2015-09-09

Angående flyktingpolitik och om godhet som provocerar

I dag skriver Andreas Johansson Heinö intressant i Borås Tidning om flyktingfrågans politiska dimensioner. Det är lätt att över partigränserna enas kring människovärde och humanitära insatser, det är betydligt svårare att enas om vilka politiska åtgärder som behövs för att Sverige på bästa sätt skall hantera en omfattande nettoinvandring. Som Johansson Heinö skriver: Dagens flykting är morgondagens medborgare. Den som i dag behöver en filt och en nalle till sina barn behöver i morgon ett jobb och en bostad. Den som i dag behöver medmänsklighet behöver i morgon betraktas som en likvärdig samhällsmedborgare. I förlängningen handlar det varken om välvilja eller resurser utan om svåra politiska avvägningar mellan öppenhet och jämlikhet, mellan valfrihet och integration.

Just så är det. Vänster och höger har olika visioner om hur det goda samhället ser ut, och därmed också olika uppfattningar om vilka politiska reformer som, givet en ökad invandring, bör genomföras i syfte att bygga det goda samhället. Liberaler brukar betona individens frihet, människor med hjärtat till vänster brukar betona jämlikhet och samhällsgemenskap. Dessa skilda ingångsvärden utgör grund för olika politiska uppfattningar i frågor om t ex jobb och bostäder i ett Sverige som präglas av ökad invandring, och dessa olika uppfattningar kommer att prägla svensk politisk debatt ett tag framöver. Det är bra - den politiska demokratin utvecklas genom att skilda synsätt konfronteras med varandra i en öppen debatt. Och som jag tidigare påpekat - nu handlar debatten inte längre om vi skall ta emot flyktingar, utan hur vi skall ta emot dem.
*

Själv upphör jag aldrig att fascineras av att godhet kan provocera så starkt. Erik Helmerson skriver klokt i Dagens Nyheter om hur Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, raljerar med ett kändisupprop till stöd för en generös flyktingmottagning och hur undertecknarna gärna vill vara med på bild och tala om hur fina och goda de är. Godhet ses som självgodhet. På min Facebook-sida i dag skriver förre GP-journalisten Christer Lövkvist att det kan finnas skäl att avstå från att göra det moraliskt rätta, även om sådana goda handlingar får dig att må bra för stunden.

Jag säger: Det är aldrig fel att göra gott. Samt: Vi får inte låta det rätta stå i det godas väg. Jag är glad och stolt över det djupa engagemang i flyktingfrågan som svenska folket nu ger uttryck för, och jag ser inte det fruktbara i att börja problematisera huruvida engagemanget handlar om solidaritet eller om självförverkligande. I stället för att misstänkliggöras bör goda handlingar bejakas.
*
I Svenska Dagbladet i dag är jag en av 222 akademiker som bl a kräver att Dublinförordningen om första mottagarland omförhandlas och att transportöransvaret avskaffas. Läs också gärna brittiska akademikers svidande kritik i New Statesman av David Camerons och Storbritanniens flyktingpolitik.

Uppdaterat kl 22.00. Tidigare i kväll diskuterade jag det s k transportörsansvaret live i SVT Aktuellt, med Joakim Ruist. Inslaget kan hittas här.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Debatten handlar väl fortfarande omvi ska ta emot fler invandrare. Eller snarare handlar det just nu om Tyskland och Sverige kan förmå EU att ta emot fler. Nu tror jag det är hopplöst och bara ett sätt för Löfven och Merkel att försöka skylla ifrån sig och vinna lite tid. Löfven vill ju inte släppa in invandrarna i Danmark till exempel, utan hänvisar till lagar och regler.

Samma sak gäller här som med tiggare. Om vi ger tiggare pengar så kommer fler att komma. Om vi ger de invandrare som kommer asyl och välfärd, så kommer ännu fler att komma. Särskilt som smugglarna byggt upp infrastrukturen för att fortsätta pumpa in människor på rangliga fartyg.

