I dag är det bara 44 dagar kvar till valet. Till helgen drar valrörelsen igång lite försiktigt genom att partiledarna börjar hålla sina sommartal - Jimmie Åkesson i Sölvesborg på lördag och Jan Björklund i Göteborg på söndag. Sedan rullar det på - hela listan hittar du här.
Sommartalen fyller åtminstone två funktioner inför årets valrörelse. För det första fyller de en mobiliserande funktion för medlemmar och sympatisörer som nu får en signal om att valrörelsen är på gång och att det är dags att öppna de politiska luckorna efter semestern. För det andra får partiledaren en möjlighet att i medieljuset påverka den politiska dagordningen och lyfta fram de frågor partiet vill att valrörelsen skall kretsa kring. Särskilt för de små borgerliga allianspartierna är det viktigt att profilera sig inför de allmänborgerliga väljarna och nu driva sina hjärtefrågor.
Mycket av valrörelsen kommer förstås att kretsa kring regeringsfrågan. Alltfler utgår nu i sina bedömningar att Alliansen kommer att förlora valet. Regeringsfrågan handlar därför inte om det blir Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven som får bilda regering utan i stället om med vem Stefan Löfven kommer att bilda regering.
I en intressant artikel i Sydsvenskan skriver den liberale politiske krönikören och författaren Per T Ohlsson att "det vore en formlig sensation" ifall Alliansen vinner valet i höst. I stället tror Per T Ohlsson att de rödgröna partierna tillsammans kommer att bli större än Alliansen men att Sverigedemokraterna får en vågmästarställning. Med vem skall Stefan Löfven i ett sådant läge bilda regering? Med sig själv, blir Per T Ohlssons kanske något överraskande svar. Per T Ohlsson menar att en socialdemokratisk enpartiregering är realpolitiskt möjlig och att en sådan har flera fördelar i förhållande till en blocköverskridande regering eller en rödgrön regering.
Per T Ohlsson viktigaste argument är att "ett förhandlingsmoment försvinner: det inom en
koalition. Kraften kan koncentreras på kompromisser i riksdagen". Socialdemokraterna slipper således först kompromissa ihop sig inom en regeringskoalition med Miljöpartiet och/eller Vänsterpartiet och Folkpartiet och kan i stället sköta förhandlingarna i en sammanhållen process.
Per T Ohlssons idé har mycket för sig. Jag tror ändå inte att det kommer att bli så. När Socialdemokraterna tidigare regerat ensamt har partiet haft uppemot 40 procent av rösterna att luta sig mot. Efter valet i september kommer partiet i stället sannolikt att ha drygt 30 procent - legitimiteten för att regera ensamt blir därigenom lägre. Stefan Löfven har också markerat att han gärna ser en koalitionsregering, även om han förstås inte explicit har uteslutit en socialdemokratisk enpartiregering. Viktigast tror jag ändå är att Miljöpartiet är oerhört motiverat att ta regeringsansvar och Stefan Löfven har i sina uttalanden näranog bundit sig att bjuda in dem till regeringssamtal. Det skall nog till att Miljöpartiet i princip straffar ut sig ur dessa förhandlingar genom att vägra kompromissa i frågor där avståndet till Socialdemokraterna är ganska stort (t ex i kärnkraftsfrågan). Men jag ser inte riktigt att så kommer att ske.
Mitt bud är fortfarande en rödgrön minoritetsregering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och kanske Vänsterpartiet som under mandatperioden eventuellt breddas till en blocköverskridande regering, om så skulle behövas. Men till det scenariot skall jag återkomma i en senare post.
6 kommentarer:
Vilka Socialdemokraterna eventuellt bildar regering med är mycket svårt att sia om då det är relativt öppet hur det går för de övriga partierna. Några av dem kanske inte ens blir kvar i riksdagen i höst. Socialdemokraterna kan därigenom få tillräckligt underlag för att bilda minoritetsregering.
Som det ser ut nu skulle S få alltför få mandat för att kunna bilda en enpartiregering. Om Stefan Löfven ändå skulle försöka det så skulle det bli en besvärlig resa.
Observera att Löfven nyligen öppnade för ett samarbete efter valet med "något parti i den nuvarande Alliansen". Naturligtvis kan han inte säga det nu, men vad hindrar att det partiet skulle kunna vara M?
Ett samarbete mellan riksdagens båda "arbetar(e)partier", efter tysk och finsk förebild, skulle kanske kunna lösa Sveriges framtidsproblem -- som efter hand blivit allt större och svårare.
Sverigedemokraternas inflytande redan nu är underskattat. I sin iver att inte låta sig påverkas av SD, tar de övriga partierna beslut som skulle se annorlunda ut utan SD.
SD-rädslan gör att det utmobbade partiet kan nära nog låsa en fråga. Märkligt nog anses SD styra endast när de stöder, inte när de får övriga passiviserade.
Tror Lövens utspel om att kunna tänka sig att bilda regering med c och/eller fp mera handlar om att utesluta sd än någonting annat. Fast det säger han förstås inte.
Kjell Eriksson
Jag blev lite förvånad då Ulf meddelade att det bara är 44 dagar kvar till valet (idag lördag 43). Förklaringen är att den gamla regeln "tredje söndagen i september" ändrades förra året, till "andra söndagen etc."
Men min fickalmanacka, Agenda, anger felaktigt den 21 september som valdag (!) Således ytterligare ett steg bakåt, från tidigare då Kungl Vetenskapsakademien hade ensamrätt till produktionen av almanackor. "Almanacksförlaget" och kanske ytterligare fler har inte observerat förändringen.
Orion77. Jo, det blir en vecka kortare valrörelse, vilket gör det svårt för Alliansen att vända utvecklingen. Går nog att jämföra med att ligga under rejält mot Tyskland i fotboll. Visst går det att få oavgjort, men det krävs mirakel för att göra det. Sverige klarade det, för Brasilien blev situationen förvärrad. Ungefär så tror jag det kan gå även i riksdagsvalet i höst.
Skicka en kommentar