Svensk borgerlighet är idag kluven i en mer högerorienterad, konservativ gruppering och en mer liberal, i vissa fall mittenorienterad gruppering. Vi såg dessa grupperingar ta form redan i somras på de borgerliga ledarsidorna i en hätsk debatt om flyktingpolitiken, där tidningar som Svenska Dagbladet, Dagens industri och Göteborgs-Posten utgjorde en högerpol medan tidningar som Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Upsala Nya Tidning utgjorde en slags socialliberal pol.
Konflikten kan kanske tydligare gestaltas i form av den frihetlig-auktoritära dimensionen, där de tre sistnämnda tidningarna ligger nära den frihetliga polen, medan de tre förstnämnda tidningarna ligger närmare den auktoritära polen.
I höst har konflikten överförts till de politiska partierna, där Folkpartiet och Centerpartiet i huvudsak rör sig kring den frihetliga polen, medan Kristdemokraterna tycks ha börjat röra sig mot den auktoritära polen (där naturligtvis Sverigedemokraterna redan finns). Problemet för Anna Kinberg Batra är att denna konflikt skär rakt igenom hennes eget parti. En partiledares viktigaste uppgift är att hålla samman sitt parti. Däri består också hennes utmaning.
I min text för ett par dagar sedan ställde jag frågan om Decemberöverenskommelsens upplösning också innebar början till Alliansens upplösning. Många alliansvänner rasade och hävdade med emfas att de var precis lika eniga som tidigare. Nu, efter ett par dagar, är frågan om Alliansens framtid på allas läppar.
Centerpartiet och Folkpartiet rasar mot Kristdemokraternas självsvåldiga agerande och mot Ebba Busch Thors uttalanden om att Alliansen borde lägga en gemensam budget redan hösten 2016 och därmed utlösa en ny regeringskris med ett extra val hotande i horisonten. Centerpartiets 2:e vice ordförande Fredrick Federley går så långt att han ifrågasätter huruvida Kristdemokraterna fortfarande är en del av Alliansen. Anna Kinberg Batra tvingas slå knut på sig själv för att å ena sida markera att regeringens budget kommer att gå igenom och å andra sidan markera att allt är möjligt att ändra och att hon inte vill föregripa riksdagsbehandlingen av budgeten.
När partistämman är genomlevd måste Anna Kinberg Batra sätta ned foten. Tänker hon försöka behålla Moderaternas position i mitten, i nära samverkan med Folkpartiet och Centerpartiet? I så fall får Kristdemokraterna själva välja om de vill vara med i mitten eller fjärma sig från Alliansen och röra sig högerut och mot en mer auktoritär ideologisk position. Eller tänker hon försöka föra Moderaterna mot höger, i en mer auktoritär riktning, i hopp om att det ändå skall vara möjligt att återförena Alliansen inför valet 2018? I Karlstad kan vi få en första föraning. Spännande dagar väntar.
6 kommentarer:
När KD nu svikit decemberöverenskommelsen så råder återigen oförutsägbarhet i svensk politik, något som skadar oss alla. Nu måste man förbereda sig på alla eventualiteter. Man kan fråga sig om borgerligheten kommer försöka fälla regeringen så fort de vädrar framgångar i opinionen, då kan det kanske vara bättre för de rödgröna att behålla initiativet.
SD är inte sena att utnyttja situationen. Det verkar som att de chansar på att det ska bli ett nyval nu med deras "vi ska sätta partiet i ett valrörelsetillstånd", de har inte så mycket att förlora på det, blir det nyval så har de redan kampanjen igång. Blir det inte nyval får de i alla fall en del medieuppmärksamhet genom detta.
Allt detta mitt i en internationell krissituation, sorgligt tycker jag.
Jag är ingen statsvetare men tar mig ändå friheten att ifrågasätta höger-vänster eller auktoritära-frihetliga dimensionerna. För mig är det uppenbart att den dominerande partistruktur vi har idag är ett 100 år gammalt arv. Skulle vi starta från noll skulle vi ha andra partier idag. Är centern ett mittenparti? Inte i min värld. Partiledaren hat libertarianen Ayn Rand och nyliberalen Tatcher som politiska förebilder. Centern vill (i princip) ha fri invandring, sämre anställningstrygghet (ingen?), lägre löner osv. Olof Johanssons pragmatiska centerism (med vissa undantag) är ett minne blott. Folkpartiet är kluvet mellan en mer liberal gren (Björklund) och en socialliberal (Birgitta Olsson). Moderaterna är mycket riktigt delade mellan en nyliberal gren (Kinberg Batra) och en mer socialkonservativ (många kommunalråd). Socialdemokraterna innehåller många dimensioner. Nytt är att den postmoderna identitetspolitiken har fått kraftigt ökat inflytande. Traditionell, pragmatisk socialdemokrati har trängts tillbaka. Det finns också en idealistisk linje (tro och solidaritet t ex). SD, mp och v lämnar jag därhän. Så min förenklade slutsats är att det svenska partisystemet tyvärr försvårar lämpliga koalitioner eftersom gränserna går lika mycket inom partierna som mellan dem. Löfven kommer att regera med kniven på strupen under ständigt hot om nyval. Min gissning är att det inte blir något därför att moderaterna och framför allt socialdemokraterna skulle göra katastrofval och SD skulle (åter) bli vinnaren. Men osvuret är bäst.
