I dag skriver grundarna av musiktjänsten Spotify Daniel Ek och Martin Lorentzon ett öppet brev till svenska politiker. De önskar en förändring av bostadspolitiken (fler hyresrätter, framför allt i Stockholm), utbildningspolitiken (få in programmering i lägre årskurser) och skattepolitiken (bättre möjligheter att göra personal till delägare).
Skattefrågan har jag svårt att bedöma. Men när det gäller bostadspolitiken och utbildningspolitiken tycker jag de har helt rätt.
Daniel Ek och Martin Lorentzon gör sig i artikel till talespersoner för den sociala grupp som vi med Richard Floridas terminologi kallar för den kreativa klassen. (Jag och Marie Demker har i andra sammanhang benämnt samma grupp som "fria logotyper".) Denna klass konstitueras av personer som arbetar med kunskapsproduktion och tillhandahåller kreativitet. Florida menar att den kreativa klassen i USA i dag uppgår
till cirka 40 miljoner människor, vilket motsvarar över 30 procent av
arbetskraften. Denna klass har ett intresse i rörlighet och flexibilitet, utbildning samt frihetlighet och rättigheter. Det är en klass i växande, en klass i vardande.
Jag har länge argumenterat för att Socialdemokraterna borde intressera sig mer för denna grupp - identifiera den, formulera dess intressen och utveckla en politik för den. Politikutvecklingen bör ske på ett sätt som skapar en allians - eller åtminstone utformar gemensamma intressepunkter - mellan den kreativa klassen och traditionella socialdemokratiska väljargrupper. Ungefär på samma sätt som Socialdemokraterna en gång lyckades bygga en politik som attraherade både arbetare och tjänstemän.
Kraven på fler hyresrätter i storstadsområdena och tidigare IT-undervisning (i det här fallet programmering) i skolan är utmärkta exempel på frågor som ligger såväl i arbetarväljarnas som den kreativa klassens intresse. Ytterligare exempel är åtgärder som underlättar för individer att flytta, byta jobb och möjligheter till livslångt lärande.
Socialdemokraterna bör ta sig an denna uppgift, och göra det nu! Annars är risken stor att något annat parti gör det. Jag skulle bli mycket förvånad om till exempel inte Centerpartiet redan låg i startgroparna.
11 kommentarer:
Som äldre stofil (jag lärde mig programmera redan på 60-talet) minns jag den tid när socialdemokraterna attraherade den "kreativa" klassen. Det är länge sedan nu. Och jag ser inga som helst förutsättningar att dagens socialdemokrati ska kunna göra det igen inom en nära tid. Kanske beror det på att Ulf och jag har olika syn på vad som är den kreativa klassen. Dit räknar jag inte t ex personer som deltar i kändisuppror eller de som representerar den postmoderna identitetspolitik som i alltför hög grad vunnit inträde på fakulteter inom universitet och högskolor osv. Dessa representerar för mig snarare den destruktiva klassen. För mig kännetecknas de kreativa i egentlig mening av personer som skapar mervärde framför allt för andra. Typexemplet är entreprenörer. Här är personaloptioner ett viktigt medel. Det är tyvärr ingen tillfällighet att det är borgerliga ekonomer som visar den största förståelsen för entreprenörernas villkor. Viktiga inlägg har nyligen gjorts av t ex Henrekson och Sanandaji. Socialdemokratiska ekonomer ( finns dom numera) är helt fixerade vid fördelningspolitik. Till skillnad från Ulf är jag dock inte bekymrad över den nuvarande stureplanscenterns attraktionskraft. Däremot är moderaterna att hot för s.
Slutligen: jag har svårt för de som kopplar kreativitet till vissa yrken eller sysselsättningar, inte minst intellektuella sådana. För mig är kreativitet i princip lika värdefull i alla yrken. Inte sällan är t ex en snickare mer kreativ än en professor.
Klas Bengtsson
Hej!
Vad gäller bostadspolitiken kritiserades regleringarna kring hyresrätter:
"Det finns bland experter och beslutsfattare en bred insikt om att faktorer som hyresregleringen, skattestrukturen och regelverken leder till att det byggs för få hyresrätter och att marknaden i princip inte fungerar."
