Så är det. I dag är det många som är stolta över Olof Palmes uttalanden om den spanska Francodiktaturen som "satans mördare", om den tjeckiska kommunistiska regimen som "diktaturens kreatur" eller om USA:s julbombningar av Hanoi julen 1972 som jämförbara med olika historiska illdåd.
Men när dessa uttalanden framfördes var de djupt kontroversiella. Särskilt debatten om Olof Palmes kritik av USA för bombningarna av Vietnam är närmast en blåkopia av debatten om Margot Wallströms kritik av Saudiarabien i dag. De flesta borgerliga företrädare instämde i att USA:s bombningar av Vietnam förtjänade kritik. Men många av dem menade att kritiken framfördes vid fel tillfälle och i felaktiga former. Sättet som kritiken framfördes på skadade Sveriges möjligheter att påverka och isolerade Sverige i världspolitiken. Förresten var det ingen som brydde sig om vad lilla Sverige tyckte. Utom de amerikanska konsumenterna förstås, som nu skulle sluta köpa svenska Volvo-bilar. Svensk exportmarknad låg i ruiner, var det intryck som gavs. Känns det igen?
När Saudiarabien kallade hem sin ambassadör på ett par veckor använde svenska tidningar rubriknivåer som antydde att kriget stod för dörren. Den saudiske ambassadörens frånvaro var då ändå knappt en flugprick jämfört med den diplomatiska krisen mellan Sverige och USA i samband med Vietnamkriget. I februari 1968 kallade USA hem sin Stockholmsambassadör efter att Olof Palme, då ecklesiastikminister, deltagit i en demonstration i Stockholm mot kriget. Först två år senare sände USA tillbaka sin ambassadör. Och under ”frostens år” 1972–1974, efter Olof Palmes jultal, förbjöd USA Sverige att sända en svensk ambassadör till Washington. Det kallar jag diplomatisk kris.
*
När det gäller sakfrågan om huruvida Margot Wallström och Stefan Löfven bör kalla Saudiarabien och Kina för "diktaturer" eller inte är min inställning väldigt pragmatisk. Jag kan förstå att Utrikesdepartmentet rekommenderar det politiska ledarskapet att inrikta sin kritik på staters handlingar (brott mot mänskliga rättigheter, användande av dödsstraff etc) och inte på staters styrelseskick (diktatur). Det är lättare att få gehör om man kritiserar en aktör för vad den gör och inte för vad den är.Men ställd mot väggen vid en konkret fråga är det utsiktslöst att försöka ducka för frågan om en stat som Kina eller som Saudiarabien är en diktatur eller ej. Enklast är då att säga: "Ja, vi anser att Saudiarabien är en diktatur och vi kritiserar dess brott mot de mänskliga rättigheterna." Over and done. Det tuvhoppande vi nu upplever bidrar bara till att bibehålla medieintresset för terminologin och drar på ett kontraproduktivt sätt ut på förödmjukelsen för den stat som diskussionen gäller.
10 kommentarer:
Med utrycket ”medeltida straff” så kritiserar Margot sharialagarna enligt många muslimer, då Saudiarabiens rättsystem vilar på sharialagar.
Alltså låt oss vara väldigt tydliga med att Margot kritiserar Islam, liksom exempelvis SD. Även om hon nu delvis pudlar.
Och Palme hade säkert gjort en dito.
Anonym 3:06 em:
Bara om man likställer sharialagar med islam vilket många muslimer inte gör. Och de har naturligtvis rätt, det vore lika knasigt som att likställa gammaltestamentliga straff och lagar med kristendom (vilket visserligen många kristna gör) men de flesta gör nog inte det.
Anonym 3:06 Det är ju tolkningen av sharia-lagarna som är medeltida. Ungefär som om vi skulle läsa Bibeln bokstavligen. Så det finns ingen kritik av Islam i Margots uttalanden.
Det blev ändå en bra upplösning. Björn von Sydow framförde väl till saudiska regimen hur Margots uttalande skulle tolkas. Margot står ju uppenbarligen fast vid vad hon sagt, men på en direkt fråga i Agenda vill hon ändå inte upprepa uttalandet om att Saudiarabien är en diktatur. Hon slingrar sig.
Diplomati är fantastiskt. Richard Swartz krönika i DN var bra. Politiker skall i huvudsak leverera lösningar. Sanningar skall journalister, författare och konstnärer stå för. Jag håller med, men läs gärna hela krönikan för att få sammanhanget.
Kjell Eriksson
Vi bör inte glömma att detta diplomatiska spektakel egentligen började med att Sveriges regering erkände Palestina, ett erkännande som bör ses som en första investering på många år av ett land som vill framstå som rättrådigt och hederligt. Därför är det förvånande och oroande att Arabförbundet så mangrant följde Saudi-Arabiens hårda linje i fördömandet av Margot Wallström. Eller visar det bara Saudi-Arabiens totala dominans i Arabförbundet? Och att de struntar i Palestina?
Det är inte bara tolkningen av sharia lagarna som är medeltida utan även av själva Islam.
Ayaan Hirsi Ali har övrat för en reform sen länge och nyligen kunde man läsa en intressant artikel härom i The Wall Street Journal.
Miljoner muslimer lever med full tillämpning av sharian. Vissa länder under sharia "light" och bakom dörrarna i väst.
Ulrika
Orion77
Det finns många exempel på ointresse och tom illa behandling av de palestinska araberna från deras sk bröder. De lovar ständigt runt men håller knappast tunt.
Jovisst har man hört en del konstiga uttalanden av muslimer utövande islam. Det märkliga är att många av dem också hänvisar till koranen, sharia mm. Dock skall man för den sakens skull inte dra alla över en kam. I samband med mordet på Fadime hörde jag många ta avstånd, men ville ändå uttrycka en viss förståelse över pappans handlande. Då blev jag inte sä lite upprörd. Och detta av Inga muslimer i Sverige! Ett villkorslöst avståndstagande hade det varit det mest anständiga.
Alla religioner har förstås inslag som kan ifrågasättas. Detta inlägg är bara en reflektion över vilka konstiga yttringar religioner kan ta sig. En rondellhund kan ju nästan starta krig. Vad beror detta på?
Kjell Eriksson
Kjell Eriksson
Inget märkligt med det! Ta och läs Koranen and vad sharialagarna gäller som jihadister och terrorister baserar sig på. Det behövs fler som vill reformera Islam för att eliminera förtryck och det sk heliga kriget.
Avståndstagande låter bra, fördömande bättre.
Ulrika
Ulrika. Jag håller med dig (under förutsättning att det är så. Är inte tillräckligt påläst). Ja "avståndstagande" (ang Fadime) är för snällt. "Fördömande" är ett bättre ord.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar