2015-10-25

Går 1990-talet i repris? Som tragedi eller som fars?

Karl Marx hävdade att historien upprepade sig - den ena gången som tragedi, den andra gången som fars. För oss som var med på 1990-talet är det svårt att se något farsartat i det som nu händer, så risken är väl att vi befinner oss i tragedi-fasen.

I början av 1990-talet upplevde vi ökade flyktingströmmar, i huvudsak från Balkan. Flyktingförläggningar brändes. Ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti - Ny demokrati - skördade framgångar och tog plats i riksdagen. Den så kallade Lasermannen mördade en person och skottskadade ytterligare tio - motiven var att han hatade invandrare. Bert Karlsson, nöjesprofil och partiledare för Ny demokrati, var så hatisk mot folkpartiledaren Bengt Westerbergs liberala inställning i flyktingfrågan att han sa att han skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter HIV-smittad av en flykting.
 
I dag upplever vi ånyo ökade flyktingströmmar. Flyktingförläggningar bränns. Ett nationalkonservativt, främlingsfientligt parti skördar framgångar och har etablerat sig i riksdagen. I Trollhättan mördade en ung vit man två personer och skadade allvarligt ytterligare personer - motiven var sannolikt att han hatade mörkhyade invandrare. På nätet flödar hatet och det är inte svårt att hitta hyllningar till den person som begick morden i Trollhättan.

Det finns indikationer på att det vi ser idag till och med är värre än det vi upplevde i början av 1990-talet. Sverigedemokraterna har sina rötter i nazistiska kretsar och partiet har etablerat sig i riksdagen på ett sätt som Ny demokrati aldrig förmådde. I nätets undervegetation frodas under anonymitetens skydd en rasistisk diskurs och mobilisering som inte var möjlig för ett par decennier sedan. I början av 1990-talet fanns det visioner om framåtskridande. Diktaturerna i Östeuropa och Sovjetunionen hade fallit samman. Berlinmuren revs, människor återförenades. I dag präglas politiken snarare av brist på visioner och på stora, visionära berättelser. Framstegstanken ersätts av dystopier.

Men det finns också en del skillnader mellan situationen i dag och då som pekar i en ljusare riktning. Svenska folkets inställning till invandrare och till flyktingmottagning har konsekvent blivit mer positiv sedan början av 1990-talet. Sverige är fortfarande det land i Europa - ja, kanske i hela världen - där inställningen till invandrare och flyktingmottagning är mest positiv. Den antirasistiska normen har stärkts. Bert Karlssons ohyggliga uttalande om Bengt Westerbergs dotter är en omöjlighet i dag - inte ens Jimmie Åkesson skulle få för sig att uttala sig på det viset. Samhällets accelererande individualisering har stärkt rättighetstänkandet och de mänskliga rättigheternas ställning i debatten och i politiken. Vi har förhoppningsvis också lärt oss en del av det som hände i början av 1990-talet - både vad det gäller att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och att ta hand om de människor som söker sig hit.

Det gäller att hålla i. Stå emot. Ta fasta på det positiva i den antirasistiska normens starka ställning i Sverige och den vilja till partipolitiskt samarbete som finns för att hantera den uppkomna situationen. Jag har uttryckt kritik mot enskilda inslag i den blocköverskridande uppgörelsen om flyktingpolitiken. Jag är ändå glad att de demokratiska partierna tillsammans håller garden uppe mot Sverigedemokraternas människofientliga politik.

Läs gärna Ola Larsmo i DN igår. Och delta i manifestationerna "Inga fler kristallnätter!" den 9 november.

7 kommentarer:

Anonym sa...

