Förslaget är politiskt skickligt formulerat. Det innebär en kompromiss som ända anger en viss riktning. Förslaget har också mottagits positivt inom socialdemokratin. De som helst vill ha ett vinstförbud välkomnar ändå dagens förslag som ett steg åt rätt håll.
Förslaget innebär också att bollen nu kastas över till Alliansregeringen. Om regeringen är positiv framstår Löfven som statsmannen som löst ett problem av stort samhällsintresse. Om regeringen är negativ riskerar den att framstå som rigida marknadsfundamentalister som inte tar problemen med vinstnivåerna i välfärdssektorn på allvar. Sannolikt kommer Reinfeldt att försöka kryssa mellan Skylla och Karybdis. Vi får väl se hur det går.
*
I morgon fredag kommer Socialdemokraternas partistyrelse att ta ställning till ett förslag om hur partiet skall förhålla sig till frågan om vinst i välfärdssektorn. Förslaget har tagits fram av en arbetsgrupp ledd av partisekreterare Carin Jämtin. Igår onsdag presenterade Stefan Löfven delar av arbetsgruppens förslag. Löfven markerade att han inte tror på ett vinstförbud eller ens ett vinsttak. I stället vill han och arbetsgruppen begränsa vinsterna genom att tvinga företagen till större öppenhet i sin bokföring.
Frågan om vinst i välfärden splittrar Socialdemokraterna enligt den klassiska vänster-högerdimensionen. Den s k partivänstern ser helst ett vinstförbud. Den s k partihögern är positiva till privata aktörer i välfärdssektorn och ser vinstmöjligheter som en nödvändig förutsättning för att sektorn skall kunna attrahera privata aktörer. Däremellan finns ett stort antal åsikter kring i vilken utsträckning och på vilket sätt vinsterna kan och bör begränsas, i syfte att värna kvaliteten och att inte skattepengar skall slösas bort.
Konflikten rymmer åtminstone tre olika komponenter. I partiet finns olika ideologiska ståndpunkter om huruvida det är rätt eller fel att släppa in privata aktörer i välfärdssektorn överhuvudtaget. Här finns också skilda uppfattningar om huruvida privata aktörer behövs för att skapa valfrihet. Ordet "valfrihet" har erhållit en hegemonisk ställning i svensk samhällsdebatt, ett honnörsord vars värde ingen vågar ifrågasätta. Dessutom finns olika uppfattningar om sambandet mellan valfrihet och kvalitet inom välfärdssektorn.
Redan tidigare har Löfven markerat att han inte är någon anhängare av ett vinstförbud. Hans förslag tillfredsställer också "partihögern" mer än "partivänstern". Jag är ganska säker på att det samlade förslag som presenteras inför partistyrelsen kommer att innehålla ytterligare åtgärder för att pressa ned vinstnivåerna. Partivänstern kan då ha lättare att smälta det hela, eftersom det samlade förslaget tillgodoser deras önskemål i något större utsträckning än vad Löfvens isolerade förslag gjorde.
Därefter kommer frågan att avgöras på partikongressen i april 2014. Jag har mycket svårt att se att kongressen skulle köra över sin partiledare i en fråga där han personligt inversterat en stor mängd av sitt förtroende och sin politiska och personliga prestige. Däremot kommer kongressen att skärpa linjen ytterligare i förhållande till det beslut som partistyrelsen kommer att fatta på fredag.
Svenska väljare har i de opinionsundersökningar som genomförts inte särskilt mycket till övers för vinst i välfärden. Väljarnas inställning gynnar intuitivt Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet, som är det enda parti som helt tar avstånd från vinst i välfärden. Vänsterpartiet kan hoppas på att locka över vänsterinriktade socialdemokrater som blir besvikna på den kompromiss som kongressen i april sannolikt kommer att utmynna i. Det kan emellertid också vara så att väljarna visserligen är motståndare till vinst i välfärden, men att frågan inte är så viktig för dem att den påverkar deras partival i särskilt stor utsträckning.
