Jag blir mer ledsen än arg när jag läser Aftonbladets avslöjande om hur riksdagsledamoten Erik Bengtzboe (M) missbrukat systemet och lämnat felaktiga uppgifter om sina bostadsförhållanden på sätt som inneburit att han tillskansat sig 158 000 kronor i ersättning. Oavsett motiven har Bengtzboe ägnat sig åt ett pinsamt trixande och farit med osanning i intervjun med Aftonbladets journalist Richard Aschberg.
För inte så länge sedan avslöjades även Liberalernas riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl med att ha trixat med sitt boende på ett sätt som medfört ekonomiska fördelar för henne, och en förundersökning om misstänkt bedrägeri har inletts. Liberalernas partiledning agerade resolut och krävde att Emma Carlsson Löfdahl skulle lämna sitt riksdagsuppdrag. Moderaternas partiledning har hittills undvikit att explicit kritisera Erik Bengtzboe, vars politiska framtid nu är skriven i stjärnorna.
Vad är det som gör att två så begåvade personer och som vunnit sina väljares förtroende agerar på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som omdömeslöst och i värsta fall som omoraliskt eller olagligt? I varje enskilt fall kan det förstås finnas individuella förklaringar. Men jag säger som Hoola Bandoola Band: Ta dom tillsammans, då är dom en grupp. Då får man söka svaren nå'nstans mycket längre upp. Jag är kanske naiv, men jag vägrar tro att det rör sig om girighet. Det stämmer inte med mina erfarenheter av politiker på en så hög nivå. I stället tror jag att politiker på elitnivå tenderar att utveckla ett tunnelseende på sig själva - de gör som de gör eftersom det är så "praktiskt" (i Bengtzboes fall kanske också att det är "praktiskt" att vara mantalsskriven i sin valkrets) och skapar för sig själva en bild av att de "egentligen" inte bryter mot något regelverk, åtminstone inte mot regelverkets andemening.
I tunnelseenden finns också ett inslag av oåtkomlighet. Det är förstås helt irrationellt - de är begåvade nog för att på förnuftsmässig grund inse att grävande journalister rutinmässigt kontrollerar hur riksdagsledamöter hanterar sina förmåner. Tunnelseendet utvecklas lätt till självdestruktivitet.
Erik Bengtzboe har profilerat sig som en politiker som går till storms mot fiffel och fusk. Nu får han smaka sin egen medicin, och han hånas på nätet för sina tidigare, något bombastiska, uttalanden om vikten av att bekämpa bidragsfusket. Många känner uppenbart skadeglädje. Själv överlåter jag åt lagen, hans partikamrater och hans väljare att utkräva ansvar.
Jag hoppas att Aftonbladets förtjänstfulla granskningar kan leda till en normförstärkning hos samhällseliten om att regler gäller för alla och att populistiska och svepande paroller om att "bekämpa bidragsfusket" används med större återhållsamhet. Då kanske ändå något gott kan komma ut ur dessa solkiga och sorgliga historier.
12 kommentarer:
Som klassiskt skolad ekonom ser jag naturligtvis endast en drivkraft bakom de två bostadstricken: Ren ohämmad girighet, med stort G. (Det låter mer slagfärdigt på engelska - pure greed.)
Politiker har valt ett yrke och en arbetsgivare med fast inkomsttak. De får ingen bonus, ingen provision, inga aktieoptioner, inga styrelsearvoden, och de kan inte göra börsklipp eller på annat sätt få en extra hacka eller en stor engångsutbetalning. Det är inte svårt att se hur politiker som rör sig i en umgängeskrets där det rullar stora pengar till slut faller för frestelsen att spä på sin lön lite extra.
Homo Economicus
Mycket vill ha mer och när girigheten tar över finns inga gränser. För visst är det girigheten som är drivkraften hos dessa politiker.
Just bostadstrixande är ju inget nytt, vem minnns inte Laila Freiwalds avtryck på detta område.
Så partitillhörighet verkar inte spela någon roll, när lustan efter pengar sätter in.
Jämför med drevet mot Håkan Juholt som bara bodde med sin hustru i sin vanliga bostad i Stockholm.
Han ljög i alla fall inte, och inget fiffel med skattefria traktamenten.
