De senaste månadernas politiska turbulens står i djup kontrast till stabiliteten i väljaropinionen. Trots migrationsströmmar, flyktingpolitiska uppgörelser och en uppriven Decemberöverenskommelse har vi i dag ungefär samma opinionsläge som för några månader sedan.
I de allra flesta mätningar har de rödgröna ett knappt övertag på Alliansen, samtidigt som Sverigedemokraternas framgångsvåg har stannat av. Att de rödgröna partierna ligger ungefär lika med eller strax före Alliansen är en liten framgång för regeringen. Det är inte ovanligt att oppositionen under mellanvalsperioden drar ifrån i opinionen. Allianspartierna har misslyckats med att växla in regeringens svåra parlamentariska läge till egna opinionsvinster.
Stabiliteten visar sig till exempel i att Socialdemokraterna i de fem senaste mätningarna från Novus endast har rört sig i spannet mellan 25.1 och 26.4 procent av rösterna. Det är också svårt att se någon effekt av upprivandet av Decemberöverenskommelsen - i både dagens Novus och Ipsos mätning tidigare i veckan ligger Kristdemokraterna kvar under fyraprocentsspärren.
Som parti kan Socialdemokraterna förstås inte vara nöjda med den egna nivån i mätningarna - opinionssiffrorna är historiskt låga. Men hur skall vi förstå Alliansens misslyckande att utnyttja socialdemokraternas svaghet till egen nytta?
Jag tror det råder en stor osäkerhet kring Alliansen i väljarnas ögon. Allianspartierna löser upp sitt tidigare tajta samarbete, för att kunna utveckla respektive partiers egen politik. Kristdemokraterna har skakats av inre strider och har en ny partiledare som varken sitter i riksdagen eller lyckades hålla samman sitt parti. Även Moderaterna hemsöks av inre splittring. Anna Kinberg Batra tvingas slå knut på sig själv för att hålla de olika åsiktsriktningarna i partiet på någorlunda gott humör. Upprivandet av Decemberöverenskommelsen påvisade oenighet mellan allianspartierna om hur regeringsfrågan skall hanteras och ingen vet just nu vilken som är Alliansens linje i frågan.
Det är möjligt att Alliansen lyckas samla ihop sig till valet 2018 och det är också möjligt att senaste tidens turbulenta politiska händelser så småningom för följdverkningar i opinionen. Men i skrivande stund finns det få ljus på Alliansens himmel. Därmed inte sagt att den rödgröna himlen skulle vara särskilt stjärnklar den heller.
9 kommentarer:
Det är lång tid kvar till 2018 och mycket kan hända, men just nu verkar det onekligen ganska låst.
Det är som sagt inte S som har problem i första hand, eller Löfven kanske man ska säga, för S har ju tappat väljare över lång tid och haft (har?) problem med interna konflikter. Men just nu är oppositionen än mer splittrad, en minoritet inom allianspartierna har lyckats sabotera samarbetet och den planering som fanns.
Det är utmärkt för regeringen. Möjligen blir det så småningom mer turbulens och nyval, men Löfven kan inte gärna förlora på det, hitintills har hans linje varit ordning och reda och samförstånd, det inger förtroende och verkar statsmannamässigt, så skulden för kaoset hamnar sannolikt (och hitintills med rätta får man nog erkänna) på oppositionen. Win-win för S alltså.
Däremot är den nuvarande låsningen och osäkerheten dålig för Sverige. Sverige hade behövt stabilitet, samförstånd och förutsägbarhet just nu. Löfven har ändå inte en lätt situation framför sig.
Jag tycker att det ser stabilt och ljust ut för de rödgröna partierna. Betänk att det alltid frestar på för regeringspartierna mitt i mandatperioden särskild nu när det är stora utmaningar inom ett flertal politikområden.
Alliansen är djupt splittrad och den spretar åt olika håll.
Svenska folket gillar att fler människor än någonsin invandrar. Innan nästa val har kanske ytterligare 200 000 personer flytt till Sverige. Allt detta kommer att bidra till att fler kommer att lägga sin röst på (S), (mp) eller (v).