Vi får väl se, det är inte säkert att det blir dåligt får någon, att KD såg till att bryta dö-läget, för det höll på att ända med förskräckelse, om det hade blivit låtsaspolitik till 2022, kunde vad som helst hända. men det betyder ju inte att KD gjorde rätt analys, utan mer att de hade lite tur.
Att Dö kunde upplösas utan att det är risk för att regerugnen faller, beror ju på att alliansen inte vill ha makten, lärdomen från 1992 sitter kvar, Wibble hann ju inte ens lägga vårbudgeten efter valet, innan ekonomin brakade samman, och att man höll fast vid kronkursen är lätt att kritisera i efterhand, man hade inte insikt om hur brutala finansmarknaderna var. Sedan satt S i 12 år. Så blir det ingen ekonomisk kris 2016/2017, så kan S mycket väl sitta kvar, om nu bara regeringen kan se till att fördela flyktingtrycket in i borgerliga kommuner, för det är ju där de särskilt öppna hjärtana finns :-). Om det däremot börjar storma lite på finansmarknaden och det börjar funderas på om Sveriges klarar av att hålla finanserna, vilket vi inte gör med nuvarande sitution om vi får en dipp på bostadsmarknaden, dvs om räntan höjs,(risken) för kapitalet, då håller inte kalkylerna för alla brf:er. Nä, KD har nog bara inte koll, och om ett halvår har vi glömd detta, då har det hänt något nytt som vi överanalyserar. Politikernas utspel nu är nog mest till för att brösta upp sig internt, det finns nog ingen sportmössa i världen, att AKB vill ta makten, nymoderaterna är vilse i pannkakan och siktar på 2018, det gör Fp med, och centern siktar naturligtvis ännu högre, och det verkar som att sänkta löner utan pensioner är deras framgångskoncept. Nä om M backar hem högerut, så kanske det spiller lite till men fortsätter nya M att triangulera hårt, så spiller det till SD :-) Nä, nu håller vi tummarna för att m får 15 % och de övriga småpartierna växer, då kan man lösa upp saker och ting, vår nuvarande blockpolitik är helt obsolet för den situation som nu föreligger, SD behöver låta saken bero. S.W
det är helt enkelt sannolikt att moderaterna som har bäst koll på ekonomin genom att duttit på finansdepartementet i åtta år, är livrädda för att ta makten 2016, och 2017 är det sas ingen idé. Så hur tänker lilla KD? sannolikt inte alls, det var nog bara ett utspel av någon som fick lite grandiosa känslor i sig, kanske rent av någon slags ande som dök upp. Att sänka regeringen och ta över ansvaret över regeringen är nog det sista m och fp vill, och naturligtvis även C. BNP per capita sjunker, och några bostäder kommer inte byggas, så länge inte staten står för risken (räntebidrag), dessa avskaffades för hyreshus runt 2002 efter en överenskommelse mellan S och M.
Innan 94 hade vi ett bostadsdepartement med ca 40 miljarder i anslag, för att hantera risk för insvesteringar i bostäder, och och nu är fastighetsskatt nog på väg tillbaka, dvs en progressiv fastighetsavgift. Under alla omständigheter så är det nog få som har koll på vad som händer med banksystemet om räntan (risken)stiger, och kds utspel, att vilja regera är iof sig lovvärt, (man vill ngt) men inte taktiskt. Nu handlar det om 2018, moderaterna kommer att fortsätta blöda, endera till S eller till SD, spillet till C är försumbart, eftersom C ligger på historiskt låga nivåer, man glömmer lätt bort det, när Stureplanslantisarna hyllas. Så går KD högerut är det bra, för m måste ju gå vänsterut, om de ska vinna marginalväljare.
På Perssons tid var ekvationen enkel A eller B, nu är det A (vänster) eller B (höger) eller C (pop) och då fungerar inte mallarna från amerikansk triangulering, vilken är helfestligt. Så det är vilse i pannkakan. S har gjort sitt stora tapp, och kan förklara sitt tapp till SD med att nymoderaternas stora varma solidariska hjärtan gällde för vissa regioner/kommuner, detta går delvis att reparera, men om nu bara Sveriges vanliga högerväljare får smaka på lite nyliberal sötma i sina hemkommuner, parallellt med lite högre ränta, dvs brferna får lite problem med sin avgifter, så kan mycket väl valet 2018 fall till s fördel.