Om Bengtzboe begått en brottslig handling återstår att se. Men att en riksdagsledamot inte vet var han bor förefaller ju inte särskilt troligt.
Däremot är det ju inte brottsligt att som fd riksdagsledamot ta emot en rundhänt inkomstgaranti i minst fem år efter avgången (47 000 kr per månad). Och detta efter den försämring av villkoren som politikerna tvingades till av den allmäna opinionen. Tidigare kunde ju inkomstgarantin gälla fram till pensioneringen. För som Peter Esaiasson säger i en kommentar till DNs redovisning i dagens tidning: "Politikerna är skickliga på att skapa förmånliga system." De riksdagsmän som behöver fem år på att kunna försörja sig själva efter att ha avgått borde vi kunna avvara utan några större konpetensförluster. "Ta dom tillsammans, då är dom en grupp. Då får man söka svaren nå'nstans mycket längre upp." Om hela riksdagen drabbats av tunnelseende är vi illa ute.
Klas Bengtsson
Krävs nog lite bakgrundsmaterial för att förstå hur de kan skjuta både sig själva och sitt parti i foten, gång på gång, på gång. Det är ju världsklass, bara att vara tacksam, över att de inte är bättre, ett symptom på vad som hänt med våra representanter, dvs
hur det står till med "kårandan" i våra partier. Det är nog ungefär samma i alla partier, och gynnar en viss sorts durkdrivet folk, tyvärr. Med representanter som har fel sorts kompetens, (ur väljarnas intresse), så kommer politiken att bli snurrig, och sedan tycker tyckonomerna att det är märkligt att människor röstskolkar, alternativt proteströstar på Pop.
Vem kan bli riksdagsman?
(eller snarare, hur kommer man med på listan?)
Den som vill bli vald till ledamot av riksdagen måste:
- vara 18 år (tidigare var det 35 år)
- ha rösträtt i riksdagsval, dvs vara Svensk medborgare.
- vara nominerad av ett politiskt parti.
- måste ha accepterat nomineringen av partier.
- stå på valbar plats (1-3) på en lista (röstsedel), dvs tillhöra "kretsen"
- måste få minst 5% personkryss, för att ta sig förbi platsen på listan.
- kandidaten kan företräda en annan valkrets än var kandidaten är folkbokförd.
I praktiken utbryter ett litet inbördeskrig i partierna året före valet, om platserna på listan. Det förekommer provval bland partigängarna, vilket i sin tur ger upphov till falangstrider.
Dvs ju högre du står, desto större än sannolikheten att komma in. De som spikar listan är de som är engagerade i länets valkrets, dvs ju mer du arbetar för partiets framgångar i valet, desto större är sannolikheten att du kommer högt på listan.
Trots att det finns undantag i folkbokföringslagen, dvs som riksdagsman behöver man inte arbeta i den kommun man är folkbokförd, så anses det vara en fördel vid nomineringarna av riksdagslistorna att personen är folkbokförd i det län som vederbörande representerar. I övrigt finns ett tämligen last samband mellan riksdagsmän och de väljare de representerar, dvs lojliliteten ligger helt med partiledningen, som sas förlänat platsen på listan.
Fördelningen av valkretsmandaten speglar röstresultatet i respektive valkrets.
Antalet fasta mandat som varje valkrets representerar
bygger på antalet personer i valkretsen som har rösträtt.
Ett parti kan gå till val på endast en nationell lista, men de flesta partier väljer att ha sina kandidater nominerade från de valkretsar (län) som de säger sig representera. Detta borgar för att väljarna uppfattar att de blir representerade av riksdagsmän som företräder deras bygder.
De 349 riksdagsplatserna består av
310 fasta mandat och
39 utjämningsmandat.
Valmyndigheten fördelar de fasta mandaten, valkretsper valkrets, mellan partierna med den jämkade uddatalsmetoden tills att de fasta mandaten är fördelade.
Utjämningsmandaten fördelas därför på ett sätt så att de motsvarar hur stor andel röster som partiet har fått i hela landet, först fördelade per parti och sedan per valkrets.
Partiernas namnlistor ställs mot de namn som väljarna har kryssat för. En kandidat som står långt ned på en lista kan till exempel få en plats i riksdagen om 5 procent av dem som har röstat på ett visst parti i en valkrets har kryssat för det namnet. Om flera kandidater har nått upp till 5-procentsnivån fördelas platserna efter antalet personröster.
