Stefan Löfvens sommartal i dag söndag syftade till att lyfta fram socialdemokratin som den utvecklingsoptimistiska, moderna frihetsrörelsen i svensk politik. I talet fanns en tilltro till människan, till utbildning och forskning, till globalisering, öppenhet och mångfald. Begreppet "hållbar frihet" lyftes fram igen, men inte lika starkt som när det introducerades i Almedalen i somras.
Det är bra att Löfven lyfter fram den bilden av socialdemokratin. Den svårare uppgiften blir att forma en sakpolitik som lever upp till de förväntningar som retoriken skapar. En sakpolitik som dessutom inte riskerar att urholka jämlikhetsvärdet.
Talet hade många likheter med det som Löfven höll i Almedalen. Han positionerar sig och partiet betydligt närmare mitten av vänster-högerskalan än vad företrädaren Håkan Juholt gjorde. Löfven undvek helt ämnen som är kontroversiella inom socialdemokratin, t ex vinst i välfärden, kärnkraften och vapenexporten. Jag tycker det var synd att Löfven inte lyfte jämställdhetsfrågorna.
Dagen började i moll för Socialdemokraterna, med en nedgång i Sifo på 4.5 procentenheter. Det är ovanligt med större opinionsförskjutningar under de politiskt händelsefattiga sommarmånaderna. En mätning är visserligen ingen mätning. Med eftersom gruppen "osäkra" vuxit så är det troligt att delar av de som strömmade tillbaka till S efter att Löfven blev partiledare under sommaren i stället hamnat i ett väntläge. De dryga 38 procent som S fick i Sifo-mätningen i juni kan också ha varit lite för högt. De rödgröna är 7.7 procentenheter större än det borgerliga blocket och har fortfarande egen majoritet (Jag kommenterar Sifo-mätningen bl a i GP.)
3 kommentarer:
Ett som ar klart ar att Lofven maste sluta fega och ge ett tydligt svar pa vad som galler i fragorna om vinst i valfarden, karnkraften och vapenexporten. Om han tycker det ar ok for riskbolagen att fortsatta gora skattefinansierade vinster pa valfarden , sa lar nedgangen inte stanna pa 4,5 procentenheter.
Det egendomliga är att Löfven tycks upprepa Sahlins strategi - att ligga och trycka i busken och hoppas på walk-over - vilket ju inte hjälpte henne ett dugg. Och inte lär hjälpa Löfven heller.
Alliansen är visserligen idéfattig. Men inte lär S vinna över dem på att vara ännu idéfattigare.
Det är nästan så man får lust att försöka själv.
Jag håller inte riktigt med om att Löfven inte säger något och bara avvaktar. Jag tycker snarare att han på en ganska kort tid gett ganska många besked, förvissa främst av ganska allmän karaktär men i alla fall.
Vad som nu hänt, misstänker jag, är att vänsterfalangen i partiet upptäckt att Löfven positionerar sig i linje med de flesta av sina företrädare som Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona sahlin.
De som haft en förhoppning på en förflyttning vänsterut, och det finns ju en hel del inom S, har väl helt enkelt upptäckt att detta inte ser ut att hända.
En del av dessa har då gått till V, men eftersom inte V under Jonas Sjöstedt gjort någon tydlig högerförflyttning (som många hade förväntat) så känner sig nog en helt del av vänstersocialdemokraterna sig vilsna, varför en del av dem hamnat på soffan tillfälligt.
Skicka en kommentar