Det handlar ju bara för S att kliva lätt högerut, och släppa fram Sjöstedt som den statsman han vill vara, driva på om solidaritet och koppla detta till Centernnyliberala irrläror, så kan Lööf få det rätt motigt, alliansen kan sannolikt gå på långlunch ändå till 2022 :-) och även de som drömmer mardrömmar om en regering med mp 2018, kan nog ändå inte låta bli att gotta sig åt att svinhugg går igen, att det inte är mer än rätt att nymoderaterna som var lite högmodiga, och blåste upp en moderatbubbla, som man tappat styrelseln över, den far lite varstans, dvs moderaterna vet inte längre vad de är, vart man har varit eller vart man är på väg. Man är:
allt och inget
allt eller inget
då blir partiet svårt att hålla ihop, samma tendenser som inom kds falanger, fps dito, centerns naturligtvis, avs lantis-centern och frihetscentern medan S bara ska hålla koll på spillet till...? KD nope, Nycentern? knappast, Fp, ja, i någon mån har fp potential här, däremot kan det bli spill mot SD och elker nymoderaterna, och de kommer att försöka upprepa tricket från 2006, det ser vi redan på tex LAS, så det blir fortsatt triangulering, och då piper KD högerut :-) Vilket innebär en perfekt triangel att bli snärjd i för nymoderaterna, spill till SD, spill till KD och spill till nycentern. och då behöver ju bara mp fundera på vilka rör de ska ha 2018, och S byta in lite vassar knivar så blir föreställningen riktigt bra. S.W
Skulle inte förvåna ett dugg om vi får en kultursvängning likt sturm & drang, snilletiden (Geniezeit
En rekyl på, inte upplysnng inte heller nyupplysning (tyvärr), för det kom ingen, postmodernismen övergår i muliidentitetsnervos för en massa unga människor där en icke ringad del kommer hänga på sekter och ultrareligiösa rörelsen, dvs småkaos, så det blir väl en sådan där klassisk rekyl mot de härskande kulturella (litterära) accepterade konventionerna i en brytningstid med kaos och jäsning likt tiden i Tyskland från 1760-talet till 1790-talet. Sedan kom visst nordiska krigen och Napoleonkrigen. dvs storkaos, under vilka konvulsioner Europa än i dag vilar på.
de där identiteten, Svensk kultur, som vi verkar vara rätt hemmablinda för.
Sturm und drang innebar krav på återgång till naturen, på ursprunglighet, på nationell och folklig egenart, längtan efter storhet och sanning, dådlust och samhällskritik, ja allt det där som man inte ska tala om :-) annat än som en listig hostorisk parentes med Goethe och grabbarna, och som långt senare kom att blomma ut i en ny våg av skandinavisk nationalromantik, typ Skansen, och sökande efter "kulturen" före industrialiseringen. Idag ser vi dessa strömningar i tex prepperrörelsen, och högerns och vänsterns förtjusning över att kasta sig ut i det okända. Till och med reinfelt från sitt himmelsperspektiv säger ju explcit, att vi alla ska bo ute i naturen, i skogen, bland träd och bär, för detta krävs äkta hängivenhet, och en längtan efter det gamla ädla strävsamma livet i backstugorna ruckel och undantag. Nu är vi några som hoppas på att någon i S läser om röda rummet, och inspireras av Djurgårdsstängslet, där det kan återuppstå en helt ny värld, ett nyliberalt lyckorike runt kröken strax utanför tullarna i nord ost :-) S.W
Vart vill Anna Kinberg Batra föra Moderaterna?
Idag söndag 17 okt, efter AKB stämmotal kan man ännu inte skönja det. Som ofta är det viktigaste vad som inte sades:
Om försvaret: Intet.
Om energiförsörjningen: Intet.
Om Sveriges infrastruktur, vägar och järnvägar: Intet.
Om utbildningen på universitetsnivå, forskning etc: Intet.
Etc.
Däremot: Invandringspolitiken stod i centrum. Under talet, som ackompanjerades av taktfasta applåder, kunde man tydligt känna närvaron av Jimmie Åkessons ande, trots den gliring mot Åkesson som talskrivaren hade infogat ("När frågorna blir konkreta står Jimmie Åkesson där, lika svarslös som ansvarslös.") (på sida 7 i partiets PDF)
Och gliringarna mot statsminister Stefan Löfven, och mot Magdalena Andersson: ("Det är inte oppositionens uppgift att lotsa budgeten genom riksdagen") (sida 8) föll platt -- det var ju inte S som konstruerade DÖ, det var "Nya Moderaterna", vars förre ordförande och förste DÖ-konstruktör kunde ses i salongen, bland övriga applådsugna åhörare (var han där i egenskap av stämmodeltagare, och i så fall för vilket distrikt?)
Kommer AKB med detta tal att återta väljare som gått till SD? Kommer hon att kunna misstänkliggöra S ännu mer, trots att regeringen är den som sköter verksamheten och gör det bra, med hänsyn till omständigheterna? Tror man inom M fortfarande att regeringens påtvungna "vänstersväng" ska bädda för en M/Alliansseger 2018?
Skicka en kommentar