Efter det fasansfulla terrordådet i Paris har Frankrike begärt militär hjälp av EU enligt artikel 42:7 i Lissabonfördraget. Innebär förfrågan att Sverige nu är förpliktigat att militärt bistå Frankrike och att den militära alliansfriheten är överspelad? Svaret är nej.
Artikel 42:7 stadgar att om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium så är "de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den
medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i
enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga". Men denna starka formulering följs omedelbart av en reservation: "Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik". Reservationen avser bland annat de militärt alliansfria staterna i EU, däribland Sverige.
En del menar att artikel 222 i EU:s funktionsfördrag - den så kallade– Solidaritetsklausulen – är användbar. Artikeln lyfter explicit fram terroristattacker mot en medlemsstat och stadgar: "Unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av
solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller
drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av
människor." Kravet på åtgärder är dock allmänt hållet - "handla gemensamt i en anda av solidaritet".
Sverige har också sedan 2009 formulerat en egen solidaritetsförklaring, i förhållande till EU:s medlemsstater och till de nordiska staterna. Den lyder: "Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett
angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land och vi
förväntar oss att dessa agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt
land ska både kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt." Även här är emellertid kravet på handling mycket allmänt formulerat - det enda som sägs är att Sverige inte skall förhålla sig passivt.
Sverige skall självklart stödja Frankrike. Det ligger i Sveriges eget intresse och är ett uttryck för våra grundläggande värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet. Islamiska Staten (IS) utgör ett hot mot dessa värderingar och organisationen begår vidriga handlingar. Men vi skall stödja Frankrike inte för att vi måste eller enligt olika fördrag skulle vara tvingade till det - utan för att vi vill, för att vi själva väljer det.
14 kommentarer:
En tangentiell tanke: är inte artikel 42:7 intressant också för att den visar att huvudargumentet som NATO anhängarna har inte riktigt håller: att vi inte kommer stå ensamma i den väldigt osannolika händelsen av krig och att vi kan vara solidariska i fall våra grannländer utsätts för aggressioner, även om vi inte är med i NATO.
@ Karl Persson
(Gör ett nytt försök med en kommentar som förhoppningsvis passerar Ulfs åsiktskorridor)
Om din tanke är riktig - vilket jag inte är säker på - tycker jag att det snarare är ett argument för NATO. Ett bärande argument från NATO-motståndarna har ju varit att vi inte ska tvingas delta i konflikter i andra länder.
Klas Bengtsson
Klas: Alla inlägg som håller sig till sak, håller god ton och är undertecknade med namn publiceras. Minns inte att jag skulle ha refuserat ett inlägg av dig, men så kan naturligtvis ha varit fallet.
Man ska (alltid) skilja på
VILL <-> VILL INTE
BORDE <-> BORDE INTE
MÅSTE <-> MÅSTE INTE
Detta gäller såväl individer som kollektiv, typ en regering.
Det är sina "borden" och "inte borde" man ska skippa (bullshit)
och fokusera på sina måsten, inte-måsten respektive Vill och vill inte.
Våld (konflikt) är en väg för att få sin vilja igenom
samarbeta (fred) är den andra.
FN och delvis EU är samarbetsspåret
Nato och delvis EU är konfliktspåret
man måste bara förstå att alla, 8utom då galningar) väljer samarbete om man kan, har möjlighet, och våld om man måste, (i vart fall Sverige).
Vissa länder, läs stormakter använder våld för att de vill, och då numera oftast genom ombud, war by proxy. IS är ett sådant fenomen, men man kan säga att var enda småkrig sedan 2a världskriget i grunden är krig genom ombud, för om samtliga stormakter kunde komma överens, skulle man ganska enkelt kunna få stopp på alla småkrig/frihetskrig etc.
Nu har Sverige gått med i EU, och varit med om att skapa de Europeiska stridsgrupperna, för att vi inte är med i Nato. Sveriges engagemang där har varit betydande, och har bara haft ett problem, de övriga länderna är med i nato, har också rustat ner, och har inte haft en tanke på att bygga upp en parallell försvarsallians inom EU, möjligtvis Frankrike undantaget.
När det nu kommer en vädjan från Frankrike, så är det både måste och vill, inte borde. Vi vill stödja Frankrike, för om vi inte gör det, så vill inte Frankrike hjälpa oss. Och vi måste också hjälpa frankrike, för det står i fördraget, frågan är sedan vilka kriterier som ska uppfyllas för att detta måste ska ske.
