Just nu deltar jag tillsammans med 5 000 kollegor på International Studies Associations (ISA) världskonferens i Toronto, Kanada. Tidigare i dag bevistade jag panelen Back to the Future? The Changing Character of War and the Future Utility of Force, där en av mina favoriter, ärkerealisten John Mearsheimer, medverkade. ("Realism" som teoribildning analyserar internationell politik som en kamp mellan stater som strävar efter att maximera sin säkerhet och makt. Teorin anklagas ibland för att vara dystopisk och sänka tröskeln till krigshandlingar, då den ser krig som en "naturlig" eller åtminstone svårfrånkomlig konsekvens av att maktbalansen mellan stater rubbas.)
John Mearsheimer var i god form. Han inledde med att påpeka att när det kalla kriget tog slut för 25 år sedan var det många liberaler som påstod att världen nu skulle gå in i en fredligare period. Sedan dess har USA utkämpat sex krig och varit i krig två år av tre. Mearsheimer gjorde en syrlig poäng av att de förkättrade realisterna argumenterat emot samtliga dessa sex krig, medan liberalerna i stället argumenterat för dem.
Mearsheimer uppehöll sig utförligt vid USA:s närvaro i Europa och anförde den spetsiga tesen att utan USA:s närvaro hade Europas långa period av inbördes fred (om vi bortser från Balkankrigen) inte varit möjlig. Han formulerade också den retoriska frågan om hur Ukraina-krisen hade påverkat säkerhetsläget i Europa om inte Nato hade funnits.
Ett av John Mearsheimers favorituttryck angående olika krigsscenarier är "Not likely, but possible." Det uttrycket använde han också när han reflekterade kring sannolikheten för nya stormaktskrig under överskådlig tid. Mearsheimer uteslöt inte krigshandlingar mellan Japan och Kina inom fem-tio års tid, angående suveräniteten över Senkaku-öarna. I ett sådant krig kan det inte uteslutas att USA stöder Japan och att vi får uppleva regelrätta krigshandlingar mellan USA och Kina, menade han. Not likely, but possible.
Jag uppskattar realismen för dess förmåga att fokusera och skapa förklaringsmodeller där inte "allt" ingår. Där finns en stramhet och stringens som skärper sinnet. Läs till exempel realisten Henry Kissingers analys av Krimkrisen i Washington Post. Realismen är en konfliktorienterad teori som framhäver skiljelinjer. Det tycker jag är bra. Däremot får dess enkelhet aldrig ses som "sanningen" eller som "den enda vägen". Men den gör tankemässig nytta som korrektiv i en tid då vi så starkt fokuserar på identiteter, värderingar och rättigheter.
13 kommentarer:
Eller som Mitt Romney upprepade om möjligheten av en Obamaseger:
It´s Possible, But not Lilely.
Realismen har sina intellektuella rötter hos Hans Morgenthau. Hans banbrytande verk "Politics Among Nations" (1948) är fortfarande högaktuellt.
Bjerelds stående ovation för den neo-klassiska tankeskolan (realismen) är förvånande, då han tidigare konsekvent har använt ett moraliskt-ideologiskt ramverk för analys av mellanstatliga relationer. Samtidigt har han förordat att svensk utrikespolitik skall följa ett moraliskt-ideologiskt riktmönster.
Jag bor själv i ett oroligt hörn av världen som Bjereld skriver om lite då och då. I Mellanösterns politik är allt både möjligt och sannolikt, och de många mellanstatliga och inbördeskrigen är ett utmärkt exempel på hur realpolitik utövas i den moderna verkligheten.
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
Trevligt att namnet John Mearsheimer nämns här! Jag har tidigare tipsat om hans kollega, professor Stephen Walt, som har en informativ blogg på Foreign Policy.
Dessa båda statsvetare blev 2007 kända som kritiker av det israeliska inflytandet över USAs utrikespolitik. Då utgav de sin bok "The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy", som väckte stor uppmärksamhet. Studien är oumbärlig för förståelsen av USAs politik och för förhållandet mellan USA och Israel.
Nyligen har en annan författare, John B. Judis vid The New Republic skrivit en studie över hur Israels inflytande i detta sammanhang uppstod och växte, i "Genesis: Truman, American Jews and the Origins of the Arab/Israeli Conflict". Enligt Judis är dock Israel-Lobbyns inflytande numer avtagande.
När det gäller Henry Kissingers artikel om Krimkrisen: Händelserna i denna fråga går nu så snabbt att artikeln, som är daterad 5 mars, kanske redan är överspelad?
Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Krim så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Krim skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Krim var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela Sjuklövern och väntade på att få veta om det som hände i Krim har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att pappersförvaret som vi nu har är bra.
Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Krim inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre försvar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån invasion som på Krim inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram.
Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Krim verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Krim hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Krim. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha ett val om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Krim verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning.
Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Krim inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Citat från MP:s hemsida:
"Vi vill på sikt ställa om försvaret från ett militärt försvar till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot ickemilitära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp"
Namnet John Mearshimer associseras givetvis genast till det han tillsammans med Walt har skrivit om den s.k. Israellobbyn. Orion77 kallar den studien oumbärlig. Inte förvånande citeras dessa två ofta av somliga. Jag finner alltså studien ytterst umbärlig då den förvanskar och överdriver. Här en oumbärlig analys om man vill förstå probelemet:
http://www.adl.org/israel-international/anti-israel-activity/c/mearsheimer-and-walts.html
Mearshimer kan vara högt respekterad på andra områden men i artikeln om den s.k. Israellobbyn finns många skäl till kritik.
Anonym, sannolikt skulle ett MP-lett försvar vara bra för både miljön och Putin. Idel fördelar, som alltid med MP.
Anonym 12:02:
"I varje fall inte i Krim. Och säkert inte samtidigt som förra gången." :)
A-K Roth [1:00]: "...den s k Israellobbyn ..."
Dessa två bokstäver, "s k", säger ALLT om A-K Roths bristande vetande och omdöme i frågan.
Orion, jag använder inte ordet Israellobbyn som många gör, på sätt som skulle visa på det gamla fördomsfulla, folkföraktande om judisk makt i världen, det som kännetecknar den gamla unkna inställningen och även nya. Numera är det inte PK att säga judelobbyn men jag har sett det ofta nog att veta att det ofta används i samma syfte.
Skulle Mearshimer ha talat om israellobbyn som en bland så många andra lobbygrupper, säg petroleumlobbyn, och varit mer balanserad hade det varit en annan sak. Som han använder det, ger det mig unkna associationer så jag skriver s.k.
Det beror helt på - för mig - om ordet används illvilligt eller välvilligt eller neutralt, Orion77. Hur använder du ordet?
En briljant bok om våldets minskning i världen mer allmänt, och över lång tid (10 000 år eller så), är Steven Pinkers "The Better Angels of Our Nature".
A-K Roth, eftersom jag har läst Mearsheimers och Walts bok vet jag precis vad de avser med "Israellobbyn". Det har ingenting att göra med den gamla antisemitismen, det är blott ett konstaterande av att USAs utrikespolitik i mycket stor omfattning är påverkad av staten Israels intressen, som mycket effektivt framförs av bl a American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), som på sin hemsida och i sina stora konferenser själva skryter med sitt stora inflytande över media, Kongressen och Vita Huset.
AIPAC är dock bara en del av det som Mearsheimer och Walt betecknar med "Israellobbyn", i den ingår en lång rad andra organisationer.
Om Du vill beteckna dessa "associationer" som "unkna" så är det Ditt eget ordval, knappast gångbart i anständig diskussion. Mearsheimer och Walt använder beteckningen "The Israel Lobby", och jag följer deras korrekta terminologi. OK?
Orion, det är just anständiga jag tycker diskussioner ska vara.
Anständiga kritiker har punkt för punkt kritiserat Mearshimner och Walt i hur de använder obevisade anti-israeliska antaganden och sedan använder enstaka exempel för att rättfärdiga dessa antaganden.
http://www.adl.org/israel-international/anti-israel-activity/c/mearsheimer-and-walts.html
Från analysen: "...One does not have to take a pro-Israel position to recognize that the authors, despite their reputations, have no interest in producing a serious, balanced work. The result is a sloppy diatribe..."
Sedan påvisas exempel på deras "sloppy" och obalanserade arbete.
Men läs själv, stycke för stycke om dessa antaganden och påståenden.
Sista stycket: "...It makes for one of the most unprofessional works coming out of respectable quarters. Undoubtedly, the anti-Israel forces will be citing this study for a long time to come..."
Och citeras gör ju detta ivrigt från Mearshimer och Walt, av dig t.ex., här hos Ulf.
A-K Roth, ADL är ju blott en i raden av de många propagandaorganisationer som Israellobbyn består av!
Skicka en kommentar