Anhängare till vinst i välfärden gör sitt bästa för att knyta vinstmöjligheter till valfriheten. Utan vinstmöjlighet, ingen valfrihet. Utan valfrihet sämre kvalitet. Motståndarna till vinst i välfärden har ännu inte hittat en tillräckligt slagkraftig argumentation för att bryta den argumentationskedjan och därigenom kunna vända debatten. Men det är nästan ett halvår till partikongressen och två år till nästa val..Så tiden finns fortfarande.
8 kommentarer:
Vilka är egentligen argumenten för att vinstintressen är en positiv drivkraft inom välfärden?
Vad är det för viktiga positiva effekter som anhängarna tänker att denna drivkraft ska ge upphov till?
Jag har aldrig fattat det. De som är emot vinstintressen menar ju att vinstintressen är negativa incitament av olika skäl ex.
1. Vinstintressen leder till en strävan att pressa ut maximalt med arbete per lönekrona. Vilket leder till underbemanning och stress, utbränning och otillfredsställelse för de anställda.
2. Vinstintressen leder till att mindre sysslor utförs per skattekrona som tillförs verksamheten. Att företagen på sin höjd gör vad de måste göra och sedan kapar av allt "överflödigt" för att frigöra vinster = sämre kvalitet.
3. Vinstintressen leder till att företagen försöker undvika kostsamma kunder, som övervältras på det offentliga. Ex. multisjuka, patienter i behov av tolk, elever i behov av extra stödinsatser osv.
För att ta tre exempel. Och alla dessa argument är ju fullt rimliga rent logiskt och det stämmer också empiriskt.
Så vilka är de positiva effekterna? Och om de nu finns, låter de sig inte genomföras med mindre riskabla metoder?
Principen om företagsamhet utan vinstintresse har redan prövats i det gamla Sovjetunionen. Vi vet resultatet.
Mycket klokt Anonym!
Kapitalism å andra sidan provades både i USA och i de gamla USA-satelliterna i Sydamerika, och vi vet resultaten därifrån. Så antingen kan vi lägga oss ner o rulla runt i höstlöven och hoppas på att något skall hända, eller så kan vi börja titta på orsak och samband, för att sedan arbeta fram ett system som inte förstör varken vår egen ekonomi eller moder jord.
Principen om företagsamhet utan vinstintresse har redan prövats i det gamla Sovjetunionen. Vi vet resultatet
Sputnik?
Fast den jämförelsen är väl ganska orättvis. Även för Apolloprojektet gjordes det ju i USA bedömningen att sådana viktiga projekt sköts ju bäst med statliga budgetar kombinerat med offentlig sektor och utan incitament om vinster.
Av någon anledning kan jag inte påminna mig att någon tog kampen för valfriheten för NASA:s personal med argumentet att detta skulle vara räddningen för rymdarbetarna från att hamna i låglöneträsket i den offentliga sektorn.
Sannolikt kommer en S-regering att kryssa mellan Skylla och Karybdis. Vi får väl se hur det går.Argonauterna klarade att ta sig förbi dem båda, eftersom de fick gudomlig hjälp.Vem ska hjälpa S?
Den enda framgångsrika och högkvalitativa produkt som det gamla Sovjetunionen fick fram var stridsflygplan och den sektorn var också den enda som var konkurrensutsatt.
Underleverantörerna till NASA:s olika projekt var konkurrerande privata företag.
Är inte problemet med s-förslaget att det ger kommunledningen rätt att säga nej till alla privata initiativ? I praktiken kan det innebära att alla välfärdstjänster kommer att utföras i kommunal regi. Du nämner inte detta i dina kommenrarer vad jag kan se.
Om man behöver argument mot valfrihet i välfärden så kan man ju titta på den svenska skolan två decenier efter friskolereformen och det fria skolvalet.
Skicka en kommentar