Varför vägrar försvarsminister Karin Enström (M) att beskriva styrelseskicket i Saudiarabien som en diktatur? "Vi gör inte listor på länder", är det argument hon anför när hon får frågan av radions Ekot. Med den argumentationen blir det förstås också olämpligt att påstå att Sovjetunionen var en diktatur. Och gjorde Olof Palme fel när han i mitten av 1970-talet kallade den tjeckoslovakiska regimen för "diktaturens kreatur"?
Det har bara gått några månader sedan näringsminister Annie Lööf (C) i Ekots lördagsintervju vägrade kalla Kina för en diktatur. Vad håller den borgerliga alliansregeringens ministrar på med egentligen? Varför har de så svårt att använda ordet "diktatur" om auktoritära, icke-demokratiska stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna?
Jag kan hålla med om att dikotomin demokrati-diktatur är för grov för att på ett klargörande sätt påvisa skillnader mellan staters styrelseskick i dag. Ett stort antal stater uppvisar varierande brister när det gäller de egenskaper vi brukar tillskriva ett demokratiskt system: folkviljans förverkligande, mänskliga fri- och rättigheter, rättsstat. Här finns inom samhällsvetenskapen en pågående begreppsutveckling över hur vi bäst skall benämna och förstå de olika styrelseskick som växer fram.
Men denna pågående utveckling är knappast något skäl till att utmönstra ordet "diktatur" ur språket. Och vilken definition av diktatur vi än väljer har jag väldigt svårt att se ett utfall som inte inrymmer såväl Kina som Saudiarabien i denna kategori.
I stället ser jag en risk att västvärldens politiker börjar dela in världens stater i goda och onda diktaturer. Goda diktaturer är sådana som är nära knutna till väst i det internationella maktspelet och med vilka väst vill värna goda handelsrelationer - till exempel Saudiarabien och Kina. Onda diktaturer är sådana som uppfattas som västs fiender i det internationella maktspelet och där handelsrelationerna inte är lika avgörande - till exempel Kuba och Iran. Onda diktaturer kallas med nyspråk kort och gott "diktaturer". Goda diktaturer kallas med nyspråk "auktoritära stater" eller "icke-demokratier".
Det är svårt att bortse från frågan om svensk vapenexport när vi tolkar Karin Enströms och Annie Lööfs ordval om Saudiarabien och Kina. Men låt oss vara försiktiga med orden. Väl medveten om de skillnader som finns i styrelseskicken mellan till exempel Kina, Saudiarabien, Kuba och Iran är en spade fortfarande en spade. Att påstå motsatsen är att göra demokratin en otjänst.
5 kommentarer:
Det där med "våra diktaturer" och andra diktaturer var vanligt på Kalla Krigets tid. Saudierna har f ö alltid haft gräddfil som USA-allierade, det är först nu världen börjar betrakta landet som den diktatur det är. Kina ansågs vara en kommunistisk diktatur tills det ekonomiska undret började växa.
Castor
Castor har rätt i att den uppdelningen inte är något nytt. Den har alltid karaktäriserat relationerna mellan demokratier och förtryckare. Redan F.D. Roosevelt sa om Somoza, tror jag, att han må vara en son of a bitch men att han var deras son of a bitch. Samuel Huntington skrev i Political Science Quarterly (vol. 97, Nr. 1, 1982)att de högerdiktaturer som USA stödde var mer mottagliga för USA:s influenser och därför hade kortare livslängd än vänsterdiktaturer som Sovjet stödde. Det påståendet går att problematisera idag, men poängen är att i detta påstående, upplever jag det, finns ett av flera former av rättfärdigande av uppdelningen i goda/våra förtryckare respektive dåliga/deras förtryckare som kan skönjas i demokratiska regeringars ekonomiska- och säkerhetsrelationer med vissa förtryckare.
Niclas Kuoppa
Karin Enström menar att Regeringen inte gör listor på länder. Men UD gör åtminstone sina årliga MR-rapporter som Carl Bildt är mycket stolt över.
Niclas Kuoppa
Det vore bra om regeringen konsekvent tillämpade samma regler som beträffande Saudi. Dvs pragmatiskt. Det är livsfarligt när regeringar betraktar andra regeringar som icke-legitima - det för bara med sig krig och annat elände. Något vi har sett i t.ex. Irak, Afghanistan och Libyen.
Och vad skulle vi säga om t.ex. Ryssland började betrakta den svenska regeringen som icke-legitim exempelvis med hänvisning till dess destruktiva finanspolitik?
Verkar som att högern nu gör det som vänstern alltid har gjort ...
Skicka en kommentar