När det inte längre återstår någon kandidat med mer än fem procent personröster fördelas mandaten i rangordning efter de kandidater som står högst på partiets lista.
Dvs för att bli riksdagsman, dvs hamna i topp på en lista, så handlar det mindre om att vara omdömesgill, erfaren eller kompetent på sakpolitk, dvs väljaras angelägenheter, utan mer kompetens i partimygel, dvs hur man tar sig fram inom ett parti, det är en helt annan fråga. S.W
Bengtzboe har varit väldigt framgångsrik att redan i unga år skaffa sig de meriter (partimygel) som krävs för att komma in i riksdagen. Kan jämföras med Annie Lööf, som också hade bråttom, men valde en annan metod, att bli populär bland väljarna, och bli inkryssad.
Men det börjar bli ett problem, de är alla framodlade i partifabriken, gått med i ungdomsförbundet i späd ålder och sedan odlat karriären. Det säger sig själv att det blir personer som är rätt handikappade i vad verkligheten för väljarna är. Löfvens bakgrund i facket kan så klart diskuteras, men det är trots allt mer kopplat till arbetarnas vardag, än att vara fostrad i partiet. Alla partier har problem med samma fenomen, politisk klass, som inte vet så mycket, om hur de tär att inte vara politiker.
Att denna kompetens sedan visar sig vara rätt dålig för vederböranade själv, gör det hela bara ännu bättre. Skulle vi få bättre riksdagsledamöter skulle följande krävas:
- Körkort för att vara riksdagsman, dvs ett offentligt körkortsprov för att få kandidera, med frågor om vår författning; tex hur fungerar folkbokföringslagen?
- Skuldfri .... kan man inte kräva, men man kan tänka på HSBs kloka ord, den som är satt i skuld är inte fri.
- 12 års arbetslivserfarenhet
- varav minst 6 år utanför politikens områden
- PR-branschen, fack, intresseföreningar räknas till politik
- Kommunfullmäktigeledamot i minst 8 år.
- Folkbokförd på samma plats du bedrivit ditt arbete
- en offentlig kandidatförsäkran till väljarna, och inte partiet, typ, jag lovar att arbeta för de frågor och de löften jag givit just ert län. Om något uppdagas som iinebär att jag svikit det förtroende jag givit er, lovar jag att omedelbart avgå som riksdagsman.
- Min kandidatförsäkran från mitt parti, är naturligtvis offentlig.
- I de fall mitt samvete förbjuder mig att rösta i enlighet med partilinjen, och jag väljer att vitta ut mig, lovar jag att offentligt förklara mina bevekelsegrunder.
- krav på redovisning till riksrevisionen efter ett val, på vart enda kvitto i den personliga deklarationen.
Då skulle kanske våra folkvalda från början inte chansa...
eftersom våra politiker (och partier) inte vill ha krav och kontroll, dvs en lojalitet mellan väljarna och ledamoten avs vissa krav att leva som man lär :-) så kan vi väljare se fram mot fler blundrar och fortsatt VM i inkompetens, så det är egentligen bäst att låta det hela vara som det är, så självsanerar sig (kanske) branschen. Haha, agerar de förnuftigt, för att rädda sina skin och sitt förtroende, så kommer det att krävas en helt ny typ av politiker, så det borde inte ske, och fortsätter de som de gör, så byts de ut av väljarna genom att partierna tappar, demokrati är vackert, the power of good bye. Sörmlands valkrets 2022?
2018 - M i Södermanlands län
S = 31,4
Vp = 6,6
Sum= 38,0
M. = 20,4
Kd = 5,5
Sum= 25,9
C. = 7,4
Fp = 4,3
Mp = 3,7
Sum: 15,4
Sd = 19,3
Det går att gissa sig till att valet i UKs egen valkrets Södermanland inte kommer att fantomenbra 2022 heller, eftersom det inte går att byta ut partigängarna, partierna är alltför beroende av lojala valarbetare och supportrar inför valen, och detta är en del av demokratins svaghet, att lite för många vettiga indivder inte lägger sitt liv på att bli politiker som försörjningskälla i späd ålder. Att arbeta med ett vanligt arbete och engagera sig p fritiden, är helt enkelt ingen merit, om du ska komma högt upp, varför det blir fel sorts folk som sätter agendan - > skrämmer bort både normala medlemmar, liksom potentiella fritidspolitiker. S.W
Antalet platser ett parti får i riksdagen står alltså i proportion till antalet röster partiet har fått i valet.