En kort kommentar. Svenskarna i gemen är inte främlingsfientliga. Rasistiska kretsar kommer inte att få något avgörande inflytande. Men Ulf blandar bort korten. Det finns såvitt jag vet ingen seriös undersökning som visar att nuvarande migrationspolitik (till i fredags), dvs att ta emot ökat antal migranter, har stöd bland en majoritet av svenska folket. Det vet Ulf men han dribblar bort korten genom att blanda in låg främlingsfientlighet, vilket är sant men är en annan sak. Det är inte hederligt. SOM-institutets undersökningar visar som Ulf väl känner till att en pluralitet är negativa. Nu har ju tom Ulfs partiledare erkänt att detta är ohållbart. Det var på tiden tycker jag som är gråsosse som i inte umgås i välbärgade kretsar utan värnar de som är mest beroende av välfärdssystemet. Varför tror Ulf att finansdepartementet jag besparingar över hela fältet för att betala migrationen? Min förhoppning är att realistiska socialdemokrater och moderater gör upp om en migrationspolitik som inte successivt urholkar välfärdssystemet. Men den kommer inte att gillas av de som tror att man både kan ha kakan och äta upp den.

Lars sa...

"Jag är ändå glad att de demokratiska partierna tillsammans håller garden uppe mot Sverigedemokraternas människofientliga politik."

Lite märklig kommentar mot bakgrund av uppgörelsen, måste jag säga. Det här är ju den första uppgörelse som faktiskt går i en för SD önskvärd riktning. Ta bara det där med TUT. För inte länge sedan stod SD helt ensamma om att förespråka det bland partierna, nu är det Sveriges politik på området. Det talas även om att skicka iväg asylsökande från Sverige. Detta har alltså partier som MP gått med på. Helt sensationellt. SD har för övrigt under lång tid markerat mot allt våld, högerextremt, islamistiskt och vänsterextremistiskt etc. Skuld för mord och bränder kan man först lägga på partiet om det finns företrädare som uppmanar till sådant och det tolereras av partiledningen. Visst, man kan ha invändningar mot hur SD klarar renhållningen mot extremism, men knappast vad gäller ren terror och våld. Redan på 90-talet, för att anknyta till det, så stod dåvarande SD-ledaren Mikael Jansson och sa att SD kastar ut personer med huvudet före om de ens tänker på att begå terrorhandlingar.

Anonym sa...

Vi är nog bortom både tragedin och komedin. Det finns ju några som är ansvariga för NPM, och det är inte Bert, han är ett symptom, på avsaknda av skuld, eftersom han kan tjäna pengar på hela saken, och förmodligen, i berts värld, så tycker han i grunden samma sak som 1991, men eftersom han inte kan göra något åt saken, kan han lika gärna tjäna pengar, Politiken beställer, Bert levererar, och de flesta som är vänster, startar ju inte företag (utom Jan Emanuel), vad nu han har för för etikett.

Rent krasst - är det en marknad (marknadsekonomi) som är själva motorn i mottagande av alla flyktingar som kommer hit, (utom möjligen akutsjukvård), men både skola, tolkar, äldrevård och boende är på entreprenad, och är det vinst så är det, dessutom noll risk, eftersom staten står för intäkterna. Vad lösningen är vet i fåglarna? Här skulle man vilja veta mer från Vänsterpartiet, vad alterantiven är.

I övrigt är farsen fulländad med SD, som växer ur sin kostym, och ska utesluta alla som inte tycker som ledningen, kanske lyckades de, med alla nya nyttiga idioter, detta att spela kortet "socialkonservativ" dvs vad då? national är väl lite konservativt, och social gick ju igen i efterledet socialitistisk, dvs en skön blandning och populärsörja.

Ska detta räddas, är det nog dags att våra etablerade börjar ta tillbaka ordet (Lbegreppet) nation/nationalistiskt, i dess positiva form, och funderar lite på varför SD utesluter alla som tenderar att vara "nationalister" genom att utesluta dem, eller kalla dem Putinister, samtidigt som SD är mot nato och EU (men är man inte indirekt Putinist då?)

SD gjorde ju upp med sitt förflutna genom splitten till nationaldemokraterna, som försvann, och nu är det en ny "trottekamp" dvs följande grupper kan urskiljas:
- De gamla (gänget för Åkesson)
- de tidigare uteslutna (nationaldemokraterna, antikosmopoliterna)
- De nya SD, dvs Åkesson, Karlsson och Jomshof (med svans)
- De unga nya, som nu uteslut på löpande band.