Om vi hjälper Frankrike halvhjärtat, så noteras detta, och då kommer vi att få halvhjärtad hjälp tillbaka, allt enligt hur solidaritet fungerar, även inom stormaktspolitik.
kanske ska man se det så att vi måste hjälpa Frankrike, det fattar nog tom mp, sedan är det fråga om med vilka medel vi vill hjälpa Frankrike. För även om man inte kan vara i krig med en terrororganisation, så är det i princip en armé man slåss mot, som bara kan besegras på marken. Flygplan behöver de inte, problemet är alltså markpersonal, i synnerhet specialförband. Nu är det ju så att Sverige insats i Mali är rätt långtgående, och ett led av Sveriges vilja att ligga bra till hos republiken, så det är nog ingen fara med den saken, vår hjälp är sas lagad.
Sedan kan man väl ana, mellan raderna, att det finns lite olika läger inom regeringen, exakt vad hjälp ska innebära. Vi har ju lagt ner vårt civilförsvar, så det finns inte så mycket läkare, mobila sjukhus, tält eller annat att bira med längre, och dessutom är det fullt upp på hemmaplan, och en bra start vore ju att fråga mp, skulle man inte kunna tänka sig att avdela resurser i statsbudgeten för civila insatser, eftersom det del nog är så att vi inte har så mycket egna militräa resurser att avvara, och dels kanske inte har så mycket budgetutrymme?
varför inte gradera upp civilförsvarsområdet, med Mps goda vilja, så kan Sverige garanterat stödja EU-alliansen med tex krigssjukvård, för det lär behövas, och är dessutom humanitärt, och helt förenligt med mps utrikspolitik.
Så frågan är:
om vi nu helhjärtat vill hjälpa Frankrike mot Islamska skräckväldet i Levanten och Irak - är det då inte fullt möjigt att mp vill att detta ska gå på försvarsmaktens konto? för att inte tulla på ngt annat? men om vi nu ska vara ärliga så har ju inte FM så mycket civila resurser kvar, och frågan är då mer om inte någon kan värpa fram en plan, för hur mp ska vara både humanitära och solidariska, för ibland hjälper inte ord, ibland måste man omsätta sin vilja i handling. Det är det som räknas när/;om ngn förväntar sig en gengäld. S.W
@Klas Bengtsson
Jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang.
Jag har upplevt det som att NATO anhängarna säger att det är allt eller inget som gäller, att Sverige inte ska förvänta sig något stöd alls om vi blir anfallna (underförstått av Ryssland) eftersom vi inte är med i NATO heter det.
Som Ulf skriver så är "kravet på handling mycket allmänt formulerat" i Lissabonfördraget så det går inte att alls att jämföra med ett NATO medlemskap. Men jag tycker att dessa solidaritetsförklaringarna som alla EU-länder alltså gjort visar på att sanningen inte är så svartvit som vissa vill få det till.
Ett annat vanligt argument (som står i motsats till det första) är att Sverige åker snålskjuts på NATO och att det inte är solidariskt mot våra grannländer. Men återigen så visar väl det här att sanningen inte är så enkel som NATO eller inte NATO utan det finns möjlighet att vara solidarisk även utan att vara med.
Vad gäller argument för att fortsätta vara alliansfria så har jag inte uppfattat det argument du nämner som det vanligaste. Det jag hört mest är att ett medlemskap skulle försämrar Sveriges säkerhetsläge: att vi skulle bli anfallna av Ryssland är mycket osannolikt enligt alla experter, men går vi med i NATO kommer vi helt säkert bli indragna i krig om en större konflikt bryter ut. Risken att bli indragen i krig ökar alltså väsentligt om vi går med. Att gå med i NATO skulle dessutom leda till en upptrappning runt Östersjön, något som också gör läget mer otryggt för Sverige.
Det är självklart också bra om riksdagen kan fortsätta att bestämma själv när och hur vi vill använda militärt våld, att inte dras in i konflikter vi inte riktigt kan påverka eller förebygga. NATO är en kalla kriget konstruktion och var möjligen logisk då när det fanns en påtaglig gemensam hotbild, idag ser världsläget helt annorlunda ut. NATO är idag en lösning som saknar ett problem, det är farligt och vi bör akta oss för att bidra till en ökad polarisering i världen.
Men olika debattörer har olika argument såklart och det som är viktigt för någon kan vara oviktigt för en annan.
