Håller Donald J. Trump på att tappa det?

För ett par dagar sedan skrev jag att en av de viktigaste sakerna som talade emot Donald J. Trump i det amerikanska presidentvalet var hans oförmåga att ena sitt parti. De senaste dagarnas händelseutveckling stärker min uppfattning i den saken.

Donald J. Trump har vecklat in sig i en uppmärksammad dispyt med Khizr och Ghazala Khan, föräldrar till Humayun Khan, kapten i USA:s armé och som dödades av en bilbomb under Irak-kriget 2004. Khizr Khan höll med hustrun Ghazala vid sin sida ett känsloladdat tal under Demokraternas konvent där han tog avstånd från Donald J. Trumps politik. Donald J. Trump svarade med att antyda att Khizr Khans hustru kanske inte höll med, med att hon inte hade möjlighet att säga sin mening eftersom paret Khan var muslimer.

Trumps utfall väckte ett ramaskri inom Republikanerna, där även Trumps allierade Chris Christie tog avstånd från uttalandet. Framträdande republikaner har uppmanat Trump att be om ursäkt, eller åtminstone att släppa saken och gå vidare. Men Donald J. Trump har vägrat och i stället bitit sig fast i saken. Trump har också skapat rubriker genom att påstå att Hillary Clinton är Satan.

Flera ansedda republikaner, däribland kongressledamoten Richard Hanna, har förklarat att de tänker rösta på Hillary Clinton i stället för på Trump. Deras motiv kan vara såväl sakliga (de skäms över Trumps uttalanden och hans politik, och de vill inte medverka till att han blir president) som strategiska (de vill inte riskera sin egen ställning genom att förknippas med honom).

Händelserna har allvarligt skadat Donald J. Trumps kampanj. Hillary Clinton har gått fram i de flesta opinionsmätningarna, medan Donald J. Trump har tappat. Den välrenommerade valanalytikern och statistikern Nate Silver bedömer i skrivande stund Hillary Clintons möjligheter att vinna valet till 77.7 procent, mot 51.0 procent för bara ett par dagar sedan. Under samma tid har Donald J. Trumps möjligheter att vinna valet minskat från 49.0 till 22.3 procent. Unibets odds på Hillary Clinton har sjunkit från 1.55 till 1.35, oddsen på Donald J. Trump har stigit från 2.40 till 3.00. 

Visst kan Donald J. Trump fortfarande vinna valet. Men det kan också vara så att vi just nu ser Donald J. Trump förlora momentum och att vi i november ser tillbaka på dessa dagar som det tillfälle då Hillary Clinton skaffade sig det övertag som hon sedan behöll fram till valsegern.

Vi kan i alla fall hoppas att det blir så. Men även om Hillary Clinton vinner så återstår det allvarliga problemet. Hur skall vi hantera den grogrund som högerpopulismen växer i, och som bland annat handlar om svårigheterna att i en globaliserad värld värna medborgarnas möjligheter till politiskt ansvarsutkrävande? Den frågan kommer att ha en viktig plats i samhällsdebatten framöver.

Donald J Trump som USA:s president - bara en mardröm eller på riktigt?

New Jerseys guvernör Chris Christie nu ger sitt offentliga stöd åt Donald J Trump som det republikanska partiets presidentkandidat. Chris Christie framstod för ett par år sedan själv som en stark presidentkandidat. Han tappade emellertid momentum då han blev indragen i en skandal där hans medarbetare anklagades för att medvetet skapa trafikkaos i syfte att komma åt politiska motståndare. Christie återhämtade sig inte riktigt, och han kom heller aldrig på allvar in i den republikanska primärvalsmatchen.

Chris Christies stöd åt Donald J Trump kan bli en spelvändare. Det krisdrabbade och splittrade republikanska partiet har haft svårt att mejsla fram en valbar kandidat inför höstens presidentval. Genom sitt stöd bidrar Chris Christie - som är en respekterad konservativ politiker - till att normalisera Donald J Trump och sänker kanske därmed också tröskeln för fler republikanska väljare att stödja Trump i primärvalen. Om en "seriös" politiker som Chris Christie kan stödja Donald J Trump, varför skulle då inte jag kunna göra det, kanske en del resonerar.