Dvs att anklaga SD för sitt förflutan är meningslöst, detta är borta, den nya ledningen är ju livrädd för vad de representerar, dvs nationalism och att vara mot både USA och Ryssland och EU. S.W

Anonym sa...

Detta innebär att andra intressen kan påverka utrikespolitiken (på gott och ont, så SD-kampen är intressant, då den kommer att styra inriktningen på utrikespolitiken 2018, och det är därför man slår hårt nu, inrikespolitiskt.

Som de etablerade agerat kan nog SD bara vinna och vinna och vinna, på att bida sin tid, partiet kommer växa, och eventuellt att spricka, driver nu bara SD ledningen på lite till, så kommer partiet att rämna (eller revoltera), frågan är mer hur vänstern ska hantera detta, den så kallade socialkonservativa sidan, och den nationalistiska, här är nog fantasin och beredskapen begränsad för vad som komma skall, för det gå nog inte att föreställa sig hur landet ligger 2016 och 2017. Det är svårt att inte vara sugen på att bistå den uteslutna ("onda") SD-falangen med råd... :-), så att de grundläggande interna konflikterna inom SD blottläggs, vilket skulle minska SDs kommande vågmästarställning, fast detta är så klart mest en provokativ tanke.

Bollen är väldigt rund. Det blir inte två sidor
utan i vart fall fyra hörnor (eller snarare åtta)
eftersom det är svårt att förena nyliberala tankar
med konservativt eller nationalistiskt tankegods.

x-led vänster <-> Höger
progressiv <-> Konservativ

Y-led Social <-> Liberal
+ frihet <-> - frihet

z-led internationalist <-> nationalist


Suck - det blir inte en matris, och inte heller en tensor
men i vart fall en intressentanalys, med tre dimensioner.

Notera att det är lite av ett indiskt reptrick att vara socialkonservativ
men likväl var det det detta som S lyckades med mellan världskrigen,
vilket innebar att vi klarade oss utan inflytande från obehagliga irrläror.
Hur som helst har SD lite snott vad S spelade på för strängar fram till Palme.

Den gröna dimensionen är här utesluten, eftersom de gröna kan sorteras
in i progressiva liberaler som är internationalister.

Det går inte att åskådliggöra en 3-D bild i löpande text,
så nedan får illustrera tvådimensioner:

x-led vänster <-> Höger

y-led Social <-> Liberal
internationalist <-> nationalist

Eftersom socialisterna förr var kosmopolitiska internationalister,
och högern (de vita) nationalister, och genom att kapitalet blivit mycket
mäktigare än nationer, så har sas liberlerna intagit internationalisternas roll,
så blir det ju lite vajigt med ideologin för många, och det är denna krach, som SD så tydligt synliggör (och profiterar på)


Vänster Y Social Höger Y Social

V
Vänstersossar Original-KD

Erlandersossarna

Högersossarna

"socialkonservativa" SD

Bohmanmoderat

Nya KD

Nya moderaterna (AKB)

mp Nya moderaterna (Rajraj)


Vänster Y liberal Höger Y Liberal


Det är när man ska lägga in det nationalistiska z-led som det blir klurigt,
eftersom det beror på vad man menar med nationalism, pratar vi om samisk kultur
är det positiv nationalism, ocn pratar vi om icke definierad svensk nationalism,
så blir det svårare. Så länge denna ringhörna inte är inmutad eller definierad, så kommer kräftgången att fortsätta pga att man rör sig i ett (1) höger - vänsterplan, och inte ens ett tvådimensionellt, men ser man en 3-D modell i x, y och z-led, så är det lättare att förstå människors vilsenhet, jämte hur icke-real politiken blivit.
S.W

Anonym sa...