Alltså, ett försök att kritisera bruksvärdessystemet. (Hyresregleringarna finns inte längre, men det kan väl närmast ses som en spetsfundighet.) Nåväl. Det gäller att läsa innantill. I vanliga fall står jag dig politiskt nära och delar i allt väsentligt dina analyser men i det här fallet kan jag inte hålla med dig.
Med vänlig hälsning
Att införa en ny "klass" i samhällsstrukturen är ju en helt revolutionerande omvandling av (s) hela tankesätt och DNA. Ännu mera så eftersom den "kreativa klassen" inte står i ett motsatsförhållande (nollsummespel i ekonomisk jargong) till de andra klasserna, så som (s) analys så gärna vill göra gällande, utan i stället står i ett symbiotiskt förhållande.
Det är föga troligt att (s) klarar av en sådan ideologisk omvandling. Socialdemokratin lär förbli anakronistisk, och lika falsk som när adelsmannen Olof Palme talade om "Vi arbetare..."
På tal om en ny "klass": Jag kan nog inte hålla med dig. Begrepp som "bildningsborgerlighet", "fria intellektuella" och "bildningselit" har väl cirkulerat en längre tid?
Är det inte den moderna socialdemokratins analys att alla klasser är beroende av varandra men att vissa grupper är så förfördelade att progressiva skatter och fördelningspolitik behövs?
Vad gäller Palmes socioekonomiska bakgrund så ser jag inte något skäl att kritisera honom för denna. Palme handlade, enligt egen utsago, utifrån en djup intellektuell övertygelse. Jag kan inte se annat än att denna insikt bör kunna stå på egna ben.
Tycker dessutom man borde införa filosofi, speciellt vetenskapsteori för att ge en bättre förståelse för vad kunskap är, källkritik, mm. Det tål att tänkas på. Det borde vara en obligatorisk del om inte på grundskolan så gymnasieskolan.
Hälsa och friskvård borde de också lära ut, vore bra om gemene man och kvinna fick kunskap om vanligt förekommande psykisk samt somatisk ohälsa och hur man kan förebygga den. Det är sådant alla förr eller senare kommer att få brottas med i livet på något sätt och det råder stor okunskap om många sjukdomar och vad vetenskapen säger är bäst för hälsan.
Programmering i grundskolan har jag propagerat för i mer än 20 år. Det blir väl bara mer och mer uppenbart att det är en bra sak, är det någon som tror datorer kommer att bli mindre viktigt i framtiden?
Och så borde man så klart se till att skolan anpassas bättre efter varje elevs egna behov. Det är fortfarande "one size fits all" (eller snarare "no-one").
Anonym 10:46,
Palme må ha handlat enligt djup intellektuell övertygelse, men det gör honom inte till arbetare. Om han hade talat om "NI arbetare..." så hade det ju varit helt OK. Men när han sade "Vi arbetare..." så blev det hela genast hyckleri.
Hyresrätter behövs i storstäderna inte minst. Men för ett företag av Spotifys typ kan man önska sig kreativa kommuner och arkitektkontor som kan ta fram Silicon Valley liknande miljöer på lagom pendelavstånd från våra större städer. Ska man anställa 1000 nya medarbetare så behöver knappast alla bo eller arbeta i innerstaden.
Daniel Ek och Martin Lorentzon skrev “Men vi behöver få in programmering tidigt i grundskolan så att vi tar vara på de talanger som finns, samt att förhindra att vi tappar alla kvinnliga programmerare.” För många kvinnor tror jag nyttan och logiken är viktigare än ”hackandet” Tyvärr har andelen kvinnor som studerar IT minskat sedan jag började läsa ADB på sjuttiotalet. När min dotter började på datorteknisklinje på 00-talet utgick man på Chalmers från att alla kunde datorer, men var dåliga på matematik. För henne och en del andra tjejer var det tvärtom.
Jag uppfattar dem så att de argumenterar för "friare" hyressättning även i det befintliga beståndet. Dvs marknadshyror i förlängningen.
Sådana tankegångar skall i n t e sanktioneras av ledande socialdemokrater, anser jag.
/Lars
Jag undrar om de som talar sig varma för "programering" förstår vad de talar om?
Boolsk algebra?
Vilka programspråk ska vi lära ut?
Lågnivåspråk?
Maskinnära lågnivåspråk som C. Lågnivåspråk är lättare att lära sig men svåra att bemästra/administrera. Det krävs fler instruktioner. Fördelen med lågnivåspråk är att en programmerare kan skriva kompakta och resurssnåla program.