Det som måste till är att invandrare söker asyl redan i flyktinglägren och att alla andra försök att ta sig in i länder ger en resa tillbaka till flyktinglägret.

Alternativt hjälp på plats. Men det verkar inga politiker och journalister så pigga på. Och det är ju de som bestämmer.

Angående provocerande godhet, så tror jag nog det finns en del fog att vara misstänksam mot dessa kändisars övertygelse. De är offentliga personer och skulle riskera mycket om de ifrågasatte invandringen. Nu är nog de flesta genuina i sina åsikter trots allt.

Om det är något som provocerar mig däremot med den här godhets-trenden, så är det snarare hur så många verkar tappa allt rationellt tänkande när de ställs inför känslostarka bilder. Man kan fortfarande hålla ekonomiska tankar i huvudet även om man tycker synd om Alans pappa. Det finns ingen koppling mellan Alans död och att vi måste öppna gränser. Snarare bör vi fundera på varför Alan dog och inse att det nuvarande systemet är ohållbart.

Anonym sa...


Den enda möjliga politiken är att i förväg, år för år, fastställa
antalet asylinvandrare och fr a att underställa politiken folkets
avgörande i val. Idag kommer volymerna smygande, alla som kommer med
asylskäl och får de godkända får stanna, med tillgång till ett social-
försäkringssystem som andra satt in sina pengar i. Inget land har en
skyldighet att ruinera sig självt pga inbördeskrig i en annan världsdel.
Varifrån ska de 45 mdr tas som asylinvandringen nästa år beräknas kosta
staten? Alla gutmenschen måste visa hur vi år efter år kan ta emot
100 000 (inkl anhöriga) utan att det socialdemokratiska välfärdsbygget
sprängs inifrån. Floskler har vi fått nog av.

Roger Svensson sa...

Det som verkligen är ”provocerande” är att man klassificeras åsikter som ”goda” och ”onda”. Det kväver all seriös debatt då meningsmotståndare per definition är ”onda”, moraliskt defekta människor som måste bekämpas med alla medel och det är helt meningslöst att ta deras åsikter på allvar.

Konsekvenserna av etablerade svenska mediers och ”debattörers” agerande är ju förödande för den intellektuella nivån på debatten, här skall ”pöbeln” hetsas med känslosvall och moraliserande till att ”tycka rätt”. Här diskuteras t.ex. inte ens det rimliga i att det är EU, och framförallt Sverige, som skall ta konsekvenserna och kostnaderna (både mänskliga och ekonomiska) för konflikten i Syrien. Inte eller är konflikten i sig intressant att bevaka eller analysera; då krävs ju kunskap, riktigt journalistisk arbete och kritiskt tänkande och det är helt enkelt för jobbigt! I t.ex. BBC, Russia Today, Al Jazeera och iranska PressTV får man seriösa reportage, intervjuer och diskussioner om konflikten där man på intet sätt underskattar publikens tankeförmåga. I Sverige har vi i stället kändis- och akademiker-upprop…

Det enda Ulf Bjereld och övriga undertecknade av ”akademiker-uppropet” i SvD lyckas med är att ytterligare dra den akademiska legitimiteten i smutsen. Det är ju totalt ointressant att ta del av tyckande från ”doktorand i barn och ungdomsvetenskap”, ”professor i pedagogik” osv. när det gäller att förstå konflikten i Syrien och hur dess konsekvenser skall hanteras! Här vore det ju naturligt att man i stället vände sig till seriösa akademiker och forskare, i Sverige t.ex. Aron Lund och Leif Stenberg, som faktiskt har kunskap om Syrien och kan bidra med insikter och ökad förståelse av konflikten…

Anonym sa...

