Nu står det i praktiken stå klart att Ulf Kristersson kommer att väljas till ny partiordförande för Moderaterna. På sin Facebook-sida berättar Kristersson att han står till förfogande för uppgiften som Moderaternas partiordförande. En av hans huvudkonkurrenter Elisabeth Svantesson säger till Dagens Nyheter att Ulf Kristersson "är den person som jag tror är bäst lämpad för att bli moderaternas
nästa partiordförande, samla partiet och stärka förtroendet för vår
politik".
Ulf Kristersson sätter också ned foten i regeringsfrågan. I en nyckelmening i sin programförklaring på Facebook skriver han: Alliansen ska försöka bilda regering och lägga fram en budget efter
nästa val, oavsett om de rödgröna blir större eller mindre än Alliansen. Det är en linje helt tvärtemot den princip Fredrik Reinfeldt förespråkade, att största block skulle bilda regering. Det är också ett förtydligande av de besked som vid olika tillfällen lämnats av Anna Kinberg Batra.
Jag är en vän av tydlighet, och uppskattar Ulf Kristerssons besked. Men hur ska en sådan regering kunna regera? Att Sverigedemokraterna skulle släppa fram en sådan regering och aktivt stödja dess budget i fyra års tid utan att få något i gengäld är inte särskilt sannolikt. För att uttrycka det milt.
Ulf Kristersson vet förstås att en sådan regering knappast skulle fungera. Men genom att formulera linjen bidrar han till att skapa lugn i sitt eget parti. Ulf Kristersson vet också att situationen knappast kommer att uppstå, eftersom Liberalerna och Centerpartiet säger entydigt nej till ett sådant arrangemang.
Jag noterar också att Ulf Kristersson i Aftonbladet backar från Anna Kinberg Batras linje om moderat samverkan med Sverigedemokraterna i frågor där Alliansen inte är överens. Det var ett glädjande besked, och jag hoppas att han kommer att hålla fast vid det.
Däremot är det viktigt att komma ihåg att Sverigedemokraterna är ett parti med nazistiska rötter och som är impregnerat av rasism. Det är oroväckande att Ulf Kristersson vill ge Sverigedemokraterna politisk legitimitet genom att tänka in dem i ett framtida regeringsunderlag.
5 kommentarer:
Ena alliansen och moderaterna genom att låta två mindre partier bestämma att de inte regerar med SD, trots att det största partiet vill. Medan det minsta inte vågar diskutera vad de verkligen vill. (Kristdemokrater i Svenska kyrkan låter tex inte som att de kommer från ett parti som vill samarbeta med SD)
Är Odenberg förbikörd nu?
1 Grunden till moderaternas kris lades av Fredrik Reinfeldt. Dels ledde den migrationspolitik som han drev och som havererade hösten 2015 till en kraftig ökning av SD, en ökning som sedan späddes på av den decemberöverenskommelse han var arkitekt till. Därför hade AKB en omöjlig uppgift. Taktiskt sett förvärrade hon naturligtvis situationen genom den diffusa öppningen mot SD i januari vilket ledde till att reinfeldtmoderaterna gick till centern i betydande utsträckning. Och med Kristersson som partiledare kvarstår frågan varför de medverkade till den politik de idag tar avstånd från.
2 Att en socialdemokrat på vänsterkanten till varje pris vill förhindra att alliansen ens tar stöd av ett passivt SD är naturligt. Det är ju ett säkert sätt att säkra ett fortsatt regeringsinnehav för S. Jag har dock inte hört att socialdemokraterna beklagar sig när SD stöder deras förslag. Ulfs besvärjelser, vissa skulle säga demonisering - av SD har dock inte visat sig vara en framgångsrik taktik eftersom SD förmodligen blivit största parti bland manliga LO-medlemmar. Även om det för min egen del är uteslutet att rösta på SD tycker jag t ex att det är utmärkt att SD motsätter sig (det av v) dikterade "vinstförbudet" i välfärden.
