Det blev en mycket bra kväll för Demokraterna. Partiets kandidater Phil Murphy och Ralph Northam vann guvernörsvalen i New Jersey och Virginia med goda marginaler. Särskilt Ralph Northams seger blev överraskande stor - ungefär nio procentenheter före republikanen Ed Gillespie.
I valen till delstatskongressen i Virginia blev demokraternas framgångar sensationellt stora. I skrivande stund har de goda möjligheter att ta över majoriteten i House of Delegates (ungefär motsvarande representanthuset i den nationella kongressen), vilket nästan ingen hade räknat med i förhandsdiskussionerna. Före kvällens val hade republikanerna 66 av House of Delegates 100 mandat.
Det var också roligt att demokraten Danica Roem valdes in i Virginias House of Delegates. Hon är den första öppna transgender-personen som tar plats i en delstatskongress. (Om jag förstått det rätt valdes transgender-personen Stacie Laughton in i New Hampshire 2012, men tillträdde inte uppdraget.) Hennes republikanske motståndare Robert Marshall vägrade adressera Danica Roem med "hon" under valkampanjen, och han informerade i sitt kampanjmaterial om att Danica Roem inte var född som kvinna.
I Virginia visade exit poll på en ökad polarisering mellan väljarna efter kön, ålder och hudfärg - men inte efter inkomst. Även stad/land-faktorn tycks ha ökat i betydelse
I borgmästarvalet i New York blev Bill de Blasios seger lite större än väntat. När 97 procent av rösterna var räknade ledde han med 38 procentenheter - 66.1 mot 28.1 - över sin republikanska motkandidat Nicole Malliotakis. Valdeltagandet tycks ha varit ungefär lika lågt som förra gången, 2013.
Hur kommer demokraternas oväntat stora framgångar att påverka förutsättningarna att ena det splittrade partiet? Och hur påverkas förutsättningarna inför kongressvalet nästa år? Valresultaten var ett uttryck för en "anti-Trumpvåg", säger CNN. Många spännande frågor, vilka vi lär få anledning att återkomma till.
3 kommentarer:
Jo, det kallas rekyl.
Det var väldigt nära att Hillary tog valet, men ska man vara ärlig i efterhand,
så hade hennes Kampanj vissa svagheter, detta med att inte ta alla väljare på allvar, och då kom protesten. Visst var det många som röstade för Trumph, men det borde ha varit ett rekordstort antal som röstade mot Capitol Hill. Det är egentligen läskigt, Trumph borde inte ha blivit vald, men nu blev han det, och frågan är om det kommer ut något gott av detta? Alltså både i det demokratiska och Republikanska partierna, och det ser faktiskt ut som att det kommer att ske bot och bättring - i vart fall en smula. Trumph har vi fått för våra synder :-) och man vet inte om man ska skratta eller gråta. S.W
S.W.
Trump blev inte vald i Sverige! Det var en hel del som röstade mot Hillary.
De ville inte ha 4 år till med Obama stil i Vita Huset.
Jepp - jag har inte talat med så många, men en del, "common people" från både USAs döra delar och från England, som intygar detta. Viljan att påverka, för en gångs skull. Detta gjorde man vid Brexitomröstningen, och det gjorde man genom att inte rösta på Demokraterna. Det är inte ens en hemlighet i USA, hur mycket medel som behövs för att driva en presidentkampanj, och att man behöver den finansiella delarna liksom delar av tex läkemedelsindustrin med sig, för att komma på fråga. Så många röstade mot Hillary. men man måste alltså begripa detta med soffan, att många är rationella, i normalfallet inte röstar, om de uppfattar att det inte spelar roll. Om väljarna uppfattar att valet handlar om något de kan påverka, vad det nu än är, så reser sig menigheten upp ur soffan, precis som om det är revolution. Exakt vad det är för mekanismer som trigar detta kan man aldrig så noga veta, men det handlar om hur man dels uppfattar något själv, oc sedan hur detta uppfattas i relation till andra likasinnade. I fallet Trumph uppfattade väljarna ett avbrott från en tidigare likgiltighet, och i fallet Brexit var det nog trots allt en annan snubbe med ett avvikande beteende och en lattjo frilla, Boris, som sa blev symbol för missnöjet.
Alltså, missnöje finns allid, det är människor vi talar om, men missöjets grad är en funktion av hur man har det faktuellt, hur man kan artikulera och bekräfta detta i sitt närområde, identifiera och formulera detta i en vidare krets (internet) och sedan kanalisera (rikta) detta mot något, ett objekt. Och då behövs det en typ av gestalt, ofta kallad ledare som leder sillstimmet, och det är egentligen inget nytt alls. Det finns övertydliga beskrivningar i bland annat bibelns bägge testamenten på just detta eviga fenomen. Just nu pågår en icke tillrckligt uppmärksammad match mellan lokala icke-sankionerade småbåvar, och större lokala storpåvar, där utgången inte alltid är klar, det handlar om grundläggande värden och vad som är mest riskfullt, att inte rikta sin lojalitet mot. Upproret bland kvinnliga skådespelare just nu är ett gott exempel, ensam är ingen stark, inte ens med sina fackförbund, men... just nu går alla samman som en kraft, och då är många män i samma sandlåda väldigt tysta. Det är en märlig världs mellan:
.............VERKLIG
............I......I
Förespeglad...<->...Önskvärd
.............VÄRLD.........
Om den verkliga världen situationen inte stämmer med den önskvärda (börvärdet)
så har människan några val, endera att försöka anpassa sig till verkligheten, eller försöka ändra på verkligheten, eller så ändrar vi på vår förespegling av hur något är eller förhåller sig. Våra politiska ledare har flera uppgifter i detta, dels att tala om vad som är önskvärt, varthän vi ska, sedan ska de tala hur det är och vad de kan göra något åt det hela - Typ Detta är inte OK eller så här får det inte vara. Men...
om man samtidigt förespeglar något som inte stämmer, så får man alltså problem med ordningen i marschledet. Det märkliga och intressanta är att Trumph ror hem detta med att inte ljuga - med att han ljuger som en häst travar. Då har man en svårlöst ekvation om man påstår att man inte är en lögnare. Måhända en paradox. S.W
Skicka en kommentar