Det finns 349 platser i riksdagen att fördela och varje plats motsvarar ett mandat. När länsstyrelserna har räknat rösterna ska mandaten fördelas så rättvist som möjligt mellan partierna.
En normalstor valkrets väljer 10–13 riksdagsledamöter. Skillnaderna mellan de olika valkretsarna är stora.
Stockholm har 32 och 39, dvs totalt 71
2 kretsar har 15 och 18 mandat
7 kretsar har 2 - 8 mandat
18 kretsar har 10 - 13
Minst är Gotlands län med två riksdagsledamöter.
Det finns 29 valkretsar, vilka följer länsindelningen, utom Stockholms län, Skåne län och Västra Götalands län som är uppdelade i flera valkretsar.
Stockholms läns valkrets 39
Stockholms kommuns valkrets 32
Göteborgs kommuns valkrets 17
Östergötlands läns valkrets 15
Västra Götalands läns norra 13
Västra Götalands läns västra 13
Jönköpings läns valkrets 13
Skåne läns södra valkrets 13
Skåne, norra och östra 13
Uppsala läns valkrets 12
Hallands läns valkrets 12
Örebro läns valkrets 12
Södermanlands läns valkrets 11 (M får normalt in två ledamöter)
Skåne läns västra valkrets 11
Värmlands läns valkrets 11
Gävleborgs läns valkrets 11
Malmö kommuns valkrets 11
Dalarnas läns valkrets 11
Västerbottens läns valkrets 10
Västernorrlands läns valkrets 10
Västmanlands läns valkrets 10
Västra Götalands läns östra 10
Norrbottens läns valkrets 8
Kalmar läns valkrets 8
Västra Götalands läns södra 6
Kronobergs läns valkrets 6
Blekinge läns valkrets 5
Jämtlands läns valkrets 4
Gotlands läns valkrets 2
Majoriteten av alla valkretsar har 10-13, och om partiledaren toppar, så är det alltså fullt krig om plats nr 2, 3, 4 för större partier och plats nr 2 och 3 för mindre, eftersom bara en riksdagsledamot då kommer in. Dvs man måste för att ta sig förbi och bli invald få personkryss, vilket går att få om du är allmänt kän, eller lokal kändis och känner alla på orten. S.W
Så det gäller att välja rätt parti och rätt valkrets om man ska kunna bli riksdagsman, dvs om en normal valkrets har 10 - 15 mandat att dela på, så måste du stå överst p listan om de tär ett litet parti, och plats nr 2- 3 om de tär ett stort. Vet inte ens om S klarade 3 riksdagsmän 2018 i Sörmland, så det är en strid på kniven. 2010 fick M faktiskt 3 ledamöter, men det var då. Nu får de vara glada om de får två, och dessutom är listorna varvade, så är du man med eld i baken, och partiledaren manlig och står överst, så hamnar du som bäst på listplats nr 3.
Det är alltså året före valet som de sitter och smider planer inför valen, dvs lägger upp valplaner och bestämmer vem som ska hålla i nomineringsprocessen, det krävs bra mycket tid på inre partimygel, för att komma högt upp, trotjänare, strävsamma långvägare kan hälsa hem, fel egenskaper. Partigängare med fullt engagemang i valapparaten, innebär att du kan bli valbar. Tyvärr finns ingen universitetskurs i detta, så man måste alltså gå med i ett ungdomsförbund, eftersom det är dessa som har mest på att vinna på att engagera sig, varför de lägger in mest ved i brasan.
Har för mig att det världens halabalo inom moderaterna inför valet 2006 med valfusk, dvs internvalet med kandidater blev en helsickes tjyv och rackarspel, där olika falanger sas lite läckte till pressen, när metoderna blev mindre hedersamma.
Rösterna i valet fördelas först mellan partierna,
därefter mellan kandidaterna i valkretsen.