Jag tycker inte att Widar Andersson bli provocerad av "100 goda kändisar". Däremot tycker jag att Helmersson provoceras (känner sig träffad?) av Widars åsikter. Bjereld säger: Det är aldrig fel att göra gott. Naturligtvis inte. Men vad är gott? För Bjereld m fl tycks det bl a vara att låta alla som har råd och vill ska få lösa en flygbiljett till Sverige oavsett hur många det är. Av de drygt 2 miljoner som är flyktingar i Turkiet lär åtskilliga komma 10 000 (eller hundratusentals) komma till Sverige. Men en flygbiljett är trots allt inte så dyr, så varför inte bjuda de mest utsatta och fattigaste på en biljett? För mig som lever i den vanliga värden är migration en fråga med svåra avväganden. Men sådana trivialiteter bekymrar inte Ulf. Av den problematisering av godheten som bl a statsvetaren Björn Östbring gjort syns inte ett spår. Naturligtvis kommer inte Ulfs förslag att bli verklighet. Ansvariga politiker vet ju att med en sådan politik skulle Sverige snabbt att bli en fd välfärdsstat. När jag läser uppropet i SvD ser jag vid en hastig genomläsning inte en enda nationalekonom. Det är knappast en tillfällighet. Detta är inte en konflikt mellan höger och vänster. I flyktingfrågan ligger Ulfs postmoderna vänster mycket nära libertarianerna på yttersta högerkanten. Som en del har påpekat går skiljelinjen mellan realister och idealister (jag skulle säga utopister) med Sd i en kategori för sig. Ulf skriver också: "Och som jag tidigare påpekat - nu handlar debatten inte längre om vi skall ta emot flyktingar, utan hur vi skall ta emot dem." Det är ju helt fel. Ytterst få har ansett att vi inte ska ta emot flyktingar. Frågan har gällt hur många. Volymfrågan i högsta grad knäckfrågan inom EU. Det kan väl ingen ha undgått? Hur vi ska ta emot dem har diskuterats länge, inte minst eftersom Sverige får ett bottenbetyg av OECD för vår usla integration. Men lösningen är ju enkel enligt regeringsföreträdare. Saknas bostäder, bygg bostäder. Saknas arbete, skapa arbete. Jag säger som uppfinnaren i Lorry: att jag inte tänkte på det.
Klas Bengtsson

Matts Josefsson sa...

Å svenska folkets gör som dom alltid gjort,oavsett vad debatten handlar om eller vad mörka krafter vill.Visar empati och medmänsklighet! Hurra för Sverige och den svenska medmänskligheten!

Jan Holm sa...

Debatten bör fortfarande handla om vilka flyktingar vi ska ta emot , men framförallt hur de som kommit hit ska integreras.
Dublinkonventionen tycks redan överspelad , eftersom det ändå tycks vara flyktingarna fritt fram att bestämma i vilket land de vill söka asyl.
Frågan om godhet. Det är ju populärt att dela upp i gott och ont och tala om mörka krafter. Att vara godtrogen är inte detsamma som att vara god , inte heller kan ju självgodhet räknas dit. För den som vill göra gott finns möjligheten hela tiden , även när massmedias fokus finns på något annat. Vad som avgör vem som är god eller ond är väl först och främst uppsåtet.Det kan knappast beskrivas som en god handling , att döma sina meningsmotståndare som onda , bara för att de med andra medel vill uppnå samma mål , dvs hjälpa så många människor som möjligt.

Johan Lundgren sa...

Vad skönt det är att så många har vågat börja tala och engagera sig och inte låter sig tystas av vanmakten inför hatet, lidandet och hånet. Även stenarna har börjat sjunga, som nån sa.

Realist sa...

Nu tycks du ha förväxlat godhet med dumhet. Sverige kan inte bli hela världens socialbyrå. Nu har människor dött när de försökt lämna trygghet och arbete i Turkiet för att komma till de svenska bidragen. Var det värt det?

Anonym sa...