3 Mycket kan hända fram till valet. Alliansen är idag svårt splittrad och gör därför allt för att förskjuta perspektivet genom att skadeskjuta S. Och den gratiskaramell som Transportstyrelseskandalen innebär kommer de att suga på helt till våren. De avslöjanden som framför allt DN gör blir onekligen alltmer besvärande.
4 Jag har mycket svårt att tro att alliansen tillåter en ny vänsterregering efter valet. Löfvens dröm om s+l+c kan bli veklighet. Mp behöver slicka såren och v passar liksom SD bäst på läktaren. Mot det talar att l och c borde ha lärt sig av mp:s öde och att centerns nyliberaler ligger långt från gråsossar. Var i i själva verket skulle behöva är breda uppgörelser tidigt i mandatperioden om t ex ränteavdragen, integrationen, kommunernas kraftigt ökade behov av pengar etc. Högkonjunkturen, som främst har internationella orsaker har snart passerat toppen och räntorna kommer att stiga. Bostadsbyggandet står inför en kostnadskris osv.
KB
Detta börjar bli svart humor:
vi kan väl enas om magiskt tänkande.
- Vi låtsas att SD fortfarande inte finns.
- Vi låtsas att de beslut som ligger till grund för att de som inte finns, alltså SD, inte heller finns.
- Vi låtsas att att den debatt som föranledde DÖ, (det var ingen), den kom efter, när det började gå upp för alla och envar, vad DÖ innebar praktiskt, inte heller finns.
- Vi låtsas att den verklighet de väljare som sympatiserar med SD inte finns, så behöver vi inte försöka vinna tillbaka dessa, utan man fokusera på de väljare som fortfarande inte tagit steget över, och sympatiserar med SD, inte heller finns, men om de finns, så utesluter vi att det finns risk, att de inte finns, om de nu finns.
- Vi fortsätter att låtsas som att Riksdagens behov av att kuna bilda stabila regeringar inte finns, och vi låtsas att den som vill bli regent och bilda regering, inte heller har behov av att bilda regering på stabil grund.
- Vi låtsas att S inte får problem att bilda regering med L och C och vi låtas att C och L inte får dito.
- Vi låtsas att alliansen fortfarande finns, eftersom om den inte finns, så kan inte borgarna ta över regeringsmakten.
- och framför allt så låtsas våra journalsiter att vi befinner oss vid tiden före att SD blev vågmästare, så att vi kan fortsätta kalla högern för höger och vänstern för vänster, och att vår demokrati inte har några större uppgifter framför sig, som låter sig hanteras med svaga minoritetsregeringar.
Ja, detta är ingen enkel fråga, eftersom alla som kräver tydlighet, inte har ett svar, och är någon tydlig, eller i vart fall försöker förklara hur landet ligger, så passar det inte de självbild vi har, som ett land utan parlamentariska problem.
Nä, den väg som valts, är den enda vägen. Det går att utesluta SD i retoriken, men inte i politisk praktik, och så länge våra politiker slipper tala om detta, utan bara får trycka på sina knappa i fred, så kanske vi slipper problemen vi har, den säck poliiken uppenbarligen givit upphov till, när alla triangulerade mot mp 2002 - 2014.
The sakpolitik stupid, gav upphov till nya förutsättningar och därmed grogrund för ett ny politiskt parti, och är mr Batra skicklig, så kommer det gå att göra stor humor på den största elefanten av alla i rummet. Talar man inte med eller om spöket, så växer det så klart, om inte annat som abstraktion, fan ta SD, (men inte dess väljare) som smugit sig med i båten, där ingen längre vill ro, och vad händer då? S.W
Jag blir mörkrädd när tänker, att skutan ska styras med denna mans värdegrund so ledstjärna.
Ulf Kristersson flyr mitt under en intervju
https://www.youtube.com/watch?v=4EQ0EVlH1u4
Skicka en kommentar