Så kommer man inte från Stockholm, där M kanske håvar in 7 mandat och har politiska mål, dvs ung och sugen på framgång, så vill man komma in i riksdagen, då tillhör man i normalfallet en valkrets på runt 10 - 13 mandat. Man måste alltså komma högt på listan, och för detta krävs att man är rätt person, och i normalfallet gör ett mycket styvt jobb i valrörelsen och anses ha förmåga att "ragga" röster. Dvs man arbetr sannolikr redan central, i Stockholm, om man gjort rätt karriär, men samtidigt är det precis som inom S, olika i olika län, dvs det spelar roll vilket län du kommer från, och då måste man vara folkbokförd där, annars kommer någon att dra undan mattan. redan här är det alltså så, dvs innan du blivit riksdagsledamot, att du måste börja fibbla med folkbokföringslagen, om du huvudsakligen arbetar i Stockholm, men inte är invald. För att bli en röstmagnet eller personkryssad, anses du normalt behöva pengar, och pengar är svårt att få tag i, hederligt, eftersom det är en del skatt på den sista kronan, så traktamenten och boendeersättningar, som är "skattefria" slår rätt högt. Dvs det är sannolikt en kalkylerbar risk som de flesta tar, innan de blivit alltför kända, eftersom det krävs en del, för att komma upp i toppen, om du inte har gålamod, och det har inte alla. S.W
Erik Bengtzboe har ingen dålig meritlista / kompetens på detta med valbarhet och riksdagsval. Det finns en röd tråd, som gör det rätt logiskt att han fastnat med skägget i brevlådan.
2017 fattade M i Södermanland beslut om sin riksdagsvalsedel som toppades av Ulf Kristersson (Strängnäs). Kristersson valdes in på Stockholms stad vars valsedel varför hans ströks från Södermanland. Invalda från Södermanland blev Lotta Finstorp och Erik Bengtzboe.
Valsedeln
1 Ulf Kristersson Strängnäs
2 Lotta Finstorp Flen
3 Erik Bengtzboe Nyköping
4 Jari Puustinen Eskilstuna
5 Ann-Sofie Lifvenhage Gnesta
6 Magnus Stuart Strängnäs
7 Anna af Sillén Nyköping
Baby-fasen
- föreningsordförande MUF Nyköping.
- distriktsordförande MUF Södermanland
- förbundsstyrelseledamot för MUF
- regionchef på Ung Företagsamhet i Södermanland.
Gasell:
2006 ledamot i Nyköpings kommunfullmäktige
2006 - val-ledare, anställs av M i Södermanland (en av tre)
2008 - 2010 - riksordförande för Moderat Skolungdom
2009 - MUF:s valledare för Europaparlamentsvalet
2010 - MUF:s valledare i riksdagsvalet
2010 - fjärdenamn på riksdagslistan, M i Södermanland
Blivande Stjärna?
2010 - 2014 - förbundsordförande MUF
2010 - 2011 ersättande riksdagsledamot för M i Södermanlands län, ersatte Per Westerberg
2013 - skriver sig på mammas adress, dvs hans plats på riksdagslistan kirrad
2014 - på "säkrad" valbar plats inför riksdagsvalet.
2015 - ordinarie riksdagsman, efterträder f.d talmannen Westerberg.
I täten - Stjärna
2017 - AKB avgår
2017 - riksdagslistan spikas
2017 - utses i oktober till utbildningspolitisk talesperson
2018 - Riksdagssval, EB ordinarie riksdagsledamot, andra vändan.
2019 - arbetsmarknadspolitisk talesperson
2019 - Avslöjad av Aftonbladet två gånger, och den senaste gången efter Fp-skandalen,
inte direkt någon stjärna i konsekvenstänk. Dvs tjänstefel, att skjuta partiledarens valkrets i foten. Ett resultat av att alla inom gebitet, vt vad som krävs, dvs det är i grunden inget som uppfattas som fusk, eftersom partierna ser intäkterna delvis som "kampanjmaterial" det kostar att ligga på topp som politiker, är du ung är det en ständig jakt på pengar. S.W
Risk = sannolikhet * utfall
Sannolikheten att något negativt ska inträffa, tex att bli granskad av en journalist, exempelvis 75 % MULTIPLICERAT med kostnaden för att endera förebygga skadan, eller att återställa skadan i efterhand, tex bygga upp en rasad bro.