Håller verkligen med Bengtsson och Svensson här. Debatten är så pass viktig för vår framtid att den förtjänar att tas på allvar. Att inte förenklas till gott mot ont eller vad kändisar och godtyckliga akademiker säger.

Frågor som om det verkligen är vettigt med invandring framför hjälp på plats, eller hur invandringen kommer slå mot välfärden i landet, eller hur den svenska kulturen kommer förändras av t.ex. djupt troende muslimer. Det är inte enkla frågor som bara kan viftas bort.

Visst, det är förståeligt att man reagerar instinktivt och vill hjälpa alla, men någonstans måste man skärpa sig och ta frågorna på allvar.

Det är djupt tragiskt att samhällsdebatten förfallit så.

Anonym sa...

Anonym 10:11 em:
"Visst, det är förståeligt att man reagerar instinktivt och vill hjälpa alla, men någonstans måste man skärpa sig och ta frågorna på allvar."

Ibland sägs det att det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör.

Och om bara de som har bra idéer fick säga något så skulle inte mycket bli sagt alls, för alla kan inte vara stora tänkare. Faktum är att då skulle bara en massa dumheter bli sagt för vi dumma har inte vett nog att förstå att vi borde hålla tyst! ;)

Som Ulf skrev:
"nu handlar debatten inte längre om vi skall ta emot flyktingar, utan hur vi skall ta emot dem."

Det tycker jag är ett stort steg framåt!

Anonym sa...

SD 26,5 % nu. Vad man kunde vänta.
Nu har de två olika mätningar över 25%.

Och, just nu inte ett ord i media trots debatten sist (kanske kommer?). Nu går det nämligen inte att förklara bort Yougov mätningan. Så huvudet i sanden.

Anonym sa...

Någon sade att godhet aldrig kan vara fel, men "godhet" kan givetvis vara fel. Om en person anser sig vara god för att hen ger en tiggare några kronor, så kan ju en annan person anse att det istället är en ond och självisk handling, beroende på att handlingen bara ger givaren och mottagaren en väldigt kortvarig tillfredsställelse. Handlingen cementerar dom grundläggande problemen och tar bort fokus från möjliga lösningar.

I flyktingfrågan kan det ju inte heller vara något annat än den omedelbara tillfredsställelsen, som gör så att en del måste se flyktingarna innanför Sveriges gränser för att känna att dom har gjort en insats, men fakta säger ju tydligt att vi hjälper fler, om vi genom UNHCR använder våra resurser i flyktingläger runt om i världen.

Sverige är väldigt dåligt på att integrera unga outbildade män, men vi är bra på att ta hand om handikappade och ensamstående mödrar. Vilka är mest utsatta som flyktingar, och vilka flyktingar kommer till Sverige? Den "godhet" som dom "goda" (Alliansen, MP, S och V) har stått för, har ju varit totalt missriktad och har mest varit tomma ord, när den här "godheten" sattes på prov, så visade den sig vara ett luftslott.

Slutsatsen blir: Det hade inneburit en reell godhet om vi hade använt fakta och vetande, istället så har dom självutnämnt goda, genom känslostyrt agerande utsatt flyende för livsfara, byggt på utanförskapet genom att placera ännu fler invandrare i dåligt fungerande förorter, polariseringen har blivit total, och det i sin tur bäddar för verklig främlingsfientlighet.

("känslostyrt agerande" = Alliansens + MP:s migrationsöverenskommelse, 2011, en mycket skadlig signalpolitik när den användes ihop med minskat stöd till flyktinglägren, som i sin tur berodde på ökade kostnader för flyktingmottagandet i Sverige. Ju fler vi tar emot, desto färre kan vi hjälpa, det relativa fåtal som vi hjälper i Sverige, är i sin tur bara en bråkdel av alla som är på flykt. Att vara en humanitär stormakt innebär alltså att hjälpa så få som möjligt, till högsta möjliga kostnad, ökad främlingsfientlighet och livslångt utanförskap i en svensk förort får vi på köpet.)