I dag pekar det mesta på att gårdagens ubåtsfynd rör sig om en rysk ubåt som sjönk då den i dåligt väder kolliderade med det svenska fartyget SS Ångermanland våren 1916. Enligt DN rapporterar flera försvarskällor att vrakplatsen varit känd sedan minst ett år tillbaka.
Vi kan naturligtvis ännu inte med säkerhet veta om det verkligen rör sig om den ryska ubåten som sjönk 1916. Med det återhållsamma tonläget i debatten i dag på morgonen kontrasterar starkt mot de alarmistiska och motsägelsefulla bedömningar som tog stort utrymme i mediebevakningen igår kväll. Här följer ett axplock av de uttalanden som ett par av de flitigast använda experterna strödde om kring sig:
Allt tyder på att det är ett hemligt uppdrag som har gått fel och inte en olycka. Det är allvarligt, säger Tomas Ries, lektor i strategi och säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan. "Allt tyder på" var ordet, sa Bull.
Till SVT Nyheter säger samme Tomas Ries att Det kan vara så att den har legat där väldigt länge, kanske sedan 50- eller 60-talet. Till DN säger Ries i stället att ubåten sannolikt härstammar från 1980-talet och att den har skadats medan den var ute på ett hemligt räddningsuppdrag.
Göran Frisk, tidigare chef för den svenska ubåtsjaktstyrkan, säger till TT att ubåten ser modern ut och att det är rimligt att tro att ubåten är försåtsminerad med sprängmedel och granater i döda kroppar eller pennor. Göran Frisk har heller inga problem med att klassificera ubåten. Till Aftonbladet säger han: Det är en miniutbåt, som går för egen maskin och flyttar sig för att lösa uppgifter på svenskt territorium.
Jag ger inte dessa exempel för att peka finger. Men det är ett underbetyg för svensk säkerhetspolitisk debatt att denna typ av vilda spekulationer får en så framskjuten plats i nyhetsflödet. Det är också ett indirekt hot mot svensk säkerhet att ubåtsdebatten inte kan föras på ett nyanserat sätt, utan att armviftningar och alarmism impregnerar samtalet. Jag tycker också att media har ett ansvar att förhålla sig källkritiskt till uttalanden av det slag jag redovisat ovan.
Visst, vi vet ännu inte med säkerhet huruvida det verkligen rör sig om en rysk ubåt från 1916. Men oavsett vilken båt det handlar om tycker jag att de ovan redovisade citaten visar hur snett debatten har hamnat.
Läs gärna försvarsbloggaren Skipper som ofta bidrar med nyanserade och seriösa analyser.
*
Uppdatering tisdag 28 juli kl 20.30. Försvarsmakten har nu bekräftat att den hittade ubåten sannolikt är just den ryska ubåt som förliste efter en kollision med ett svenskt handelsfartyg 1916. Tidningen Hela Hälsingland skriver insiktsfullt under rubriken "Ubåtsblåsningen en lektion om källkritik i orostid". Och den ovan nämnde försvarsbloggaren Skipper formulerar på Twitter följande spetsiga frågor: 1.) Hur kände Iexplore till positionen?
2.) Varför skulle ubåten hittas nu?
3.) Varför undanhöll Ocean X fakta?
4.) Vem betalade sökoperationen?Förutsätter att det finns många redatktionschefer som i dag blickar tillbaka på gårdagskvällen och ställer sig frågan: Vad kunde/borde vi ha gjort annorlunda? Antar också att det välgjorda mediegranskande programmet Medierna kommer att behandla frågan.
6 kommentarer:
Den där skipper har ju endast kopierat vad som grävare på flashback klura ut på någon timma efter Expressen första artikel.
Det viktigaste är väl att kasta så mycket sk... negativitet mot Ryssland oavsett vilket. Tyvärr ser hela nyhetsflödet om Ryssland så. Detta gör mig som kan Ryssland och följer bege sidors rapportering fundersam huruvida det finns någon sanning i utrikes rapporteringen överhuvudtaget. En klassiker är ju att börja med vad USA säger som någon form av baseline och sanning. Har man tur så får man höra andra versioner som blir som oftast sönderklippta och där "journalisterna" tydligt tar ställning emot. Moderna journalister har ingen ambition att rapportera objektivt. De vill skapa nyheter, forma agendan och debatten. Det ger de mer utrymme och varför inte makt över ett icke ifrågasättande samhälle.
Ulf Bjereld – är du säker på fartyget du kallar SS Ångermanland inte i själva verket borde kallas SS Ingermanland. Jag har hört en expert säga att det svenska fartyg som stötte samman med den ryska ubåten hette just SS Ingermanland. Det kan väl inte rent ut vara så att Ulf Bjereld undviker att kalla ett svenskt fartyg för SS Ingermanland i akt och mening att utplåna den svenska historien. Ulf Bjereld tycker ju det är en god idé att plocka ner porträtt, som kan illustrera vår historia.
Med all respekt för att denne Skipper säkert är duktig så kommer ju en hel del av konstaterandena och frågeställningarna alldeles uppenbart från gårdagkvällens Flashbacktråd. På pricken samma länkar och ofta samma formulering som i originalinlägget.
Nu fick vi se hur nyheter arrangeras, packas och presenteras för att väcka så stor uppmärksamhet som möjligt på redaktionell plats. En tanke är att denna metodik även flitigt används i konflikter för att skapa opinion.
Mer kritisk granskning och källkontroll av media är utan tvivel önskvärt. Inte bara om ubåtar från 1916!
Känner mig oroad över att så många experter på försvarshögskolan har så dåligt omdöme.
Skicka en kommentar