2012-10-07

Inför kvällens partiledardebatt i SVT Agenda

Uppdatering söndag kl 22.30: Stefan Löfven valde den offensiva vägen i debatten, medan Fredrik Reinfeldt valde den defensiva. Jag vet inte om Reinfeldts defensiva linje var ett försök att framstå som statmannaaktig och/eller att ge de mindre allianskollegorna mera utrymme. I vilket fall tror jag det var ett oklokt val. I sociala medier var det gott om bedömare, även borgerliga, som tidvis undrade om Reinfeldt var med i debatten överhuvudtaget. Några jämförde med den amerikanska presidentvaldebatten, där Löfven fick spela Mitt Romneys roll, medan Fredrik Reinfeldt fick vara Barack Obama. I övrigt gjorde Åsa Romson sin bästa TV-debatt hittills.

Jag noterar att Agenda valde ett upplägg som gav invandringsfrågorna stort utrymme, samtidigt som Aktuellt gjorde nyhet på att invandringspolitiken dominerade debatten. Är det sådant som kallas egenproducerad nyhet?

Sammantaget tror jag att de rödgröna denna gång har störst anledning att känna sig nöjda med hur debatten gestaltade sig.

*

Hur kommer Alliansen att utforma sitt angrepp på Socialdemokraterna och de övriga oppositionspartierna i kvällens partiledardebatt i SVT Agenda? Länge valde Alliansen att avfärda de socialdemokratiska konkreta förslagen inför skuggbudgeten med formuleringen att "förslaget är visserligen bra, men vi har redan genomfört det". De senaste dagarna har Alliansen emellertid växlat strategi och beskrivit Socialdemokraternas samlade förslag som en "skattechock", "rättning vänster" och att "Stefan Löfven är mer Håkan Juholt än vad Juholt är själv".

Från idélös epigon till skattehöjande vänsterspöke i Håkan Juholts skepnad - så har Alliansens bild av Socialdemokraterna således förändrats den senaste veckan. Med all sannolikhet blir det vänsterspöket som Alliansen kommer att spela upp i kväll.

Hur kommer Socialdemokraterna att svara? Risken är att Stefan Löfven i sin iver att inte framstå som för långt till vänster eller som nyjuholtian blir för defensiv och att Socialdemokraterna framstår som en Alliansen light. Ett parti som vill sänka bolagsskatten lite grand, men inte för mycket. Ett parti som vill begränsa vinsterna i välfärden lite grand, men inte för mycket. Ett parti som vill öka jämlikheten lite grand, men inte för mycket.

De övriga oppositionspartierna har klarare roller. Jonas Sjöstedt (V) kan ensam och ohotad lägga beslag på vänsterflanken på det politiska fältet, med förbud mot vinst i välfärdssektorn som sitt starkaste kort. Åsa Romson (MP) äger de gröna frågorna och jagar nya väljare i frågor kring utbildning och småföretagsamhet.

Sverigedemokraterna har länge stått och stampat i opinionen, men haft en svag uppgång de senaste veckorna. Jimmie Åkessons viktigaste uppgift är inte i första hand att få svenska folket att ändra uppfattning om invandringspolitiken. Hans viktigaste uppgift är i stället att övertyga de väljare som tycker att Sverige tar emot för många invandrare om att invandringsfrågan är så viktig att den måste få betydelse för deras partival. Den uppgiften klarar inte Åkesson ensam, utan behöver (ofrivilligt) stöd från några av de övriga partierna.

Stefan Löfven måste utveckla en argumentation som leder till att den rödgröna oppositionen hamnar på offensiven i debatten, och att Socialdemokraterna inte uppfattas som strykrädda i frågor om skattepolitik, vinst i välfärden och regeringsfrågan. Utbildningspolitiken och jobbpolitiken är två områden som särskilt lämpar sig för en sådan offensiv. Vi får se hur skickligt Löfven förmår hantera utmaningen. Återkommer efter debatten i kväll med en kort analys om hur det gick.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Numera finns det inte någon tidning, radio eller tv station som låter medborgarna rösta på vem som vann partiledardebatten...

Man kan välja mellan Reinfeldt och Löven inga andra...

Det är för många som röstar på Åkesson så därför finns inga sådana omröstningar längre...

Yttrandefrihet och demokrati? Knappast...

Bengt Held sa...

Hej!

Kul att du Ulf Bjereld tycker att det var förvånande att invandringspolitiken var med med motivert "det brukar inte svenska folket prioritera högst". Direkt efter säger du (om du är korrekt citerad) att jämställdhet, utrikespolitik och kulturpolitik borde varit med. Låt oss granska rankningen av olika frågor som svenska folket gör och vilket parti de tycker har bäst politik inom området. Obs. notera att jag ogillar sd:s politik. Men det här är fakta.

1. Sjukvården - S

2. Skola och Utbildning - S

3. Sysselsättning/arbetslösheten - S

4. Äldreomsorg - S

5. Landets ekonomi - M

6. Lag och Ordning - M

7. Barnomsorg - S

8. Socialförsäkringarna (a-kassa, sjukförsäkring) - S

9. Pensioner - S

10. Miljö/Klimat - MP

11. Inavandring /integration - SD

12. Skatter - M

13. Energipolitik - M/MP

14. Boende - S

15. Företagande/näringspolitik - M

16. Jämställdhet - S

17. Familjepolitik - S

18. Fördelningspolitiken - S

19. EU/EMU - M

20. Utrikespolitik - M

21. Privatisering - M

22. Integritetsfrågor (ex FRA) - S

23. Regionalpolitik - S

24. Försvaret - M

25. Trafikpolitik - M

Som engagerad för en generös flyktingpolitik borde du väl jubla att frågan hamnar i centrum. Men ni i Kristen vänster (eller vad ni kallar er idag) tycks sky debatten med sd och en betydande del av svenska folket. Att du hänvisar till låg rangordning blir bara patetiskt när du sedan önskar att områden som prioriteras ännu lägre borde varit med i debatten.

Du får bestämma dig Uffe, är du statsvetare eller är du sossepolitiker främst när du ska kommentera i tidningar? :-)

Bengt

Ulf Bjereld sa...

Bengt: Jag är korrekt refererad, men resonemanget är något koncentrerat. Min ståndpunkt är följande: Givet att redaktionen för Agenda väljer att lyfta upp invandringsfrågan (och sedan gör systerredaktionen Aktuellt nyhet på att invandrarfrågan lyftes upp...) hade jag velat ha ett bredare spektrum av lägre rankade frågor, till exempel jämställdhet och utrikespolitik. Debattarrangörerna speglar inte bara dagordningen, de bidrar också aktivt till att sätta den.

Jan Holm sa...

Att media väljer att lyfta upp invandringsfrågan är egentligen enbart en maktdemonstration från mediernas sida. Genom att få de sju partierna att visa en enad front mot SD i invandringsfrågan, så bekräftar media också den makt de utövar över politikerna.