Ett lågnivåspråk kräver mer tid och leder lättare till programmeringsfel. I datorernas barndom var lågnivåspråk vanligast, till exempel operativsystem eller styrprogram i telefonstationer skrivs i lågnivå, exempel på lågnivåspråk, se forth, som även kan betraktas som ett högnivåspråk, eller assembler.
Assembler - att uttrycka maskinkoden för en dators processor på ett sätt som lämpar sig för människor (dvs programmerare) att läsa och skriva.
Program som översätter assembler till numerisk maskinkod kallas en assemblator.
Högnivåspråk = instruktionerna ligger på en hög abstraktionsnivå som är konstruerade för att så långt som möjligt motsvara det sätt på vilket en programmeraren ser på hur uppgiften ska lösas. Exempel på programspråk är C++, C#, BASIC, Java och Pascal.
Fortran? från 50-talet - det första högnivåspråket med sina fördelar för teknisk analys men svårigheter med lexikala relationer, för att inte tala om de semantiska. Ett enda felskrivet tecken kan förändra hela betydelsen och leda till exekveringsfel och inte än kompileringsfel. Fortran har "dödförklarats" många gånger men har med högpresterande kod och aritmetik för dubbel precision och hantering av komplexa tal.
Men så har det smugit sig in grafdatabaser, och en svensk programvara, Cypher, har börjat regera lite, och det är väldigt intressant, hela söket på Panamafilerna, att sas suga ur den intressnta informationen, är programmerad med grafteknik, dvs att det inte bara är key + key-value, utan att man får med en derivata, och kan plocka in en relation, och göra helt nya relationer, riktiga relationer, varför tex semantiska relationer blir intressanta, och inte bara lexikla relationer, utöver detta får man fatt på verben, en kommande bransch.
Nä - se till att lär barnen grammatik och matematik, så kommer de klara av att programmera, grammatiken är nog viktigast, förståelsen för hur språk är uppbyggt, för vad är det egentligen som våra datorer gör?
Kreativa klasser (människor) de som kommer på uppfinningar, kommer på uppfinningar, oavsett, musikalisk krativitet spriar tex i orter med hög arbetslöshet. Hir partier sla attrahera unga, är väl inte en fråga om retorik, utan praktisk politik.
En annan uppfattning är att inget av dagens parter kan eller kommer kunna attrahera kreativa människor, det ligger i partiets dna, att attrahera människor som strävar efter makt, den organisatoriska vägen. Kreativa människor ser det nog lite tvärt om, hur kan man se till att begränsa fel sorts människor från makt, utan att själv behöva marschera med. S.W
Kreativa människor passar oftast inte in i ett parti, och kommer sällan göra karriär, som kräver anpassning, varför de kreativa är svåra att komma åt, de man tror är kreativa, är oftast inte kreativa. Kreativa människor finns bland lärare, poliser, sjuksköterskor, hantverkare, verkstadsarbetare, ja över allt där man inte tror, och det är väldigt sällan dessa premieras, just eftersom de inte klarar av att anpassa sig till tokerier. Kort sagt, se som skulle behöva vara rektorer på alla problemskolor, kommer inte på fråga, de som blir rektorer, är de som kan dra en vals och har rätt mål i munnen. Sverige har ett enormt stort ledningsproblem, då de som kan finna lösningarna, hålls tillbaka, och de som inte är kreativa, kommer att upprätthålla skenet. Här har S ett stort problem, det finns för många som inte vill arbeta med produktion, utan bara leda, men nog är det kreativt att byta från S till mp och bli minister på fem röda. Vem är alltså kreativ, kanske den som vinner personlig framgång? Men det måste inte vara så. S.W
Det viktiga är väl ändå att alla tillåts vara kreativa , inte dela in i samhällsklasser i vem som ska anses kreativ eller inte.
Alla barn har en medfödd kreativitet och det är skolans uppgift att stimulera och utveckla denna.
Friskolorna är ju ett exempel på hur samhället frånvänder sig ansvaret att se till så att alla får samma möjlighet, istället för att se till att utveckla skolan så att den gynnar alla.
I en värld där kontanter och kontakter avgör vem som ska få tillhöra den kreativa klassen ,
så kommer samhället inte att få den utveckling som annars skulle vara möjlig.
Skicka en kommentar