Vill Sverige verkligen stödja Frankrike i dess brutala och hänsynslösa övervåld? Frankrike har satt in tungt bombflyg med resultat att en massa oskyldiga civila dödas. Sverige har ju en lång tradition av en human utrikespolitik som motsätter sig våld i allmänhet och brutalt övervåld i synnerhet - bättre att följa den linjen också i det här fallet. Visserligen är 129 döda fransmän en tragedi, men 129 döda civila araber i bombangrepp är en lika stor tragedi.
Det är nu utrikespolitik ställs på sin spets.
Sannolikt finns det krafter inom mp som inte
vill att Sverige ska bidra med ett ruttet lingon.
man kan väl fundera lite på sympatier med Kurderna
det är en problematisk inställning.
Det värmer verkligen hjärtat när Jonas Sjöstedt
förfäktar det enda som hjälper, markpersonal.
Fm har ju dessutom redan förklarat att man inte vill
bli av med ett enda JAS-plan till, så vad KD håller på
med kan man undra, kanske okunskap?
Naturligtvis är det så att om det kommer stridande svensk personal på marken
som hjälper Kurder i Syrien, och det är så enormt hjärtskärande att ingen kan hjälpa dem, så är de dels offer för ISIL (Islamiska Sekten Irak - Levanten)
Samt sannolikt för ryska attacker, för på något sätt verkar det som Syrien och Iran ser problem med Kurderna med. Kommer det markpersonal dit, så går det inte att bomba, och detta kan sannolikt inte komma från ett nato-land heller, med tanke på Turkiet.
Ärligt talat går det inte att ha koll på soppan, Kurdernas sak är så självklar, och det är mer fråga om att världssamfundet inte vill att Kurderna ska få en egen stat. Vad man alltså inte är insatt i är varför det inte ligger i Rysslands och Irans intressen att trycka tillbaka sunnigänget, och ockham säger att det är för shia i Irak inte vill det.
Hur som helst, vi har många migranter i Sverige som engagerat sig politiskt, och nu kommer saken i ett nytt ljys, hur gör man när det finns lojaliteter i alla möjliga härläger, då måste man ha en slags grundläggande norm, och det är enda, som utomstående, lite oroväckande att Mp fått sådan inflytande på utrikes- och försvarspolitik, för det är frågor som staten, i dess rå nakna betydelse, staten, vad den är, måste vara konstant med, för är man inte statisk i sin långsiktiga utrikespolitik, så blir det elände. USA utrikespolitik har varit för svajig, efter Reagan, Bush och Clinton.
Nä, utrikespolitik är alldelse för viktigt för att göra till inrikespolitisk slagfält av amatörer, så vi har en läxa kvar, att den skyhöga kompetens vi haft, tex Hammarsköld, Undén faktiskt gagnat oss väl, men när det blir en spelplan för korstsiktiga spekulationer, så rasar så klart även inrikespolitiken, eftersom det blir rena snurren om inte utrikespolitik vilar på en urstadig grund.
btw så var det Kurderna och utrikespolitik som regenereringen Fälldin sprack på en omgång. Av någon outgrundlig anledning var Ullsten/Ahlmark vädigt inblandade i just kurdernan sak,eller inte.
Så det går väl att gissa sig till att just dessa frågor inte går att kompromissa om, med mp, men däremot med vänsterpartiet :-) S.W
Detta ska bli spännande, tänk om det blir kurdspåret :-) som leder regeringen rätt, för regeringen måste ju agera, och den vill agera, men frågan är vad man vill göra, för hjlpa Frankrike är en sak, men vilka är det man ska hjälpa mer specifikt, det gör ju inte bara att sätta upp en front, det är en massa människor därnere redan som strider mot galningarna. Så de insatser man ger, avslöjar obarmhärtigt vilka och vad man inte vill stödja.
För att komma undan den känsliga frågan. nu kommer också frågan om humanitärt stöd in, Sverige borde faktiskt på allvar, via SIDA, stödja bland annat Kurder och flyktingar i denna krishärd, men frågan är med vilka medel, om regeringe ska spara in på biståndet, här vill man få en förklaring från mp, vad mer konkret ska vi vara solidrariska med när det verkligen gäller, och det kanske gäller mat, sjukvård, akuta insatser, tält, avlopp, latrin, ja allt det där vanliga som man i första hand brukar vilja ge till kvinnor och barn, i krigszoner, så varför inte hjälpa till dubbelt, dels med insatser från SIDA av rena humanitära åtgärder, sedan borde ingenjörstrupper vara välkommet, kanske några pansarvagnar, det går att avvända defensivt, som skydd vid framryckning, eller varför inte några giraffer innan de slaktas, mycket efterfrågade för bla eldledning/spaning, om nu någon politruk överskattade radarenheten i JAS, eller kanske tross/logistik, Prio kan säkert behöva testas i fält.Nä, mp vill nog inte ge människor som slåss för sina liv hård hjälp, och det är bara att gilla läget, men....
