50 år sedan Johnny Cash klassiska fängelsealbum At Folsom Prison #1968

Jag noterar att min och Marie Demkers bok 1968. När allt började (Hjalmarson & Högberg) ligger på femte plats på Hedengrens Pockettoppen: Facklitteratur på svenska. Trevligt. I dag såg vi den också i Pocketshop i Göteborg, så den tycks ha nått ut till bokhandlarna nu.

Jag har ju lovat att då och då under året publicera texter som uppmärksammar 50-årsminnet av det mytomspunna året 1968. I dag lever vi i en tid där frågor om lag och ordning dominerar den politiska debatten och de politiska partierna står i kö för att framföra sina krav på allt strängare straff. Så var det inte då. Åren kring 1968 var diskursen annorlunda.

I förra veckan (13 januari) var det exakt 50 år sedan Johnny Cash spelade in sitt klassiska album At Folsom Prison i Folsom State Prison, Kalifornien, USA. Johnny Cash var en del av den rörelse som förknippas med 1968 och där liberala tankeströmningar om krimnalvården fick fäste i den politiska debatten. Brottslingen var också ett offer, skördad av ett osunt samhälle och ogynnsamma livsvillkor. Johnny Cash gjorde många spelningar för fångar i de amerikanska fängelserna, och markerade sympati, medkänsla och också solidaritet med dessa samhällets olycksbarn. Albumet At Folsom Prison följdes 1969 upp med At San Quentin. I Sverige hade vi tidstypiska albumet Kåklåtar (MNW, 1972) med sånger skrivna och framförda av interner och med syfte att bidra till kampen för en humanitär kriminlvård.

Och ja - Johnny Cash kom förstås till Sverige också. Den 3 oktober 1972 spelade han på Österåkeranstalten och året därpå släppte CBS albumet På Österåker. På ett av spåren säger han på stapplande svenska: Tack mina vänner, Jag hoppas att ni tycker om våran musik, Jag hoppas att ni tycker om mig. Och fortsätter: Detta är en sång om mig och Bobby McGee. Ni kan lyssna på den här. Och här kan ni lyssna på en radiodokumentären Fångupproret på Österåker från 1970.


Vilka svenska artister spelar på fängelser i dag (jag hoppas och tror att det är många som gör det)?

Och ja. Naturligtvis har jag de tre fängelsealbumen av Johnny Cash i min vinylsamling. Uppdaterat 22 januari: En vänlig själ påpekar att det inte är albumet "At Folsom Prison" som syns nedan. Vid en närmare kontroll finner jag att det i stället är ett samlingsalbum med låtar som Cash tidigt spelade in för Sun records. Well, well... :)

Kampen mot brottsligheten är en frihetsfråga. Förminska inte den kampen till signalpolitik

Jag är socialdemokrat för att jag älskar friheten och för att jag vill delta i kampen för alla människors möjlighet till ett värdigt liv, skrev jag i en uppmärksammad artikel i Dagens ETC i fredags. Så är det. Och just för att jag älskar friheten och vill slåss för alla människors rätt till ett värdigt liv avskyr jag också brottsligheten och när rättsstaten sätts ur spel.

Brottslighet är ett gissel som ställer sig i vägen för människors frihet. De värsta brotten - mord och dråp - berövar människor inte bara frihet utan också liv. Brott gör människor rädda och inskränker deras frihet - från kvinnor som inte vågar röra sig obehindrat ute om kvällarna till äldre personer som inte vågar öppna ytterdörren av rädsla för att bli drabbade. Brottslighet krymper människors frihet och hindrar deras växande och möjligheter att utveckla sin potential.

Därför är kampen mot brottsligheten en frihetsfråga. Men då är det viktigt att kampen mot brottsligheten förs på allvar och inte förminskas till en signalpolitik, en ängslig strävan att vinna marginalväljare.

Det är ingen hemlighet att jag under lång tid varit både irriterad och deprimerad över den repressiva, oseriösa retorik som präglar delar av svensk kriminalpolitisk debatt i dag. Alltför många framträdande politiker bidrar till att göra kampen mot brottsligheten till en fåfäng tävling om vem som vill ha flest poliser och vem som vill höja straffen mest. "- Jaså, ni kräver tre års fängelse för den som begår brottet X - då kräver vi tre och ett halvt ." "- Tre och ett halv åt - då höjer vi till fyra." "- Fyra års fängelse, det är väl ingenting - då höjer vi till fem. Och lägger till kravet på fotboja för asylsökande."

Kampen mot brottsligheten måste föras både mot brotten och mot brottens orsaker. I dagens debatt ligger fokus alldeles för ensidigt på repressiva åtgärder. För oss som älskar friheten är en sådan linje ohållbar. Den är också vilseledande inför väljarna, som leds att tro att strängare straff är en kungsväg för att minska brottsligheten.

Så diskutera gärna brottslighet och kriminalpolitik. Men gör det på ett seriöst sätt, och förminska inte det svåra arbetet att minska brottsligheten till en repressiv signalpolitik. Kapplöpningen om "strängare straff" utvecklas till en tävling om vem som tycker mest illa om brottslighet, i stället för att baseras på en analys om vilken kriminalpolitik som är bäst för att bekämpa brottsligheten.


Som vision citerar jag gärna förre justitieministern Lennart Geijer: I framtiden ska fängelsestraff bli något mycket ovanligt i Sverige. Det är inte mänskligt att beröva folk friheten.

"Hårdare tag"-retoriken lever vidare. Nu vill M kunna sätta människor utan giltiga papper i fängelse

Det går en repressiv våg genom svensk politik. Under den populistiska högervinden är det "hårdare tag" som prioriteras. För ett par månader sedan stod partiföreträdare i kö för att ansluta sig till förslaget om att sätta fotboja på asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar. I dag är det Moderaterna som vill kunna sätta människor i fängelse om de uppehåller sig i Sverige utan tillstånd. Partiets migrationspolitiska talesperson Johan Forssell skriver i Svenska Dagbladet att människor som gör sig skyldiga till "olovlig vistelse" i landet ska kunna dömas till fängelse.

I svallvågorna efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm formulerade sig framträdande politiker på ett sätt som riskerar att stigmatisera människor som redan lever i en utsatt situation. Särskilt oroväckande var antydningarna om att människor som fått avslag på sina asylansökningar skulle vara potentiella terrorister. Om man inte får vara i Sverige ska man avvisas. Om det hade fungerat som det ska hade 39-åringen inte varit på Drottninggatan i fredags, skrev till exempel moderatledaren Anna Kinberg Batra på twitter några dagar efter terrordådet. Även Stefan Löfven formulerade sig på ett sätt som indirekt knöt terrordådet till människor som fått avslag på sina asylansökningar.

Ja, det är viktigt att vi motverkar uppkomsten av parallellsamhällen i Sverige. Men den som tror att fängelsestraff för människor som gått under jorden för att slippa utvisas är ett bra medel lär nog bli besvikna. I stället är det viktigt att samhället avsätter resurser för att hjälpa människor som fått ett utvisningsbeslut, vars uppehållstillstånd har löpt ut eller återkallats och människor som aldrig har sökt uppehållstillstånd till ett anständigt liv under den tid de befinner sig i Sverige. Att sätta dessa människor i fängelse lär knappast motverka uppkomsten av parallellsamhällen.

Vi får väl se om det blir samma kapplöpning om att ansluta sig till Moderaternas förslag denna gång som det blev när förslaget om fotboja för asylsökande som fått avslag på sina ansökningar lanserades. Jag hoppas att Socialdemokraterna förmår stå emot. Säker är jag inte.