet/Inizio. Jag kommenterar sällan enskilda undersökningar från självrekryterade webpaneler, men gör följande övergripande reflektion.
Inom Socialdemokraterna har det alltid funnits en ambivalens i synen på Miljöpartiet. En del socialdemokrater på vänstersidan samarbetar hellre med Vänsterpartiet, men har accepterat Miljöpartiet som samarbetspartner i takt med att partiet alltmer profilerat sig som ett rödgrönt parti. Mer mittenorienterade socialdemokrater samarbetar hellre över blockgränsen och kanske helst med Liberalerna, men kan tänka sig samarbete med ett Miljöpartiet som inte är ett flygelparti på vänster-högerskalan. På det lokala planet uppfattas Miljöpartiet ibland som en skakig samarbetspartner, eftersom partiets linje kan skifta på kort varsel.
Bör då Stefan Löfven bryta regeringssamarbetet med Miljöpartiet och regera vidare på egen hand? Nej, det tycker jag inte. Jag har svårt att se hur en parlamentariskt svag regering skulle bli starkare utan Miljöpartiet. En del kanske menar att Socialdemokraterna skulle få lättare att nå blocköverskridande uppgörelser om inte Miljöpartiet fanns med i bilden. Nja, säger jag. Mer sannolikt är att allianspartierna skulle utnyttja situationen till att ifrågasätta Socialdemokraternas och Stefan Löfvens regeringsduglighet. De överenskommelser som skulle åstadkommas skulle sannolikt också bli mer på allianspartiernas villkor.
I stället tycker jag att Stefan Löfven borde utnyttja tillfället till en mindre regeringsombildning. Låt gärna Socialdemokraterna ta över posten som bostadsminister. Men ge då i stället Miljöpartiet ansvar för ett annat sakområde. Regeringen blir inte starkare av att Miljöpartiet försvagas. Och ta gärna in Maria Wetterstrand i regeringen.
Dessa frågor diskuterade jag i radioprogrammet P1 Morgon, med Lars Stjernkvist och Marita Ulvskog. Inslaget kan lyssnas på här.
10 kommentarer:
Frågan är större.
Ska S hänga fast vid identitetspolitik,
(och även om vi som inte fattar ett dugg)
vad den har för syfte, eller ger för fördelar
att regera, så ligger det nära till hands att
det är svårt nog att regera ändå, med identitets-
politik, blir det etter värre. Rekylen kom dessutom
med SD, ett identitetspolitiskt parti för etniska
Svenskar ;-)
Kom igen nu Ulf, partiet s rymmer många riktningar,
kanske kunde även s göra en omstart, börja med
arbetarklassperspekitvet, sedan möjligen kvinnokampen,
klarar ni detta, och får mer den skattebärande medelklassen, så
går det säkert att regera med mp, om mp ny byter kostym.
Dvs Romson väck, och lite nyordning på fler än ett departement.
Alliansen vill ändå inte regera, och bekata även att mp kanske inte vill regera,
det kostar för mycket, s kan sitta kvar ändå. Det händer mycket nu, och ännu mer utanför landets gränser. S.W
Jag tror att alliansen är mycket nöjda med att samarbetet med mp fortsätter. Själv fördrar jag till skillnad från Ulf en ren s-regering. Det beror på att jag - till skillnad från Ulf, antar jag, mycket hellre ser kompromisser mot mitten än beroendet av vänsterpartiet. Miljöpartiets aningslöshet (?) och bristande renhållning mot personer med minst sagt tveksamma värderingar passar naturligtvis alliansen som hand i handske. Och Löfvens krishantering och Ulfs bekymmer i tidigare blogginlägg står i bjärt kontrast till Per T Olssons utmärkta krönika En samlad bedömning. http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/per-t-ohlsson-en-samlad-bedomning/ ) Var mina sympatier ligger är uppenbart. Socialdemokratin efter Göran Persson blir allt svårare att känna igen.
Klas Bengtsson
Jag tycker att det ska bli en tydlig vänstersväng i politiken. Bjud också in Vänsterpartiet till regeringen. Öppna upp gränserna till sommaren så att vi får fler invandrare till Sverige. Statsvetare som undersöker väljarnas sympatier pekar på att de flesta invandrare röstar på partier till vänster, vilket kommer att innebära att de tre partiernas mandat kommer att öka i nästa val.
Mark Twain
Sveriges Riksdag har valda ledamöter från tre partier som i grunden håller odemokratiska värderingar - V, MP, och SD. Bättre att S utlöser nyval och tillsammans med Alliansen först och främst ber väljarna om ett stärkt mandat för demokratin.
" De överenskommelser som skulle åstadkommas skulle sannolikt också bli mer på allianspartiernas villkor."
Frågan är då om det är bättre att överenskommelserna som sker med ett litet extremparti som MP är en bättre lösning.
Frågan är också om det är demokratiskt rätt att ett parti av MP:s storlek ska besitta ministerposter och ändå ha det inflytande över svensk politik som nu har skett.
Utan MP så hade kanske Löfven och Sossarna inte visat den handlingsförlamning inför massinvandringen . som senare resulterade i panikåtgärder.
Kanske inser Alliansen (om den nu finns kvar) äntligen hur korkat det var att vända Stefan Löfven ryggen 2014 och hänvisa honom till MP. Kommer AKB m fl att nu utnyttja tillfället att göra om, göra rätt, och frälsa Löfven från MPs gastkramning, och samarbeta för rikets bästa? (Dvs om/när regeringen spricker.)
Nu får vi se om Politiken är Det Möjligas Konst.
Är lite chockerad över sidospåret att Martia Ulvskog tycker att det är så värdelöst att vara biståndsminister! För mig som inriktad på globala utvecklingsfrågor är det alldeles utmärkt om den i Ulvskogs tycke kanske duktigaste miljöpartisten är biståndsminister.
ta bort försvarsministern och säg återremiss på värdlandsavtalet
Problemet är att svensk politik inte är relevant. Att Sverige fortfarande betraktar FN som en viktig plats för fredlig utveckling är väldigt konstigt, FN är ju kapat av icke-demokratiska diktaturer... Dessutom har det svenska engagemanget för hållbarhet fått dimensioner som mest liknar sanslöshet. Och som extra krydda saknas dessutom tillräcklig dialog med näringslivet som ytterst faktiskt finansierar det hela.
Anonym 4:41: Romson väck? Men Fridolin ska stanna? Hoppas han avgår.
A-K Roth
Skicka en kommentar