Grejen är nog mer att alla partier inte alltid är det som de utger sig för att vara,
och det gäller inte minst MP, så man ska ta SD med en nypa salt, vad de har för inrikespolitiska mål (makt) som alltså blir ett medel, och vad de ska med makten till,
dvs själva målet, dvs att ta makt från S, varför frågan om att se SD endimensionellt från dess historia rötter leder fel. SD är inte ett spår nazistiska, (nationalsocialistiska) avseende synen på härkomst, men livnär sig på det nationalistiska, som man döpt om till socialkonservativ, och social är minst sagt polysem, liksom konservativ. Nä, SD behöver man inte vara rädd för, utan mer rädd för de etablerade partiernas klantighet, och så går det med filterbubblor, man blir fången i sin egen föreställning, och kan faktiskt inte komma ur bubblan. SD snor godis från små barn, och har knyckt enkla poänger pga att nymoderaterna slängde in handsken i den högerkonservativa (nationalistiska) ringhörnan, som S korresponderade med en motsvarande vänsterprogressiva (nationalistiska) ringhörnan.

Nu har de bägge kombattanterna bekämpat varandra med att nationalism, dvs att den egna valmanskåren kommer först, och därefter resten av världen, och då är det tydligen svårt att vända om. <komedin blir fulländad, om nu SD kan spricka, eftersom det är ett pågående kommunalt uppror, som tom ekar in i Rosenbad. Det finns grogrund och växtmån för SD (varande) ett nytt SD som är nationalistiskt och EU-kritiskt och Natokritiskt, samt för en tredje knasfalang, nazist-demokrater. Detta kan bli ett rejält skådespel, med oklar utgång. Nu kommer Chilcot-utredningen, England röstar om EU, och kommer rösta för nationell suveränitet, och vare sig vi vill det eller inte, så kommer Svenska "proffstyckare" ta intryck, och så börjar vinden att kantra för de trendkänsliga proffstyckarna, som inte tycker något alls, egentligen, förutom då det tyckande som följer pengarna, så är det.

http://www.iraqinquiry.org.uk/

Detta kommer att bli väldans spännande,

Syd-Europa vs Nordeuropa
Öst-Europa vs Väst-Europa

Federalisterna vs de suveräna (nationailsterna)

Nato vs Icke nato

De gränslösa vs de gränssättande

och den jobbiga frågan

Sunni vs Shiiterna

men inget går som man tänkt, eftersom ingenting någonsin
går som man tror, företrädesvis med realt
kapital, dvs med valutan och med räntan, och det kan nog
bli en del kivande.

Just nu förefaller det som att borgarna har en fördel
av att inte regera denna period, och att sas "splittra"
sig, eftersom allt som luktar "gamla" alliansen är en
belastning, och allt som luktar "change" är bra, dvs
att tävla i Marathon utan lokalsinne eller för inkontinenta
kan vara en fördel, eftersom det det begraver det gamla, som
ledde till de där fulla ladorna :-) och till att Sverige
"berikades" med ett nytt vågmästarparti. Frågan kvarstår,
var ska S knapra tillbaka förlorad terräng? S.W

Jan Holm sa...

Att inte Sverige och svenskar är främlingsfientliga , är väl den massiva invandringen ett bevis på. Den hade knappast varit möjlig om så vore fallet.
Jag också övertygad om att de allra flesta som lägger sin röst på SD inte heller är främlingsfientliga , däremot väldigt kritiska mot den massinvandring som kan äventyra hela vårt välfärdssystem.
Jag tycker man ska vara försiktig innan man kallar människor fientliga , är en viss skillnad att vara fientligt inställd mot något eller kritisk mot något.
Däremot tror jag att politiker påhejade av massmedia , genom att de grovt missbrukat människors förtroende mot systemet , kan komma att provocera fram och skapa ett samhälle med mer rasism och fientlighet mellan olika grupper.

Anonym sa...

Jag tror logiken är väldigt enkel för många av de som röstar på SD. En majoritet tycker nog inte ens de(SD) är bra, och skulle eg inte vilja rösta på dem. Det är bara det att många upplver de andra partierna som ännu sämre, och en röst på SD blir i själva verket en proteströst.
Kjell Eriksson