 Chris Christie är också själv tillräckligt spektakulär för att han inte skall normalisera Donald J Trump så mycket att Trump domestiseras och att Ted Cruz i stället kan göra anspråk på att vara det enda riktiga anti-etablissemangsalternativet.

En svala gör ingen sommar, sägs det. Och visst, låt oss inte övervärdera betydelsen av Chris Christies utspel. Men om Christie banar väg för andra tunga republikanska politiker att också ge sitt stöd åt Trump så kan striden om vem som blir republikanernas presidentkandidat i praktiken vara klar tidigare än de flesta trott.

Få tror att Donald J Trump skulle ha en chans mot Hillary Clinton i en kamp om presidentposten. Men det är mycket vi för tio år sedan trodde inte kunde hända som nu har hänt. Donald J Trump som amerikansk president? Kanske snart i en mardröm nära dig.

Framgångar för Demokraterna på Election Day - och storseger för Bill de Blasio

Election Day 2013 blev en bra dag för Demokraterna. I New York utklassade Bill de Blasio sin konkurrent om borgmästarposten, republikanen Joe Lhota, med procentsiffrorna 73-24, det vill säga med nära 50 procentenheter (baserat på exit poll - rösträkningen pågår fortfarande). Bill de Blasio vann i samtliga relevanta väljargrupper. Bland de svarta väljarna fick han 96 procent av rösterna. Svagast stöd hade Bill de Blasio bland de vita männen - där fick han endast stöd av 51 procent mot Joe Lhotas 45 procent.

Känslostarka scene på podiet när Chirlane McCray brast i gråt när hon skulle hälsa sin make Bill de Blasio. Inte heller Bill de Blasios öga var torrt när han tackade sin hustru för hennes stöd i livet och i kampanjen.

Dessutom besegrade demokraten Scott Stringer - som jag skrivit om tidigare - överlägset sin republikanske motståndare John Burnett i valet till Comptroller. En annan av mina politiska favoriter - demokraten Letitia "Tish" James valdes utan egentligen någon konkurrens alls till att efterträda Bill de Blasio som Public Advocate för New York City.

På det nationella planet förstärktes Demokraternas glädje genom att Terry McAuliffe - om än med knapp mariginal - besegrade den starkt konservative republikanen Ken Cuccinelli i guvernörsvalet i Virginia. Det var en viktig seger. Avgående guvernören Bob McDonnel är republikan och vann en jordskredsseger i valet 2009. Terry McAuliffe har under kampanjen haft starkt stöd av Hillary Clinton och Bill Clinton, samt av president Barack Obama - så det fanns en hel del politisk prestige kring detta val. Som jag påpekat tidigare: Pragmatikerna inom Republikanerna kommer att använda Ken Cuccinellis förlust som ett argument för varför Tea Party-influerade kandidater saknar förmåga att vinna över demokratiska kandidater i så kallade swing-states (det vill säga stater där valresultatet inte är klart på förhand). De konservativa krafterna inom Republikanerna tar, inte oväntat, avstånd från den tolkningen. De menar i stället att Ken Cuccinelli har tappat kontakterna med sina gräsrötter och inte drivit deras viktiga frågor, och därför förlorat trovärdighet överhuvudtaget.

Orosmolnet på Demokraternas himmel heter Chris Christie. Han är konservativ republikan och vann omvaldes mycket lätt som guvernör i New Jersey. Chris Christie kan mycket väl bli Republikanernas kandidat i presidentvalet 2016. Han gjorde nu bra ifrån sig i grupper som annars brukar stödja Demokraterna, till exempel kvinnor och ungdomar. Han kan bli den kandidat som de splittrade republikanerna förmår enas omkring.

I så fall får han nog möta Hillary Clinton. För visst ställer hon väl upp? Och vilken demokrat vill eller kan i så fall på allvar utmana henne i primärvalen?