De rödgrönas ställning i nästa val kommer att synas av medborgarna. Jag är övertygad att hela den kommande valrörelsen kommer att präglas av de rödgrönas framgångar.
Mark Twain
Oppositionen? Vilken opposition? Höger-alliansen band sig till masten med DÖ och upphörde med att vara en opposition. En icke-existerande opposition kan naturligvis inte dra fördel av Socialdemokraternas svaghet och misslyckande.
Med de kommande integrationsproblemen , så kommer S att röstas bort från sin regeringsställning.
En ny alliansregering kommer att tillträda , med nödvändiga och omfattande besparingar till följd av massinvandringen.
Vilka som mest kommer att drabbas av besparingar är givet under en borgerlig regering.
Det intressanta uttalandet i denna fråga kom häromdagen från Kinberg Batra, som i lite nya formuleringar beklagade i sak att DÖ har fallit. Kretsar hennes funderande nu kring hur Alliansen ska kunna lansera en ny "DÖ", men under sådan verbal förklädnad att det går att lura Stefan Löfven på nytt, med samma dragning?
Allianspartierna har samma syn på flyktingpolitiken som regeringen. De flesta svenskar stödjer dessutom nuvarande invandringspolitik eller vill att vi ska hjälpa fler flyktingar. Frågan är vad man gör sen, där har nog allians-partierna och de rödgröna olika lösningar.
"Vilka som mest kommer att drabbas av besparingar är givet under en borgerlig regering."
Ja, det blir ju gamla, sjuka och fattiga tyvärr. Jag hoppas att det inte är det svenskarna vill utan att de röstar på de rödgröna så att Sverige även i framtiden är ett av de bästa länderna i världen att leva i. Högerns lösningar har provats på många andra ställen i världen (och historien) och det är inga föredömen.
Frågan är vilket intresse opinionen spelar mellan val, då är ju ju uppdragsgivarna (medborgarna maktlösa) och makten överlåten till Riksdagen.
Så ser man "opinionen" dvs folkviljan som något realt, vart 4e år, så har det varit ganska dramatiskt sedan 90-talets början. Dvs Mp har etablerats som mittenparti, och så kom NyD på ett gästspel, och sedan begåvades Sverige med SD 2010.
Sedan har tre borgerliga partier blivit väldigt små och marginaliserade, och så har moderaterna blivit relativt stora.
Medlemsförankringen i partiväsendet har minskat radikalt och PR-industrin är en ny form av "demokratiinslag" som på något sätt är en kompletterande livlina utöver partibidragen.
Förändringarna är väl generella för Europeisk politik, men kanske har lilla Sverige påverkats mer av EU-anslutningen än andra.
Så visst, opinionen är stabil, när vi mäter på kort sikt, från förra och förra mätningen. men opinopnen har har varit allt annat än stabil sedan valet. Alla blev chockade över SDs framgångar 2010 till 2014, och sedan tog det fart ordentligt med pop-opinionen, och det man önskar (men inte vågar hoppas på) är att Sverige gick från ett läge 2014 till ett annat 2015, avseende ekonomi och stabilitet, och det sedan kommer en ekonomisk dipp (som orsakas av faktorer vi inte rår på, så kanske opiniionen inte är så stabil.
För om det ändrats så här mycket på ett år, så kan det väl ändra sig till 2018, på alla möjliga vis. Om pensionerna tar stryk, kan vi få ett pensionärsparti, och piratparitet kan bli en reaktion mot staten per se.
Alltså, vad har väljarna att välja mellan?
1. Protestera eller samarbeta (systemlojala)
2. rösta eller inte rösta
3. Proteströsta (mp eller SD) eller blockrösta
4. Rösta med regeringen eller med oppositionen
5. Rösta röda eller blå blocket
Så väljarna har inte så mycket att välja mellan;
just eftersom Svensk politik handlar om vilken budget man väljer.
Regeringsformen statuerar:
all makt utgår från folket
all offentlig makt utövas under lagarna
Svårare än så är det inte, att stifta lag kräver 175 knapptryckare
och det borde vara så att budgeten krävde 175 dito, däremot kan regeringen
så klart väljas med sedvanligt genom att inte ha en majoritet mot sig.
