Well, well. Jag fotograferade samma konstnärliga verk i augusti förra året, då det stod utställt i Vasaparken i Göteborg. Det fanns väl de som grumsade då också, men utställnngen blev ingen nationell angelägenhet. (Ja, jag vet att det finns ett starkare symbolvärde i Sergels torg än Vasaparken. Men i alla fall.)
Flaggor har ett starkt känslomässigt symbolvärde. I början av 1970-talet gick jag med i ett antal Vietnam-demonstrationer, arrangerade av De förenade FNL-grupperna i Sverige (DFFG). Ofta avslutades manifestationen med att en amerikansk flagga brändes, till demonstranternas ohöljda jubel.
Jag tänker också på Jan Hammarlunds protestsång "Flamma stolt", från hans debutalbum "Befriade från skolan" (Silence, 1972) och som han framförde tillsammans med Turid Lundqvist. Sången var en travesti på K G Ossiannilssons patriotiska och högtravande dikt "Sveriges flagga", tonsatt av Hugo Alfvén och ofta sjungen av manskörer. Stim (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå) väckte åtal mot skivbolaget för brott mot upphovsrätten. Upplagan drogs in. Texten var så här:
Flamma stolt mot dunkla skyar
Måtte fanan brinna som halm
Liksom Vietnams skogar, fält och byar
Liksom människor i napalm
Amerikaner, nota bene,
vi vill inte bränna er,
vi vill bara, vi vill bara
bränna ert jävla stjärnbaner
När Jan Hammarlund fortsättningsvis framförde låten tvingades han recitera i stället för att sjunga. Han ändrade också lite i inledningsmeningen. På Youtube hittade jag en inspelning av den nya versionen, den kan lyssnas på här.
För mig är det viktigt i vilket syfte en flagga "skändas". Hade syftet med Mattias Norströms verk varit att håna det svenska samhället och vår frihet och jämlikhet hade jag sannolikt blivit provocerad. Men så är ju uppenbart inte fallet. I min tolkning blir den krökta stången en ingång till en diskussion om tillståndet i Sverige i dag, och om nationens betydelse i en globaliserad värld. Andra gör säkert andra tolkningar.
Som jag skrev på Twitter igår: Är man trygg i sin kärlek till Sverige tycker jag man kunde klara av ett konstverk med en böjd flaggstång.
2 kommentarer:
1 Böjd flaggstång.
Jag tolkar också att konstnären genom sitt "konstverket" vill utforska (kultursvenska för att låtsas vara vetenskaplig) tillståndet i Sverige. Och hans slutsats är uppenbarligen inte odelat positiv om han nu inte bekänner sig till de vill avskaffa nationalstaten.
2 Nostalgi
Jag gick med i FNL-demonstrationer några år tidigare än Ulf. Men jag slutade eftersom ett vanligt slagord var "Tage och Geijer, Lyndons lakejer". Det kunde jag inte instämma i. Att FNL-rörelsen hade betydelse för opinionsbildningen i Sverige är ostridigt, men den var en sk enhetsfront, vilket betyder att ledningen dominerades av kommunister (jämför Komintern). Inte så attraktivt för en dåtida socialdemokrat. Och Hammarlund var visserligen kritisk mot Baudes homofobi, men samtidigt pålitligt antiamerikansk.
3 Globalister
Flamma stolt är naturligtvis en högtravande text år 2017. Men vad tycker globalister om nationalsången Du gamla du fria du fjällhöga Nord?
undrar
Klas Bengtsson
Man kan se det som humor, och därmed självdistans (eller tom självförtroende).
Vår flagga / fana är en symbol för något, men vad? Jo, det vi själva väljer att lägga däri, en symbol för alla och envar, något att förenas kring, det universella och det partikulära på en och samma gång. Just nu en slokande flaggstång, med en vajande fana.
att detta måste få vara olika ting, är självklart, men kanske är konstverket lite väl sökt genom sin centrala placering invid kulturhuset, därför så viktigt att de som beslutat om just denna kulturyttring, likt tex De Geer, inte självfallet ser en uppgift att "skända" fanan. kanske är därmed konstverket lyckat på ett djupare plan, eftersom det inte provocerade, utan mer blev en suck, jasså, åhå, utan minst upprördhet. Det blev en metafråga, just för att det inte provocerade, ens på Sergels torg, och då är det hela ett tidens tecken - alltså översinnlig konst.
Trots allt centreras det hela kring något, en fana som utgör en nationell symbol, som om vi tar bort den, enbart innebär att vi har kvar Kungen, eller möjligen en dalahäst.
Det hypotetiska skänandet, kring den egna nationella symbolen och i någon mening "artikulerar" detta något, att enas kring, tex att man i en demokrati, där det är rätt att tycka olika, tom kan enas kring att man kan yttrycka sin tacksamhet för fanan :-) på olika vis, tacka fanan för att man får använda dess symbol för sin egen privata uppfattning om vad den betyder. Moder Svea böjer sig ner till den som ber, tex konstnären, och frågar, hur var det här då? och fortsätter att vaja för vinden. Fanan står pall även för tryck, må det kmma från in- eller utsidan, så är fanan där för den som behöver, alltså tom kulturkoftorna på barikaderna i det ack så ängsliga Stockholm.
För övrigt bör barn läras att "fan" inte med självklarhet betyder fläkt, som det kan stå på instruemntpanelen på bilar, inte heller grundformen av fana, eller ens vardagliga djävulen, eller som vanligast är, som negation, fan heller, fan trot, inte fan kommer... utan även en djupare och mer mångbottnad innebörd.
fänden, fennen, fänyn m. fl. former Jfr FANDERS. I samma bet. användes i fsv. även fjande, dvs fiende. Fan eller fana, kan vara fiende, och fienden, dennes fana, ja den väljer vi j själva vem det är, och om den är inom eller utom oss själva.
Annars är väl fana ursprungligen duk, av lat. pannus.
För övrigt rekommenderas "the inner game of tennis"
S.W
Skicka en kommentar