2014-03-24

Palme, Bildt och varför Krimkrisen inte är början på ett nytt kallt krig

Nej, Krimkrisen är inte början till ett nytt kallt krig mellan västmakterna och Ryssland. Jämförelsen med kalla kriget är djupt olycklig, eftersom den motverkar förståelsen av krisen i Ukraina och på Krim.

I New York Times skriver journalisten och författaren Victor Sebestyen distinkt om varför metaforen är bedräglig. Krimkrisen är inte ett uttryck för en "clash of civilizations" mellan två fundamentalt olika sätt att organisera samhället. Det finns inte någon ideologisk "Putinism" som kan exporteras långt utanför Rysslands gränser. Kommunismen var en vision, en "stor berättelse". Men det finns inga bönder eller fattiga arbetare i Sydamerika, Asien eller Afrika som kommer att skandera hyllningar till ett revolutionärt credo som predikats av Vladimir Putin. Hotet mot väst under kalla kriget kom inte från Röda Armén eller Sovjetunionens kärnvapenarsenal, hotet kom från den kommunistiska ideologin som genom sina visioner och utopier kunde få fäste i de enskilda västländernas befolkningar.

Rysslands agerande mot Ukraina och i Krim präglas av traditionell maktrealism. För att kunna motverka den ryska politiken krävs därför att vi förstår hur det ryska ledarskapet resonerar och hur man definierar sina och Rysslands intressen. Ett högt moralistiskt tonläge kan visserligen vara befriande i stunden, men riskerar att på sikt försämra möjligheterna att bekämpa en rysk folkrättsstridig expansionism.

Utrikesminister Carl Bildt tillhör dem som med mest högstämt tonläge kritiserat Putin och Rysslands agerande i konflikten. Jag har tidigare argumenterat för att Bildts högstämda tonläge riskerar att bli kontraproduktivt och försvåra en fredlig och folkrättsenlig lösning på konflikten. Men Olof Palme då, menar en del? Olof Palme skrädde ju sannerligen inte orden i sin kritik mot orättvisor, grymheter och folkrättsbrott? Nej, det är riktigt. Men det finns åtminstone en viktig skillnad mellan Olof Palmes och Carl Bildts sätt att använda kritik som utrikespolitiskt medel.

Olof Palme valde att vara som mest kritisk vid tillfällen när det var viktigt att bilda opinion i en fråga där det fanns starka meningsskiljaktigheter i världssamfundet. Vietnamkriget var en sådan fråga. Det fanns länge de som stödde USA:s politik i Vietnam och det fanns de som motsatte sig den. Genom att ta ställning i frågor som splittrade världssamfundet bidrog Olof Palme med sin starka kritik till opinionsbildningen i dessa frågor.

Carl Bildts skarpa kritik av Ryssland formuleras i en situation där opinionsbildningen mot Vladimir Putin redan är vunnen. Det finns ingen politisk kraft som stödjer Rysslands agerande mot Ukraina. Endast tre stater har erkänt Krims ingående i Ryssland; Venezuela, Nordkorea och Afghanistan.

I maktkampen mot Ryssland är det inte högljudd kritik som nu gör bäst nytta, utan en fast och kreativ diplomati. Att Rysslands agerande bryter mot folkrätten och skall fördömas är vi alla eniga om. Men den nu avgörande frågan är hur vi bäst hanterar den uppkomna situationen och motverkar en rysk illegal expansionism. Till den diskussionen har jag hittills inte hört Carl Bildt ge något seriöst bidrag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ryssland är en nation med stormaktens självbild. Landet har en lång historiskt ambition att ha absolut tillgång till de stora världshaven, Atlanten via Murmansk, Stilla Havet via Vladivostok och Medelhavet via Sevastopol och Krim.
När EU närmar sig Ukraina inkluderas Krim vilket är en absolut omöjlighet för Ryssland. Krim tilldelades Ukraina 1954 inom Sovjetunionen vilket i praktiken var helt betydelselöst. Men, efter Sovjetunionens upplösning och bildandet av Ukraina har saken hamnat i en annan dager.

Att Ryssland reagerar är därför ingen överraskning. Detta borde rimligtvis EU och Carl Bildt känna till...
Det verkar som om fredsprojektet EU med Ashton / Bildt nu skapar mer oro än nödvändigt. Deras prestigefulla och omogna agerande är märkligt.

Anonym sa...

Ulf Bjereld! Jag ser att du arkiverat ditt oeuvre också under rubriken kärnvapen. Vad tror du hade hänt om inga kärnvapen funnes. Hade korrigeringen av Chrusjtjovs misstag då fått det fredliga förlopp det nu verkar få?

Anonym sa...

Svenskarna och dess företrädare i regeringen har aldrig förstått att realpolitik styr världen. Ideologi och moral är irrelevant. USA, och tidigare UK, klädde sin realpolitik med ett tunt lager moral, men deras utrikespolitiska agerande var likväl realpolitiskt. Samma gäller det forna Sovjet - rysk geopolitisk realpolitik kläddes i kommunistisk ideologi som förde ett stort antal nyttiga idioter bakom ljuset. Däribland Olof Palme.

Anonym sa...

"Den nu avgörande frågan är hur vi bäst hanterar den uppkomna situationen och motverkar en rysk illegal expansionism".

Ulf, vad tycker du att EU ska göra?

Olof sa...

"Hotet mot väst under kalla kriget kom inte från Röda Armén eller Sovjetunionens kärnvapenarsenal, hotet kom från den kommunistiska ideologin som genom sina visioner och utopier kunde få fäste i de enskilda västländernas befolkningar."

Det är naturligtvis inte sant. Jag tror väldigt få var särskilt oroliga över ideologin, särskilt under senare delen av det kalla kriget när det var uppenbart hur mycket armod som den genererat.

Däremot var många, oavsett politisk tillhörighet, genuint oroliga för ett storskaligt kärnvapenkrig.

Dividendum sa...

Hur skall man ställa sig till det faktum att Krim skänktes av Chrustjev 1954 i nån slags jubileumsgest till Ukraina? Krim tillhörde alltså Ryss-Sovjet före 1954. Det var alltså en rätt betydelselös gest av Chrustjev då båda redan var införlivade med Sovjet vid tidpunkten. Vid den tiden kan jag förstå att världssamfundet inte ställde sig på tåspetsarna och ropade högljutt om nån folkrätt. Man kan visst kritisera Putins agerande men hur statsrättsligt korrekt kan man betrakta den Sovjetiska landgåvan egentligen då?