Stabiliteten i Svensk opinion är som den är, eftersom det saknas stabilitet
i det politiska ledarskapet. man tänker för kortsiktigt, och det är något lurt med hur
politiken lärt sig manipulera med statsbudgeten sedan Sverige, och i synnerhet socialdemokraterna 1994 - 2002 var tvunga att se sanningen i vitögat.
Detta att trycka kostnader och ansvar till kommuner, och hänvisa svårare avgöranden till EU, ovisst hur, innebär att politiken inte tar itu med beslut förrän det är för sent, och detta skapar instabil grund, den där klassiska ketchupeffekten, som uppstår när allt kommer på en gång.
Vad s och m måste göra är att komma överens om ännu bättre budgetregler. Dvs först regler för hur stora intäkterna ska vara (skatt) och sedan utgifter. En märklig sak var att man tog bort investeringsdelen ur statsbudgeten, som i ngn mån siktade framåt.
S.W
Anonym 3:15 em kommentar är typisk för "vänstern". "De flesta svenskar stödjer dessutom nuvarande invandringspolitik". Ett felaktigt påstående. I övrigt fromma förhoppningar utan förankring i verkligheten. Det blir de med minst marginaler som betalar det högsta priset oavsett regering. Det är inte de välbeställda som fått längre köer till folktandvården, det är inte de välbeställda som med privata sjukförsäkringar som köar till överbelastade vårdcentraler, det är inte de välbeställda som skickar barn till överbelagda skolor när de kan välja friskolor, det är de med minst marginaler som drabbas när socialsekreterare flyr yrket eller sjukskriver sig pga överbelastning. Så ser verkligheten ut och den finns även om man blundar.
Klas Bengtsson
Klas Bengtsson:
Jag gillar inte att generalisera så jag ska inte säga att det du gör är typiskt för någon viss grupp, men du felciterar: "De flesta svenskar stödjer dessutom nuvarande invandringspolitik eller vill att vi ska hjälpa fler flyktingar." skrev jag.
Sen så uttryckte jag mig lite klantigt ska jag erkänna, det är inte nödvändigtvis så att man stödjer politiken men det är en majoritet som tycker att vi ska ta emot fler eller lika många som idag enligt senaste DN/Ipsos (se nedan). Faktiskt är det så att 59% tycker att regeringen kan göra mer för att hjälpa dem som flyr från kriget i Syrien enligt samma undersökning, så det är möjligt att en majoritet är missnöjda med politiken, men det betyder inte att de är negativa till invandringen.
Kolla gärna själv länken här nedan, för man ska inte ta anonyma kommentatorer på ordet (källkritik)! Läser man i Ipsos pdf:en så ser man att det är 20% som tycker vi ska ta emot "varken fler eller färre än idag", 44+20=64% det är en majoritet av svenskarna och alltså vad de flesta svenskar tycker.
Sen har du rätt i att det inte är de välbeställda som fått längre köer till folktandvården. De välbeställda har privata sjukförsäkringar och går före köerna numera. Det är alliansens politik, det har inte med invandringen att göra. Alliansen har sänkt skatten och gjort dåliga affärer för miljarder under sina år vid makten. Därför har staten idag mycket mindre pengar över till välfärden.
Skyll på alliansen att välfärden försämras, inte på invandrarna som flyr undan krig och mördare (ett krig som Socialdemokraterna (Anna Lindh) och vänstern tog tydligt avstånd från, bland annat för att det bröt mot folkrätten och för att de skäl som angavs saknade grund enligt alla oberoende trovärdiga källor).
---
http://www.ipsos.se/150927-DN-Ipsos-svenska-folkets-attityder-till-flyktingar
"27 september. DN/Ipsos har mätt svenska folkets attityder till flyktingar. Drygt fyra av tio (44 %) anser att Sverige bör ta emot fler flyktingar och tre av tio (30 %) anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar."
"Sju av tio (71 %) uppger idag att man är mycket eller ganska oroliga för en ökad främlingsfientlighet."
Skicka en kommentar