I aktuellt fall är det:
- fråga om att betala tillbaka pengar som kvitterats ut
- uteblivna pengar framgent, att vara talesperson.
- politisk karriär ordentligt kantstött
- partiets trovärdighet kantstött
- väljarnas förtroende i allmänhet för politiken kantstött
dvs ganska stora förutsägbara kostnader, som infaller med ganska stor sannolikhet.
I synnerhet om man är arbetsmarknadspolitiska talesperson, och journalister nyligen granskat Folkpartiklar. Obetalbart klantigt, och säger lite om kulturen.
Risken ansågs således försumbar, att det skulle granskas, eftersom han föreföll redan ha klarat granskning, så då kan man väl pröva lite till, eftersom isen förefaller hålla?
Så vederbörande måste ha underskattat utfallet/konsekvensen, om granskning utfördes, dvs bristande insikt i att se sig själv i situationen i tidningsartiklar. S.W
Det är väl detta att verkligheten är komplex, sambandet med att bli valbar riksdagskandidat, bygger på att man är från en viss valkrets. Dvs folkbokförd på orten, samtidigt som våra partier numera är tämligen centralstyrda, dvs det är management top-down. Så du måste vara en smula Stockholmsbaserad, ungefär vad ungdomarna i Stureplanscentern hittade på.
Partisternas vardag och förutsättningar, jämte partikulturen utgör grunden för att för att förstå deras upprepade klantarsligheter. Detta att "verka" för sin väljargrupper från sitt distrikt, på plats i Stockholm. Du förväntas arbeta i Stockholm, i riksdagen eller kanslihusen, och sedan ha ditt huvudsakliga boende från den ort du representerar, din mylla, och sedan bor du inhyst i Stockholm, i veckorna, och reser hem til familjen över helgen och till loven.
Susanna Birgersson (Expressen) beskriver det väl inte alltför långt från
- det egentliga gärningsmannaperspektivet
- den objektiva partikulturen inne i våra "folkvaldas" partikulära verklighet
- hur medialogiken fungerar
- hur en vanlig väljare ser på saken,
Frågan är mer om partigängarna själva förmår se problemen, eller om allt sedvanligt ska fortsätta vara oförklarliga nästan övernaturliga händelser, som är så osannolika, att de nästan inte har hänt.
Birgersson:
"Ett litet axplock bara, av incidenter
i en lång historia av systemmjölkande rikspolitiker."
sw Jo, de lär sig aldrig, och det är nog ett järtecken, dvs det är galet klantigt, och skulle inte fungera på samma sätt i ett företag, ertappas man med att nalla, utanför protokollet, är förtroende normalt förbrukat. M borde ha en ny hederskod: vill du bli M-politiker i rikdagen, krävs erfarenhet från näringslivet, (att sälja frukt på Hötorget är en hedervärd näring, liksom att driva en bilverkstad eller varför inte en korvkiosk)
Birgersson
"Vad är det som får normalbegåvade, normalmoraliska och redan välbetalda personer att riskera jobb och anseende för några extra tusenlappar i månaden?"
sw hm, säkert minst normalbegåvad, välbetald är väl en relativ fråga, det är inte några tusenlappar, det är en enorm effekt på marginalen, eftersom det handlar om skattefria pengar. Normalmoralisk får det bli ett pass på, bör bytas ut mot tex.
osedvanligt dumdristig. Du kan inte ha normal moral, om du säker dig till ett getingbo. Du måste vara rätt krass, men för den skull inte någon piraya. men "fair-play" är en lite annan femma inom politiken.
Birgersson
"Alla vet att journalister kontinuerligt granskar
hur politiker utnyttjar ersättningssystemen."
sw uppenbarligen inte riktigt alla.
