2017-08-15

"Raskt svängde jag ihop min tweet." Fem tips för en bättre nätkultur.

För ett par dagar sedan publicerade författaren Katerina Janouch en bild på Twitter föreställande riksdagsledamoten Rossana Dinamarca (V) i kort kjol eller kortbyxor, sittandes på en trappa på Medborgarplatsen där hon deltog i en manifestation för utvisningshotade afghanska ungdomar. "Trappan är mer effektiv än Tinder", skrev Janouch och antydde förment skämtsamt att Dinamarca hade andra avsikter med sitt besök än att uttrycka sin solidaritet med de utvisningshotade ungdomarna. (Tinder är en dejtingsajt, om nu någon skulle ha missat detta.)

Katerina Janouch möttes av stark kritik där många menade att hon sexualiserade och hånade Dinamarca. Rederiet Viking Line avbröt sitt samarbete med Janouch (där hon ingick i en expertgrupp för att motverka sexuella trakasserier) och Rossana Dinamarca har lämnat in en polisanmälan. På sin blogg skriver Katerina Janouch att publiceringen bara var ett skämt, men vecklar samtidigt in sig i ett resonemang om att ensamkommande utnyttjas av socialarbetare och så kallade batikhäxor varav Johanna Möller, mörderskan i Örebro är det värsta exemplet.

Jag tycker att Katerina Janouch agerande är ett bottennapp som ytterligare sänker nivån i samtalstonen på Twitter. Det är mycket tråkigt, och också oacceptabelt. Om det i detta fall också är brottsligt får förstås rättssystemet avgöra.

Vad är det som gör att människor i sociala medier - och särskilt på Twitter - häver ur sig saker som de inte skulle göra i andra sammanhang? Jag tänker då inte i första hand på alla nättroll som fegt sprider sitt gift bakom anonymitetens skydd, utan de som agerar öppet och under eget namn. Två förklaringar brukar lyftas fram i debatten. Den första är att nätet skapar en slags skenbar distans till den man förolämpar. De hånfulla kommentarerna blir möjliga på nätet på ett sätt som skulle vara betydligt svårare i tryckt press eller i radio- och tv-sändningar. Den andra är att sociala medier kräver impulskontroll eftersom det är så lätt att publicera och ingen redaktör ställer några krav. "Raskt svängde jag ihop min tweet", skrev till exempel Katerina Janouch själv på sin blogg som en förklaring.

Hur ska vi då motverka denna negativa nätkultur, där hat och hån tillåts ta allt för mycket utrymme? Nedan bjuder jag på fem tips.

1.) Skriv ingenting när du är upprörd.

2.) Om du ändå skriver när du är upprörd (många menar att de skriver som bäst när de är upprörda) så lite vänta med att publicera. Räkna till tio eller ta en kopp kaffe och läs sedan igenom texten igen.

3.) Om du efter genomläsning fortfarande är lite osäker så låt någon omdömesgill person i din närhet också läsa. (Ja, jag vet att det gäller att vinna momentum och att vara snabb - men bättre att det blir rätt än att det går fort.)

4.) Tänk efter - skulle du formulera dig på samma sätt om du skrev i en tidning eller fick uttala dig i tv eller radio? Om svaret blir nej - låt då bli att publicera.

5.) Skulle du säga samma sak till den person som du skriver om, ifall du satt på tu man han med denne? Om inte - ändra dina formuleringar.

Ja - kanske blir livet i sociala medier något tråkigare om vi följer dessa regler. Men i så fall tror jag tråkigheten blir en dygd.

Jag skriver ju en hel del själv. Gud må förlåta mig somliga rader, för att citera Ferlin. Tidigare hade jag en tendens att bli raljant, men jag tror att jag vuxit ifrån det nu (även om jag som ofullkomlig människa säkert faller tillbaka i gamla synder ibland).

Så låt oss tillsammans hjälpas åt att vrida debatten i en mer positiv och respektfull riktning. Kanske att mina råd kan vara ett litet steg på vägen.

11 kommentarer:

Bengt-Oswin sa...

Jag har kämpat i två månader sedan en vän blev uthängd i en grupp. Nu känns det som gruppen har omvandlats från en hatgruop där några få har tagit till orda till en inkluderande grupp där fler vågar öppna munnen.

Ballongberget sa...

Tack för de väl formulerade punkterna. Jag gillar dem alla. Hoppas många gör det och dessutom praktiserar kunskapen.

Anonym sa...

PK snömos. Bättre än den förstenade svenska diskursen är ett Parliament med sina backbenchers vars häcklande innehåller många sanningskorn eller ett Knesset med dess eviga bus-språk. Båda är uttryck för en vital och innefattande demokrati som helt saknas i Sverige.

Mats Wångersjö sa...

En god vän till mig hade en loop på sin dator. När han klickade på sänd skrevs inlägget Ut på papper. Först när han läst det och klickat OK gick det iväg. Stoppade många oövertänkta inlägg.

Marja Konttila sa...

Tack för ett bra inlägg. Det här är viktigt. Det är viktigt, att alla goda krafter säger ifrån och markerar hat, hot och mobbning om och om igen. Det ska aldrig normaliseras.

Att bekämpa ondskan eller en motståndare i allmänhet med humor är en bra strategi. Om man skrattar t.ex. åt en farlig ideologi, förlorar den i trovärdighet och styrka. Men att gå till personangrepp i stället för opinion blir någonting helt annat.

Anonym sa...

Tips till dig Ulf - det hade varit snyggt om du på samma sätt som till DN och Expressens artikel länkade till det du refererar till och kort citerar/sammanfattar i Janouch blog ("På sin blogg skriver Katerina Janouch att..."); jag menar så att läsaren kan bilda sig en egen uppfattning.

Per Hermansson sa...

Mycket bra skrivet...

Örjan Liebendörfer sa...

En annan sak jag sett den sista tiden är hur riksdagsledamöter behandlar varandra i twitterflödet. Garanterat inte på ett sätt de skulle göra i kammaren eller på tu man hand. Jag tycker det degraderar ämbetet och är ovärdigt de som valts till ett av Sveriges viktigaste jobb.

Anonym sa...

Ulf, kan du ordna så att ditt inlägg blir översatt och skickat till en som verkligen behöver dina råd, Donald Trump! Orion77

Ulf Bjereld sa...

Tack för kommentarer! Anonym 12.24: Det finns länk till Janouch blogg i texten, lite längre ned. Men jag lägger in en länk tidigare nu också.

Anonym sa...

Bra råd! Jag brukar tom vänta flera dar innan jag formulerar ett svar (ifall jag av någon anledning är upprörd). Då kan jag inse att det svar jag hade tänkt mig från första början hade innehållit många svagheter.

Percy Barnevik ger det i mitt tycke kloka rådet: prata med personer när du är upprörd. Skriv när du vill berömma. Ofta gör man tvärtom.

Kjell Eriksson