2016-04-10

Vem är vår tids prins Hamlet? Svaret: Det är Du

Vi känner oss väl alla som prins Hamlet då och då? Ett tröstlöst pendlande mellan beslutsamhet och apati, kombinerat med en undran över om det är man själv eller världen som blivit galen. Ur led är tiden; ve! att jag är den, som föddes att den vrida rätt igen (akt I, scen 5).

Tankarna kommer efter gårdagens Sverigepremiär av Ambroise Thomas Hamlet på GöteborgsOperan. En storslagen föreställning, där särskilt Ditte Højgaard Andersen glänste i den notoriskt svårgestaltade rollen som Ofelia. Masscenerna var magnifika, och varvades med ett stillsamt sceneri som leder tankarna till en slags Edward Hopper 2.0 (se foto nedan, med Katarina Karnéus som drottning Gertrud).


Foto: Mats Bäcker

Vem är vår tids Hamlet, och vilket är det ohyggliga brott som han vill hämnas? Är det Edward Snowden, som avslöjade USA:s ofattbart gigantiska övervakning av människor över hela jorden och nu betalar ett högt pris för sina insatser? Eller är det den enskilda aktivisten som gömmer utvisningshotade flyktingar eller som på 1970-talet med Björn Afzelius ord "fjättrar sig längs järnvägsrälsarna, för att stoppa Homoslyrbesprutarna"?

Nja. Hamlet är ingen hjältefigur. Han tvekar och han ältar, han sviker sin älskade och hans hämnd är privat eller möjligen personlig. Man skall se upp för män med visioner, säger en mig närstående person då och då. Det är ett råd som som kan vara värt att beakta, särskilt om visionerna som i Hamlets fall förmedlas genom en vålnad.

För mig blir Hamlet inte en enskild person, utan en del av den spänning som finns i oss alla och som är en del av vårt vara som ofullkomliga människor. Att vilja så mycket, att förmå så litet. Att se sanningen såsom den är, men ändå ständigt såsom i en spegel. Att älska så mycket, men ändå låta hämnd och svek komma i vägen för kärlekens fullkomnande.

Om det är något jag vill lära mig av Hamlet så är det att se människan såsom människan är. Jag vill göra mitt allra bästa för att bejaka och stärka de krafter hos mig och hos andra som står för handlingskraft och klarsynthet. Tvekan och eftertanke får inte leda till passivitet, men till att mina handlingar alltid kringgärdas av insikten av att jag faktiskt kan ha fel. Ord utan tanke aldrig himlen når

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hamlet ligger nog i traken kring 7e ordningens intentionalitet, av typen:
1. jag inser att
2. du inser att
3. jag inser att
4 du själv inser att måste skriva som du gör,
för att du är en försäljare av vision (politiker) till
5. Publikum

Det var en 5e gradare, Hamlet ligger i runt 8e ordningen, om vi beaktar att Shakespere själv, insåg att hans pjäs kunde tolkas olika i framtiden, beroende på kontext, när vi sedan själva tolkar om Hamlet i nutid, vad pjsen handlar om, då, och sedan tillbaka, blir det ännu högre ordningar.

I normalfallet lär sig barnet vid runt 4a år, på allvar att skilja jaget från omgivningen, tex mamma/pappa, och sedan kollektivet. Många människor, alltför många, som haft bristande anknytning, stannar som 2- 4a åringar, och kallas lekmannamässigt för psykopater. Att komma över 2a ordningen, på riktigt, klarar inte psyopaten med, och det är en gåta att så många ledare, lyckas ta sig uppåt, trots att alla vet att det är komplett galenskap.

I vår svårt narcissistiska tid, förefaller det som inte bara borgerligheten, utan även av den progressiva sociala rörelsen, som i vart fall förutsätter 3e ordningens intentionalitet, har glömt bort detta. Man har avskärmat sig från sina uppdragsgivare, gjort dem till medel istället för mål, och så inbillar sig, ledarskapet, män och kvinnor, att allt kretsar kring det egna subjektet.

Det finns all anledning att se Hamlet, och galen blir man, av samtiden, som inte verkar kunna navigera rätt, med ens språket. Våra politiker är vilsna, av komplexitet, och därtill maktlösa, praktiskt, så då återstår vision grande, och det brukar inte sluta så bra. Tillbaka till verkstadsgolvet, (Gemba på LEAN-språk) och sluta upp med att premiera PR-/pressfolk som mål. Kommunikation är en metod, för medlet makt, som ska återkopplas till målet som är demos. problemet är mer att politiken har missat att fundera på vem, mer exat, demos är, väljaren eller våra barn i framtiden. Är detta uthålligt eller som det kan antas, ett Ponzi-scheme, förklätt till Ebberöds bank. S.W

Anonym sa...

