2015-03-08

Angående gårdagens demonstration i Göteborg mot trängselskatt och Västlänken

Igår genomförde motståndarna mot trängselskatten och mot Västlänken en demonstration i Göteborg. Demonstrationen samlade omkring 4 000 deltagare och visade att motståndet inte visar några tecken på att vika sig. Känslorna var laddade och engagemanget starkt.

Jag träffade vid Gustav Adolfs torg en bekant som gick med i demonstrationen. Han och jag har gemensamma värderingar i många och avgörande frågor. Men här uttryckte han en sorg över att politikerna - och särskilt Socialdemokraterna - genomfört en trängselskattereform som han menade ekonomiskt särskilt drabbar ekonomiskt svaga grupper och att ingen lyssnade på protesterna. Hans frustration var uppriktig och genuin.

Gårdagens manifestation bidrar till fortsatt mobilisering i frågan. Däremot har jag svårt att se hur motståndet skall kunna vrida tillbaka processen i sakfrågan. Trängselskatten är redan införd och planeringen av Västlänken har kommit så långt att det inte är sannolikt att projektets huvudinriktning förändras. Även om Moderaterna i Göteborg är splittrade och till den lokala partistämman i maj finns redan motioner om att utreda alternativ till Västlänken.

Nu står medborgarnas förtroende för sina valda företrädare och risken för ett ökat politikerförakt på spel. Det är viktigt att det politiska ledarskapet förmår utveckla processer som synliggör argument och tänkesätt och som bidrar till att återskapa ett förlorat förtroende.

Från arrangörernas håll angavs deltagarantalet till mer än dubbelt så många som gick i tåget. Det är lite trist. Min erfarenhet av 20 års räknande av demonstrationsdeltagare (ja, man har sina udda sidosysselsättningar...) visar att arrangörer oavsett politisk färg och sammanhang tenderar att grovt överskatta antalet personer som deltog i demonstrationen. I huvudsak handlar det förstås om önsketänkande, och det är mänskligt. Jag minns själv när jag gick i en 1 maj-demonstration i Helsingborg 1975. Vi var 200 i tåget, men uppställda i led och med flaggor och banderoller ägde vi gatubilden. Jag hade kunnat ta gift på att vi var närmare 1000 personer i tåget.

Polisen tenderar också att överskatta antalet deltagare i sina redovisningar. Det är inte så konstigt. Polisen finns inte på plats för att räkna demonstranter - de har andra och viktigare uppgifter. Därför gör de - vad jag kan förstå - en uppskatting, men räknar inte. Vid en demonstration mot Nato för några år sedan såg polisen att jag stod och räknade. De kom då fram och frågade vänligt om de fick använda mina siffror i sin rapportering - vilket de naturligtvis fick. I går fanns det två olika uppgifter från polisen, en på omkring 5 000 deltagare och en på omkring 8 000 deltagare.


Demonstrationen igår marscherade förbi på 17 minuter. Under en genomsnittlig minut hann drygt 200 personer passera. 200 gånger 17 blir 3 400. En vanlig 1 maj tar Vänsterpartiets tåg en dryg halvtimma på sig att passera, men de går då inte riktigt lika tätt som vid gårdagens demonstration. Vänsterpartiet brukar också vara omkring 4 000 i demonstrationståget. Socialdemokraterna brukar vara knappt 2 000 på 1 maj. Så 4 000 deltagare är en bra siffra. Men den blir inte bättre för att man önsketänker att den var betydligt större.

Jag kommenterar gårdagen manifestation för Göteborgs-Posten.

1 kommentar:

Anonym sa...

Grunden till det berättigade misstroendet mot politikerna lades av Göran Johansson när han bröt löftet om folkomröstning om trängselskatt (biltullar). GJ åkte upp till Örebro vid en centerstämma och träffade centerns Kent Johansson (?). Bakom lyckta dörrar kom de överens om göteborgspaketet och delfinansieringen men trängselskatt. Loppet var kört och folkomröstningen var borta. GJs prestation var att få den borgerliga regeringen att ställa upp med betydande statlig finansiering. Om denna bedömning/prioritering var rätt "i sak" värderar jag inte.
Överenskommelsen konfirmerades i sedvanlig parlamentarisk ordning i bl a kommunfullmäktige. Vägvalet bildades. Majoriteten har sedan hävdat att vi haft möjlighet att ta ställning i senare kommunval. Men det är en illusion. Visserligen heter det "All offentlig makt i Sverige utgår från folket", dvs att de valda företrädarna bör representera "folkets" åsikter. Så har uppenbarligen inte varit fallet, vilket folkomröstningen visar. Väljarna väljer naturligtvis utifrån många frågor. Skulle göteborgarna bara röstat utifrån trängselskatten skulle vägvalet fått egen majoritet. På samma sätt är anledningen till att SD "bara" fick 13% inte att 87% var positiva till migrations- och integrationspolitiken. Men största sannolikhet var en majoritet negativa.Men andra frågor övervägde vid partivalet. Detta visar - som framgått av Giljam&Karlsson 2014 ätt de valda representanterna i vissa väsentliga frågor inte alls representerar de som valt dem. Det tycker jag är ett reellt demokratiskt problem.
Till själva sakfrågan. Idén om det som nu kallas västlänken kom fram på 80-talet, dock inte som ofta felaktigt sägs från en centerpartist. Idégivaren hade dock en annan och mycket kortare sträckning och motiven var delvis annorlunda. Några meningslösa(?) lokalstationer fanns inte med. Idén fick tummen ner i stort sett över allt.
När trängselskatten var ett politiskt faktum startade utformning och placering av betalstationer. Eftersom jag hade viss insyn även i detta arbete lyckades jag avstyra en del tokigheter. Den bristande lokalkännedomen hos de som planerade var påfallande utom i väster och ändra socioekonomiskt starka områden. Det övergripande målet var att få in pengar även om miljön naturligtvis också var med i bilden, för det var ju själva förutsättningen för hela projektet och det hade en väl så stor påverkan på betalstationernas placering som miljön. Att sedan främst socialdemokraterna fått klä skott för det ev "sveket" beror dels på att alliansen valt en medvetet låg profil trots att de har samma syn i sak, dels på att s-ledningen är osedvanligt dåliga kommunikatörer som dessutom lider av en viss arrogans. Men hanteringen av denna fråga i kombination med andra skandaler och tillkortakommanden gör att politikerna har det låga förtroende de förtjänar. De konspirationsteorier som förekommer är som vanligt fel. De tjänstemän - känner personligen flera -som jobbat med frågan är hederliga personer.