Månn' ädlare att lida och fördraga
ett bittert ödes styng och pilar eller
att ta till vapen mot ett hav av kval?
*
Hamlets vankelmod skulle hemsöka mig om jag vore Vänsterpartist i dessa valtider. Vänsterpartiet har existerat i snart 100 år och ännu inte suttit i regeringen. Självklart vill Vänsterpartiet - som alla andra partier - få möjlighet att i regeringsställning få genomslag för sin politik och därigenom påverka samhällsbygget i en för partiet önskvärd riktning. Ur det perspektivet bör partiet välja en offensiv linje och "ta till vapen mot ett hav av kval".
Samtidigt har Vänsterpartiet mycket att riskera på att sätta sig i en koalitionsregering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, särskilt om det blir en minoritetsregering med Sverigedemokraterna i vågmästarställning. Spåren från Danmark och Norge förskräcker. I Danmark satte sig Vänsterpartiets systerparti Socialistisk Folkeparti år 2011 i en koalitionsregering med Socialdemokraterna och Radikale Venstre. När Socialistisk Folkeparti efter två år lämnade regeringen hade partiet rasat från 9.2 procent i valet till 3.7 procent i opinionsmätningarna. I Norge halverades Vänsterpartiets systerparti Socialistisk Venstre - från 8.8 till 4.1 procent - under de år partiet samregerade med Socialdemokraterna och Senterpartiet (2005-2013). Kanske är det ändå ädlare att i oppostion "lida och fördraga ett bittert ödes styng och pilar" än att gå ett sådant öde till mötes.
(Ja, jag inser att två villkor måste vara uppfyllda för att Sjöstedts vankelmod skall ställas på sin spets. De rödgröna partierna måste bli större än Alliansen och Stefan Löfven måste vara intresserad av att få med Vänsterpartiet i sin regering. Allt talar för att det första villkoret kommer att uppfyllas. Det andra villkoret är mera tveksamt.)
I kväll är det Jonas Sjöstedts tur att intervjuas i SVT:s partiledarutfrågning. Jonas Sjöstedt har genom sina skenbart precisa men i verkligheten mångtydiga formuleringar skickligt lyckats hålla alla dörrar öppna för regeringsmedverkan, för kompromisser i frågan om vinst i välfärden och för möjligheten att i fortsatt opposition rösta för en S-MP-budget i riksdagen i höst. Däremot måste Jonas Sjöstedt känna en viss förtvivlad frustration över att Vänsterpartiet inte växer i opinionen, trots att man har stora delar av väljaropinionen med sig i den högprofilerade frågan om vinst i välvärden. Frågan tycks inte vara tillräckligt viktig för väljarna för att den skall ha ett avgörande inflytande på deras partival.
Jag tror Jonas Sjöstedt gör en bra insats i partiledarutfrågningen i kväll. Om det är tillräckligt för att blåsa nytt liv i väljarvinden - det vore, för att återvända till Hamlets kval, en nåd att stilla bedja om.
*
Uppdaterat tisdag kl 21.35. Jag tycker Jonas Sjöstedt klarade sig bra i kvällens partiledarutfrågning. Angående det vankelmod jag diskuterade ovan tycks Jonas Sjöstedt vara helt inställd på att regera, och hans kompromissvilja verkade stor. Jonas Sjöstedt är den av partiledarna som talar mest naturligt, och den som minst av de hittills intervjuade låter som ett antal upplästa talepunkter. Vad nu det kan vara värt inför väljarna. 
4 kommentarer:
Jonas insats var stabil. Känns som han lyckas kombinera ideologi och pragmatism. Inte en helt enkel gren i vänstersammanhang.
Men kändes inte Anna Hedemos engagemang kändes lite väl personligt i frågan om RUT?!
Några personer går samman och satsar 800 000 kr i investeringskapital för en skola
Jonas Sjöstedts syn på människor och kapital gör att det införs vinstförbud. Går skolan med förlust blir de av med sitt kapital. Går skolan med vinst är det helt OK så länge de inte gör anspråk på sina pengar. Insatskapitalet fryser inne.
Tänk så många fina kronor som skulle cirkulera i verksamheten om samma krav ställdes på lärarlönerna. Du får gärna tjäna pengar "på våra elever", bara du inte gör anspråk på lönen.
Sicket eländigt hyckleri.
Det vore intressant med en genomgång av hur vårt nuvarande skolsystem uppfyller skollagens krav på likvärdighet och betygssättningen som myndighetsutövning. När jag läser, vad som skrivs i andra länder om det svenska skolsystemet som avskräckande exempel, önskar jag att de aspekterna ska granskas ordentligt.
Har inte både S och Mp kongressbeslut som går längre än vad nuvarande partiledare gör?
Hans G – Vi får hoppas att personerna med kapitalet hade en bra pedagogisk ide ‘och kan njuta av att se den förverkligad under många år, samtidigt som de återinvesterar överskottet. Utan att dra ner på lärartäthet och ge överbetyg.
I vilket land arbetar lärare utan lön? Det räcker att jämföra Finland och Sverige avseende löner, system och resultat för att bli mörkrädd för att inget radikalt kommer att ändras i Sverige.
Jag råkar känna ganska många lärare från förskola till universitet och har några rektorer i släkten. En av lärarna är jag gift med.
Det är en intressant tanke om en bra pedagogisk idé. Jag har aldrig stött på den så uttryckligt under åren innan friskoleidén föddes. Nu som först blir den aktuell genom att den avkrävs just av de lärare som finansierar sin skola.
Om några lärare fixar kapitalbehovet ("glöms" nästan alltid av personer som inte gillar enskilda lösningar) genom banklån, får banken ersättningen i form av ränta. Om de i stället skjuter till eget kapital slipper skolan betala ränta och amortering till banken.
Finns det någon rimlig moral i att just de pengar som inte belastar skolbudgeten - alltså till skillnad mot ränta och amortering till banken - inte ska ersättas? Är förklaringen politisk - att "vinst" är ett tabuord - oavsett hur det förhåller sig rent faktiskt? Lika uppenbart som beklagligt.
Varför kallas aktiekapitalet, som ju inte får tas ut av ägarna, "pengar som tillhör våra elever"? Varför riktas inte motsvarande kritik mot amortering och ränta till banken? Amortering till banken går faktiskt över skolbudgeten till skillnad mot aktiekapitalet.
Basal hederlighet kräver på sina håll enorma pedagogiska färdigheter.
Skicka en kommentar