Man skall se upp för män med visioner - det gäller i allra högsta grad både Marx och Jesus. Palme är en annan man som ständigt talade om sina visioner...

Anonym sa...

Nja - Palme var synnerligen pragmatisk och handlingskraftig, och fick ett omöjligt uppdrag, att förena rörelesens olika falanger, med Sveriges dolda säkerhetspoltik,som han defacto ärvt av Erlander (Nestorn Unen som la grunden, slutade som aktiv 1962, och sedan blev det Tumult 1962 med Cubakrisen och att Nikita C sedan blev avsatt hemmavid efter besöket i Harpsundsekan. Så Palme skulle balansera Sveriges säkerhets-/försvarspolitik, som alltså inte riktivt var samma sak som vår utrikespolitik, och man kan inte annat än känna lite ödmjukhet, vem som helst, skulle ha blivit schizzofren av uppdraget, eftersom Plame därtill var gamala underrättelseman från underrättelsetjänsten. Nåväl, det praktiska med säkerhetspolitiken, kompenserades med utrikespolitik för den tredje världen, och ganska radikala reformer fram till 1976.

Jesus är svårbedömd, då det är andras tolkningar, berättelserna om Jesus är osedvanligt sedelärande/jordnära, och Kärleksbudskapet, som i grund och botten handlar om att man inte ska låta andras osunda vätskor styra ens kynne, utan ta kontroll över sina egna känslor och förmedla samförstånd och inte kamp är nog i grunden rätt smart, när allt kommer omkring. (givet att man inte är ett generalpucko och inbillar sig att man ska vara naivt god mod ondska, för det ska man inte, då tar de över.

Marx är klurig

Marx ansåg att historien följer vissa lagar som för den som upptäcker dem möjliggör förutsägelser om framtiden. Det där skrivs i stiftelsetrilogin the Foundation av Asimov, på ett fantastiskt sätt, och alla som inte läst denna pojkboksromanernas största metaprojekt, bör absolut göra det, en fantastiskt spännande bok, om människans natur och önskan om en högre ordning (Gud)
Marx historieteori, "historisk materialism", involverar tanken att olika historiska samhällsstadier avlöser varandra, var och en med en signifikant materiell bas, av typen stenålder, bronsålder järnålder, som väl inte år så kontroversiellt. S.W

Anonym sa...

Bland det mest karaktäristiska i Marx ekonomiska tänkande är hans version av arbetsvärdeteorin, att en produkts värde bestäms av det däri nedlagda förädlingsvärdet (arbetet) – vilket torde få vilken fabrikör som helst att nicka jakande, jo så är det.

Marx analyserade det kapitalistiska samhället med hjälp av sin arbetsvärdeteori - att den enda källan till profit eller företagarvinst är kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen – som man skulle kunna förenkla genom att säga att att människor är rätt ruskiga typer, som utnyttjar andra för egen vinning, och just då var det kapitalister som drog nytta av att kunna investera genom att låna pengar från bankväsendet. Mao den endes bröd den andres död, och man blir oftast inte stolt som människa, vad andra människor gör med varandra för några få dollar mer.

En högre samhällsform baserad på egendomsgemenskap, dvs att ingen kan äga någon annan, genom en skuld eller genom en beroendesituation är i grunden väldigt sympatisk, i slutändan ställs frågan om människan har rätt att exploatera jorden, som hon göra, och i princip utrotat övriga konkurrerande arter, tänk bergsgorillor etc,

Förenklat: lönearbetarna (skuldslavarna) arbetar i slavliknande former, i vart fall i många u-länder och producerar ett mervärde för dem som äger produktionsinstrument, råmaterial och kan sälja mervärdet vidare, dvs våra billiga kläder och platt-tv apparater förutsätter att vi inte vet om under vilka villkor de produceras, ofta barnarbetare.

Marx skrev de sista två delarna av sitt stora verk i spåren av den stora katastrofen, som inträffade runt 1878, där det finansiella systemen klappade samman, (bank-run) och där det gick sämst i Frankrike, som tappat styrfart efter Tysk-franska kriget, det var ett kolossalt elände och fattigdom, som mycket löstes genom att exportera de fattiga till USA. S.W