Birgersson
"När man sitter där och hittar på ett kreativt upplägg för att
kunna plocka ut maximala ersättningar, tänker man då
inte på risken att bli granskad, avslöjad, förödmjukad
och avsatt?"
sw Högmod heter det. Moral och etik är knepigt, först kommer magen, sedan moralen, och detta med "framgång" på bekostnad av något, något som i sin tur icke sällan är kopplat till skam, dvs en risk, risken för anseendet att inte leva som man lär. S.W
Birgersson
"Tydligen inte. Riksdagslönen på 65 000 räcker inte?"
sw Nix, 10.000 skattefritt i månaden är ingen fantastisk summa, om man har ett sådant behov av expenser. Det är väl bara att se sig omkring, statusprylar och dyrbarheter överallt, någonstans ska notan betalas, och är man i dessa kretsar räcker inte 20 + 15 Kkr så långt, eller vad det nu blir. Boendeersättning + traktat är räddningen. Mycket pang för pengarna, och i princip sanktionerat, tills det blir påkommet.
Birgersson
"Här är min bästa gissning:
Alltför många politiker ser rese- och bostadsersättningarna
som pengapåsar med namnlappar på. Utgångspunkten är att det
redan är deras pengar. Den som inte utnyttjar alltsammans har
liksom förfördelats i relation till politikerkollegorna."
sw så är det, redan intecknad gottepåse.
Birgersson
"Och det kanske är ganska lätt och ganska mänskligt att hamna där.
sw Jo, för att bli riksdagsman från bygden, representant för Sörmland, är det rimligt att vara folkbokförd i bygden, som man verkar för, på plats i Stockholm, och med
detta en massa finurliga traktamenten. Att man sedan inte har råd med dubbelt boende, är inte konstigt, det som är konstigt är att gå över gränsen, och sas bosätta sig ute i skogen, och låtsas leva, på ett sätt som man inte lär. Jubelklantingt.
Birgersson
!När man väl sitter där på sin hett eftertraktade riksdagsstol med
sitt hett eftertraktade riksdagsarvode, när man upplever att 65.000
kr inte var så himla mycket pengar trots allt, särskilt inte efter
att all den där skatten är betald."
sw jepp, 65.000 kr blir inte väldans mycket över efter att skatten
är betald, och riksdagsledamot är trots allt en position som kanske
vederbörande själv uppfattar som krävande, representativt. Detta att
man trots allt anser att "apanaget" inte riktigt räcker till, att
bo och leva rimligt gott. Dessutom är det ingen billig sport att ta sig till positionen,
ska man dit på kort tid krävs inte bara skicklighet och tur, utan även resurser, dvs pengar, annars blir du beroende av att bli alltför köpt.
Birgersson
"Man hade kunnat jobba i ”näringslivet”, eller som GD på en myndighet,
som ordförande för en biståndsorganisation, som facktopp."
sw Jo, en vanlig avdelningschef på en myndighet tjänar mer.
Birgersson
"Tankarna spinner i väg: ”Vad hade väl inte jag,
med min personlighet, min erfarenhet, mina kontakter,
min examen, mitt driv kunnat få för position? Och till
vilken lön, va? Men nu sitter jag här, offrar mig för
demokratin.”"
sw Eller snarare, hur ska jag som "talesperson" för landets näst största parti
kunna representera våra väljare på den här lönen,
och dessutom försörja en familj. Det går faktiskt inte ihop, det är ingen billig "hobby"
att leva och verka i Stockholm.
"Och så börjar man titta lite närmare på de där bidragssystemen."
sw spot on, man måste dessutom aktivt söka dem, och då vet man vad som lrävs för att få bidragen. Det är inget som bara uppstår av sig själv.
Birgersson
"Om lönen inte är till belåtenhet kan man som politiker
driva den frågan i riksdagen. Eller så kan man hoppa av
uppdraget och ta det där välbetalda jobbet. Att trixa med
ersättningsreglerna är världens sämsta idé."
sw Jepp, det är för att säga som det är, lågbegåvat. Risk vs vinst.
Men alltså något som inte är första gången det sker. Det är klart att
det är lätt att falla i fällan, eftersom det "krävs" att de är folkbokförda
i sin valkrets inför riksdagsvalet, och sedan verkar de ofta redan i Stockholm, och har
sina omkostnader.
"Tänk såhär: Det jag gör nu, tål det en journalistisk granskning?"
sw Tydligen lite mycket begärt? Eller snarare, han tog en risk, som sannolikt var kalkylerad. Dvs han har övervägt denna tanke, överlagt med sig själv, och kommit fram
till att risken var värd att ta. isen höll ju ända hit. S.W
Skicka en kommentar