Regeringen kanske kan skicka militärpolis (för civila uppgifter i erövrade områden, (skyddar kvinnor och barn, och har Svenskar rätt till polisiärt skydd kan väl människor i levanten få det med? samt naturligtvis krigssjukvård, det är bara att spela upp några av avsnitt ur
M*A*S*H Mobile Army Surgical Hospital
M*A*K*S Mobilt armékirurgisjukhus
Det borde (notera borde) vi ju ha i beredskap, om någon inte går som det är tänkt, för om nu någon skulle smälla av några bomber, så gäller det u att ha den där kapaciteten, dels de ordinarie uppgifterna, och sedan överkapacitet.
S.W
Anonym 4:36 em:
Det är fel att jämföra bombningarna och terrorn och sätta araber mot fransmän. Att bara sitta på händerna och se på är inte heller ett bra alternativ som också leder till att fler civila dödas. De som får lida mest av IS terror är arabländer och muslimer, det som hänt nu med det ryska planet, i Paris eller Tunisien är ingenting mot det helvete som råder i Mellanöstern nu, efter alla år av krig och terror. Man kan fråga sig varför medierapporteringen ser så annorlunda ut från fall till fall men det är kanske inte rätt tillfälle för det nu.
Jag är den siste att förespråka militära lösningar och det är kanske inte den bästa lösningen i detta fall heller, men något måste göras för att få stopp på IS annars kommer de fortsätta att döda och terrorisera sig fram genom Mellanöstern.
Karl 10.16:
Om det gick bra för Sverige att låta nazisterna härja fritt i Europa och i våra grannländer, och om det gick bra att låta kommunisterna härja fritt i Östeuropa, Asien och Afrika, då går det väl lika bra att låta islamisterna härja fritt i Mellanöstern.
Vänstern har alltid kritiserat USA för att göra det som måste göras - i Viet Nam, i Afghanistan, i Irak, osv. Skall vi nu skicka svenska trupper för att göra samma sak?
Det är också ganska osmart av Sverige att nu dra fram den gamla amerikanska dominodoktrinen och applicera den till IS i Mellanöstern. Om inte hela Sydöstasien skulle falla till kommunismen (enligt dåtida svensk uppfattning), varför skulle då hela Mellanöstern falla till islamismen idag?
När nu arabvärldens motvilja mot "Västerlandet" koncentreras av IS är det märkligt att så ytterligt få bedömare ställer den relevanta frågan: Varför avskyr de oss?
En förklaring till detta kan vara den utbredda okunnigheten hos Europa om de historiska fakta som ligger till grund för arabvärldens syn på oss. Speciellt korstågen, och de dåvarande stormakternas ommöblering av Mellanöstern efter de båda världskrigen. Storbritannien och Frankrike skapade "inflytelsesfärer" genom att rita om kartan, utan närmare hänsyn till befolkning och kultur. I Nordafrika gjorde Frankrike, Italien och Spanien liknande ingrepp.
På Consortiumnews.com finns viktiga inlägg om detta, av förre diplomaten William R. Polk. Tre långa artiklar som förklarar saken.
Orion77
Daesh avskyr alla otrogna! Det finns ingen som helst ursäkt för deras barbareri.
Ulrika
Karl
" varför skulle då hela Mellanöstern falla till islamismen idag?"
Hela Europa!
@Ulrika 8:02 em:
Det finns inte någon ursäkt men det finns en förklaring till varför de kunnat få sådant inflytande. Det heter bl.a. Irak-kriget som föregås av en lång och förödande stormaktstradition av att söndra och härska i Mellanöstern.
@Anonym 10:13 fm:
Att lämna arabländerna åt sitt öde efter att man gått in och bombat sönder deras regeringar och infrastruktur och låta mördarna i IS ta över tycker jag vore ytterligare ett svek mot arabländernas befolkning, därför borde väst hjälpa till att stoppa IS och få ett slut på dödandet. Det bästa vore förstås om Irak-kriget aldrig inträffat. Idag gäller det att se till att en dålig situation inte blir värre. Det handlar i slutändan om att hjälpa så många människor som möjligt undan terrorn och fundamentalism oavsett om det gäller araber eller fransmän.
Skicka en kommentar